Kategori: Ryssland

Man ser nu ryssar överallt, eller antar i vart fall att det är ryssar om man inte kan identifiera dem. Som förmodade drönare över Kastrup och Gardemoen, drönare som tydligen kunde komma och gå utan upptäckt, hela vägen från ryskt territorium. Vad säger det om dansk och europeisk förmåga?

Drönarna – om det nu var sådana – skulle förstås kunna ha smugglats in och opereras lokalt av någon «kapabel aktör», eller handhas från något skepp i närheten. Ett amerikanskt hangarfartyg noterades i farvattnen kring Danmark under incidenten, vem vet egentligen vad amerikanerna smider för ränker? Det har i alla fall sådana stora pjäser att tillgå.

Det räcker med att säga Nord stream för att så tvivel kring den paranoida rapporteringen om ryska «kränkningar». Tanken som då fördes fram av statsteve, Pussykiwi och andra «kapabla aktörer» var ju att Putin hade sprängt sin egen pipeline, den som genererar intäkter till inbördeskriget i Ukraïna…

Spåret nu är att Putin «testar» oss, eller möjligen vill splittra alliansen genom att så tvivel i befolkningen. Kan ni försvara ert eget territorium, är det verkligen en god idé att slösa munition på Ukraïna? Så skulle det ju kunna vara, ingen vet faktiskt ens med någon mindre säkerhet.

Men givet de efterblivna dumheter som vanligen präglar analysen kring inbördeskriget i Ukraïna, bör man ta utspelen med en grävskopa salt och fundera lite djupare. Om jag vore den store rorsmannen i Kreml skulle jag helt enkelt inte förfara så klumpigt, utan mer utstuderat peta på Natos svaga punkter.

Tidigare påpekade jag att om det verkligen rör sig om ryska kränkningar, så måste ledare i Nato och nationella försvar agera resolut och utan den minsta tvekan, genom att omgående skjuta ned de objekt som kränker territorium. Inga varningsskott eller sådant trams, utan direkt en skur missiler. Omedelbart ned på backen! Det är det enda som kan få en provokatör att upphöra med dylika kränkningar. Och man tycks nu resonera på liknande sätt i ledningsgrupper, vad man kan förstå av nyhetsflödet.

Men problemet här är att det nog inte kommer att röra sig om kränkningar med flygplan, utan med svärmar av drönare. Ryssland producerar för närvarande 70 000 Geran-2 (modifierad Shahed-136) per år, pjäser med lång räckvidd, Nvidia-chips och förmåga att motstå elektronisk störning. De behöver inte apteras, men motparten måste ändå betrakta dem som skarpa pjäser och därmed skjuta ned dem. Enklare drönare räknas samtidigt i miljontals.

Ska vi därmed skicka upp JAS-39 och F-35 varje gång larmet går om drönare? Det blir i längden ohållbart, och resulterar nog i kollateral egenskada när man råkar skjuta sönder något annat istället. Den store rorsmannen i Kreml skulle ledigt kunna avvara en stor mängd billiga drönare för sådant rackarspel, och därmed anstränga Natos kapacitet.

Spelet kan uppas med robotar, där Ryssland producerar drygt tusen Iskander per år, medan Nato totalt producerar Patriot i hälften av denna numerär. Men de ska nyttjas över hela världen, och sådana robotförsvarssystem kostar dessutom skjortan, till skillnad från de ryska pjäserna. Om Vladimir skulle ha en plan är det nog av den sorten, att trötta ut Nato, att göra en omvänd Sovjet, att få Nato att spendera flera miljoner dollar på varje attrapp av frigolit som skickas.

På pappret har den amerikanska lydstaten Polen en ganska bra militär förmåga, men den är i sammanhanget helt värdelös, eftersom den inte har förmåga att hantera psykologisk krigföring med drönarsvärmar eller robotattrapper. Samma sak gäller för övrigt försvar runt om i Europa, enheter drillade för konventionellt krig, men inte för denna typ av hybridkrigföring.

I modern asymmetrisk krigföring är kvantitet en kvalitet i sig, och det är Ryssland som har produktionskapaciteten gentemot det avindustrialiserade Väst. I ryggen har man även indirekt Kinas brutala produktionskapacitet, samt i mindre mån uppbackning av Iran och Nordkorea.

