Kategori: Europa

Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik

Mega: andra reconquistan

En miljonhövdad skara demonstranter tog till gatorna i London för att protestera mot socialistregimen Ing-Soc och dess Big Brother Keir Starmer, vars drakoniska ingrepp mot informations- och yttrandefriheterna har petat ned Storbritannien på samma ickedemokratiska nivå som Tyskland. Folket har börjat resa sig mot förtrycket, och det manar till efterföljd i Sverige och andra länder.

Men när folket protesterar, kallar de vänsterliberala stats- och kommersmedierna förstås evenemanget för «högerextremt», eller med vänsterkommunistiska SVT:s påhittade term, «högernationalistiskt». Om det verkligen skulle finnas så många «högerextrema» vore det nog ett allvarligt problem, men det rör sig alltså om helt vanligt folk som har fått nog av etablissemangets vänsterextremism.

En vänsterextremism som innefattar woke, allt bredare och djupare censur, polisiära massangrepp mot medborgare som uttrycker sin åsikt, two-tiered policing och andra privilegier för invandrare med mera, men som nu möter allt bredare folkligt motstånd. Sedan juli har demonstrationer arrangerats i protest, och den nyss timade är den största i sitt slag någonsin i ett Storbritannien som har slutat att fungera som nation.

Det är den andra reconquistan, ett folkligt uppror för att ta tillbaka sitt land, att göra England stort igen: Mega. Men denna gång är det inte blott morerna man har att tampas med, utan även den inre fiende som har låtit invasionen ske och som upprätthåller den mot folkets vilja och under allt hårdare förtryck mot oppositionella. Det är därför man måste fängsla personer som Tommy Robinson, eller som i Tyskland försöka förbjuda det största politiska partiet.

Man nöjer sig inte heller med ledarfigurerna, utan trålar brett och djupt efter vanligt folk som uttrycker sina åsikter på X och andra sociala medier. På samma sätt som i Sverige prioriterar polisen ideologiska brott mot staten framför verkliga brott mot person och egendom, och det är för våldsmakten mycket viktigare att beivra «fel» slags åsikter än att angripa den invandrarrelaterade brottsligheten.

Under senare tid har man i det forna imperiet kunna skåda konstaplar som sysselsätter sig med att plocka ned engelska och brittiska flaggor från lyktstoplar och andra offentliga platser, under förevändning att Union Jack och liknande symboler uttrycker «rasism» och «främlingsfientlighet». Under namnet Operation raise the colors har populasen nämligen låtit visa att man är patriotisk och i opposition mot den förda politiken, vilket har resulterat i socialistregimens kraftfulla svar.

Så faller både Storbritannien och Europa sönder inför våra ögon, i realtid, och blir allt mer irrelevant i världen. Polariseringen kommer aldrig att ta slut, utan lär fortsätta indefinitivt tills en slutgiltig lösning föreligger, och under tiden förfaller Europa till ett allt mer auktoritärt och repressivt stadium. Nu har man därför bara att välja sida: Make Europe great again, or perish. Vi måste återerövra våra nationer, vi måste ta tillbaka vår kontinent.

Kategorier
Europa Politik Ryssland

Drönarspinnet

Några drönare förirrade sig in på polskt territorium, men denna gång tycks det inte ha varit Voldemort Zelenskyjs egna svävare, som under 2022 (då man först skyllde på Ryssland). Läser man mellan raderna i den ryska rapporteringen medger man implicit att det är ryska Geran-pjäser, men att det inte rör sig om någon avsiktlig kränkning.

Orsaken tycks istället stå att finna i den elektroniska störning som både Ryssland och Ukraïna bedriver mot varandra, och kanske även Nato-krafter är involverade i den krigföringen, varvid drönarnas navigering slagit slint. Det finns annars inga naturliga mål på den polska landsbygden, och det hade naturligtvis varit helt vrickat att angripa ett Nato-land.

Men spinnet i de västliga propagandamedierna är icke desto mindre att Ryssland med «avsikt» kränkte polskt luftrum och att man därmed «trappade upp» det «fullskaliga» kriget genom att «för första gången» involvera Nato-vapen. Tesen är att Moskva därmed skulle «testa» Polen och Väst för att se hur man reagerar på «provokationen».

Krigshetsarna i vänsterliberala statstelevisionen och motsvarande kommersmedier vädrar morgonluft när man får förnyat retoriskt bränsle, och man fantiserar om vilken sorts «gnista» som eventuellt skulle tända ett «storkrig». Ett krig man gärna tycks vilja ha, eftersom man helt saknar en exitplan och istället fortsätter med fantasifulla krav på Kreml.

Narrativet passar perfekt in i den propagandates man driver, att «vi står på tur» när Putin är färdig med Ukraïna, tanken att Ryssland vill lägga under sig hela Europa i något slags kolonisation. Som om en ekonomisk dvärg som Ryssland skulle kunna mäkta med något sådant mot en Nato-allians med flerfaldigt större militärbudget.

