Washington överväger att i maskopi med övriga G7 beslagta de ryska tillgångar man redan har fryst, inalles 3.7 biljoner kronor, motsvarande drygt hälften av Sveriges bruttonationalprodukt. För Rysslands vidkommande motsvarar tillgångarna en tolftedel av nationalinkomsten.
Försöksballongen som svävar i debatten omfattar emellertid bara en mindre del av de samlade tillgångarna, samtidigt som man söker utröna de sekundära effekterna av att råna Moskva på dess besparingar.
Världen i övrigt kan nämligen börja fundera på om det verkligen är så säkert att förvara sitt guld i USA eller Storbritannien, eller att investera i amerikanska värdepapper, om tillgångarna ändå kan beslagtas helt godtyckligt av den amerikanska världspolisen och dess marionetter i G7-gruppen.
Det är för detta ändamål motsvarigheten Brics har utvecklat en egen bank, med planer på att införa gemensam valuta och transferreringssystem utanför den US-kontrollerade ruljangsen, dels för att undvika att bli utsatt för olagliga sanktioner, och dels för att kringgå beroende av Swift och andra västliga system.
Missbruket av sanktioner har nämligen ökat lavinartat under senare år, samtidigt som Vita huset har flörtat med idén att annullera värdepapper i Beijings besittning. Kina äger en stor del av amerikanska statsskuldsväxlar, motsvarande närmare en biljon dollar, samt en stor mängd andra värdepapper, valutor och andra tillgångar. Det vore bekvämt för Washington att helt enkelt «avskriva» skulden, men det vore samtidigt en krigsförklaring.
På samma sätt förhåller det sig med Ryssland, och om man iscensätter en sådan plan skulle Kreml svara med att förstatliga varenda västlig koncern som verkar på den ryska marknaden, samt i övrigt beslagta västtillgångar under rysk kontroll. Man skulle även svara med andra medel, och det vore därför en eskalering av det ekonomiska skuggkriget.
Så kan man säkert förfara gentemot Ryssland, och syftet är att tvinga Moskva att betala för Ukraïnas fortsatta rustning och kommande återuppbyggnad. Men man äventyrar därmed den globala ekonomin och dess institutioner, och sågar i princip av den gren man sitter på.
Särskilt USA lever högt på att dollarn utgör världens reservvaluta, eftersom man därmed kan trycka pengar på andras bekostnad och så att säga sprida inflationen världen över, vilket mildrar effekten och särskilt gynnar den amerikanska ekonomin.
Men ju mer man missbrukar sin ställning, desto större incitament får världen att göra sig av med valutareserver i dollar och söka sig till andra valutor, och vid en viss kritisk massa sker en växling på tronen. Det är inte så att det sker i den nära framtiden, men USA och Väst är för närvarande stadda i att för kortsiktig vinning underminera de system man har byggt upp och i stort kontrollerar.
Den «regelbaserade världsordningen» kan inte bygga på godtycklig rovdrift och gangsterfasoner, och i den mån en stats tillgångar ska kunna beslagtas eller ens «frysas», måste det ske via internationella institutioner som Förenta nationerna. Vi kan helt enkelt inte ha en självutnämnd världspolis som främst agerar i eget intresse, för det är liktydigt med att den starkes rätt gäller snarare än att ett regelsystem är i bruk.
Säkert finns de som alltjämt tror på ett slags «pax americana» under någorlunda benäget amerikanskt ledarskap, men det är uppenbart för de flesta andra att den tiden är förbi, och att USA allt mer antar rollen som veritabel skurkstat. Ett uppenbart problem i sammanhanget är att andra småskurkar kan apa efter och på motsvarande vis «beslagta» tillgångar från nationer och entiteter man hyser agg till, varvid sammanbrottet följer på samma sätt som när ett korthus rasar.
