Kategori: Europa

Kategorier
Europa Politik Ryssland USA

Inre fienden redan här

Folk och fä är på Folk och försvar, den årliga konferensen om ingenting alls. I vanlig ordning håller den förment ickepolitiske knugen brandtal om det «säkerhetspolitiska läget», alltså ett politiskt tal, sufflerad av ägghuvudet Bohlin (M) och andra låtsaspotentater med stort självhävdelsebehov.

Moderatregimen försummar därvidlag fortsatt styrelsen av Sverige, och gör alltså ingenting åt arbetslösheten, den låga tillväxten eller andra akuta problem av vikt för folket, men har inga problem alls att fortsatt ösa lånade pengar på ett försvar mot en fiende som aldrig kommer. Denna gång handlar det om ett luftvärnssystem för femton miljarder, i syfte att skydda «samhällsviktiga verksamheter».

Man tänker väl att det är «ryssen» man ska skydda sig mot, och man inspireras i vanlig ordning av skeendena i Ukraïna, som om den konflikten hade någonting med oss att göra. Man har helt enkelt missförstått inte bara Moskvas motiv och ambitioner, utan därtill hela den rådande säkerhetsordningen, enkannerligen med avseende på den andra stormaktens handel och vandel.

Stassmister Kristerssons vanliga rabblande av mantrat «det allvarligaste säkerhetspolitiska läget i modern tid» biter så att säga inte längre, och ekar märkligt tomt med tanke på den amerikanska skurkstatens interventioner på sin «hemisfär» (eller halvklot, som vi säger på svenska).

Det var bara något år sedan vi kunde bevittna Anderssonskan (S) lyfta på kjolen för Biden och betyga sin underordnade roll för Washington och «the rules based world order», en världsordning som väl egentligen aldrig har funnits annat än som fantasifullt koncept hos västerlänningar, men som under alla omständigheter nu definitivt inte existerar.

Dvärgen i Rosenbad fick sedan krypa yttermera för hunden i Ankara under lång tid, innan kapitulationsdokumenten – DCA-avtalet – småningom kunde skrivas under och Sverige säljas ut till USA. Pentagon har därefter rullat in trupper och mer eller mindre tagit kontrollen över svenska militärbaser, och man kan utgå från att strategiska kärnvapen redan är utplacerade på svensk mark, i en märklig manöver som aldrig underställdes sedvanlig demokratisk prövning.

Därmed har regimer av samtliga kulörer inte bara förrått landet, utan även äventyrat svenska folkets säkerhet genom att dra till sig Moskvas uppmärksamhet och intresse gentemot vad som försiggår på svensk mark. Man har tagit geopolitisk konflikt till Sverige och gjort vårt land till en potentiell proxyarena för denna drabbning. All denna rustning och all denna verksamhet höjer alltså inte tröskeln för angrepp, som krigsminister Jonson (M) hävdar, utan sänker den.

När Nato nu krackelerar inför öppen ridå och Europa äntligen måste ta hand om sig själv under ett eget samordnat och enhetligt federalt försvar, är den verkliga frågan hur vi tar oss ur det amerikanska greppet. Trump behöver egentligen inte göra en Grönland med oss, han har oss redan som i en liten ask, om han vill. Den inre fienden är redan här. Skulle amerikanska trupper verkligen lämna om Kristersson så befaller, eller får han bara ett hånflin i retur? Make us, motherfucker!

Den uppenbara frågan om Ultima Thule sedermera annekteras av Washington är alltså om Sverige då fortsatt ska betrakta sig som «allierad» med den amerikanska skurkstaten, och vad det då egentligen innebär, annat än att vi än en gång underkastar oss och erkänner vår marionettstatus.

Egentligen bör frågan ställas redan nu, då USA med sitt antydande och agerande redan har bevisat att man inte är en pålitlig part. Kristersson och hans moderatregim, likväl som den rödgröna oppositionen under Anderssonskan, är oss svaret skyldiga, men risken är att man tiger still och hoppas att debaclet ska försvinna av sig självt. Det är naivt så det förslår.

