Representanthuset klubbade igenom ett stödpaket om sextioen miljarder dollar till Ukraïna, efter att ha släpat benen efter sig i flera månader. Om förslaget även godkänns i senaten får Kiev en smula andnöd, och det tragiska kriget kan därmed fortgå ytterligare en tid. Däremot påverkar det knappast den slutliga utgången, utan förlänger mest lidandet.
Säkert är det ändå inte att senaten röstar för paketet, eftersom det på ett synnerligen smutsigt vis buntar samman stöd till Ukraïna, utbrytarprovinsen Taiwan och den israeliska invasionen av Gaza med en tidigare motion om att tvinga Bytedance (字节跳动 / Zijie tiaodong) att sälja Tiktok, det vill säga den internationella versionen av Douyin (抖音). Sådan government overreach vill man i senaten helst inte medverka till, samtidigt som det strider mot fundamentala amerikanska värden och av allt att döma även konstitutionen.
Samtidigt är det valår, och beroende på hur opinonen fladdrar har man att navigera utan missöden. Frågan om Tiktok kan lämnas till juridiken att hantera, medan eventuellt stöd till Kiev måste komma nu – eller aldrig. Att inte godkänna paketet innebär således att avgöra krigets utgång, samtidigt som man alienerar Europa, innan Trump ens blivit vald.
Därför talar logiken för att man fullföljer, varvid än fler dollar kastas i ukraïnabrasan, det svarta hål som fortsätter att konsumera resurser utan att resultera i någon förändring. Man ger ukraïnska folket falskt hopp, samtidigt som kriget fortsätter att fräta på ekonomin, enkannerligen i Europa.
Visserligen har Washington råd på ett helt annat sätt att strössla pengar sålunda, eftersom man dels göder det egna militärindustriella komplexet, och dels kan trycka mer pengar på övriga världens bekostnad givet dollarns status som reservvaluta, men någonstans tar den ekonomiska verkligheten slutligen vid även för USA:s vidkommande.
Stödbeloppet motsvarar hela den federala budgeten för rymdprogrammet, för att ställa saken i proportion, och då rör det sig om ungefär hälften av det årliga stödet till Kiev. Det är således pengar som inte nyttjas i forskning och teknisk utveckling eller på annat konstruktivt vis, utan helt enkelt bränns upp i dödens kvarnar längs fronten.
Zhongnanhai betraktar helt säkert saken med viss munterhet, och har egentligen inget emot att Vita huset går ned sig allt mer i konflikter långt bort från Kina. Visserligen vill man helst av allt ha fred och en stabil världsordning, men givet USA:s allt större aggressioner mot Beijing är det ändå ett mindre dåligt alternativ. Nämligen för att det minskar det amerikanska trycket och Washingtons förmåga att konkurrera med Beijing i allt från infrastruktur och rymdkapplöpning till forskning och utveckling.
