Kategori: Ryssland

Kategorier
Europa Politik Ryssland USA

Statsmännen Putin och Orbán

För fortsatt krig är EU och dess marionett i Kiev, den korrupte kokainisten Zelenskyj. Bryssel skulle kanske hävda att man är för fred, men på Ukraïnas villkor. Det är emellertid en ekvation som inte går ihop, då Ryssland inte har för avsikt att lämna tillbaka territorier, och då Ukraïna inte heller kan ta tillbaks dem. Sådan är verkligheten.

Den store rorsmannen i Kreml, Vladimir Putin, har emellertid generöst erbjudit att lämna tillbaka delar av Zaporozje och Cherson till Kiev, i utbyte mot att man får hela Donetsk och Lugansk. De senare oblasten, som sammanfattas i Donbass, är de territorier striden har gällt från början, då den ryska majoriteten därstädes har behandlats illa av Ukraïna.

Trump är förstås med på tåget. Under ett tredje möte i Washington lär Zelenskyj och Trump åter ha råkat i luven på varandra, denna gång om just denna stridsfråga. Trump menar alltjämt att Zelenskyj bör ta erbjudandet, ty något bättre erbjudande kommer han aldrig att få.

Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket. Det gäller inte minst EU, som vägrar kompromissa, och sturskt lovar att «stå med» Zelenskyj till det bittra slutet. Man nyttjar alltså ukraïnierna som brickor i ett geopolitiskt spel, trots att man på någon nivå måste inse att Ryssland kan hålla ut betydligt längre och att spelet därför är förlorat.

Putin menar säkert allvar, och man (nämligen EU) skulle kunna tolka det som ett svaghetstecken, att Ryssland är på väg att tappa kraften. Men mer troligt är att Vladimir kastar ett ben till de rabiessmittade byrackorna i Bryssel för att se hur de reagerar, viss om att de ändå inte kommer att godta förslaget.

Då har han visat prov på god vilja, medan EU och dess marionett Zelenskyj fortsätter med sin ohemula kompromisslösa hållning. Det är alltså Putin som visar sig vara den skicklige diplomaten och statsmannen, medan krigsivrarna i Bryssel gräver ned sig än djupare i skyttegravarna. Omvärlden noterar.

Kriget lär därför fortsätta, om man inte är beredd till en sådan kompromiss. En sådan skulle i så fall kunna utverkas i Budapest, under ledning av den andre statsmannen i Europa, Orbán Viktor (med ungersk namnordning). Putin och Trump ska nämligen träffas där, och kanske Zelenskyj då tar del i samtalen.

Med Orbán förhåller det sig så att han talar med alla och har goda relationer med såväl USA och Ryssland som Kina, till skillnad från snobbarna i Bryssel, som fnyser åt allt och alla i sin omotiverade hybris. Det är en förutsättning att samtala med andra om man vill ha resultat, ty utan förhandlingar avgörs saken i slutändan på slagfältet, naturligtvis till Rysslands fördel.

Därför vore det bra om Putin och Zelenskyj kan träffas öga mot öga och diskutera mer pragmatiskt, utan att kjolstygen i Bryssel lägger sig i eller smider fler ränker. Det får faktiskt räcka nu, det har länge varit hög tid att dra ett streck i sanden (eller frontlinjen) och gå vidare. Nu får Zelenskyj sin bästa chans härtill, med en större yta än han eljest hade kunnat önska sig. Ta den!

Kategorier
Kultur Politik Religion Ryssland

Foliehattarna i Västerås

Kommunpampar har en obehaglig tendens till att vilja bedriva utrikespolitik, som när Götets Jonas Attenius (S) tänkte sig bedriva «bojkott» mot Israel, eller när en rad kommuner fick för sig att «bryta med Kina». Sådan paradiplomati är inte förenlig med grundlagen, och ligger långt utanför det mandat den typen av fritidspolitiker har.

Icke desto mindre arbetar lokalpolitiker frenetiskt i Västerås för att undanröja en ryskortodox kyrka, med hänvisning till att den är ett «hot mot rikets säkerhet». Detta för att den är placerad 600 meter från Västerås «flygplats», i princip en enskild landningsbana för militär övning och gles civil trafik.

Flygplatsen var tidigare föremål för utredning om nedläggning, men man beslöt medelst en folkomröstning 2021 att behålla den. Kyrkan gavs å andra sidan tillstånd 2017 att bygga just där, av samma politiker, och bygget påbörjades sedermera 2019. Projektet färdigställdes 2023, då förvecklingarna med Ryssland hade inletts.

