Kategorier
Ekonomi Kina Politik USA

Sojadiplomati

De amerikanska skördarna slår nya rekord under den store landsfadern Donald Trumps eminenta ledning, och bönderna har bara honom att tacka för detta! Problemet är bara att bönderna inte har någon att sälja sina sojabönor till, sedan Kina valde att istället importera soja från Brasilien. Se där en given effekt av de amerikanska tullarna mot Kina.

Amerikanska regimen måste därför göra som man gjorde förra gången det begav sig, under Trumps första handelskrig mot Kina 2018, nämligen att stödja bönderna medelst subventionerade köp av soja, produkter som sedermera blir ultraprocessade flingor och annan skräpmat, jämte djurfoder.

Och vreden låter inte vänta på sig, utan Trump har som svar på tal annonserat tullar om hundra procent mot Kina den första november om Zhongnanhai fortsätter att trilskas. Problemet är bara att han redan har prövat den strategin, varvid USA blev utan magneter och jordartsmetaller.

De amerikanska sojaböndernas orderböcker gapar tomma.

Samma sak kommer att ske än en gång, eftersom Trump och hans koleriska ministrar inte begriper att Kina sitter med trumf på hand och alla äss i ärmen. Man har den globala handelskedjan under kontroll, med mer eller mindre monopolställning på en rad kritiska råvaror och produkter, samt förstås produktionskapaciteten i stort.

«Economic coercion» säger Greer & kompani, men det är naturligtvis så att detta är Kinas fullt legitima svar på USA:s ohemula ekonomiska utpressning medelst handelstullar mot hela världen. Kina har i egenskap av frihandelns främsta förkämpe ingen ambition att trilskas, men har i rent självförsvar slipat på denna spelbok sedan man blev överrumplade under Trumps första mandatperiod.

Den regin agerar man nu efter, och det kommer att stå USA dyrt i längden. Japan, Sydkorea, Storbritannein och till och med EU gav med sig omedelbart och vågade inte ta striden med Washington, men Kina har helt andra muskler och förutsättningar att ta sig an den amerikanska mobbaren.

Och vad mynnar allt detta då ut i? Att Kina står som slutlig segrare, medan främst EU och andra som finner sig i mobbningen återigen står som sura förlorare. Men främst är det USA som kommer att bita i gräset, vilket vi redan ser tecken på i form av drastiskt minskad produktion av nya arbeten, stagnerande ekonomi och mer eller mindre recession i görningen.

Sojabönor är USA:s största exportprodukt till Kina, och denna ordning lär alltså knappast hjälpa Trump att fixa handelsunderskottet. En del spekulerade i att Trump borde ha fått Nobels fredspris för sitt hot om att ta Grönland och Kanada, men frågan är om han inte vore en bättre kandidat för ekonomipriset med samma slags omvända logik?

Kategorier
Ekonomi Kultur Politik

Svinigt svinn i butiken

Livsmedelsoligarkerna har fått en ny «affärsidé», nämligen att paketera om mat med «kort datum» och frysa in det, för att därfter sälja till «rabatterat» pris. Det uppger statstelevisionen i en märklig artikel, där man vidare berättar att matsvinnet i butiker uppgår till svindlande 80 000 ton per år.

Det motsvarar 8 kg per person och år, och kommer till det svinn som sker i hemmet (15 kg) och i restaurangmiljö (11 kg), för att inte tala om det svinn som sker under hela kedjan av produktion av livsmedel. Det senare beror på kvalitetskrav, men man kunde enkelt sälja av sådant mindre kvalitativt gods med 70–80 % rabatt, exempelvis «fula» bananer.

Svinnet i butiken är emellertid en form av självbedrägeri, och visar att man inte har marknadsmässiga priser, utan väljer att försöka sälja till alldeles för högt pris. Vid kort datum har man vanligen 30–50 % rabatt på varan, men att därefter frysa in det och bara ge 30 % är ytterligare en form av ocker; det är helt otillräckligt för en så sekunda produkt.

