Rapsböndernas centralorganisation Livsmedelsverket genomför intermittent undersökningar kring vad svensken stoppar i sig, nämligen genom att jämföra försäljningsstatistik av livsmedel med folkmängden. Den så kallade matkorgen ger därför ett grovt mått på konsumtion i medel, utan att behöva bero av opålitlig självrapportering.
Myndighetens uppdrag är emellertid inte att säkerställa god hälsa hos medborgarna, utan man dras med ett antal målkonflikter kring klimat och andra parametrar. Man är därtill fast i ett förlegat paradigm kring kost med höggradigt intag av kolhydrater och motsvarande låghaltigt intag av fett.
Till yttermera visso har man en märklig indelning av livsmedelskategorier, omfattande «mager fisk» i kontrast till «fet fisk», samt på motsvarande vis «magra mejeriprodukter» i motsats till «feta mejeriprodukter», där man söker premiera de magra, ultraprocessade varianterna. Detta är ett uttryck för myndighetens fettfobi.
Även en grupp «köttsubstitut» är inkluderad, under myndighetens ansats att förespråka en «grönare» diet under klimatmantrat. Till samma kategori hänförs «plantbaserade drycker», med vilket menas soja-, havre- och mandelbaserade konkokter. I kategorin frukt har man olyckligtvis sammansmält ultraprocessade juicer och sylter med färsk frukt, medan potatis återfinns i samma kategori som ultraprocessad frites och chips – det är vitt skilda världar.
Verkets slutsatser är inte helt oväntat att konsumtionen av mättade fetter är för hög i relation till «rekommendationerna», medan intaget av gryn och korn på motsvarande vis är för lågt. Även intaget av fibrer anses vara för lågt. Däremot såg man inga brister i mikronutrienter.
Avseende makronutrienter noteras en fördelning om 47 % (energi) kolhydrater, 38 % fett och 15 % protein. I en finare indelning föreligger mättade fetter om 14 %, enkelomättade 18 % och fleromättade 6 %, samt fritt socker 12 %. Det är knappast en diet i balans, utan alldeles för mycket socker och för lite protein.
I en historisk jämförelse har energiintaget gått ned på totalen, samtidigt som intaget av fibrer har ökat. Ändå ökar graden av fetma och övervikt. Myndigheternas «rekommendationer» tycks alltså inte ge avsett resultat.
Samma historik visar emellertid att kvoten ω-6:ω-3 är i häradet 4:1, vilket kan ge en ledtråd om de verkliga bevekelsegrunderna för fetmans utbredning då myndigheten faktiskt rekommenderar högt intag av inflammatorisk ω-6 i form av linolsyra i raps och andra vegetabiliska industrioljor. Även intaget av transfett är oroväckande högt, och Sverige har faktiskt inte förbjudit denna skadliga substans.
Sett till distributionen av energi noteras att svensken tycks föredra frukostflingor, korn och gryn till 25 % (energi), följt av kött (12 %), fetter och oljor (12 %), socker och godis (10 %), bakverk (7 %), frukt (7 %), grönsaker (3 %) samt fisk och ägg om blott 1 % vardera. Det är a priori en skräpdiet, med alldeles för lite fisk och ägg och på tok för mycket kolhydrater och olja, och vittnar om ett högt intag av ultraprocess.
Ytterligare historik ger vid handen att svensken numera ratar mejeriprodukter, vilket kan bero på att svensken har antagit annan skepnad i kraft av omfattande invandring. Även drycker är ned i ett historiskt perspektiv, och så även socker, medan grönsaker är stadigt upp. Ändå denna kontinuerliga ökning i övervikt och fetma, för att inte tala om cancer och annan ohälsa!
Livsmedelsverket borde ta lärdom av de egna studierna och ta ett fräscht grepp fritt från prestige och nedärvt gunk. Först och främst borde man angripa ultraprocess i alla dess former, inklusive de nyckelhålsförsedda industrioljorna och margarinerna. Man borde också överge det närmast psykotiska motståndet kring fett, och tvärtom förespråka fett framför kolhydrater som primär energi.
Vidare borde man framhäva ration kring ω-haltiga strukturella fettsyror i korrekt förhållande 1:1 avseende ω-6:ω-3, vilket betyder högre intag av fisk, ägg och kött samt mindre av oljor och vissa fröer. Man måste uppvärdera forn tids konsumtionsmönster, samt på motsvarande vis tona ned den moderna låtsasmaten.
När mer än hälften av kosten består av korn, gryn, bröd, pasta, bakverk, socker, godis och frukt borde alla alarmklockor ringa, ty det är ett recept för metabol katastrof. Det är en toxisk kombo av fritt socker och ω-6-haltiga inflammatoriska industrioljor som orsakar kaos i kroppens cellulära maskineri. Det är inget konstigt alls i att svensken blir allt fetare och sjukare, och i allt högre grad knarkar Ozempic.