Givet den bakgrunden kan man knappast misstänka kyrkan för att ha valt ut ett särskilt intressant område att förlägga en «spioncentral», utan det är så det brukar vara med moskéer och andra former av nyare religiösa institutioner, att de förläggs i städernas utkanter, inte sällan i industriområden. Och i detta fall råkade en landningsbana finnas på orten.

Kyrkan och landningsbanan. Men egentligen sitter Putin i en industrilokal alldeles norr om «flygplatsen».

Nu är det så att en sådan stripp lätt kan övervakas på annat vis, kanske från någon industribyggnad, kanske från en villa, eller kanske med enskilda individer som går på «skogspromenad», och det ryska huvudmannaskapet för kyrkan väger därför lätt i sammanhanget. Här tänker sig paranoiker som svullot Patrik Oksanen dock att kyrkan även kan nyttjas som «vapencentral» i händelse av «krig» med Ryssland. Eller hur!?

Till stöd för den tanken arbetar medier med tung dramatik, «spännande» bakgrundsmusik och «dold kamera» för att försöka påvisa att kyrkan skulle vara något annat än vad den utger sig för. Man intervjuar snurriga foliehattar till fritidspolitiker i Västerås som tycker det är «konstigt» att kyrkan är inhägnad bakom staket, trots att ryska objekt numera ständigt utsätts för sabotage i Sverige.

Dessa politiker har förmodligen aldrig satt sin fot i motsvarande moskéer runt om i landet, eller varför inte de högklasskyddade synagogor som nyttjas som centraler av Mossad för utomrättslig assasinations- och underrättelseverksamhet? Eller ryms inte två paranoida tankar i huvudet samtidigt?

Nå, när kameran väl rullar inne i byggnaden ser man just inget annat än den kyrkliga verksamhet som är avsedd, jämte försäljning av souvenirer och annat. Samt misstänksamma ryssar och andra i kyrkans hägn, berättigat så med tanke på det drev medier, politiker och även allmänhet kontinuerligt anställer gentemot allt ryskt.

Det finns ingenting som hindrar att kyrkan nyttjas för andra ändamål, inklusive mer politiska, men i så fall ska man ha rejält på fötterna för sådana misstankar innan man agerar. Land ska med lag byggas, och man kan inte hatta fram och tillbaka på detta vis.

Nyligen flyttades en svensk statskyrka på 600 ton fem kilometer i Kiruna, till det fashionabla priset av en halv miljard kronor. Man får här tänka sig en motsvarande operation om regeringen nu vill fullfölja i detta ärende, som nu ligger på regimens bord. Något annat är inte tänkbart, med hänvisning till religionsfrihet, internationella konventioner med mera.

Det är naturligtvis bortkastade pengar, och riskerar dessutom att resultera i motåtgärder. Kanske ryssarna får för sig att expropriera Sankta Katarina kyrka i Sankt Petersburg, då den verkar vara misstänkt involverad i det intilliggande svenska generalkonsulatets skumraskaffärer?

Det är nog «folkhumorn» som är i farten här, ty «Ukraïnska drönarklubben» ligger nog inte tätt intill ryskortodoxa kyrkan. Men om så verkligen vore fallet, är det nog den Västerås, konspirationshypotetikern Oksanen och Expressens ledarsida borde titta närmare på som potentiellt hot mot verksamheten vid landningsbanan?
Kategorier
Europa Politik Ryssland

Moldavien nytt Euromajdan?

Moldavien går till val under söndagen, med undantag för större delen av Transnistrien, som denna gång har uteslutits i ett försök att solidifiera makten för EU-vänliga regeringspartiet PAS. Utvecklingen är därmed en parallell till den under Euromajdan i Ukraïna 2014, då extern inblandning från Bryssel och Washington resulterade i en statskupp och åtföljande rysk inblandning i Donbass och Krim.

EU har sina smutsiga fingrar även i detta val, med tillresta västpolitiker som varnar för «rysk inblandning». Sådan finns givetvis, men den bleknar i jämförelse med det politiska och finansiella stöd som europeiska insititutioner erbjuder, inte minst i form av medier och andra plattformar.

Lilla Moldavien är inklämt mellan Ukraïna och Rumänien, och därmed av geopolitisk betydelse för såväl Ryssland som EU under de omständigheter som för närvarande präglar kontinenten. I Rumänien ogiltigförklarade man helt enkelt valet när «fel» kandidat vann, men i Moldavien har man betydligt fler smutsiga metoder i omlopp redan innan valet.

