Omega-6-skribenten Marteus å notoriska Expressen menar att det kan vara försvarligt att låta skattebetalarna ta notan för att hålla folk konstgjort smala medelst viktreducerande diabetesmedicin som ozempic, en drog som betingar en kostnad om flera tusen kronor per månad. Detta för att fetma, enligt skribenten, även kan förorsaka hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes med mera.
Marteus, med omfattande midjemått och fläskigt yttre, ser det kanske som den ultimativa lösningen för ett klientel som ständigt misslyckas med att varaktigt tappa vikten, och man kan lätt förstå lockelsen i att ett piller ska kunna bota åkomman. Men här finns ett flertal missförstånd, och givet att premisserna är felaktiga följer att även konklusionen är inkorrekt.
För det första leder fetma inte till andra sjukdomar, utan är ett symptom som samvarierar med sådana åkommor. Fetma är – i regel – ett uttryck för metabolt syndrom, och det försvinner inte bara för att man äter mindre och tappar i vikt, om man samtidigt fortsätter att inmundiga ultraprocessmat med industrioljor, tillsatt socker och allsköns tillsatser.
Det är ekvivalent med att diabetes inte försvinner för att man tar diabetesmedicin. Fetma är inte ett obligatoriskt symptom, och det finns således en stor andel metabolt sjuka människor som är smala i konstitutionen – men feta på insidan, i form av fett kring lever och andra inre organ, vilket är liktydigt med metabolt syndrom. På samma sätt finns feta människor som är metabolt friska, och fettet är då ansamlat enbart som underhudsfett – sådan fetma är i stort ofarlig.
Cancer, hjärt- och kärlsjukdom, högt blodtryck, erektil dysfunktion och ett hundratal andra åkommor är alltså en följd av metabolt syndrom snarare än fetma, och att dra på sig en livslång prenumeration på ett piller är visserligen läkemedelsoligarkernas mål och ambition och våta dröm, men det löser inga som helst problem. Sockersjukan och cancern kommer ändå, eftersom kronisk inflammation och hormonell rubbning kvarstår intakta.
Därmed faller argumentet, och skattebetalarna ska inte tyngas i syfte att öka den danska bruttonationalinkomsten bara för att en allt större andel fetton tror sig kunna kringgå ett problem genom livslångt abonnemang på ett piller. Det är alldeles fel väg att gå, och läkemedel kan aldrig vara lösningen för ett problem som inte har medicinsk grund.
Det vore betydligt bättre om Marteus med kolleger nyttjade sin megafon och enorma plattform till att tukta staten i att reglera livsmedelshanteringen, exempelvis genom att tokskatta ultraprocessmat, industrioljor (rapsolja med flera) och fritt socker, samt att totalförbjuda marknadsföring av sådan skräpmat, särskilt till barn.
Att kurera fetma handlar definitivt inte om viljestyrka, utan det är ett helt meningslöst företag att medvetet försöka reglera ett autonomt system utsatt för våldsamma störningar. Eliminera istället störningarna – ultraprocessmaten, industrioljorna, sockret, marknadsföringen, den företagsbaserade «forskningen» – och människor kommer att självreglera, så som vi alltid har gjort och så som alla andra arter gör.
