Efter avklarad kvartalsfasta har jag kommit till slutsatsen att en smärre modifikation i schemat vore önskvärt. Istället för sju dagars vattenfasta i början av varje kvartal, övergår jag till att fasta fem dagar i början av varje månad.
Fem dagar är psykologiskt mer hanterbart, och ger de fulla eftersökta fysiologiska effekterna. Det ger också sammanlagt sextio dagars vattenfasta per år istället för tjugoåtta, och är alltså en större utmaning. Fem dagars fasta är ändå inga problem när man väl vant sig, utan man avverkar perioden utan minsta besvär eller ens hunger.
Övriga dagar tillämpas som vanligt 1mod, eller ett mål om dagen, krigardiet, eller vad man nu vill kalla det, vilket därmed lägger till uppåt trehundra dagar av periodisk fasta per år. Resterande dagar, i vart fall tolv, ägnas då åt påfyllnad och fest efter längre vattenfasta.
När jag kläckte konceptet var jag ett tag övertygad om att jag nu hade danat en helt egen regim, ett mönster som inte tidigare hade tillämpats eller ens diskuterats. I själva verket visar det sig att även denna variant är av mycket gammalt snitt, och praktiseras av bland andra buddister.
Här kan man notera att buddan själv, Siddhartha Gautama, praktiserade ett mål om dagen, och kanske var han först med att (medvetet) tillämpa sådant tidsbegränsat ätande. Innan han fann den gyllene medelvägen under boditrädet, prövade Gautama de traditionella metoderna av att späka sig med bland annat långvarig fasta.
Mendicants, I eat my food in one sitting per day. Doing so, I find that I’m healthy and well, nimble, strong, and living comfortably. You too should eat your food in one sitting per day. Doing so, you’ll find that you’re healthy and well, nimble, strong, and living comfortably.
Även nutida buddister, särskilt praktiserande sådana, tillämpar således denna metod av att bara äta en gång per dag (ekāsanikanga), vanligen med ett mål mat före tolvsnåret. Det kan uppfattas som extremt av ett nutida västerländskt samhälle där ätandet är mer eller mindre konstant, men det är snarare så att det är detta idisslande som är det verkligt extrema.
I buddismen finns även andra fastemönster, bland annat att periodiskt fasta i tre eller sex dagar per månad, så kallad changzhai (长斋), utöver det enda dagliga målet. Detta motsvarar alltså tämligen exakt min nya föresats, som vi därför lämpligen kan benämna buddadiet. Eller kanske 23/1, 7/7 + 5/30, 12/12 med vedertagen sifferbeteckning!
Buddister och andra hade förstås ingen kännedom om autofagi, minskad mTOR-aktivitet, AMPK och andra biokemiska mekanismer, men de visste ändå att moderation i födan bidrog till hälsa och långt liv.
Och det är vad det kokar ned till. Man kunde tro att man skulle bli alldeles utmejslad av detta schema, men det beror ju alldeles på vad man inmundigar under ätfönstret. Nyckeln är alltså att tillföra adekvat näring efter fasteperioden, oavsett längd, och inte att utsätta sig för asketism.