För att stå ut i mängden av talangfulla och läckra koreanska babes i K-pop-branschen krävs naturligtvis något alldeles extra, och 강슬기 har just det. Dels i form av en välutvecklad ådra för soul i sången och ett artistskap som har kostat många år och oerhört hårt arbete att åstadkomma.
Men dels även en personlighet som står ut, en form av charm som är svårslagen, och en nyans av genuinitet som är sällsynt i industrin. Detta är det närmaste man kommer den ideala kvinnan, partnern och mamman, och hon är därför också en eftertraktad förebild i olika sammanhang, inte minst kommersiella.
28 Reasons, solodebut 2022. Lägg märke till sången i de senare partierna.
I bagaget finns en formell konstutbildning och sedan 2007 en grundläggande praktik i agenturen SM:s stall, men Seulgi är mest känd som en av medlemmarna i ❤️ Red Velvet (레드벨벳) sedan 2014, för övrigt en av de avgjort bästa formeringarna i K-popen, inte minst tack vare Seulgis bidrag.
Birthday, Red Velvet (레드벨벳). Seulgi är nummer två från höger.
Men Seulgi – uttalet ligger närmare «surgi» – har även gjort en rad utflykter solo och tillsammans med enskilda bandmedlemmar, likväl som med andra kolleger i branschen, och det är på den vägen hon har etablerat sig själv som en tämligen unik företeelse, i likhet med Sunmi.
Stamp on it, GOT the beat (갓더비트), en supergrupp med bland andra Seulgi från Red Velvet.
Vinterresa till Sapporo – absolut charm kommer i dagen…Även Seulgi har förstås sina mörkare sidor, men den primära bilden är så ljus den kan bli.
Sunmi-popens enda utövare och mest lysande stjärna är Sunmi (선미, Seonmi), trots att hon inte har släppt ett enda ordinarie album. Tidigare medlem i Wonder Girls gick hon sina egna vägar 2017, och på den vägen har Sunmi-popen utkristalliserats och gått från klarhet till klarhet.
Att det är en helt egen stil blir man ganska snart varse, och det kan kanske bäst beskrivas som en salig blandning mellan ordinarie K-pop, eurodisco och kanske även en gnutta soul. Hon drar sig inte för att nyttja alla knep i boken, vilket om inte annat kommer till uttryck i hennes videor, som är säregna och emellanåt tangerande knäppheten.
Koreanska är i sig ett mjukt språk, men Sunmi har en förmåga att mjuka upp det än mer. Tiden som bandmedlem har gett henne den erfarenhet som krävs för att komma till maximalt uttryck i en solokarriär, och även om hon kanske inte är allra bäst i sång, dans eller annat, är hon fullständigt komplett, ett proffs ut i fingerspetsarna.
K-pop är på många sätt brutal, med mördande konkurrens. Den spinner även på sexualitet på ett helt annat sätt än västerländsk pop, och det överutnyttjas emellanåt av Sunmi. Icke desto mindre kan man inte undgå att förtrollas av hennes charm, karisma och sex appeal – det blir inte bättre än så här.
Till dags dato har hon släppt tre EP-album, och hur det blir med den fortsatta solokarriären står skrivet i stjärnorna. Hon ska i vart fall turnera under titeln Good girl gone mad under året, och jag kan nog lova att vi framgent kommer att få höra mer av denna genialiska popartist.
Idén är egentligen genial, nämligen att spela hårdrock klädda som hembiträden, eller メイド (meido) / maids med japansk respektive engelsk notation. Nämligen för att kontrasten då blir ett par nummer för stor, med resultat att man kanske tror att det rör sig om en ploj, att det inte är pigorna som spelar och sjunger.
Misa, Akane, Miku, Saiki och Kanami är Band-Maid.
Men Band-Maid (バンドメイド, Bando-meido) är i grunden ett liveband, och om inte förr blir man varse om att det här är flickor som rockar skiten ur de flesta. Egentligen är väl de enskilda bandmedlemmarna ganska mediokra i musikaliskt hänseende, men de levererar en helhet som är svårslagen. Mungiporna formar ett leende vad de än tar sig för, och de ler själva hela tiden – de har otroligt kul tillsammans.
Dice
Det rör sig inte om så kallad J-rock, utan om traditionell rock med japanskt stuk, om än inte av samma renhet som Glim Spanky, men med helt sanslösa gitarriff och -solon i klassisk västerländsk rockstil. För sologitarr svarar カナミ (Kanami), som började spela piano som treåring och därefter har skolats in som musiker genom hela uppväxten.
Thrill
Det är en egenskap som delas av övriga medlemmar, exempelvis アカネ (Akane) på trummor. Från början klassiskt skolad pianist tog hon upp trummor sent i tonåren, men har uppenbarligen en naturbegåvning i så måtto att hon är lika exakt som ett cesiumur. Även när hon faller ut som Animal i Mupparna med vilda solon, håller hon grundtakten perfekt. Räkna själv.
Play
Gruppens ursprung kan härledas till 小鳩ミク (Kobato Miku) eller kort och gott Miku, som arbetade deltid vid ett maidcafé (メイドカフェ, meido kafe) i Akihabara (秋葉原), en marknad i Tokyo för japansk populärkultur, elektronik och mycket annat. Hon är den musikaliskt minst rutinerade i truppen, men leder publiken med en svårslagen grad av charm och karisma. En superintelligent tjej.