Priserna måste alltså först och främst komma ned till normala nivåer, och då minskar givetvis även svinnet. Högre andel säljs och det blir mindre arbete för personalen, där det är den senare kostnaden som är drygast. Där har vi den verkliga vinn–vinnsituationen.

Vi som har koll på priserna ser hur sviniga oligarkerna är i prissättningen, där plötsliga påslag om 25 % sker regelmässigt, i flera omgångar, så att man alldeles prisar ut sig. Det gäller sådant som fisk, ost, kött och annat, som då måste svinnmärkas och slutligen kasseras. Folk köper helt enkelt inte äcklig norsk gummiost för åttio spänn kilot, som butiken dessutom marknadsför med vilseledande termer som «klipp» – vad som är klipp avgör konsumenten, inte butiken.

Vecka ut och vecka in marknadsför man toköverprissatt norsk lax som «tillfälligt parti», men absolut ingen köper den odlade smörjan på sådana ockernivåer. Ett antal sådana produkter bildar veritabla berg, som aldrig minskar i omfång. Var de slutligen tar vägen är inte gott att veta, men de förefaller gå på retur; butiken har säkert garantier från producenten, på samma sätt som för bröd.

Och det är där skon klämmer, att oligarkerna kan pressa producenter med sådana villkor samt regelmässigt ta ut överpriser. Om man vill komma tillrätta med denna problematik måste myndigheter få mer muskler och angripa just dessa fenomen, eftersom Sverige inte har en konkurrensutsatt livsmedelsdistribution utan en form av oligopol med karteller.

Man slår då ett flertal flugor i en smäll, nämligen minskat svinn, minskade priser och som en följd minskad inflation, för det är alldeles uppenbart att kartellerna just nu är drivande i den långvariga inflationsspiralen. Men moderatregimen verkar inte intresserad av sådant, man har sin Ukraïna först-policy, och låter resten bero, uppenbarligen i någon vrickad föreställning om att marknaden fixar biffen även i oligopol.

Här hamnar ICA-oligarkens svinn.
Kategorier
Ekonomi Hälsa Kultur Politik

Skatteväxling i butiken

Uppenbart är att moderatregimens påtänkta sänkning av matmomsen är ett slags valfläsk, en slibbig reform för folket i elfte timmen efter att ha haft en Ukraïna först-policy i tre år. Därtill ska sänkningen tydligen bara vara tillfällig och kortvarig, vilket accentuerar regimens illvilliga spel för galleriet.

Men principiellt är skattesänkningar alltid av godo, eftersom det med automatik ger högre utväxling i ekonomin. Skatter har vi på sprit och tobak för att stävja bruket, och när man har skatt på arbete och annat gods lägger man sordin även på sådan verksamhet. Desto underligare då att förment borgerliga ledarskribenter sågar förslaget för att istället förfäkta sossepolitik.

En invändning är att livsmedelsoligarkerna kommer att stoppa en del av förtjänsten i egen ficka, men då får man givetvis komplettera reformen med att stärka Konkurrensverket och ge myndigheten muskler. Det borde man göra oavsett, eftersom oligarkerna har för vana att «passa på» när tillfälle ges.

Till yttermera visso kunde man förfäkta att det kostar staten alldeles för mycket att så drastiskt sänka skatten, och att man borde ta det i smärre steg. Men det finns faktiskt ett mycket enklare sätt, som vi brukar kalla skatteväxling, ett ekonomiskt styrinstrument som ofta nyttjas med framgång.

På matens område skulle man slå två flugor i en smäll genom att helt ta bort momsen på råvaror och nyttig mat, och i gengäld ta ut en mycket högre mervärdesskatt på skräpmat och ultraprocessade substanser. Med tanke på att ultraprocess står för åttio procent av utbudet i butikerna, skulle det bli förtjänst för staten, samtidigt som hälsan (och därmed ekonomin) drastiskt förbättras på sikt.

Skattebefria.

Livets elementa ska således inte beskattas alls, det vill säga kött, fisk, ägg, grönsaker och dylikt, medan godis, bakverk, matoljor, margarin, flingor, färdigrätter, läskedrycker och ultraprocessade produkter i allmänhet borde taxeras på samma vis som tobak. Det är också i det senare segmentet handlarna kan ta ut sin vinst.

