Kategori: Liberalism

Kategorier
Kultur Liberalism Politik

Kvinnors våld mot barn och kvinnor

Enligt den vänsterradikala statstelevisionen är det en tjugosexårig «person» som misstänks för styckmordet på en tjugofemårig kvinna i Rönninge. I vanliga fall skriver man inte «person», utan anger kön, om än aldrig någonsin etnicitet. Här blir man genast varse att något mörkas i rapporteringen, ett gebit regimtelevisionen är expert i.

Eftersom det var ett halvt sekel sedan monopolteveordningen upphörde, och trettio år sedan internet populariserades, är den ansatsen emellertid tragikomiskt löjlig, och hela svenska folket vet redan att den misstänkte mördaren i själva verket är en transsexuell pedofil vid namn Vilma Andersson, vid födseln «tilldelad» manligt genus och namnet Robin.

I den vänsterkommunistiska världen tar man sådan identitetspolitik på största allvar, varför «personen» i fråga för vänstermediers vidkommande är en kvinna och inget annat. Det faktum att ett bestialiskt mord har begåtts av denna kvinna kan inte tas för intäkt för att dölja denna självpåtagna identitet.

Vänsterliberala Expressen skriver emellertid «26-årige» med maskulin ändelse, samt «han» om den misstänkte mördaren. Även Aftonbladet skriver «misstänkte», omväxlande med «misstänkta», men publicerar samtidigt namnet Vilma, vilket är en grammatisk inkongruens och en medial anomali.

Än sen, tänker du, det är väl inte det viktiga här? Jo, det är det, och kriminalfallet i sig är ointressant, och numera dessvärre ett i mängden i Gunnar Strömmers otrygga Sverige. Men hur man förhåller sig till identitet har i allra högsta grad relevans för att mordet överhuvudtaget har kunnat ske.

Detta är den yttersta konsekvensen av att dalta med psykiskt sjuka personer, i detta fall en man med såväl könsdysmorfi som hela spektrat av bokstavskombinationer, och som tidigt uppvisade parafila störningar och småningom gjorde slag i saken genom att försöka kidnappa en tioårig flicka, som undkom med blotta förskräckelsen genom att vara agil och kvicktänkt.

För kidnappningsförsöket fängslades Robin, som han då hette, och han släpptes sedermera fri trots kriminalvårdens bedömning att han utgjorde en allmänfara. Han bytte därefter namn ett flertal gånger, slutligen till kvinnonamnet Vilma, vilket möjliggjordes genom en märklig lagändring 2017 i syfte att underlätta för människor att «bekräfta» sin egen «identitet».

Men samtidigt minskar då möjligheten för rättsvårdande myndigheter att följa sådana farliga personers handel och vandel, då enbart personnummer inte förslår. En rad psykiatrireformer har gjort att denna typ av personer numera driver löst på gator och torg, utan att få vård. De flesta är visserligen ofarliga, men bland detta klientel finns även en mindre andel med betydande våldskapital, vilket har visat sig gång efter annan i mordstatistiken.

Inte minst transpersoner förefaller ha en betydande överrepresentation i dylika våldsdåd, men frågan är om detta någonsin kommer att belysas av Brottsförebyggande rådet eller andra organ, då viljan att mörka är utbredd i den genren, där den politiska korrektheten är allenarådande. Även medier mörkar i regel sådana identitetsstörningar, eftersom man tycks ha något slags kall att «skydda» andra personer i gruppen.

Men bästa sättet att skydda såväl dessa individer som samhället i stort är att åter låsa in dem på psykiatrisk anstalt, i vart fall de som uppvisar minsta tendens till att utgöra en fara för andra. Staten måste även upphöra med att uppmuntra könsdysmorfas störning, exempelvis att «bekräfta» identitet via namn, personnummer och andra markörer.

Risken är emellertid stor att man fortsätter på den inslagna vänsterkommunistiska vägen mot samhället som ett fullständigt dårhus, och att Vilma Andersson i denna andemening då sätts i kvinnofängelse. Det är den logiska följden av det politiska stolleri, över hela den politiska skalan, som vi har bevittnat under de senaste trettio åren.