Domination
サイキ (Saiki) är gruppens huvudsångare, eftersom Mikus förmåga inte räcker till. Hennes personlighet är av det mer mörka slaget, en förförisk och dominant femme fatale. Tidigare hade hon en ljusare röst, innan hon genomgick en stämbandsoperation på grund av alltför ansträngd sångstil.
Maiko (舞妓) är samma sak som geisha, en sällskapsflicka som spelar på sin shamisen (三味線)
Personligheten färgar således av sig på respektive karaktär, och det gäller även den rutinerade basisten ミサ (Misa), som är mer reserverad, tystlåten och med fötterna stadigt på marken, och som inte heller klär sig i enlighet med gruppen i övrigt.
Änglar finns inte, men tibetanska sångfågeln Alan kommer väldigt nära. Naturligtvis tibetansk buddist, men samtidigt kadett i Folkets befrielsearmé, och vars blotta blick kan döda. Självklart tillhörande den större kinesiska kultursfären, samtidigt som hon hårt vårdar sitt tibetanska arv och huvudsakligen har karriär i Japan.
Repertoiren omfattar således såväl C- och J-pop som traditionell tibetansk och kinesisk folkmusik. Som många andra har hon dock slösat bort sin talang på kommersiell smörja, men emellanåt levererar hon mer seriösa bidrag, dels av klassiskt slag, dels av religiöst.
Det är naturligtvis rösten, som levererar toner så höga att de flesta inte ens kan uppfatta dem – en specialitet för qiang- och tibettjejer. Men det är också framtoningen och karisman, ty detta är en alltigenom magisk gestalt, en svårbeskrivlig egenskap som ändå är högst påtaglig.
ལས་འབྲས། (Laydrei) / (情缘, Qingyuan / Karma).
ན་མོ་གུ་རུ་བྷྱ༔ / 南无咕噜呗 / namo guru bhya Jag tar min tillflykt i mina guruer
ན་མོ་བུ་དྡྷྱ་ཡ༔ / 南无布达呀 / namo buddhaya jag tar min tillflykt i buddan
ན་མོ་དྷར ྨཱ་ཡ༔ / 南无达摩呀 / namo dharmaya jag tar min tillflykt i darman
ན་མོ་སངྒྷ་ཡ༔ / 南无桑伽呀 / namo sanghaya jag tar min tillflykt i sangan
大江东去 (Dajiang dong qu / Floden leder åt öster) / 久远的河 (Jiuyuan de he / evighetens flod) / 久遠の河 (Kuon no kawa), ledmotiv för filmen 赤壁 (Chibi, Röda klippan).
Artistnamnet A-lan (阿兰) är kort för Alan Dawa Zhuoma (阿兰·达瓦卓玛), eller ཨ་ལན་ཟླ་བ་སྒྲོལ་མ som det skrivs på tibetanska, bördig från legendariska Kangding (康定) i Sichuan (四川), i något så passande som Skönhetsdalen (美人谷, Meirengu) – en term som har fog för sig, då flickor från Sichuan äger en särskild sorts skönhet. Alan beskrivs som zang (tibetan), men förefaller även ha rötter i qiang.
Hon har inte som andra artister en samling hitlåtar, utan låter sin subtila röst komma till uttryck i olika sammanhang och genrer, och emellanåt lirar hon även på sin tvåsträngade erhu. Detta är uppenbarligen inte strömlinjeformad eurodisco, och därför kanske inget för dig – men personligen har jag älskat denna donna i dryga tio år. 爱死了, goddamn!
Vi har varit inne på det förr, och det tål att upprepas: japanska rockduon Glim Spanky (グリムスパンキー) är ett fenomen som ger 60- och 70-talsrocken nytt liv i nutiden. Och det är hela kitet med kläder, grafik och andra attribut, men med en fräschör som är helt modern.
Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk, och man bör betona att det är en duo med en extremt kompetent gitarrist i Kamemoto Hiroki (亀本寛貴) och duktiga kompmedlemmar, men den otvivelaktiga stjärnan är ändå sångerskan och gitarristen Matsuo Remi (松尾レミ), med en raspig röst som brukar liknas vid Janis Joplins.
Matsuo Remi (松尾レミ)
Faktum är att hon emellanåt ser ungefär lika nerknarkad ut som nämnda Joplin, men det är nog helt naturligt. Detta är en japanska med maximal självkontroll, på en och samma gång en helyllebrud och en farlig femme fatale, och därmed också vansinnigt vansinnigt vansinnigt attraktiv.
Matsuo Remi (松尾レミ)
För musiken spelar det naturligtvis ingen roll, men personen Matsuo Remi är bland de mest tilldragande av kvinnor. Knappast en skönhet i traditionell bemärkelse, men extremt fotogenisk och oerhört säregen – så japansk! Det är kärlek från första till sista ögonkastet.
ワイルド・サイドを行け
Duon kokar ofta soppa på spik, med enkla sets istället för påkostade scener. Det är renodlat och tekniskt fulländat, och genuint och äkta – de behärskar musiken live lika bra som i studio, helt i sjuttiotalets tradition. Sin image odlar de helt professionellt.
ハートが冷める前に
Matsuo har någon gång hävdat att rock sjungen på japanska är en oxymoron, men jag vill nog hävda motsatsen, att det passar alldeles utmärkt. Troligen är hon alldeles för känslig för sitt eget språk, på samma sätt som vi kan vara för svenska i dylika sammanhang.
All of us
Gruppens låtar slår ofta an från första ackordet – som Boys & girls (ボーイガール), 褒めろよ (Homero yo) och ダミーロックとブルース (Dummy rock and blues) – och är om inte geniala till sin natur så mycket ovanliga för japansk musik.