Den store rorsmannen skulle kunna spela det spelet, och kanske gör han det om det verkligen krävs. Och Väst har då egentligen inget att sätta emot, om man inte vill gå i fullt krig med kärnvapenmakten Ryssland. Det vore nog ingen bra idé.

Men allt annat lika vill Putin inte utmana Väst, utan få ett slut på kriget och fastställa de erövringar som är gjorda. Det vill däremot inte Väst, varför sansade bedömare i vart fall bör överväga tanken att kränkningsproblematiken har andra källor än Ryssland och kanske inte helt har med verkligheten att göra, att det snarare är Väst som söker något slags provokation för att hålla ångan uppe bland en ganska krigstrött allmänhet.

Vad medier skriver ska man givetvis ta med en skopa salt, särskilt i krigstider, eftersom sanningen alltid är det första offret i krig. Dessvärre är de flesta människor mycket mottagliga för propaganda och otillbörlig manipulation, desto mer så för medier man tror är pålitliga, som statstelevisionen och de sedvanliga kommersmedierna.

Nyheten häromdagen gällde tesen att tre ryska MiG-31 skulle ha kränkt estniskt luftrum, och att Nato snabbt skickade upp en skvadron för att avvisa inkräktarna. Extra fort klappade hjärtat av stolthet när medierna i bästa Nationalgefühl infogade att svenska JAS-39 Gripen minsann deltog i operationen.

Händelsen, om det nu är en sådan, skedde kort efter att man larmat och gapat om att ryska drönare hade tagit sig in på den polska landsbygden, ackompanjerat med effektfulla bilder över hur en villa fick sitt tak bortblåst. Det visade sig senare vara ett F-16 från Nato som orsakade den skadan, då en missil förirrade sig – det länder trots allt statsteve till heders att man rapporterade detta i efterhand.

Andra medier utelämnade emellertid denna korrigering, då förloppet ju inte överensstämmer med agendan. Borta från nyhetsflödet var även Minsks förvarning till polska myndigheter, likväl som den mest troliga förklaringen att det rörde sig om elektronisk störning av drönarnas navigeringssystem.

Det rör sig här om plausibel propaganda, eftersom Ryssland mycket väl skulle kunna spela ett sådant rackarspel, för att testa, förvirra och annat. Ryssland har kränkt luftrum förr, uppenbart medvetet, så även svenskt sådant. Det ger alltid rubriker i tabloiderna när så sker, även om man i princip aldrig rapporterar motsvarande västerländska kränkningar av ryskt (eller kinesiskt) luftrum, och inte heller västerländskt cyberkrig mot förmenta fiender – medierna är alltså en del av krigföringen, inte ett instrument för att propagera någon form av objektiv sanning.

Men varje incident måste bedömas på sina egna meriter, och i det innevarande fallet med MiG-31 ger kartbilderna som visas i medier inget stöd för att Ryssland skulle ha kränkt estniskt luftrum. Det senare definieras som tolv sjömil eller 22.2 kilometer från fastlandet, men planen rörde sig på betryggande avstånd från den gränsen.

I själva verket flög de norr om estniska ön Vaindloo, ett försvinnande litet skär, vilket då med en skruvad tolkning skulle kunna innebära sagda «kränkning». Det är då en parallell till virrvarret i Sydkinesiska sjön, där en rad aktörer söker lägga rabarber på omkringliggande öar för att nyttja rättigheter av olika slag.

Men Finska viken rymmer många sådana skär och mindre öar, och om var och en tolkades som en okränkbar del av respektive nations luftrum, skulle ingen överflygning kunna ske överhuvudtaget. FN-organet Unclos definierar en arkipelago som en del av en nations luftrum, men däremot inte enskilda spridda öar.

USA gör samma tolkning som Ryssland, nämligen att militär överflygning är tillåten över internationella sund för varje tillämpligt syfte, inklusive att flyga i formering:

The United States, in its UNCLOS signing statement, interpreted that, in international straits and archipelagic sealines, “military aircraft may overfly in combat formation and with normal equipment operation.” Even more important, “a State bordering an international strait may not suspend transit passage through international straits for any purpose, including military exercises,” and “the right of archipelagic sea lanes passage cannot be impeded or suspended by the archipelagic State for any reason.”