På Konkurrensverket åligger därför i första hand tillse att köttfärsen, mjölken, makrillen och grönsakerna hålls inom korrekta prisnivåer, med hänsyn till alla variabler, och för ändamålet ska man ha möjlighet att dela ut väldigt dryga böter. Pengar får man tjäna på lyxen, inte på nödvändiga basvaror – det gäller såväl staten som oligarkerna.

Dessvärre finns ingenting alls som tyder på att moderatregimen skulle vara intresserad av att förbättra folkhälsan och skattedifferentiera för en friskare befolkning. Tvärtom verkar ansvarigt statsråd köpt av Coca-Cola-bolaget, eftersom denne går på dess linje och förespråkar motion för att komma tillrätta med en taskig diet på ultraprocess. Kommer aldrig att funka, och ger heller inte klirr i kassan.

Tokbeskatta. Hur svårt kan det vara?
Kategorier
Ekonomi Europa Politik USA

Fullständig förnedring för EU

Uschela von der Liar såg riktigt obekväm ut när hon lät sig våldtas av US-presidenten, och i slutändan var det Europa som vek ned sig i handelskriget. Det är alltså inte Taco-mannen som alltid fegar ur, utan det svaga och labila Europa som styrs av icke folkvalda skator som von der Liar och det förvirrade baltstycket Kallas, kjolstyg som helt enkelt inte kan släppa relationen med hustrumisshandlaren.

Bortanför bildspråket är det förstås Europa i dess helhet som har valt denna inriktning, med idel pajasar som Merz i spetsen. Man har redan en starkt underordnad position gentemot den amerikanske herren, men svarar med att kasta sig än djupare i stoftet för att behålla de rester som finns kvar av den gamla ordningen och den «transatlantiska länken». Dear Donald…

Sedan några decennier har EU en betydligt svagare ekonomisk utväxling än USA, och den diskrepansen kommer nu att öka. Europas redan låga tillväxt kommer att sjunka än mer, medan den amerikanska motsvarigheten växer. Med denna walk over vann Trump faktiskt handelskriget, även om Kina i ensamt majestät gör motstånd mot mobbaren.

Kanske hoppas klovnerna i Bryssel på att en ny amerikansk regim småningom ska ta sitt förnuft till fånga, men det är nog med råge naivt. Bidens regim behöll och utökade samtliga av Trumps första våg av tullar, och det finns ingen anledning för imperiet att avsäga sig en sådan fördel. Tvärtom har man nu fått råg i ryggen att ytterligare svinga piskan vid behov, när man ser hur lätt de europeiska slavarna kröker rygg.

Europa har inte likt Kina några motmedel att ta till, och argumentet om att man är en «stor marknad» faller pladask inför Donalds världsbild. Men Europa hade tillsammans med Kina och andra aktörer kunnat bjuda samlat motstånd, och det är en gåta av pyramidala mått varför man inte tog den vägen. Kina får nu ensamt dra lasset.

Trumps taktik att först föreslå fullständigt vansinniga nivåer för att sedan i «förhandlingar» låta dessa sjunka till en mer «rimlig» nivå har alltså lyckats över förväntan. Uschela von der Liar anser att 15 % tullar i allmänhet och 50 % på stål är en «bra uppgörelse», och det är det kanske i jämförelse med de dubbla måtten, men i praktiken är det ingen skillnad – det är en fullständigt urusel deal som USA ensidigt tar hem.

Därtill ska EU investera hundratals miljarder i det amerikanska näringslivet samt köpa militär utrustning och naturgas för summor i samma storleksordning. Europa får inget i gengäld, utan slipper helt enkelt bara mer stryk. Skämskudden kommer fram när man betraktar denna fullständiga förnedring.

