Kategori: Liberalism

Kategorier
Kultur Liberalism Politik USA

Vägra USA

Amerikanska skurkstaten har under en längre tid begärt åtkomst till resenärers telefoner, inklusive lösenord (!) till sociala medier och dylikt, för att ta del av metadata i form av kontakter samt åsikter och andra offentliga yttringar. Den regimen avser man nu vidga genom att mer allmänt begära medieflöden för de senaste fem åren samt kontaktuppgifter från de tio senaste.

Ironin har här att svenska statsmedier och andra västerländska mediehus inför vinter-OS i Beijing 2022 yrade friskt om att kinesiska staten skulle kunna spionera på deltagarnas telefoner, varför man rekommenderade att nollställa luren eller använda en tillfällig. Men Kina har aldrig förfarit så, och frågan är om man nu kommer att gå lika hätskt åt USA eller i vanlig ordning rätta in sig i ledet när husse sätter «reglerna»?

Ty USA arrangerar under kommande år fotbolls-VM, för vilket evenemang FIFA redan har delat ut ett speciellt «fredspris» till den store ledaren Donald Trump, i ett sällsynt smicker inför öppen ridå. Man hamnar därmed i sällskap med folkmördaren Netanyahu och andra som har rekommenderat Trump till Nobels fredspris.

Två år senare står Los Angeles värd för sommar-OS, under Trumps sista tid vid makten – om han inte förlänger den. Båda evenemangen riskerar att bli veritabla floppar, i vart fall med avseende på utländska turister, vars antal redan har sjunkit kraftigt på grund av risken att hamna i amerikanskt förvar i veckor eller månader för grumliga anklagelser om ingenting alls. Det är nu inte heller potentiella terrorister från skithålsländer som åtnjuter en sådan njugg behandling, utan européer och andra från den första världen.

Kontroll av medieflöden och dylikt infördes redan i sommar för personer i vissa visakategorier, men föreslås nu alltså tillämpas även för visumfria resenärer. Den givna konsekvensen är att den amerikanska turismen drabbas hårt, eftersom få vill utstå en sådan extremt kränkande behandling samt ta risken att bli satt i förvar och vara föremål för amerikanska «förstärkta förhörsmetoder».

USA var länge ett givet turistmål, med många attraktioner i form av undersköna städer och naturlandskap, men på senare år har landet förfallit enormt. Infrastrukturen är nedgången överallt, från flygplatser och tunnelbana till vägnät, samtidigt som stadsbilden präglas av hemlösa fentanylmissbrukare och en allmänt skitig miljö. Turism i USA är därför numera en form av misärsafari mer än traditionell turism – för det senare lockar allt mer visumfria resor till Kina och andra destinationer.

Landet kommer fortfarande vara en magnet för pack från skithålsländer, sociala turister som vill komma sig upp i hierarkin och få en bättre ekonomisk tillvaro. Men medan flugorna dras till skiten, kommer strömmarna från rikare länder att avta, både vad gäller visumfri turism och yrkesrelaterad migration. Färre studenter, doktorander och forskare väljer USA.

För egen del svor jag för ganska många år sedan att aldrig mer sätta min fot i detta förryckta skithålsland. Den uppfattningen har nog inte minskat på senare tid, för att använda en mild underdrift. USA är helt enkelt ett otrevligt land som man vägrar under dessa omständigheter.

Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik USA

Civilisatorisk utradering

Europeiska ledare slår ifrån sig varje uns av amerikansk kritik som riktas mot Europa, och vill inte kännas vid att det skulle kunna finnas ens korn av sanning i den. Man avfärdar blankt den problembild som målas upp, och menar att Europa är fullt i stånd att hantera sina egna problem med de demokratiska medel som står till buds.

Noga räknat ser man det inte alls som något problem, exempelvis i den tyska liberala diktaturen eller det labila Storbritannien, att allt fler människor hamnar i rättvisans klor för åsikter som publiceras på nätet. Berlin tycker att det är helt normalt att bedriva gryningsräder mot dem som uttalar sig illa om någon tysk politiker, och att beslagta all deras elektroniska apparatur innan ens ett domslut föreligger.

Men det är inte normalt, eftersom det inte förekommer i andra delar av världen, ens i diktaturer. Man kan inte heller gömma sig bakom ord som «demokrati» och «konstitution» när dessa företeelser inte är korrekt implementerade. När yttandefriheten slås sönder och samman på sådant vis kan man nämligen inte längre tala om demokrati.

But this economic decline is eclipsed by the real and more stark prospect of civilizational erasure. The larger issues facing Europe include activities of the European Union and other transnational bodies that undermine political liberty and sovereignty, migration policies that are transforming the continent and creating strife, censorship of free speech and suppression of political opposition, cratering birthrates, and loss of national identities and self-confidence.

