Den som prövar vattenfasta under några dagar kommer småningom märka en sorts eufori eller ett slags högenergetiskt tillstånd, gränsande till raseri utan att vara arg, kanske med en fysisk förnimmelse av att hjärnan är utsatt för kemisk påverkan av något slag. Det är då ett säkert tecken på att ketos har inträffat, det vill säga energiväxling från glukos som primärt bränsle till ketoner.
Ketoner är egentligen fel namn, eftersom den primära molekylen snarare är en karboxylsyra, en så kallad beta-hydroxisyra med kemiskt namn β-hydroxibutansyra (C₄H₈O₃, alternativt benämnt β-hydroxibutyrat). β-hydroxibutansyra – eller kortare BHB – är en restprodukt av diättiksyra (acetoacetat), även det en karboxylsyra, eller en beta-ketonsyra som bildas genom betaoxidation av fettsyror eller syntes från acetyl-CoA.
Både acetoacetat och BHB kan nyttjas som bränsle av kroppen i frånvaro av glukos, och det är för många organ (särskilt hjärtat) det föredragna bränslet. Men hjärnan behöver alltid en viss mängd glukos, varför kroppen i glukoneogenes förser kroppen med en lägsta blodsockernivå.
Ytterligare en restprodukt av acetoacetat är den verkliga ketonkroppen aceton, som man mycket riktigt känner lukten av vid fasta, intensiv träning eller högfettsdiet. Aceton är ett kroppseget ämne, men det förekommer i betydligt högre dos under ketos. Även alkoholister producerar aceton i hög mängd, varför man riskerar att tas för en alkis om man tillämpar dessa hälsobringande rutiner!
BHB har en kusin i GHB (γ-hydroxibutansyra) med samma kemiska formel, varvid den enda skillnaden består i placeringen av en syreatom. GHB känner vi som en narkotikaklassad partydrog, vars egenskaper är närmast identiska med dem för BHB. Problemet med GHB ligger inte så mycket i ämnet i sig, som i svårigheten att dosera, och i för hög mängd är ämnet livsfarligt.
Det är ekvivalent med att kroppen producerar opioider som endorfin, smärtstillande medel som man kan bli rejält hög av under ett omfattande aerobiskt motionspass. Extern tillförsel av opioider som morfin kapar då samma system, vilket ger ickekontextuell eufori i för hög dos och därmed småningom ett beroende.
Kroppseget BHB eller endorfin kan inte överdoseras, och är därtill nyttiga ämnen. BHB ökar bland annat halten av BDNF, en nervtillväxtfaktor som stimulerar nybildning och differentiering av hjärnceller samtidigt som plack rensas undan. Ketos är således ett ypperligt tillstånd för att stimulera och underhålla hjärnan.
Men ketos är också det tillstånd under vilket slussarna till kroppens fettvävnader öppnas maximalt, varvid det kroppsegna fettet sönderdelas i triglycerider (lipolys), som i sin tur bryts ned i levern under bildande av ovan nämnda ketonkroppar samt en viss mängd glukos. Härav är ketos optimalt för att frigöra kroppseget fett, vilket kan ske på en rad olika vis.
Under vattenfasta nyttjas främst kvarvarande glykogen i muskler tills depåerna av kolhydrater börjar sina, varvid det metabola skiftet till ketos gradvis sker, med full effekt efter några dygn. För den som är metabolt flexibel och van vid att bränsleskifta, kan processen gå snabbare.
Det är inte ett binärt tillstånd, utan ett analogt, varvid en viss mängd ketoner alltid nyttjas i blandning med glukos. Men ju mer man dränerar glykogendepåer, desto snabbare sker ketonbildningen från kroppsegna fettsyror, eller från fettsyror som tillförs via kosten.
En annan metod är således ketogen diet bestående av mest fett (sextio procent eller mer, naturligtvis mättat, enkelomättat eller omega-3 men inte omega-6), en del protein (högst trettio procent) och mindre än tio procent kolhydrater (i form av fibergrönsaker som grönkål, tomater med mera), varvid fullständig påfyllnad av glykogen aldrig hinner ske. Det är som att köra på reservtank av kolhydrater, varvid mer eller mindre permanent ketos infinner sig.
Utöver viktreglering, BDNF-produktion, autofagi, lågt blodsocker och en viss eufori, tillkommer även lägre halt av triglycerider i blodet. Det kan låta som en paradox att mer fett i kosten skulle ge mindre halt av blodfetter, men kosten avspeglar sig alltså inte omedelbart i blodets komposition, utan har en längre nedbrytningskedja efter passage i mage och tarmar.
Det är främst högt intag av kolhydrater som ger hög halt i blodet av triglycerider, som skyfflas till fettvävnad för lagring av insulin i den omvända processen (fettbildning). Här finns en äldre hypotes om kolesterolets fördärvliga inverkan, men kolesterol är alldeles fel markör i sammanhanget, och den viktigare är just halten av triglycerider.
Ketogen kost ses alltjämt av många som en form av modediet, men allt fler studier visar att det inte bara är helt ofarligt under flera års tid, utan även metabolt fördelaktigt. Detta för att blodsockerhalten hålls permanent låg och stabil, samt för att BHB har goda effekter för muskler och kognition.
Sedan är det inte säkert att man vill befinna sig i ständig mild eufori, men det är ändå avgjort bättre än i motsatsen av depression, ångest och hjärndimma, sådana åkommor som lätt följer av en kost rik på socker och matoljor. Det är också en fråga om huruvida man förmår upprätthålla ketogen kost under längre tid, eftersom man kan få ett ordentligt sug efter kolhydrater efter en tid.
För egen del experimenterar jag just nu med cyklisk keto 5:2/18:6, nämligen fem dagar av ketokost i kombination med periodisk fasta omfattande 18 timmars metabol vila och sex timmars ätfönster med främst fisk, kött, ägg, ost, smör och fibergrönsaker, samt två dagars «helgvila» för att fylla på glykogenreserverna med mer kolhydratrik kost samt en skvätt vin. På så sätt kan man vara hög hela veckan utan att riskera hälsan!