Kategori: Liberalism

Folkpartiledararinnan Mohammedsdotter lät av någon anledning figurera i ett av den statliga regimtelevisionens mångahanda «humorprogram», vilka till antalet överträffar debatt- och nyhetssändningar med råge. Det skulle hon inte ha gjort, ty några enkla frågor om Sveriges statsskick och en vanlig måttenhet fick ledarinnan för Sveriges förmenta «bildningsparti» att framstå som idiot.

Frågan gällde Sveriges grundlagar, i plural, till skillnad från alla andra länder som har en enhetlig grundlag. Mohammedsdotter såg ut som ett frågetecken, men till hennes försvar ska läggas att man inte alltid kan ha allt i primärminnet, och grundlagsfrågor är inte det man dagligen sysselsätter sig med.

Icke förty kan man nog begära att en politiker på riksnivå ska kunna rabbla TF-YGL-SO-RF som ett smattrande pärlband av kinapuffar, vilket föranleder kritiken. Men även kritikerna går våldsamt fel i sina «analyser», vilket bara späder på den allmänna bildningsbristen.

Regimteves Mats Knutsson menar till exempel att tryckfrihetsförordningen «ger medborgarna rätt att sprida tryckta skrifter och reglerar offentlighetsprincipen», men TF har alltså ingenting med medborgarna att göra. Det är en skrålag med tillämpning på mediehus med ansvariga utgivare, även om privatpersoner (som undertecknad) numera kan ansöka om samma slags «skydd».

För medborgarna gäller istället RF, det vill säga regeringsformen, vars samtliga «friheter» har kilometerlånga undantag och därtill kan regleras i helt ordinär lag på grund av långvarig socialdemokratisk motorsågsmassaker. Regeringsformen är mindre värd än toalettpapper, och fungerar väl mest som karottunderlägg vid finare middagar i Rosenbad. Det är av den anledningen en störtflod av privatpersoner lagförs summariskt för «hets mot folkgrupp» och andra åsiktsbrott, och någon «yttrandefrihet» existerar alltså överhuvudtaget inte i Sverige.

På förekommen anledning behövs heller ingen kännedom om dessa fyra grundlagar, eftersom de är inbördes inkompatibla och oförenliga med varandra, och alltså inte har någon särskild juridisk kraft. Domstolar väger inte sina domar mot grundlagen, och det finns inte heller någon instans som kan överpröva lagstiftarens alster gentemot grundlagarna – Lagrådet körs regelmässigt över av regimen och dess gummistämpelparlament.

Här kunde ju Mohammedsdotter vända fiasko till trumf genom att förorda en äktliberal reform som siktar på att vaska fram en och endast en enhetlig grundlag, i vilken yttrandefriheten utgör portalparagraf utan några som helst undantag. «Successionsordningen» upphävs samtidigt genom att Sverige blir en liberal demokrati, det vill säga en republik, varvid hovet privatiseras och rollen som statsöverhuvud blir en valbar president.

På så sätt kunde de meningslösa grundlagarna (i plural) bli en levande grundlag av rang, som i äkta demokratier. Men det är nog det folksuveräna Sverige inte redo för, partierna vill ju inte mista sina privilegier och friheten att utöva godtycke.

Strömmer-regimen presenterade under dagen en ny straffreform, i elfte timmen innan valkampanjen drar i gång. Under hela mandatperioden har man släpat benen efter sig, och låtit politiken gå i långbänk i det korporativistiska remissväsendet. Men förslagen är alldeles för breda, och kommer med matematisk precision att främst tillämpas på en rad futtiga mändbrott och andra petitesser.

Exempelvis skärps straffen för «sexbrott», i vilket ingår sådant som sexköp. Sexköpspolisen Simons rotel kommer alltså att yttermera vidgas, varvid resurserna fortsatt går till att «bekämpa» ideologiska brott mot staten. Det är och har alltid varit polisens fokus, och det har inte ändrats under moderatjuntans regeringsinnehav.

Som av en händelse meddelades i dagarna att dissidenten och provokonstnären Dan Park åter döms till fängelse för åsiktsbrottet «hets mot folkgrupp», denna gång i inte mindre än sex månader. Det är därmed andra gången under moderatregimens mandatperiod som Park får skaka galler, med en sammantagen strafflängd som vida överskrider majoriteten av så kallade «gängkriminellas» facit – detta för att ha publicerat satir.

Regimens reformer sågades för övrigt längs med fotknölarna av Lagrådet, som har i uppgift att värna den i och för sig dysfunktionella konstitutionen mot juridiska missfoster. Men i det korporativistiska och folksuveräna Sverige har rådet bara en informell rådgivande funktion, och det är kutym att regimer oavsett kulör struntar i dess invändningar.

Sammantaget ser vi med denna bistra utveckling därför en fortsatt autokratisering av Sverige, i samma riktning mot diktatur som i Tyskland och Storbritannien. Särskilt allvarligt är att det är folket och dess åsikter man främst angriper, och att man fjärmar sig allt mer från mänskliga rättigheter kring yttrandefrihet, rättssäkerhet med mera.

Den i oändlighet utsträckta häktningstiden har varit en stående punkt i människorättsorganisationers kritik av svensk rättvisa, men med Strömmer-regimens «reformer» riskerar det instrumentet snarare att vidgas. Samtidigt föreslås fängelse som straff för barn tolv år gamla eller till och med yngre, i en klar fascistoid riktning av politiken.

Den inriktningen delas för övrigt av socialisterna, som kritiserar «reformen» för att vara ett «luftslott» som inte går att realisera förrän om ett decennium, samtidigt som man kräver hårdare straff för ekonomiska brott och barnpornografi. Det lär alltså inte bli bättre med Carvalho vid rodret, utan samma kollektivistiska smörja kommer att få fotfäste oavsett.

Bukt med den invandrarrelaterade gängkriminaliteten och den fortsatt höga migrationen får man förstås inte under sådana premisser och med sådana metoder, utan det kräver mer riktade och fokuserade insatser, och ett «paradigmskifte» på riktigt. Den föreslagna «reformen» är istället ett frontalangrepp på demokratin och mot folket, i vart fall i praktiken.