Den misstänkta gärningshennapersonen.
Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik USA

Censurindustriella komplexet

Amerikanska utrikesdepartementet under Marco Rubio sanktionerar fem européer som anses ha påtvingat amerikanska plattformar censur av amerikanska åsikter man inte vill ska få yttras. De fem individerna är således inte längre välkomna till USA, och i den mån de redan befinner sig i landet kommer de att deporteras.

Bland de sanktionerade märks framförallt Thierry Breton, fransosen bakom EU:s censurmonster Digital services act tillika tidigare kommissionär för den inre marknaden. Breton har tidigare gått i personlig klinch med Elon Musk över vad man får och inte får säga i EU, samt påpekat «reglerna» för AfD:s Alice Weidel inför en intervju med sagde Musk.

Till de bannade hör även Clare Melford, som leder något som kallas «Global disinformation index», och Imran Ahmed, som på motsvarande vis dirigerar en tankesmedja kallad «Center for countering digital hate». Det rör sig här om organisationer som vill «faktagranska» och leka åsiktspolis på nätet samt i övrigt påverka stater att «reglera» sociala medier.

Motsvarande organisationer finns förstås även i Sverige, till exempel «Näthatsgranskaren», som har gjort karriär på att lura till sig skattepengar för ändamålet, samtidigt som debatten kring «hat och hot» intermittent rasar. Det rör sig då om särskilda åsikter man angriper, till skillnad från det förment goda vänsterhatet som alltid får flöda fritt.

Så kallad «faktagranskning» tillämpas även av regimtelevisionen SVT, som om en starkt vänsterlutande mediejätte sutte inne med något slags sanning om allt. I själva verket klarar man inte av att «faktagranska» sig själv när man fulklipper Trump eller nyttjar AI-genererat material, eller för den delen ljuger friskt på en lång rad områden.

Byråkrater i Bryssel sitter inte heller inne med någon «sanning», som aldrig existerar i ett politiskt landskap som omfattar värderingar, känslor och andra faktorer, utöver mer eller mindre grumliga fakta. Fakta kan alltid vridas och vändas i den riktning man vill, helt enkelt genom att destillera «faktan» på lämpligt vis, till exempel utelämna centrala sammanhang och på annat vis redigera den verklighet man vill komprimera till «sanning» i faktarutans format.

Därför är det bra att USA nu skärper tonen och sätter ned foten vad gäller Europas allt intensivare förtryck av det fria ordet. Långt fler personer borde omfattas av motsvarande sanktioner, nämligen var och en som anser sig äga debattvisselpipan på nätet, ägnar sig åt organiserad «faktagranskning» i urval samt stiftar repressiva lagar i ämnet.

Sociala medier och andra företeelser på nätet ska inte regleras mer än vad som är rudimentärt nödvändigt, till vilket inte några som helst åsikter hör. Har man problem med åsikter får man debattera saken, alldeles oavsett ämne. Förmår man inte övertyga andra saknar man tydligen goda argument, och lösningen då är inte att «bötfälla» sociala medier hundratals miljoner kronor för att en annan uppfattning om exempelvis vaccin kungörs än den som omfattas av byråkrater i Bryssel.

Lösningen är inte heller att anställa gryningsräder och beslagta människors utrustning eller att massarrestera personer som uttrycker «förbjudna» åsikter på nätet (exempelvis att Merz är en jävla kuk). Sådant Gestapo-trams hör helt enkelt inte hemma i verkliga demokratier. Ändå är det numera kutym i Tyskland, Storbritannien och andra vänsterliberala diktaturer, som väl är en korrekt term för ett statsskick som arbetar för att förbjuda den politiska oppositionen.

Istället måste det censurindustriella komplexet, som det kallas av Rubio, monteras ned och Europa få yttrandefrihet för första gången någonsin i historien. Hetslagar har vi dragits med sedan Weimarrepublikens dagar, ett otyg som gjorde nazisterna till martyrer och bidrog till att de kom till makten. Medan det fåtal länder som har full yttrandefrihet och fri debatt aldrig har sett totalitarism få det minsta fäste, exempelvis USA.

Yttrandefrihetens natur är nu en gång för alla så beskaffad att den är antingen på eller av. Skyddet av yttrandefrihet i lag är inte till för de förment goda åsikterna, utan för allt det som andra inte vill se eller höra, enkannerligen hat och obeväma åsikter.