Till yttermera visso har vissa politiska fraktioner motarbetats kraftigt av det förhärskande etablissemanget i stora delar av Europa, vilket också rimmar väldigt illa med demokrati. Att ideligen stämpla meningsmotståndare som AfD (eller SD, Reform, FdI och så vidare) som «högerextrema» går möjligen för sig i politisk retorik som emanerar från vänster, men är etiketter som statsapparaten och dess säkerhetstjänst noga ska passa sig för att nyttja, eftersom man då placerar sig själv i en politisk falang och därmed upphäver den neutralitet och objektivitet som krävs för funktionen i fråga.

När Europa agerar som en vänsterliberal diktatur med allt större förtryck mot meningsmotståndare och allt mer censur och straff gentemot dem som tycker annorlunda, reagerar således omvärlden, inte minst det USA för vilket yttrandefrihet är demokratins grundbult. Europa borde lyssna när sådan kritik framförs, Europa måste lyssna när dess demokrati ifrågasätts så kraftigt. För det är Europa som har fel, det är Europa som har beträtt en farlig väg.

Kategorier
Kultur Liberalism Politik Språk

Köpa en negro

Det har hänt igen att någon lättkränkt uppmärksamhetshora får medieutrymme efter att ha upptäckt något «rasistiskt» godis i affären. Tidigare har det rört sig om svenskkoreanska hittebarn som tar illa vid sig av de «rasistiska« hattarna och ögonen på godiset Kina, och nu är det ånyo en variant på negertemat.

Vem mongot är tänker jag inte berätta, eftersom det vore att falla för afropersonens bekräftelsebehov, men det rör sig om någon «artist» känd från statsradion, dock förmodligen helt obekant för normala människor. Snubben fick syn på godiset «Negro» i butiken, och fick något slags grand mal.

Halstabletterna i fråga härrör från Serbien, och har närmare hundra år på nacken. Namnet syftar i vanlig ordning på färgen svart, som i så många europeiska språk. Men i de vänsterkränktas värld är förstås allt rasism, och den inte helt glasklara symboliken är här att man kan «köpa en negro» för en tia.

Afrosvensken menar vidare att ordet «negro» i Sverige har en «grövre» betydelse (än vadå?), och att det ska heta svart. Men svenskan känner inget ord «negro», utan bara sådana derivat som neger, som substantiv likväl som i adjektivistiskt bruk: negerboll betecknar en svart boll, inte en boll gjord av negrer.

Tanken att man skulle översätta utländska varumärken för att tillfredsställa en vänsterbliven klick av lättkränkta rättshaverister är förstås absurd, och det romanska ordet «negro» är så frekvent förekommande att det dessutom vore omöjligt i praktiken.

Exempelvis har den (s)tatliga vinlådan inte mindre än 144 produkter med ordet negro/-a i produktnamnet, som Rio Negro 992, Angelo Negro och Ànima Negra. Men berätta inte det för afroartisten, han kan ju tänkas gå bärsärkargång på (S)ystembolaget av all denna «rasism» som flödar i öppen dager.

Anispastillens namn syftar på inget annat än dess färg, och man likställer poetiskt produkten med en sotare som rensar svalget. Huruvida butiksoligarken väljer att lyssna på kritiken är oklart, då den typen av vänsterblivna kränkthetsspasmer inte längre är riktigt à la mode. Bättre att slänga ut gaphalsen än halstabletten, tycker jag!

Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik

EU-sovjeternas reglering av politisk reklam

Någon särskild rätt att annonsera i en dagstidning eller på en digital plattform finns inte, och det står enskilda aktörer fritt att välja bort budskap av en eller annan orsak. Det är då inte «censur», eftersom censur är en sorts förhandsgranskning som sker i statens regi.

Parafiliorganisationen RFSL menar emellertid att Meta ägnar sig åt «censur» när man inte längre får annonsera politiska budskap på företagets plattformar, och kräver nu att regeringen ska gripa in för att tala Meta till rätta, så att parafiliorganisationens «viktiga arbete» kan fortsätta.

Metas rational är emellertid EU:s nya förordning om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam, det vill säga ännu en tung reglering som innebär ytterligare arbete för plattformar att förhålla sig till reglerna. Meta valde klokt nog att helt enkelt inte tillåta politisk reklam alls, och det är man i all sin rätt till.

RFSL menar symptomatiskt nog att de egna ståndpunkterna kring *2SHBTQIAP++ skulle ha något slags särskilt företräde, samtidigt som man tar avstånd från andra synpunkter («hat») kring dylika parafilier. Man har i vanlig ordning inte förstått vad yttrandefrihet innebär, utan vill bara ha en motorväg för de egna ståndpunkterna. Det ville Stalin och Göring också.

