Kategori: Kina

Kategorier
Hongkong Kina Politik

Antidemokratiskt ungdomsvåld i Hongkong

Den forna brittiska kolonin Hongkong, som numera har demokrati istället för att styras av en guvernör utsedd av 10 Downing street, har beslutat upprätta utlämningsavtal med fastlandet, Taiwan och andra länder, det vill säga fullständigt normala verktyg för att kunna komma till rätta med gränsöverskridande brottslighet.

Beslutet ligger inför omröstning i sedvanlig demokratisk ordning, och det har en majoritet av Legco bakom sig. Ändå finner ett par hundra tusen (eller «miljoner», som det heter i den press som alltid skruvar upp siffror) hongkongbor att man inte vill låta sig nöja med detta demokratiska beslut, utan tar åter till gatorna för protester och våld.

Senast man blockerade stadskärnan och förstörde för näringslivet handlade saken om processen att utse representanter för chefsminister genom en nomineringskommitté, något delar av populasen heller inte kunde godta trots att det är vad Basic Law föreskriver.

Vänsterungdomar i Hongkong, likväl som västerländsk press, tycks helt enkelt inte fatta vad det är för dokument som ligger till grund för Hongkongs demokrati, och inte heller hur demokrati fungerar. Det den valda församlingen Legco beslutar är just demokratins innebörd, och om man är missnöjd får man ge sin röst åt andra i kommande val. Protesterna hade ingen politisk effekt 2014, och kommer inte heller att ha det nu.

Kategorier
Kina Politik

Fjärde juni-incidenten

Så här års böljar de vanliga texterna om incidenten vid Himmelsfridsportens torg 4 juni 1989, med källor som Voice of America, Deutsche Welle, BBC och andra som av någon anledning ägnar sig åt nyhetsförmedling på kinesiska. Vem vill de nå, och varför?

Man kan tänka sig att de vill tydliggöra historien när den kinesiska «regimen» hellre vill dölja den, det vill säga att arbeta i sanningens tjänst. Gott så. Men man kan också se ett propagandistiskt drag i hur man riktar informationen. Intellektuella i Kina behöver emellertid inte påminnas, utan känner till historien ganska väl – övriga kommer ändå inte i kontakt med västerländska källor.

Kan man försvara vad som bäst betecknas som en massaker med hundratals dödsoffer, eller tusentals om man ska tro de mest uppskruvade guesstimaten? Inte i vår del av världen, förstås, men Kina gör det regelbundet. Man kan också föra ett strikt utilitaristiskt resonemang, om man så vill.

Ty om demonstrationerna hade fått «regimen» på fall på samma sätt som i Sovjetunionen hade slutresultatet inte blivit ett strålande demokratiskt Kina, utan en sönderfallande nation i inbördeskrig. Man hade då återupptagit situationen som rådde efter kejsardynastins fall, med lokala krigsherrar som styr i olika regioner – en «kinesisk vår» hade utbrutit, i likhet med den arabiska motsvarigheten.

Under de omständigheterna hade den formidabla ekonomiska tillväxt Kina har upplevt under dessa trettio år uteblivit, och många av de sociala friheter som numera finns hade aldrig sett dagens ljus. Nettosumman hade blivt gravt negativ, och få hade haft det bättre än i dag. Är det vad man önskar?

Nu är jag inte utilitarist och försvarar inte heller massakern, men de socialliberala tänkare som bekänner sig till utilitarismen borde faktiskt göra det. Största möjliga lycka tillkom största möjliga antal tack vare Deng Xiaopings resoluta ingripande, även om det kostade några livet.

I det här fallet är saken alltså mer komplicerad än att en regim skjuter på sin egen befolkning. Det går inte att jämföra med Sharpeville eller andra motsvarigheter, utan har en helt annan bakgrund och dynamik. Det är också därför en del som deltog i demonstrationerna har ändrat sig på äldre dagar, för att de inser vilka krafter som hade släppts lös, och vad det hade lett till.

