Hatets väg – 修羅の花

När jag spelar tidig CJK-pop för vänner och bekanta möts jag oftast av ett förvånat uttryck, och man undrar varför jag gillar dansbandsmusik. Det gör jag nu inte, eftersom sådan så kallad musik saknar det minsta uns av känsla och kreativitet. Den eventuella likheten ligger i uppsättningen och det enkla instrumentala ackompanjemanget, men det som skiljer är framförallt den vokala framställningen och den fulländade poesin i sångtexterna.

På ytan smörig musik är alltså egentligen något helt annat, vilket kanske fordrar språkkunskaper och visst intresse för östasiatisk kultur i allmänhet för att upptäcka. Men enkelheten gör att denna vispop blir tidlös och tillgänglig för alla, vilket förklarar varför artister som Deng Lijun (邓丽君) uppnådde megastatus i hela Asien. Låtarna förmedlar ett känslospektrum som mestadels saknas i annan pop, modern som äldre.

Kaji Meiko (梶芽衣子) kan tjäna som exempel från Japan, här i Shura no hana (修羅の花, Asuras blomning), en sång som illustrerar filmen Shura yukihime (修羅雪姫, Asuran Snöprinsessa / Lady Snowblood) från 1973. Bakgrundshandlingen dröjer sig om Yuki (Snö), en kvinna som beträder hämndens väg efter att ett antal personer våldtagit hennes mor och dödat hennes familj, och sången berättar i poetisk form om snöprinsessans motiv och emotiva spektrum.

Asura är en sorts buddistisk halvgud med starka passioner, bland annat vrede. Titeln anspelar på att Yuki i själva verket är en asura i vardande (花 = hana kan betyda antingen blomma eller blomstring) genom sitt passionerade hat. Hon föds i ett fängelse under en snöstorm, och med den ingressen inleds sången:

死んでShindeいたita朝にasa ni
Döende på morgonen

弔いtomuraiのno雪yukiが ga降るfuru
begravningssnön faller

はぐれhagure犬inuのno遠吠えtōboe
en förlöpen hund ylar

下駄getaのno音otoきしむkishimu
träskor som gnisslar

いんがingaなおもnaomoさsa
sitt ödes vikt

みつめてmitsumete歩くaruku
bär hon en lång sträcka

闇yamiをo抱きしめるdakishimeru
hon omsluter mörkret

蛇の目janomeのno傘kasa一つhitotsu
med ett Janome-paraply

いのちinochiのno道michiをo行くiku女onna
en kvinna som går sin väg i livet

涙namidaはwaとうにtōni捨てましたsutemashita
och för länge sedan kastade iväg sina tårar

ふりむいたfurimuita川にkawa ni
från floden svängde hon

遠ざかるtōzakaru旅tabiのno日hiがga
en dags resa bort

凍てたiteta鶴tsuruはwa動かずugokazu
en orörlig frusen trana

哭いたnaita雨ameとto風kaze
i regn och visslande vind

冷えたhieta水面にmizumo ni
på den kalla vattenytan

ほつれhotsure髪kami映しutsushi
speglades hennes fransiga hår

涙namidaさえsae見せないmisenai
utan att visa sina tårar

蛇の目janomeのno傘kasa一つhitotsu
bakom ett Janome-paraply

怨みuramiのno道michiをo行くiku女onna
en kvinna som går på hatets väg

心kokoroはwaとうにtōni捨てましたsutemashita
och för länge sedan kastade bort sitt hjärta

義理giriもmo情けnasakeもmo
plikt och sympati

涙namidaもmo夢yumeもmo
tårar och drömmar

昨日kinōもmo明日ashitaもmo
i går och i morgon

縁enのnoないnai言葉kotoba
är bara tomma ord

怨みuramiのno川にkawa ni身miをoゆだねyudane
låter följa hatets flod

女onnaはwaとうにtōni捨てましたsutemashita
kvinnan förlorade sig själv för länge sedan

Den japanska poesin är här inte glasklar, men översättningen förmedlar i huvuddragen stämningen. Sången fick en renässans tack vare Tarantinos Kill Bill, men den utgör bara en droppe i havet av den visskatt som finns i den östasiatiska kulturen. Ignorance is bliss, och det är ju synd om man inte förmår skilja på dansbandsmusik och seriös tidlös kultur.