Yttrandefrihet är nämligen med den mest exakta definition den naturligt existerande och oinskränkta friheten (inte den tilldelade rättigheten) att uttrycka just det som parafiliorganisationen RFSL, Magdalena Andersson och Bryssel mest av allt ogillar. Är man inte för det, är man inte för yttrandefrihet, utan för censur och förtryck. Censuren är alltså EU:s, inte de privata företagens.

För Metas och andra privata företags vidkommande är förordningen kring den politiska annonseringen ett getingbo som man helst vill undvika, samtidigt som dylik reklam är en mindre pekuniär rännil som inte motiverar mer handpåläggning. I sedvanlig ordning är Bryssels sovjetreglering helt kontraproduktiv, och om man vill ha ändring är det således till Bryssels sovjetbyråkrater man ska vända sig till. Eller arbeta för att träda ut ur denna eländiga union.

Europeiska sovjetunionen
Kategorier
Kultur Liberalism Politik

(S)ocial ingenjörskonst

Vi ser dig kallar snuten sin egen «operation», men en bättre slogan hade kanske varit Storebror ser dig. «Insatsen» i fråga omfattar att knacka dörr hos personer vars telefonnummer förekommer hos knarkkurirers kundlistor. Det är naturligtvis (s)tatstelevisionen som rapporterar om denna (s)tatens (s)ociala ingenjörskonst.

Vi hade kunnat hålla på med detta på heltid, uppger bängen. Och det är nog ingen som misstror det, polisen är experter på att hitta på enkla sysslor som ger «poäng», men i övrigt inte leder till något annat. Det är i samma härad som att haffa samma haschtomte om och om igen, istället för att angripa rotproblematiken.

Så man knackar dörr och har ett «samtal» med personen i fråga. Om man skulle bli «misstänktsam» över vederbörande – är inte pupillerna lite stora? – föranstaltar man om ett urinprov och inleder en så kallad förundersökning om narkotikabrott. Syftet är att angripa efterfrågan istället för utbudet, det vill säga att gå på de långt fler kunderna än de kriminella gängen. Kulor skulle ju kunna komma i retur från de senare.

Mellan tumme och pekfinger kan man räkna ut att detta är en helt omöjlig uppgift. I de undersökningar som regelmässigt görs landar frekvensen för narkotikabruk kring åtta procent, eller omkring 800 000 personer. Det är ju så att de som antas till polisutbildningen inte är de riktigt skarpaste knivarna i lådan, och att man inte kan räkna är därför så att säga givet.

Nu är det emellertid inte bara narkotikan som flödar tämligen fritt, utan Svensson har även en dold smak för andra sorters förbjudna nöjen. Man kanske ger läpparnas bekännelse till den märkliga (s)ocialistiska (s)exköpslagen, men den politiska korrektheten brukar släppa så fort man passerar gränsen.

Även inom riket är den dolda ruljangsen omfattande, om man får tro en «kartläggning» som Jämställdhetsmyndigheten har genomfört, och som (s)tatstelevisionen naturligtvis propagerar. Tydligen ska över 100 000 svenskar besöka eskortsajter varje månad, vilket myndigheten tycker är förfärande. Hur man nu har kommit över trafikdata omfattande IP-nummer med mera – du använder väl VPN?

Man tror – givetvis – att man kan minska efterfrågan genom att förändra synen på sex och samtycke, det vill säga att jobba med (s)ocial ingenjörskonst för att motverka sexualitetens urkraft. Det finns en enorm efterfrågan trots att det är kriminaliserat, konstaterar myndighetens prussiluskor uppgivet.

Det senare kan nog sexköpspolisen Simon och hans Vice squad intyga, då man far omkring i rikets alla hotell och thaibodar för att inspektera att ingen «massage» eller «happy ending» förekommer. Simon, som har klippkort hos (s)tatstelevisionen för att lägga ut sin moraliserande text som ett led i sagda (s)ociala ingenjörskonst och (s)tatstevepropaganda, istället för att ha en riktig debatt om hur man skademinimerar verksamheter som sexhandel och narkotikabruk.

Uppenbart är nämligen att (s)tatens våldsmakt och propagandaorgan har tämligen begränsad framgång i att stävja efterfrågan i båda fallen, och att man därför mest ägnar sig åt meningslösheter. I båda fallen är det därför (s)taten som gynnar de kriminella syndikaten genom att inte ta ansvar för verksamheten, det vill säga genom att legalisera och reglera på det att buset ska fråntas sin lukrativa inkomstkälla. Simon och hans dörrknackande snutpolare är gängens bästa vänner.

(S)torebror – för närvarande Gunnar (S)trömmer – ser dig.