Olika synsätt kan således anläggas på incidenten. För Kinas vidkommande är saken utagerad. Man har släppt en vitbok om händelsen och i övrigt lagt sordin på saken. Tids nog kommer händelsen att hanteras normalt i den kinesiska historieskrivningen, även om man kan tycka att den tiden nu är kommen. Samhällskontraktet stipulerar att medborgarna ska arbeta för sin egen materiella lycka, medan politiken lämnas åt partiet – och det har ett folkligt stöd som västerländska politiker bara kan drömma om.

För Väst är saken emellertid ett brott mot mänskligheten, varför man fortsätter att basunera ut sin kritik. Det har man förstås all rätt att göra, men frågan är vad man vill uppnå med saken. Att ställa sin egen förträfflighet i kontrast? Att förmå Kina att lägga om kursen?

Kinesisk demokrati kan bara komma inifrån, på samma sätt som tidigare i Taiwan, eller för övrigt som i vår del av världen. Det är något som sker när tiden är mogen, när folket självt rör sig i den riktningen. För närvarande finns inte den strömningen, och den kan inte tvingas fram utifrån. Varför ens försöka med demokratisk mission när det är andra faktorer som avgör?

Vi i Väst har ett ansvar att hålla levande all historia, inklusive fjärde juni-incidenten (六四事件; alla större händelser heter «incident» på kinesiska, det är inte en förminskning). Däremot finns det föga anledning att varje år återkommande behandla ämnet i medier, för då antar det formen av något slags rituell kinafientlig propaganda som inte leder någon vart.

Kategorier
Kina Politik USA

Trump kommer och går, men Kina består

De amerikanska sanktionerna mot Huawei har nu antagit en global dimension, då de flesta elektroniktillverkare är bundna till amerikanska halvledarprodukter. USA:s motiv är officiellt att man misstänker Huawei för potentiellt spioneri, men i praktiken är det ett illegitimt sätt att begränsa en överlägsen konkurrent från att ta över den inhemska amerikanska marknaden samt att skaffa sig ett överläge i förhandlingarna kring tariffer i handelskriget.

Arresteringen i Kanada av Huaweis finanschef Meng Wanzhou har samma bakgrund, och hon utgör ett möjligt förhandlingskort i Trumps försök att tvinga på Kina ett orättfärdigt fördrag – en påminnelse om hur Kina tvangs till motsvarande fördrag i det förgångna under amerikansk och annan kanonbåtsdiplomati.

Kina står och faller dock inte med Huawei, och den luttrade kinesiska ledningen kommer inte att tappa fattningen över denna vägbula. Man kommer inte heller att ge med sig under sådana omständigheter, utan står beredda att härda ut sämre tider för lång tid framåt – något man har en historisk vana av att göra.

Kina kan inte vinna ett handelskrig mot hela världen, men man är samtidigt den som kan härda ut längst. Kina kokar och har mängder med sociala uppror att handskas med, men man bemästrar situationen. Vid förvärrad ekonomi riskerar kommunistpartiet att tappa makten i en revolution, men förutsättningen är då att den sker naturligt och inte tvingas fram av omvärlden. I det senare fallet kommer kineserna istället mangrant att sluta upp till strid.

Motsvarande gäller inte i västländer, som redan i dag plågas av schismer och polarisering. Låt säga att Kina börjar flexa musklerna, stryper tillgången till de jordartsmetaller man kontrollerar till åttio procent samt mer noggrant saboterar den utvecklade leveranskedjan med Kina som nav? Västerländsk tillverkningsindustri skulle haverera på en månad, och de ekonomiska och politiska konsekvenserna skulle bli omfattande. Västvärlden har ingen som helst uthållighet.

Nu kommer det troligen inte att gå så långt, eftersom Kinas ledning är rationell och har betydligt längre framförhållning än Väst. Man kommer att lägga band på sina känslor och tålmodigt manövrera sig ut ur situationen. Men man kommer att lägga på minnet även denna aggressiva handling, och vid lämpligt valt tillfälle omsätta den i revansch.

