Biståndsminister Forssell och kollegan tillika kulturministern Liljestrand i Kristerssons moderatregim godhetssignalerar å det grövsta under den så kallade pressfrihetens dag i en debattartikel i underlivspressen, då man berömmer sig för att öka biståndet till «oberoende medier» världen över via demokratimissionerande spjutspetsorganisationer som European endowment for democracy (EED).
Organisationen i fråga är en analog till eller kopia av den kongressfinansierade National endowment for democracy (NED), i själva verket en inofficiell gren av den amerikanska utrikespolitiken i syfte att avancera Washingtons agenda, exempelvis genom stöd till upprorsmakare i Hongkong och annorstädes.
Huruvida EED har en lika långtgående ambition är oklart, men det man stödjer är uppenbarligen inte det fria ordet, utan aktivister i en viss ideologisk inriktning. Därmed är de «journalister» som bärs upp av stödet inte alls «oberoende», utan federalt understödda av antingen USA eller EU – överstatligt finansierade agenter.
Demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och så vidare är förstås de godaste av ting, men av det följer ingalunda att dessa måste «försvaras», missioneras och påtvingas andra i strid med folkrätt och andra större rättsliga ramverk, särskilt inte med geopolitiska undertoner. Demokratins roll är att stå modell för andra att emulera, likt hur en gång Sverige och andra europeiska stater tog till sig statsskicket utan bombliberalism eller yttre tryck. Journalistens roll är inte heller aktivistens.
Till yttermera visso borde man städa framför egen dörr innan man slår sig för bröstet, ty i både EU och Sverige beskärs yttrandefriheten kontinuerligt med nya inskränkningar, i likhet med hur en salami skivas eller en groda kokas. Europa har därtill aldrig haft full informations- och yttrandefrihet, utan ordet har alltid kringskurits kraftigt.
Moderna former av sådana inskränkningar gäller inte minst censuren av socialer, som under viteshot måste frisera innehållet för att passa makthavarna i Bryssel och nationella motsvarigheter. Efter Rysslands invasion av Ukraïna beslöt man från EU-håll ålägga operatörer att spärra ut RT, Sputnik med flera ryska medier, vilket åtlyddes pliktskyldigast – man måste alltjämt nyttja VPN för att tillgodogöra sig andra vinklar i saken än västpropagandan.
På nationell nivå har Tidölaget fullföljt den tidigare sosseregimens ambition att på kontinentalt manér införa kriminalisering av «förintelseförnekelse» under åsiktsbrottet hets mot folkgrupp, det vill säga att snitta upp ytterligare en skiva i salamikorven. Därmed förbjuder man inte bara uttryck av en i och för sig stollig utsaga, utan upphöjer även viss historieskrivning till statlig sanning – jag vet inte riktigt vad som är värst.
If we don’t believe in freedom of expression for people we despise, we don’t believe in it at all.
Noam Chomsky
Det fria ordet, i beteckningen yttrandefrihet, tar alltså inte avstamp i vem som yttrar något, om det så är en rysk statsaktör eller en iransk bloggare, utan har enbart bäring på överföringen. Ordet är fritt först när det inte hindras att propageras till var och en (informationsfrihet), och ordet är fritt först när var och en kan propagera det utan hinder (yttrandefrihet).
Vi har alla ett val mellan att bara se på en utveckling där det fria ordet inskränks alltmer, eller att göra vad vi kan för att skydda det, skriver Forssell och Liljestrand i sin märkliga pamflett. Om man verkligen menar allvar med den utsagan, borde man således börja med att skrota det statliga sanningspåbudet, och därefter successivt avveckla hetslagarna för att närma sig amerikansk nivå av yttrandefrihet.
I samma andetag kunde man även högtidligen benåda Dan Park, den timida konstnär som fängslas stup i ett av regimer av alla kulörer, blott för att ha uttryckt sig fritt på affischer och i socialer. Tidöregimen förmår inte bekämpa den grova kriminaliteten, men för dissidenten Park finns alltid en anstaltsplats ledig.
Goebbels was in favor of free speech for views he liked. So was Stalin. If you’re really in favor of free speech, then you’re in favor of freedom of speech for precisely the views you despise. Otherwise, you’re not in favor of free speech.
Noam Chomsky