Nej, något storkrig blir det inte, om Väst inte självt inleder ett sådant, vilket inte är helt uteslutet. Men nu vet vi i alla fall att F-35 kan skjuta ner obeväpnade drönare, som komplement till hur F-22 visade sig vara kapabelt att skjuta ned en kinesisk väderballong…

Kategorier
Europa Kina Kultur Politik

Grisigt för EU

Du vet väl att priset på elbilar konstgjort hålls uppe vid stratosfäriska nivåer, eftersom EU tillämpar handelstullar på upp till 45.3 % mot kinesiska elbilar och annan grön teknik? Det där med «grön omställning» och sådant trams får tydligen komma i andra hand när man prioriterar att rädda en döende europeisk bilindustri som inte hänger med i svängarna.

Men tullarna möts förstås även av motdrag från Kinas sida, som en direkt spegelbild av den europeiska aggressionen. Det hjälper inte heller att imbecill retorik emanerar från idioter som Kaja Kallas och andra företrädare i unionen, utan sådan fientlighet tenderar att yttermera få elden att flamma upp.

Franska lyxvaror, italienska viner och andra europeiska produkter drabbas således hårt när Kina balanserar tullarna med motåtgärder, varvid båda parter naturligtvis står som förlorare, allrahelst konsumenter i båda delarna av världen. Europa tycker inte om amerikanska tullar, men tycks inte ha några problem att tillämpa sådana mot andra, med sedvanlig ambivalent hållning.

Kinas senaste spegeldrag är att angripa Europas fläskexport med tullar mellan 15.6 % och 62.4 %, de senare för producenter som inte vill «samarbeta» med kinesiska myndigheter – även retoriken är fullt speglad, för att visa européerna med all tydlighet vad saken dröjer sig om.

Kina anklagar europeiska producenter för att «dumpa» fläskprodukter i Kina, vilket därmed missgynnar inhemska producenter. Viss sanning finns ändå i påståendet, då Kina är världens största producent av fläsk och då marknaden är mättad. Enda sättet att konkurrera är således genom att locka med lägre priser.

Draget är måttfullt kalkylerat, och kommer inte att påverka prisbilden i Kina. Däremot riskerar den europeiska produktionen att ytterligare lida men, efter en tid med vikande efterfrågan, sjukdomsutbrott med mera.

Det kanske bara är bra för svenska och europeiska konsumenter, givet att priset på bacon och annat fläsk har skjutit i höjden under senare år. Konsumenterna tycks rata de skyhöga priserna, varvid livsmedelsoligarkerna småningom har att rea ut svinnmärkt fläsk till halva priset (som borde vara det egentilga utgångspriset). Med vikande efterfrågan från Kina borde därmed priset sjunka rejält, eller så får grisuppfödarna rikta in sig på nedläggning.

Det slutar dock inte där, utan Kina fortsätter metodiskt att undersöka andra segment av livsmedelsinduistrin där man ser europeisk dumpning. Det gäller bland annat fransk konjak och danskt mejeri, för att ta några exempel. Någon omedelbar lösning finns inte i sikte, utan man kan räkna med att detta kommer att dra ut på tiden. Tack för den, Uschela.

Spanien, Nederländerna, Danmark och Frankrike är de stora förlorarna när Kina kontrar Europas tullar.
Kategorier
Europa Kina Politik Ryssland

EU:s knäppa fruntimmer

Många i populasen är bekanta med EU-kommissionens president Ursula von der Leyen, ett stycke fruntimmer som ofta agerar på eget bevåg utan att först förankra med medlemsländerna. Som när tanten proklamerade att EU «står med» folkmördarstaten Israel, kanske en ryggmärgsreflex från en tysk kristdemokrat, men ett rött skynke för stora delar av Europa.

Nyligen ville hon få oss tro att hennes plan utsattes för ryskt sabotage när hon skulle landa i bulgariska Plovdiv, att planet fick «cirkulera» i en timma och att piloterna fick landa med «papperskarta». Den märkliga propagandan spreds i stats- och kommersmedier i Europa och Sverige, men visade sig snart vara just propaganda, en påhittad historia för att ställa Ryssland i mörk dager, men som ändå aldrig drogs tillbaka av sagda stats- och kommerstidningar.

Det är på grund av sådana märkliga kalamiteter som kärringen går under öknamnet von der Liar, von der Lügen och så vidare, faktiskt på en rad språk. I Kina översätts hon vanligen Fengdelai’en (冯德莱恩), men folkhumorn där har istället tecknen 疯德莱恩, där det homonyma 疯 (feng) betyder just galen.

Men det lögnaktiga stycket har även en vice, tillika Europas «höga representant» för utrikespolitik och säkerhetsfrågor, EU:s «toppdiplomat» om man så vill, som är något mindre känd, men för närvarande arbetar sig upp i folks medvetande på ett än mindre smickrande vis, så till den grad att Europa blir utskrattat i omvärlden.