USA-runkeriets klimax, ett debacle som kommer att gå till historien som det ögonblick då Sverige sålde ut sig till främmande makt.
Kategorier
Ekonomi Europa Kultur Liberalism Politik

Frihandel räddar nötköttet

Statsmedier rapporterar att det råder brist på nötkött i butikerna, dels som en säsongseffekt, men även för att beståndet av kor i Sverige numera är det lägsta sedan 1800-talet. Producenterna anser sig uppleva osäkerhet om framtiden, varför investeringarna minskar naturligt. Se där en given effekt av den rödgröna nedläggningen av kärnkraft, som helt i onödan har fördyrat produktionen av allt i näringslivet och därmed slagit undan konkurrenskraften.

Men å andra sidan är mager eller rent av fettreducerad svensk nötfärs inte den enda källan till kött, utan jag föredrar de fetare alternativen från irländska producenter, med tjugo procent fetthalt. Dessvärre har även dessa ockerprissatts av livsmedelsoligarkerna sedan en tid tillbaka.

Som en blixt från en klar himmel meddelar då Bryssel att man har nått en överenskommelse med den sydamerikanska organisationen Mercosur om en frihandelspakt, tillsammans med en märklig parallell överenskommelse om mänskliga rättigheter, «värderingar» och annat trams som alltid följer i spåren av den europeiska politiken. Det är väl därför det bara tog tjugofem år att mejsla ut detta avtal?

En bidragande faktor till förseningen torde även vara franska bönder och andra protektionistiska intressenter, men de får helt enkelt ge sig denna gång. Matpriserna i Europa drivs upp av denna förbannade merkantilism och de omfattande tullarna mot afrikanska och andra producenter, men frihandelsavtalet med Mercosur rundar alltså detta och borgar för att vi småningom kommer att få betydligt billigare nötkött, kaffe och andra varor.

Nötfärs borde inte kosta mer än maximalt femtio kronor per kilo, samtidigt som utrymmet för att skära i priset för oxkött och hela delar av djuret är synnerligen stort. Den flora av produkter som den nya världen kan erbjuda är i detta avseende formidabelt, och man har så mycket lägre kostnader än i det ultrabyråkratiska Europa.

Vänstern kommer i vanlig ordning att gapa om «GMO» och «orättvisa villkor» och annat helt irrelevant trams, för på den andra sidan av myntet öppnas Sydamerika för europeiska produkter, vilket gynnar europeiska arbetare. Det är vad man brukar kalla en vinn–vinn-situation, vilket är själva essensen av frihandel.

Maten blir äntligen billigare.
Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik Teknik

Ta på dig burqan, kvinna!

En bild av Ebba Busch iförd bikini har fått det radikalfeministiska och kristmoralistiska Sverige att koka av ilska, nämligen för att den är genererad och har spridits utan «samtycke». Man menar att det är en fråga om «digitalt sexuellt våld» som utgör ett «glapp i lagstiftningen», och som man vill passa på att täppa till så fort det bara går.

Men å ena sidan är bilden knappast förnedrande och grov, utan snarare smickrande och snäll – knappast något som Strandhäll hade fått erfara! Och å den andra är Ebba Busch en offentlig person som får tåla betydligt mer än kreti och pleti, även om man i den tyska vänsterliberala diktaturen har den motsatta uppfattningen, att politiker och högre offentliga djur inte alls får behandlas sålunda.

Det är också detta AI är till för, för att gestalta ett fiktivt scenario med politiker, snarare än att försöka pressa ut taffliga generiska bilder av komiskt snitt ur språkmodellerna. AI fyller därmed bara den funktion som elaka karikatyrtecknare fordom hade, och gycklarrätten är nu istället var mans demokratiska egendom.

«Sexualiseringen» sker hursomhelst ändå, och var man har redan klätt av Ebba Busch tusentals gånger med blotta blicken, ett ändamål hon själv bistår med genom att antyda kroppsformer med sin klädsel. Det är så mannen fungerar, och om det inte passar så kan kvinnan lika gärna ta på sig en burqa för att slippa den manliga blicken.

Fast inte ens då försvinner den, vilket alla muslimska män ju vet, utan lägger bara till ytterligare ett moment av åtrå, det som brukar betecknas nunnefantasin i vår del av världen. En passande fantasi för kristdemokratiska nuckor med sexualneuros!

Någon ytterligare urholkning av det skämt till yttrandefrihet som föreligger ska naturligtvis inte ske, även om det är ett bisarrt tecken i tiden att denna bikinibild faktiskt censureras av X, Google och andra så kallade «techjättar», på det att man inte ska riskera drabbas av EU-diktaturens «böter» om fantasiljarder euro. Det är för detta ändamål man numera måste ha VPN även i Europa, utöver Kina – ett sorgligt faktum.