Ingen kränkning har alltså ägt rum, utan överflygningen är i enlighet med USA:s och Natos egen standard. Narrativet är enbart avsett för propaganda, och har ingen verklighetsbakgrund. Propagandan är till för att yttermera piska upp oro hos allmänheten, för att kunna motivera det fortsatta stödet till Ukraïna och kommande upprustning.

Observera även hur propagandan är alldeles inkoherent, då man ena dagen närmast hånskrattar åt Moskvas tafatta försök att lägga beslag på ytterligare några hundra meter gränsområde, till priset av tusentals stupade om dagen, för att i nästa andetag skrika i högan sky att vi står näst på tur när Putin är färdig med Ukraïna (år 2160 med nuvarande takt) och likt Hitler kommer att erövra hela Europa.

Kreml har för närvarande större delen av sin här i Ukraïna, och har inte resurser att avsätta för rackarspel i Finska viken eller på Nato-territorium. Inte heller finns några ambitioner att agera så, eftersom det vore kontraproduktivt i nuvarande situation.

Men som inledningsvis påpekades kan Ryssland under andra omständigheter mycket väl pröva nationers förmåga, beredskap och respons. Antingen kan man göra som man brukar i fredstid, nämligen att se det som en lite busig katt- och råttalek, eller så kan man agera som i krigstid och helt enkelt skjuta ned planen.

Det är faktiskt så varje Nato-land bör agera i nuläget om Ryssland på allvar kränker någons luftrum, att bara skicka en skur missiler och ta ut planen. Utan tvekan, ingen pardon, alldeles särskilt i detta spända läge. I annat fall visar man obeslutsamhet och tvekan, vilket nog inte är en god grund för avskräckning.

I själva verket är det den bild man oavsiktligt förmedlar till allmänheten, att man inte riktigt vågar besvara den förmenta aggressionen från rysk sida. Oaktat att det alltså inte var en sådan, utan en reguljär överflygning i internationellt luftrum.

Några drönare förirrade sig in på polskt territorium, men denna gång tycks det inte ha varit Voldemort Zelenskyjs egna svävare, som under 2022 (då man först skyllde på Ryssland). Läser man mellan raderna i den ryska rapporteringen medger man implicit att det är ryska Geran-pjäser, men att det inte rör sig om någon avsiktlig kränkning.

Orsaken tycks istället stå att finna i den elektroniska störning som både Ryssland och Ukraïna bedriver mot varandra, och kanske även Nato-krafter är involverade i den krigföringen, varvid drönarnas navigering slagit slint. Det finns annars inga naturliga mål på den polska landsbygden, och det hade naturligtvis varit helt vrickat att angripa ett Nato-land.

Men spinnet i de västliga propagandamedierna är icke desto mindre att Ryssland med «avsikt» kränkte polskt luftrum och att man därmed «trappade upp» det «fullskaliga» kriget genom att «för första gången» involvera Nato-vapen. Tesen är att Moskva därmed skulle «testa» Polen och Väst för att se hur man reagerar på «provokationen».

Krigshetsarna i vänsterliberala statstelevisionen och motsvarande kommersmedier vädrar morgonluft när man får förnyat retoriskt bränsle, och man fantiserar om vilken sorts «gnista» som eventuellt skulle tända ett «storkrig». Ett krig man gärna tycks vilja ha, eftersom man helt saknar en exitplan och istället fortsätter med fantasifulla krav på Kreml.

Narrativet passar perfekt in i den propagandates man driver, att «vi står på tur» när Putin är färdig med Ukraïna, tanken att Ryssland vill lägga under sig hela Europa i något slags kolonisation. Som om en ekonomisk dvärg som Ryssland skulle kunna mäkta med något sådant mot en Nato-allians med flerfaldigt större militärbudget.

Nej, något storkrig blir det inte, om Väst inte självt inleder ett sådant, vilket inte är helt uteslutet. Men nu vet vi i alla fall att F-35 kan skjuta ner obeväpnade drönare, som komplement till hur F-22 visade sig vara kapabelt att skjuta ned en kinesisk väderballong…