Det veritabla bombardemanget av ledarstick från sionistpressen fortsätter med oförminskad styrka, i syfte att propagera för Israels sak och tycka synd om judarnas öde, enkannerligen i Sverige. Men logiken haltar förstås betänkligt i den ettriga retoriken, särskilt avseende konstruktiva lösningar på problemen i fråga.
En ideologisk strid mellan lobbyn och yttervänstern tycks här ha blossat upp och fått nytt liv, varvid synen på Hamas som antingen terroristorganisation eller befrielserörelse delibereras i diskursen. I konflikter mellan en David och Goliat är den enes terrorist alltid den andres befriare, men här med Hamas som David.
Argumenten från lobbyn och högern lyder att man aldrig kan försvara en våldsbejakande terrororganisation som mördar civila, kvinnor och barn, och att en organisation som förespråkar Israels utplånande inte är en legitim motpart i förhandlingar.
I den bistra verkligheten har vi å andra sidan – i nuet likväl som under åttio års ockupation – att den sionistiska entiteten kontinuerligt och med utpräglad vilja utplånar Palestina, från bosättning till bosättning och från krig till krig. Genocidet sker kalkylerat och långsamt, men det är icke desto mindre utplåning.
I samma besvärliga verklighet är det den sionistiska entiteten som mördar civila, kvinnor och barn i oproportionerlig volym i förhållande till de små nålstick som de palestinska befrielserörelserna förmår utföra i provokation, en ordning som fördöms av FN och världen i stort men förstås godtas av det kluvna och förvirrade Väst. Ty förintelsen i Europa ger den sionistiska entiteten fri lejd att anställa sin egen förintelse, enligt den skruvade logiken.
Andra underliga argument är att vänstern måste välja mellan att uttrycka stöd för Hamas eller att stå upp för «demokratiska principer». Logiken här är att man inte kan försvara *2SHBTQIAP++, minoriteters rättigheter och demokrati samtidigt som man ställer sig bakom terrorgrupper.
Men samma argument kan förstås vändas åt det diametralt andra hållet, att man inte på en och samma gång kan försvara å ena sidan illegal ockupation, etnisk rensning, utomrättsliga avrättningar, illegal bosättarpolitik och apartheid, och å den andra demokratiska värderingar, försvar för minoriteter med mera. Var är israellobbyns försvar för den palestinska minoriteten och dess rättigheter?
För utomstående betraktare, exempelvis personer i det globala syd, långt bortanför europeiska politiska schatteringar kring vänster och höger, och utan ett krångligt förflutet med kristen och nazistisk antisemitism, är saken mycket enkel: det är palestinierna som är förtryckta och fördrivna, och därmed i primärt behov av sympati. Det är elementär folkrätt.
Därmed inte sagt att man sympatiserar med Hamas’ terror, men man förstår bevekelsegrunderna att provocera fram Israels monstruösa reaktion, på det att frågan får nytt bränsle. Alternativet hade varit att fortsätta bli långsamt utplånad, en bosättning i sänder.
Lobbyn i Expressen, GP, DN-tidningen med flera entiteter i de oligarkiska mediekonglomeraten har länge förfäktat massinvandring och mångkulturalism, bland annat som en «liberal» ansats i syfte att öka mångfalden i det tidigare heterogena Sverige.
På senare tid har samma klick emellertid sent omsider kommit att omfatta uppfattningen – som tidigare ansågs vara «rasistisk» – att antisemitism i stort är ett importerat problem, och att samhället hellre har vinnlagt sig om att skenbart bekämpa ett ytterligt marginellt klientel av skinnskallar med bokstavsdiagnos än att hantera den verkliga antisemitism som emanerar från miljonhövdad muslimsk invandring.
Svaret från det officiella Sverige har här varit att bygga ytterligare förintelsemuseer, lansera «folkkampanjer» och andra åthävor med rötter i 1940-talets tankesätt snarare än modern tids. Antisemitism har i realiteten aldrig haft jordmån att verka i Sverige och har alltid varit ett marginellt fenomen, men har på grund av den naiva migrationspolitiken nu etablerats för gott, om än i annan form.
Men här är lobbyn förstås oss svaret skyldig, nämligen vart Gazas palestinska befolkning ska ta vägen när den sionistiska entiteten har jämnat plätten med marken och fördrivit befolkningen till Egypten (en biblisk ironi)? Palestinierna kommer knappast att bosätta sig i Kairo, utan låter småningom flyttlasset gå till Europa och Sverige, varvid antisemitismen stärks yttermera. Syntax error.
Mellan havet och Jordanien kommer bara att finnas israelisk suveränitet, enligt högersionistiska Likuds politiska slogan. Givet allt annat lika kommer palestinierna småningom att fördrivas in totum från sitt land, men det innebär nog inte att motståndet tar slut – det skiftar bara plats.