Donald Trump är affärsman, och i de kretsarna brukar man fimpa verksamheter som är olönsamma i någon mening. Som Nato, eller europeiska allierade. I don’t give a shit about Nato, som han själv uttrycker saken, och han vill inte punga ut med skattepengar på konflikter som inte angår USA.
Kanske skulle han på inrådan av andra inte gå riktigt så långt, men han skulle definitivt sätta punkt för kriget i Ukraïna genom att dra in vidare amerikanskt stöd, varvid Europa inte har så mycket annat val än att följa i dennes fotspår. EU tvingas därmed inse att man inte kan förlita sig på USA och att pax americana därmed är över.
Det är i grunden bra, eftersom Europa då måste stå på egna ben istället för att utgöra vasall åt Washington, och man kan inte heller stå under amerikanskt beskydd i utbyte mot att ständigt blunda för amerikanska övergrepp. Europa måste bli självständigt, ett tredje centrum jämte Washington och Beijing, samtidigt som man måste ha ett realistiskt förhållande till Moskva.
Trumps aversion mot Nato innebär vidare att planerna på att bygga en motsvarande organisation i Asien lär skrotas. Därmed avbryts den skadliga upprustning som för närvarande pågår, med ett allt mer militariserat Japan i färd med att överge sin pacifistiska konstitution och under övervägande att blanda sig i frågan kring Taiwan. Asien har haft nog med japanskt vapenskrammel under det gångna århundradet.
En logisk följd av en sådan utveckling är att USA:s våldsamma militära överkapacitet kan bantas, varvid pengarna bättre kan användas för civil upprustning, inte minst av landets förfallna infrastruktur. Det är helt enkelt en bättre värld när länder investerar i den egna nationen hellre än att söka konflikt med andra.
Handelskriget och trätorna med Kina lär dock fortsätta och kanske intensifieras, men Zhongnanhai ser ändå långsiktiga fördelar med Trump vid rodret, bland annat sagda avspänning i Asien och förändrade geopolitiska förutsättningar genom försvagade allianser. Hellre hård ekonomisk konkurrens med fulspel än risk för storkrig, och oddsen är betydligt högre för att Trump skulle komma till Taibeis försvar – därmed är även risken för en invasion automatiskt lägre.
Avspänning i världen kompenseras emellertid med hårdare stridigheter internt när USA sluter sig inåt, och Trump lär ha långt skridna planer på att angripa monarkin och adeln i Washington samt mer radikalt bearbeta den djupa staten. Även det kan vara till global båtnad, då den vänsterextrema exporten av woke kan komma att begränsas kraftigt när den amerikanska nationen återfår sansen en smula.
I kombination med ett Europa som vrider sig åt höger kan det vara början på slutet av det svåra tjugotalet, och ljuset av en mindre renässans kan kanske börja skönjas i slutet av tunneln. Ja, jag ska heja på Trump.