Tysk vänsterliberal statstelevision försvarar EU.
Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik

Plakat-Greta

Den brittiska terrorstaten har arresterat den svenska klimatflickan Klimat-Greta, enkom för att ha uppvisat ett plakat på offentlig plats. Texten på sagda skylt lyder: I support Palestine Action prisoners, I oppose genocide. Är det någon här som månne är för folkmord?

Den brittiska terrorstaten är definitivt för Israels folkmord, det är därför man arresterar klimatflickan. Det är också därför man har terrorstämplat Palestine Action, en brittisk aktivistgrupp vars mål och syfte är att motverka det judiska genocidet gentemot palestinier, omfattande medel som destruktion av vapensystem.

Extremvänstern med Aftonbladet, ETC och de sedvanliga aktörerna i spetsen fördömer förstås incidenten, likväl som den brittiska terrorstatens agerande, och man menar att «yttrandefrihet som vi känner den inte längre finns». Gulligt så, men vänstern är och har alltid varit för «yttrandefrihet» bara för de egna ståndpunkterna, mindre så för andras.

Icke desto mindre måste man kroka arm med fienden när man har en gemensam agenda, i det här fallet att motstå europeisk statsterrorism varhelst den visar sitt fula tryne – och det är numera mer eller mindre överallt i repressionens Europa, enkannerligen i de vänsterliberala diktaturerna Tyskland och Storbritannien.

Även den svenska moderatregimens stöd till den israeliska terrorstaten är vämjeligt, och även här har vi sett hur protestaktioner motverkas öppet av politiker som ägghuvudet Bohlin. Respekten för demokratins fundament i form av mötes- och yttrandefrihet har eroderat fullständigt.

Terror-Greta förefaller samtidigt ha finslipat sin aktivism och återgått till plakatpolitik, en mer oförarglig form av protestyttring, till skillnad från att blockera andra människor i sin vardag eller att ägna sig åt förstörelse av olika slag. Det var ändå så Klimat-Greta en gång påbörjade sin karriär som proffsaktivist, genom att stå passivt med en skylt.

Den vuxna Plakat-Greta är lättare att sympatisera med än den rabiata klimatflickan, och det passiva motståndet utan aggressiva övertoner är svårt att förarga sig över, även för de som stödjer det israeliska folkmordet i Gaza och övriga Palestina eller i övrigt inte håller med om budskapet.

Terrorstaten och den svenska klimatflickan.
Kategorier
Kultur Liberalism Politik USA

Vägra USA

Amerikanska skurkstaten har under en längre tid begärt åtkomst till resenärers telefoner, inklusive lösenord (!) till sociala medier och dylikt, för att ta del av metadata i form av kontakter samt åsikter och andra offentliga yttringar. Den regimen avser man nu vidga genom att mer allmänt begära medieflöden för de senaste fem åren samt kontaktuppgifter från de tio senaste.

Ironin har här att svenska statsmedier och andra västerländska mediehus inför vinter-OS i Beijing 2022 yrade friskt om att kinesiska staten skulle kunna spionera på deltagarnas telefoner, varför man rekommenderade att nollställa luren eller använda en tillfällig. Men Kina har aldrig förfarit så, och frågan är om man nu kommer att gå lika hätskt åt USA eller i vanlig ordning rätta in sig i ledet när husse sätter «reglerna»?

Ty USA arrangerar under kommande år fotbolls-VM, för vilket evenemang FIFA redan har delat ut ett speciellt «fredspris» till den store ledaren Donald Trump, i ett sällsynt smicker inför öppen ridå. Man hamnar därmed i sällskap med folkmördaren Netanyahu och andra som har rekommenderat Trump till Nobels fredspris.

Två år senare står Los Angeles värd för sommar-OS, under Trumps sista tid vid makten – om han inte förlänger den. Båda evenemangen riskerar att bli veritabla floppar, i vart fall med avseende på utländska turister, vars antal redan har sjunkit kraftigt på grund av risken att hamna i amerikanskt förvar i veckor eller månader för grumliga anklagelser om ingenting alls. Det är nu inte heller potentiella terrorister från skithålsländer som åtnjuter en sådan njugg behandling, utan européer och andra från den första världen.