Kategorier
Europa Kina Politik Ryssland USA

Grönland blir amerikanskt

Europa lade alla sina ägg i den amerikanska korgen istället för att hedga med Kina och andra aktörer, och framförallt istället för att göra sig maximalt oberoende och självförsörjande. Samtidigt levde man så hårt på sina höga ideal att man offrade energisäkerhet och den egna industribasen på klimatets och migrationens heliga altare.

Nu sitter man där med skägget i brevlådan, medveten om att man har skitit duktigt i det blå skåpet, och man har ingen utväg. När det imperialistiska USA, vars doktrin i Europa har varit att hålla ryssarna utanför, amerikanerna inne och tyskarna nere, plötsligt ändrar skepnad och visar sitt rätta anlete, då är Europa maktlöst.

Om USA vill ha Grönland, så kommer man att ta Grönland, på samma sätt som man har tagit allt annat territorium i Nordamerika. Någon respekt för 56 000 eskimåer har man inte, på samma sätt som man aldrig har respekterat andra urinvånare på kontinenten.

Tiderna är nu sådana att stormakterna passar på att konsolidera sina intressesfärer, och det är en ständigt återkommande trend i världshistorien. Tanken att vi skulle ha nått ett politiskt slutstadium med en ordnad tillvaro för världen under en «regelbaserad världsordning» visade sig vara alldeles befängd, och världen fungerar helt enkelt inte så.

Förhoppningen att «the good guys» under «pax americana» skulle kunna upprätthålla en sådan ordning är än mer befängd, givet den amerikanska historien av ständiga krig, interventioner och andra operationer. Den amerikanska nationen har bara känt en handfull år av fred, och har i övrigt varit upptagen med att lägga under sig resten av världen medelst diverse ställföreträdande mekanismer.

Men i Europa har man hellre odlat skräcken för Kina, som aldrig har haft en motsvarande ambition, och inte heller har det nu, utan tvärtom historiskt har murat in sig. Den skräcken har amerikanska rötter, medan Europa traditionellt aldrig har sett på Kina med annat än förtjusning och nyfikenhet.

Den amerikanska räven har samtidigt kunnat gå ostörd i det europeiska hönshuset, och man har av någon anledning tolererat att Washington avlyssnar vårt näringsliv och våra politiker. För att vi inte har några alternativ. Eller vi har numera alternativ, nämligen Huawei med flera kinesiska aktörer, men vi valde bort dem på amerikansk order.

På samma sätt böjer vi oss nu för den amerikanska aggressionen i Venezuela, eftersom vi inte vill reta den store ledaren Trump. Detta för att vi har en fix idé om att kriga i Ukraïna, och för detta behöver vi USA. Vi offrar hellre frihandelsavtal med Mercosur och den egna trovärdigheten på världsscenen än att gå emot husse.

Och vi kommer att böja oss för USA även när man helt sonika lägger rabarber på Grönland. För att vi inte kan bjuda motstånd, och för att vi är i heroinistens beroendeställning till USA och dess IT-industri, dess försvar, dess institutioner och så vidare.

Man kommer att tjura ett tag, men världen går vidare, och för lilla Danmark kan det lika gärna kvitta att bli av med denna stora isbit. Trump har helt rätt i att København inte har resurser att utnyttja tillgångarna, och inte heller kraft att försvara territoriet. Det är realpolitik, inget annat.

Grönland blir därmed amerikanskt, och Europa måste vakna till sans och dra rätt slutsatser för en gångs skull. Den «transatlantiska länken» är inte längre, det är bara att inse. Vi måste stå på egna ben, och vi måste ha goda relationer med övriga världen istället för att inta en fientlig hållning till allt och alla.

Vi måste komma ned från våra höga hästar och ha båda fötterna på jorden, och sluta tro att vi är bäst i världen och världens samvete. Vi har inte längre den rollen, utan är snarare allt mer efterblivna på område efter område. Vi kan faktiskt inte äta våra «värden», utan måste ha mer substans i unionen i form av energi, industri och utveckling. Förstår man inte det, är Europa förlorat för all framtid. Då går vi in i en ny medeltid.