Kategorier
Asien Japan Kina Kultur

Reiwa

Japan står inför ett skifte på tronen, efter att kejsar Akihito abdikerat. Termen kejsare är i och för sig svårförståelig, då en sådan slags monark förutsätter ett imperium. Japan antog visserligen beteckningen Dai Nippon Teikoku (大日本帝國) från 1868 under Meiji (明治), varefter man med västlig vapenteknik började inkräkta på grannländer, med fullskalig invasion av Korea och Kina som ett resultat. Men under större delen av Japans existens har det varit en isolerad kultur, varför kejsaren snarare borde kallas kung eller monark.

På stolen sätter sig nu Naruhito, och som brukligt har han en tvåstavig titel för sin ämbetsperiod: Reiwa (令和). De kinesiska tecknen i fråga har många bottnar, men betyder här god harmoni. 令 (lìng på kinesiska) betyder i modern kontext vanligen befalla, men har i klassisk mening snarast betydelsen god. Ytterligare betydelser är orsaka och säsong.

和 (hé på kinesiska) är vanligen konnektivet och eller ordet med, men betyder även mild eller harmoni. Som substantiv kan tecknet även betyda fred, och därtill är det ett personnamn likväl som ett äldre namn för Japan. Det har många andra betydelser med annat uttal, på både japanska och kinesiska, varför man bjuds spekulera i vad det kan betyda.

Ett par möjliga tolkningar är då Japan befaller, skapa fred och gott Japan. Dubbla bottnar kan givetvis finnas, men vanligen är periodnamn av mer banal kulturell betydelse. Den nu avslutade perioden under Akihito benämns Heisei (平成), och är hämtad ur den klassiska kinesiska Historikerns anteckningar (Shǐjì, 史記) av Sima Qian runt -100, samt Dokumentens bok (Shūjīng, 書經), en antologi som spänner tiden fram till Zhou vid -900. I respektive bok återfinns uttrycken 内平外成 samt 地平天成, som ger 平成 (fred överallt).

Den krigiska eran Shōwa (昭和) har på samma sätt hämtat tecknen från Dokumentens bok (Shūjīng, 書經), nämligen passagen 百姓昭明，協和萬邦 (folket blir upplyst, alla nationer lever i fred). Den rimligaste tolkningen av Shōwa (昭和) blir därför upplyst fred, vilket i efterhand kan sägas vara en viss överdrift. 昭 (zhāo på kinesiska) betyder annars klar, och i kombination med 和 kan man tänka sig ett par alternativa betydelser.

Slutligen har vi att Reiwa (令和) är hämtat ur en japansk dikt från 800-talet, naturligtvis med en kinesisk förlaga från Handynastin under 200-talet: 于是仲春令月，時和氣清；原隰鬱茂，百草茲榮 (Yù shì zhòngchūn lìng yuè, shí hé qì qīng; yuán xí yù mào bǎi cǎo zī róng / Sålunda kommer våren i en fin månad, en tid med mild vind och klar luft, slätter och träsk grönskar tätt, och hundra gräs slår ut.) Det är lite mer spännande än För Sverige i tiden, just på grund av mångtydigheten, men i grunden är det bara ett tråkigt valspråk.

Japans monarki går tillbaka i tid så långt någon kan minnas, och republikanism står därför inte särskilt högt i kurs. Landet är förstås en konstitutionell monarki efter att USA invaderade 1945 och tvang på landet demokrati. Japanerna vägrade att avsätta kejsar Hirohito, som fick sitta kvar efter ockupationen fram till sin död 1989. För Japan ligger denna feodala rest vid roten av dess kultur, på ett helt annat sätt än svensk monarki, och därför är det en institution som man alltid kommer att vårda.

Kategorier
Kina Kultur Politik

Kulturrevolutionära mönster

Skolor i Barcelona låter rensa sina bibliotek på barnböcker som anses vara olämpliga ur genussynpunkt, det vill säga sådana verk som anses vara sexistiska eller stereotypa. En tredjedel av den klassiska sagoskatten med ökända verk av H. C. Andersen och bröderna Grimm får stryka på foten när genusperspektivet blir av överhängande intresse.

