Amerikansk exportkontroll kring chips och annan halvledarteknik, inklusive mjukvara, syftar till att strypa Kinas tekniska och ekonomiska utveckling, och därmed hindra eller i vart fördröja tronskiftet. Formellt hänvisar man till «nationell säkerhet», men det är enkelt visa att det argumentet inte har med verkligheten att göra.
Ty i ballistiska missiler och annan militär utrustning finner man inte den mest avancerade informationstekniken, utan betydligt enklare och robustare komponenter. Spetstekniken finner man i så fall i simuleringar och i större AI-system, och i princip finns för varje civil tillämpning även en militär sådan. Det är således ett skenargument, och det dröjer sig helt enkelt om merkantilism.
Huawei har även drabbats av att ha portats från en rad västmarknader i samma syfte, vilket har haft drastisk effekt på nätsidan. Man har å andra sidan de flesta patent gällande 5G-teknik, och lider därför inte särskilt mycket av exportkontrollen som sådan i just det avseendet.
Men för telefondivisionen har amerikansk exportkontroll varit katastrofal, varvid man har gått från världsledande tillverkare till att finnas i den lägre divisionen. Utan chips från TSMC står man sig slätt mot lurar från Samsung och Apple, eftersom man då har att förlita sig på inhemsk teknik.
I Kina är det framförallt SMIC som står för tillverkningen av chips, med processer som har legat ett decennium bakom konkurrenterna. Det är för att SMIC främst tillverkar chips och annan halvledarteknik för bilindustrin och andra tillämpningar, som inte är i behov av ultrasnabba chips. De senare har man istället valt att importera från Korea och Taiwan, i den ordning som frihandel och marknadsekonomi ger.
SMIC kan inte heller enkelt och snabbt ställa om genom att nyttja UV-litografi med maskiner från nederländska ASML, eftersom även Nederländerna deltar i mobbningen. Man är hänvisad till att om inte uppfinna hjulet på nytt, så i vart fall ta igen försprånget helt av egen kraft.
Och det tycks som man har framgång i det avseendet, helt enkelt genom att kasta så mycket pengar och talang man kan på projektet, inklusive att engagera experter från Samsung och TSMC – personer som USA inte kan kontrollera med embargon. På samma sätt har man fått hem betydande talang i en omvänd kompetensflykt, efter att USA åter visat sin systemiskt rasistiska sida.
Det är i mångt och mycket mest en tidsfråga innan Kina är ikapp och därefter naurligt går förbi, varvid vi kommer att ha en obehaglig teknisk bifurkation i världen. Hur ska det veliga Europa ställa sig när Kina står för de allt bättre tekniska lösningarna och USA hamnar allt mer på efterkälken?
Det går dessutom betydligt snabbare än vad de flesta av oss hade föreställt oss. SMIC har fram tills 2021 varit hänvisad till 14 nm-processer, men har sedan 2022 visat sig förmögen att halvera till 7 nm, i paritet med Intel och andra amerikanska producenter, men ännu hacket efter TSMC:s 5, 4 och nu 3 nm.
Den prototypen finns nu realiserad i Huaweis Mate 60 Pro, som släpptes i dagarna. Huawei har här en egen chipdesigner i HiSilicon (海思), vars chip Kirin (麒麟) 9000S tillverkas av SMIC. Processen motsvarar Apples A13 Bionic, som finns i bland annat min iPhone SE 2 från 2020, men har i övrigt mer moderna specifikationer.
Modellen skulle knappast ha framgång i Väst, utan mer framstå som föråldrad. Men det man ska ta fasta på är dels att Kina mycket snabbare än förväntat har brutit igenom barriären och forcerat amerikansk exportkontroll, och dels att Huawei har rest sig upp efter käftsmällen och nu slår tillbaka mot imperiet – jag törs lova att man har visst huvudbry i Washington.