Det vänder sig i magen när en arabisk kvinna försöker läxa upp svenskar i att inte dricka mjölk. Någon Noor Karim på kommunistwebbens Aftonbladet hävdar nämligen att svenskarna ratar mjölken, och att drycken i själva verket är skadlig, det senare på grund av förekomsten av mättat fett, denna femtiotalsskröna som alltjämt propageras som något slags obestridlig sanning.
Sant är förstås att det dricks mindre mjölk numera än fordom, nämligen sextio procent mindre. Men det är inte synonymt med att svenskarna dricker mindre mjölk, utan är främst ett resultat av oönskad migration från icke mjölkdrickande länder, sådana som Noor Karim stammar från.
Mjölk och mejeriprodukter i allmänhet är en produkt som är typisk för indoeuropeisk kultur, en boskapskultur som har gett dess utövare en lång rad fördelar i näringsmässigt, fysiologiskt och inte minst kognitivt avseende. Mjölkdrickande korrelerar tämligen väl med välstånd och utveckling, och det är mjölkdrickande folk som har gett upphov till den moderna världen.
En sådan flertusenårig kultur raderar man inte i en handvändning, utan den ligger fast. Möjligen dricker man numera mindre mjölk som dryck, men det kompenseras av större konsumtion av ost och andra mejeriprodukter. Det där som utgör basen i pizzan.
Mjölk och andra mejeriprodukter ger fullvärdigt protein, samtidigt som sockret (laktos) inte är insulindrivande och inte heller ger samma skadliga effekter som fruktos. Mejeriprodukter anses således vara goda för hälsan, enligt flertalet metastudier. Det skadar inte heller att mjölk ofta berikas med vitamin D, som svenskar lider notorisk brist på.
Angående det mättade fettets roll för hälsan är det hög tid att lämna femtiotalets fuskstudier och anamma verkligheten, som berättar att mättat fett inte har någon som helst negativ inverkan på hälsan. Det är det fett vi som art har livnärt oss på i 300 000 år, och som släkte i miljontals år. Det är gott fett. Oerhört nyttigt!
Däremot har människan ingen som helst evolutionär förmåga i att hantera omega-6-baserade oljor av det slag som den rödgröna sojavänstern propagerar för, utan det är ett recept för metabol katastrof som vi observerar i realtid, med fetma, diabetes, alzheimers och hela konkarongen av moderna sjukdomar.
Noor Karim kan för all del fortsätta dricka sin sojamjölk och äta sina «plantbaserade» rätter, men hon ska ge fan i att skriva svenskarna på näsan vad de ska äta och dricka. Den arabiska kulturen har inget att lära den indoeuropeiska avseende hälsa (eller för den delen något annat), utan är tvärtom en varningssignal för övriga världen.