Barnen anses nämligen forma hela sin syn på kön och genus efter vad som står i dessa traditionella sagor från 1800-talet, och tycks inte kunna observera den verklighet som omgärdar dem under övrig tid. De farliga böckerna måste därför undanröjas, och för ändamålet har man etablerat särskilda genuskommittéer som ska granska böcker.

Liknande verksamhet har tidigare kunnat observeras i andra länder, som när amerikanska bibliotek undanröjer Huckleberry Finn för dess «rasistiska» språkbruk, eller som när den svenska kulturen redigeras för att kunna tåla Pippi Långstrump i en modern kontext utan ord som negerkung. Tanken att man skulle kunna använda sådan äldre litteratur som en fond för samtal och illustrera förändring tycks inte ha föresvävat censorerna, utan kulturen ska prompt friseras anakront för att passa moderna vänsterideal.

Det är inte helt olikt hur Mao Zedongs fru Jiang Qing lät omdana den kinesiska kulturen under kulturrevolutionen 1966–1976. Traditionell pekingopera förbjöds, och istället uppfördes så kallade modelloperor (样板戏, yangbanxi) som enda tillåtna uttryck vid teatrarna. Modelloperorna förmedlade de rätta värderingar som folket skulle omfattas av, medan övriga uttryck friserades eller bannlystes.

Överhuvudtaget kan man skönja flera parallella linjer mellan det kaotiska Kina efter inbördeskriget och det nutida västerländska samhället. I Kina skulle man «ställa om» hela samhället för att på femton år kunna ta upp kampen med USA och Storbritannien som industrination, och för ändamålet lät man vanligt folk smälta ned sina jordbruksredskap för att tillverka «stål» i hemgjorda masugnar. Massvält blev resultatet. Det har sin motsvarighet i hur nutidens svenska samhälle ska «ställa om» för «klimatet», även det på femton år, utan att beakta konsekvenser för ekonomi eller annat – människor tror numera att det är normalt att ha flygskam, bilskam, köttskam och till och med barnskam.

Under kulturrevolutionen stängdes universiteten, och akademiker och intellektuella sändes ut på landsbygden för att lära sig bli arbetare. Ekonomin tog istället juntan bland bonderevolutionärerna under Mao hand om, med känt resultat. Förloppet är inte helt analogt, men kvotering efter kön och hudfärg i dagens Sverige har en del gemensamt med ambitionen när meritokratin sätts ur spel och migranter inte ens avkrävs CV för att «underlätta» anställning, eller när universiteten nyttjas som arbetsmarknads- och migrationspolitiska förvaringsanstalter. Ytterligare en parallell är att ministrar i regeringen har stort bildningsunderskott och ofta inte har mer än gymnasieutbildning i bagaget.

Vi har även sett hur man vill rasera historiska figurer i form av statyer, främst i USA, för att dessa anses återspegla rasism (sett med ett nutida vänsterraster). Förloppet är snarlikt det under den kinesiska kulturrevolutionen, då man lät förstöra all gammal kultur som ansågs stå i vägen för den moderna kommunistiska människans framgång och som andades «feodalt» förtryck.

Angiveriet och hetsjakten på «högerelement» under den kinesiska kulturrevolutionen har sin givna motsvarighet i hur man i dag angriper «högerpopulister» och anger människor för vad de skriver på nätet, till exempel därför särskilt bildade vänsterorganisationer som uppbär statsbidrag för sin verksamhet. Den bindgalna frenesin är helt identisk i båda fallen, och i båda fallen är den egna samtiden blind för galenskapen.

Se gärna Feng Xiaogangs film Youth (2017, 芳华, Fanghua) som en god illustration till det galna kinesiska samhället på den tiden, samt hur det slutligen normaliserades. Det är intressant att Kinas tillfrisknande sker ungefär samtidigt som Väst börjar insjukna. Det är inte bara ekonomin som skiftar mot asiatisk dominans, utan Västvärlden håller på att tappa greppet fullständigt, som en gång Kina. Men vi inser det inte ens själva.