Det rör sig om den forna estniska statsministrinnan Kaja Kallas, som här har tagit på sig en flera storlekar för stor kostym, i vad som måste förstås som en form av nepotism eller könslig inkvotering av fruntimmer för sakens skull. Hon har helt enkelt inte på posten att göra, utan är ett inkompetent och okunnigt blåbär.

I veckan deltog hon i en iscensatt «debatt» med den ruttne Nato-chefen Rutte, varvid hon förvånade publiken och sedermera hela världen genom en lång rad märkliga påståenden, främst utsagan att Ryssland inte skulle ha vunnit över nazisterna i andra världskriget. Det senare betecknade hon som ett «narrativ» som okunnigt folk «köper», eftersom de tydligen inte «läser» eller «kommer ihåg historien».

Like Russia and China… we, eh, you know‚… fought the second world war, we won the second world war, we won the nazis, and I was like, OK, that is something new. But then… you can see… first, you can, you know, if you know history, then you know it raises a lot of question marks in your head, but I can tell you nowadays people don’t really read and remember history that much. Which is that, you know, you can see that they buy these narratives.

Låt detta sjunka in ett tag. Det är alltså Europas «höga representant» för utrikespolitik och säkerhetsfrågor som uttalar denna formidabla blunder, att Ryssland inte skulle ha vunnit i andra världskriget, och indirekt även den skröna som nyligen har fått fäste, nämligen att Kina inte skulle ha hört till segrarmakterna.

Det är ett uttryck för Europas kris, nedgång och pågående fall, när retoriken blir allt mer förvrängd och avskild från verkligheten, men vad man vill åstadkomma med det är inte gott att veta. Man lär inte vinna Ukraïna under några omständigheter, men lögner, amsagor, fantasier och taskiga historiekunskaper lär så att säga inte hjälpa till.

För min del får Putin gärna både störa ut och skjuta ned flygplan som transporterar såväl von der Liar som skatan Kallas, han skulle därvidlag göra Europa och världen en stor tjänst genom att befria oss från dessa vedervärdiga stycken. Han kan även få Estland och de övriga baltländerna i förläning, dessa forna sovjetstater samt ryska och svenska kolonier som inte är egentliga nationer, utan koloniserade trälar och dumskallar som inte kan hantera frihet under ansvar.

Sovjetunionen intar Berlin 1945. Men man vann tydligen inte kriget mot nazisterna för det, enligt kajan Kallas. Det är bara ett «narrativ».
Kategorier
Europa Politik Ryssland

De virrigas koalition

På västfronten intet nytt, utan Europa har alldeles kört i diket och där lagt sig i skyttegrav. Eller så kämpar man mot väderkvarnar och andra fantasier, utan att förstå slagfältets realiteter. Som skottspolar far man i skytteltrafik runtom i Europa för att pussas, kramas och diskutera, men ut kommer bara gegga och rotvälska utan mening.

En ständig punkt på programmet tycks utgöras av «säkerhetsgarantier» för Ukraïnas vidkommande, vilket i sig är en rimlig ambition. Men tanken att Europa skulle stå för den är ohemul, och visar att vi här har att göra med «de virrigas koalition» mer än något annat behjärtansvärt.

Detta är helt i fantasins land, och visar att man inte har förstått – inte vill förstå, inte vill erkänna att man förstår – krigets grundorsaker, det faktum som initialt ledde till handling från Moskvas sida, och de omständigheter som skulle leda till avveckling av dessa stridigheter, nämligen Natos smygexpansion österut allt närmare Moskva.

För Rysslands vidkommande är säkerhetsgarantin att Ukraïna förblir en neutral buffert gentemot Nato, och då kan man alltså inte skicka Nato-soldater till landet i «fredsbevarande» syfte. Det är Nato-styrkor, just sådana som Kreml inte vill ha på Ukraïnas territorium, och när de väl är på plats är Ukraïna därför i praktiken en del av Nato.

Det är ett hjärndött narrativ som sprids för den inhemska hjärndöda populasen i Europa, under devisen man, mod och morske män, att «Ryssland inte kommer att vinna» (trots att man sedan länge står som segrare), und so weiter. Det kommer aldrig att hända, och om Sverige och andra stridspittar vill sända soldater till Ukraïna kan man göra det redan i dag och ta fajten som en man – men det vågar man inte.

Säkerhetsgarantier får alltså implementeras på annat vis, exempelvis med en FN-styrka som inte består av manskap från Väst eller Nato. Eller villiga länders frivilligtrupp, kanske Kina, och om man inte tolererar det från Västs sida skulle västallierade Japan och Korea duga lika bra; de är inte med i Nato, det är huvudsaken.

Hur som helst blir det ingen fred förrän Bryssel och Europas huvudstäder förstår denna dynamik, men man tycks inte vilja vara beredd på att ge upp ambitionen att ta Ukraïna och införliva landet i den egna Natosfären. Därmed blir det inte heller någon fred, eftersom det är den hårda kärnan i konflikten, det ursprungliga dilemmat.