Kontroll av medieflöden och dylikt infördes redan i sommar för personer i vissa visakategorier, men föreslås nu alltså tillämpas även för visumfria resenärer. Den givna konsekvensen är att den amerikanska turismen drabbas hårt, eftersom få vill utstå en sådan extremt kränkande behandling samt ta risken att bli satt i förvar och vara föremål för amerikanska «förstärkta förhörsmetoder».

USA var länge ett givet turistmål, med många attraktioner i form av undersköna städer och naturlandskap, men på senare år har landet förfallit enormt. Infrastrukturen är nedgången överallt, från flygplatser och tunnelbana till vägnät, samtidigt som stadsbilden präglas av hemlösa fentanylmissbrukare och en allmänt skitig miljö. Turism i USA är därför numera en form av misärsafari mer än traditionell turism – för det senare lockar allt mer visumfria resor till Kina och andra destinationer.

Landet kommer fortfarande vara en magnet för pack från skithålsländer, sociala turister som vill komma sig upp i hierarkin och få en bättre ekonomisk tillvaro. Men medan flugorna dras till skiten, kommer strömmarna från rikare länder att avta, både vad gäller visumfri turism och yrkesrelaterad migration. Färre studenter, doktorander och forskare väljer USA.

För egen del svor jag för ganska många år sedan att aldrig mer sätta min fot i detta förryckta skithålsland. Den uppfattningen har nog inte minskat på senare tid, för att använda en mild underdrift. USA är helt enkelt ett otrevligt land som man vägrar under dessa omständigheter.

Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik USA

Civilisatorisk utradering

Europeiska ledare slår ifrån sig varje uns av amerikansk kritik som riktas mot Europa, och vill inte kännas vid att det skulle kunna finnas ens korn av sanning i den. Man avfärdar blankt den problembild som målas upp, och menar att Europa är fullt i stånd att hantera sina egna problem med de demokratiska medel som står till buds.

Noga räknat ser man det inte alls som något problem, exempelvis i den tyska liberala diktaturen eller det labila Storbritannien, att allt fler människor hamnar i rättvisans klor för åsikter som publiceras på nätet. Berlin tycker att det är helt normalt att bedriva gryningsräder mot dem som uttalar sig illa om någon tysk politiker, och att beslagta all deras elektroniska apparatur innan ens ett domslut föreligger.

Men det är inte normalt, eftersom det inte förekommer i andra delar av världen, ens i diktaturer. Man kan inte heller gömma sig bakom ord som «demokrati» och «konstitution» när dessa företeelser inte är korrekt implementerade. När yttandefriheten slås sönder och samman på sådant vis kan man nämligen inte längre tala om demokrati.

But this economic decline is eclipsed by the real and more stark prospect of civilizational erasure. The larger issues facing Europe include activities of the European Union and other transnational bodies that undermine political liberty and sovereignty, migration policies that are transforming the continent and creating strife, censorship of free speech and suppression of political opposition, cratering birthrates, and loss of national identities and self-confidence.

Till yttermera visso har vissa politiska fraktioner motarbetats kraftigt av det förhärskande etablissemanget i stora delar av Europa, vilket också rimmar väldigt illa med demokrati. Att ideligen stämpla meningsmotståndare som AfD (eller SD, Reform, FdI och så vidare) som «högerextrema» går möjligen för sig i politisk retorik som emanerar från vänster, men är etiketter som statsapparaten och dess säkerhetstjänst noga ska passa sig för att nyttja, eftersom man då placerar sig själv i en politisk falang och därmed upphäver den neutralitet och objektivitet som krävs för funktionen i fråga.

När Europa agerar som en vänsterliberal diktatur med allt större förtryck mot meningsmotståndare och allt mer censur och straff gentemot dem som tycker annorlunda, reagerar således omvärlden, inte minst det USA för vilket yttrandefrihet är demokratins grundbult. Europa borde lyssna när sådan kritik framförs, Europa måste lyssna när dess demokrati ifrågasätts så kraftigt. För det är Europa som har fel, det är Europa som har beträtt en farlig väg.