Interventionsstudier med hårda ändpunkter, det vill säga sjukdom eller död som resultat, föreligger överhuvudtaget inte för konsumtion av rött kött. I princip alla sådana studier är istället av kohorttyp, med blanketter som deltagare fyller i med jämna mellanrum avseende sådant de tror sig ha ätit. Vet du vad du åt förra tisdagen? Eller i mars?
På detta tveksamma material tillämpas därefter statistisk analys där man försöker filtrera resultaten med avseende på ålder, kön, rökning, motionsvanor och en lång rad andra faktorer, men processen är överhuvudtaget inte möjlig att genomföra utan att införa en rad godtyckliga parametrar, som då utgör bias i modellen. Ändå är det den typ av forskning som är överlägset vanligast inom nutrition, jämte en liten andel djurförsök.
Föga överraskande ger sådan blankettforskning ofta motstridiga resultat, men gemensamt för dem är att de relativa risker som småningom anges för olika slags livsmedel är så små att de mest motsvarar statistiskt brus. Under alla omständigheter är sådana obetydliga korrelationer inte att förväxla med orsakssamband.
Det är detta slags skräpforskning Livsmedelsverket menar utgör «en stark vetenskaplig grund» för de nya kostråd man nu har fastställt, rön som är daterade och saknar verkligt stöd i forskning. Men kanske viktigare är att man numera erkänner att man har tydliga politiska målkonflikter kring klimatpolitiska överväganden och andra övergripande riktlinjer, och att man inte har hälsa i första rummet.
Härav följer den nya rekommendationen om att äta maximalt 350 gram rött kött i veckan, med given följd att tonårsflickor och unga kvinnor kommer att fortsätta att lida av järnbrist och andra bristsymptom. Naturligtvis har man klumpat samman processkött som korv i kategorin, vilket är kutym för den plantbaserade falangen.
Verket hävdar att fler än hundra tusen fall av cancer kan förebyggas om alla äter enligt rekommendationerna, men det finns alltså ingen verklig grund för det påståendet, allra minst avseende kött. Kött ger nämligen varken cancer eller några andra sjukdomar, enligt de interventionsstudier som faktiskt föreligger i ämnet.
Det är också a priori förväntat att det slags naturliga livsmedel människan är utvecklad för att äta är fullständigt ofarligt. Men myndigheten menar här på fullt allvar att naturligt kött och animaliska fetter är hälsovådliga, medan å andra sidan rapsfrön som i grunden är oätliga och toxiska utgör «nyttigt fett», nämligen efter genmodifiering, stark upphettning i flera omgångar, behandling med lösningsmedel, avgummering, blekning, deodorisering och färgning i industriell process i kemiska raffinaderier… en fullständigt hårresande analys, inte minst i ljuset av den forskning som föreligger kring peroxidering av linolsyra.
I rekommendationerna finns å andra sidan ingen passus alls om ultraprocessade livsmedel, kanske för att sådana ju oftast är «plantbaserade» och fullständigt dryper av de «nyttiga» «vegetabiliska» oljor som verket menar är nyttiga. Man verkar ha fastnat i ett annat tidevarv, och ser inte alls vad som är det faktiska problemet ur hälsosynpunkt.
Livsmedelsverket fick för en tid sedan tilläggsinstruktioner om att i sina studier inkorporera betydelsen av kostråden för svensk livsmedelsproduktion och särskilt beredskapen under krigstid, men man har fullständigt duckat frågan och gett regeringen fingret som svar. Man menar att kostråden inte kommer att ha någon betydelse för saken, särskilt om man «väljer svenskt».
Man kan se det som ännu en politisk pekpinne, men den är i detta fall befogad. Livsmedelsberedskap är verkets primära uppgift, medan myndigheten inte alls har kompetens kring nutrition och hälsa, och inte alls har «klimatet» som kärnuppgift.
Slutsatsen blir att generaldirektör Sohlström måste entledigas, och att Livsmedelsverket från grunden bör reformeras. Regeringen bör vidare inrätta en ny näringsmyndighet som utan doktrinära pekpinnar har att fastställa näringsrekommendationer, på verkligt stark vetenskaplig grund.