Kategorier
Ekonomi Hälsa Kultur Politik USA

MAHA skrotar HFCS

Rörelsen Make America healthy again med hälsominister Robert Kennedy vid rodret har fått en del uträttat, bland annat att förbjuda en rad cancerframkallande färgämnen som sedan länge är svartlistade i övriga världen. Problemet illustrerar vilken formidabel makt näringslivet och dess lobbyister har över korrupta politiker.

Nu går Trumps administration vidare med majssirap, en ultraprocessad variant av socker med något högre halt av fruktos än glukos. Sirapen nyttjas i alla slags industriella livsmedelsliknande substanser, och framförallt förekommer den i USA i läskedrycker. I Europa används alltjämt vanlig sukros med lika halter glukos och fruktos i dylika drycker.

Enligt presidenten ska Coca-Cola ha gått med på att ersätta sirapen med sukros, men bolaget verkar inte helt med på noterna att så har överenskommits. Konkurrenten Pepsi meddelar emellertid att man är med på tåget, även om Trump föredrar Coca-Cola till sin dagliga ranson Donken – huruvida detta har bidragit till hans uppsvullna ben är inte gott att veta.

En falang i den medicinska akademin menar att fruktos är ett gift som människan inte behöver, och som bidrar till den fetmaepidemi som nu drar fram över världen. Fruktos bryts ned i levern och orsakar fettlever, samma slags tillstånd som ofta kännetecknar alkoholister (fruktos jäser och blir alkohol under nedbrytningen), och därmed är den metabola hälsan rubbad.

En rimlig fråga är huruvuda fem procent mer fruktos hit eller dit skulle ha den effekten. och forskningsläget är inte glasklart; läs dock passusen ovan om korruption, som är allestädes närvarande i de livsmedels- och läkemedelsindustriella komplexen. Starka intressen verkar för att bevara den rådande ordningen, varom mer nedan.

Fruktos i kombination med linolsyra (omega-6) är de primära bovarna i den metabola ohälsan med USA som epicentrum.

Det finns emellertid gott om associationer, då bruket av majssirap sedan 1970-talet fram till idag korrelerar utmärkt med den ökade prevalensen av fetma i USA och en del andra länder med liknande problem. Tillsammans med den skadliga fettfobin har totalkonsumtionen av socker skjutit i höjden, men framförallt har intaget av fruktos ökat; det finns i allt från frukostflingor till bakverk.

Fruktos finns som namnet antyder även i frukt, men är där inbäddad i fibrer som gör att det mesta bryts ned av mikrober och omvandlas till kortkedjade mättade fetter istället för att gå direkt till levern. Inte heller frukt ska intas i alltför stor omfattning, men det är ändå väsensskilt från att inmundiga flytande fruktos i läsk – en omständighet som borde leda till totalförbud för dylika produkter.

En intressant vinkling på detta problem med relevans i nutiden är att majssirap – high-fructose corn syrup med en imperieterm – används för att a) rörsocker från Brasilien och andra delar av världen sedan länge är belagt med strafftullar, och b) majsbönder subventioneras av amerikanska staten för sin produktion. Det är därmed ett ypperligt exempel på hur snålheten kan bedra visheten då den åtföljande fetman orsakar en kvarts miljon dödsfall per år samt förstås driver upp notan för sjukvården till abnorma nivåer.

Ytterligare ett dilemma är att Trumps regim fortsätter att lägga sinnessjuka tullar på just Brasilien, och frågan är då hur mycket en Coke kommer att betinga i USA i framtiden. Omvänt lär majsböndernas sötebrödsdagar vara över, och man kan förutse en omfattande nedläggning i det industriella jordbruket. Man kan inte enkelt ersätta majs med rörsocker, och dessutom riskerar subventionerna att ryka – i grunden en bra ordning.

Å ena sidan är Trumps kabinett alltså radikalt nog för att angripa de stela strukturer som sedan länge har förlamat det amerikanska näringslivet och gjort USA sjukt, men å den andra riskerar det kirurgiska ingreppet att skapa nya rostbälten över landet samt orsaka omfattande inflation. Men detta är ändå en av de positivare egenskaperna med Trumps administration, att man har viljan och ambitionen att omkullkasta en fördärvlig ordning.