Du nya sköna värld… världen är ständigt i rörelse, det är en illusion att gränser är stabila.
Kategorier
Europa Kina Kultur Politik USA

Europa USA:s bitch

Imperialistmakten USA:s agerande är inte särskilt förvånande i ett historiskt perspektiv, utan det är ju på det viset den amerikanska skurkstaten har växt fram, initialt genom ständig kolonisation över Nordamerika under genocid av indianer och erövring av spanskt och franskt territorium, sedermera genom att söndra och härska den större världen med militära och ekonomiska medel utan att faktiskt besätta territorier.

USA:s strategi är därvidlag snarlik den Kina har tillämpat regionalt i ett par tusen år, genom att utöva ett suzeränitetsförhållande gentemot grannländer utan att för den skull invadera, men med den skillnaden att större delen av världen numera står under amerikanskt vasallskap.

Framförallt Europa kännetecknas av att utgöra en amerikansk marionett, och det successivt sedan man begick kulturellt självmord i två världskrig under föregående århundrade, en drabbning som gav USA det utrymme man behövde för att etablera sig på världsscenen som dominerande supermakt. Särskilt efter andra världskriget, men tecknen var tydliga redan efter det första.

Film må vara en europeisk uppfinning, men USA tog snabbt kommandot och etablerade dominans i både teknik och innehåll, och under de senaste hundra åren har vi européer formligen matats med amerikansk film, vars subliminala och förtäckta budskap har format våra sinnen.

Personligen motarbetar jag sedan länge denna mekanism genom att främst konsumera asiatisk, europeisk och annan film, likväl som musik och litteratur, men de allra flesta européer är värnlösa mot den amerikanska anstormningen, enkanneligen då även nationella institutioner som exempelvis statstelevisionen deltar i att förmedla kulturimperialismen. På så vis har USA kunnat sprida sina värderingar och sitt narrativ, utan att det för den skull har uppfattats som den propaganda det ofta är.

I nutiden gäller motsvarande förhållande sociala medier, som helt och hållet domineras av amerikanska så kallade «techjättar». Den som äger motorvägarna bestämmer också vad som färdas på dem, och man kan på så vis styra diskursen i lämplig riktning. Amerikanska värderingar och kultur blir därmed allestädes gällande, och de som brukar instrumenten formas av dessa.

Här finns emellertid en bifurkation eller tudelning, varvid Kina har motarbetat amerikanskt inflytande på alla nivåer, från kreditkort till sociala medier. Den beryktade censuren i Kina föreligger bara på ytan, och är lätt att kringgå – och görs så regelmässigt av alla bildade kineser medelst VPN och andra mekanismer. Dess syfte är inte att förhindra västligt inflytande eller information, utan att utgöra ett fartgupp i syfte att premiera framväxt av egna lösningar.

Av det skälet dominerar i Kina inte Facebook, Youtube och Google som i större delen av världen, utan snarare Weixin, Youku och Baidu. Genom att etablera en egen IT-industri har man även kunnat ta täten i exempelvis digitala betallösningar, och Kina är i praktiken världens första kontantlösa nation. Det är också den utvecklingen som ligger bakom Kinas avancemang i AI och andra grenar i genren.

Europa har ingen motsvarande IT-industri, utan är en renodlad amerikansk klient med avseende på både teknik och innehåll. Vi har aldrig utvecklat egna lösningar, eftersom USA har försett oss med dem, och eftersom EU-byråkratin ändå omöjliggör en sådan framväxt. Så ser vasallskapet ut i praktiken, att vi är tekniskt, ekonomiskt, militärt och kulturellt underordnade den amerikanska supermakten, och att vi helt saknar medel att bryta denna ordning.

Vi har underställt oss amerikanskt militärt kommando sedan Hitler fick stryk, och har på senare tid försummat att bygga egna försvar under devisen att vi står under amerikanskt beskydd. Tills nu, då husse drar undan mattan och låter skaka om oss, samtidigt som vi är alldeles fixerade vid att «stå med Ukraïna» till siste man. Men eftersom vi inte har egna resurser, är vi beroende av amerikanska, och därför kan vi inte heller kritisera USA när man begår brott mot folkrätten.

Europa är helt enkelt USA:s bitch, en byracka man låter skälla, gapa och gorma på övriga världen för dess förmenta brister i att upprätthålla de västliga idealen, men som är knäpptyst när husse själv pryglar andra och bryter mot «reglerna». Det är så en lydig vovve ska vara, för man vet att det ben som emellanåt slängs åt en kan utebli. Och att husse kan ta en av våra kojor, som exempelvis Grönland, om vi skulle morra åt fel håll.