Två dagar innan valet äger rum uteslöts republikanska partiet PRIM under anklagelser om illegal finansiering. Även partiet PMM uteslöts på grund av att man hade för få kvinnliga kandidater. Tidigare under sommaren uteslöts euroskeptiska ȘOR. Alla tre partierna lutar mer åt Ryssland än åt Väst, och man följer här uppenbarligen den tyska diktaturens strategi av att försöka förbjuda oppositionen.

Opinionsläget är nämligen sådant att småpartierna och dess koalitioner ser ut att bli vågmästare. Proeuropeiska Aktions- och solidaritetspartiet (PAS) hämtar hem 33.6 % (40 mandat) i en undersökning, medan Patriotiska elektorblocket (PEB) får 33.9 % (41 mandat) i samma mätning. Nu förbjudna PRIM ingick i PEB.

Politiska alternativblocket (Alternativa) är ett socialdemokratiskt proeuropeiskt parti, men anklagas av PAS för att vara «proryskt», anklagelser som avfärdas av externa observatörer som ett försök av PAS att framställa sig som det enda proeuropeiska partiet. Alternativa samlar 9.8 % (11 mandat) i mätningen.

Kvar finns Vårt parti (PN), ett vänsterpopulistiskt socialkonservativt parti med dragning åt Ryssland. Partiet får 7.4 % (9 mandat) i undersökningen. Proeuropeiska blocket PAS + Alternativa räknar då 51 mandat tillsammans, om man överhuvudtaget skulle kunna regera tillsammans, medan euroskeptiska PEB + PN får 50 mandat.

I ett sådant jämnt läge kan uteslutningen av PRIM visa sig vara avgörande, men det kan också slå alldeles fel och gynna oppositionen. Moldaverna lider nämligen av hög inflation och låg tillväxt, och regeringspartiet PAS har bara infriat drygt hälften av sina tidigare vallöften.

Men eftersom man har uteslutit över hundra valobservatörer från en lång rad länder, har man det slutliga trumfkortet på hand, nämligen att rigga valet och i värsta fall ogiltigförklara det så som tidigare i Rumänien. Det är gängse praktik i den här typen av labila valautokratier, men så länge resultatet utfaller till Bryssels fördel applåderas det av eurokraterna.

Moldavien gränsar mot sydvästra Ukraïna och nordöstra Rumänien, utan åtkomst till Svarta havet. Rysk gas är en komplicerande faktor, likväl som den ryssvänliga utbrytarrepubliken Transnistrien.
Kategorier
Europa Kultur Politik Ryssland

SVT regimens redskap

Någon nyhet att regimtelevisionen SVT skulle vara just en regimtelevision som går regimens ärenden är det kanske inte för alla, men sällan kommer detta faktum i dagen så väl som under gårdagen, då regimtelevisionen meddelade att man vid statsteveunionen EBU:s omröstning i frågan inte kommer att ta ställning mot folkmördarstaten Israels deltagande i schlagerfestivalen.

Frågan är inte heller ny, utan bubblade upp i debatten under föregående år, då regimtelevisionen anordnade schlagerfestival tillika folkmordsfest på hemmaplan. Men sedan dess har ett helt koppel människorättsorganisationer slagit fast att den judiska folkmördarstaten begår just folkmord, samtidigt som en rad europeiska nationer har fått nog av sagda folkmord.

Med avseende på de europeiska statstelevisionernas lägereldsteve innebär det att flera medlemmar i EBU därmed har aviserat att man ämnar dra sig ur evenemanget om den judiska apartheidstaten får delta, och därav hålls en omröstning. Ryssland uteslöts 2022 under ett sådant förfarande, och svensk regimtelevision valde den gången att ansluta sig till bojkotten.

Den gången var det alltså inte så noga med att «inte ta politisk ställning», utan man tog helt enkelt regimens linje i frågan som utgångspunkt. Så även nu, då folkmordshögern i Tidölaget står på folkmördarstaten Israels sida och gör allt vad man kan för att förhala hjälpsändningar och annat bistånd samt öppet betecknar demonstranter mot Israel som «odjur» eller «vänsterns svans».

Detta är inte en fråga om vänster eller höger, utan om för eller emot folkmord. Judestatens folkmord är i varje objektiv bedömning hundrafalt värre än en reguljär militär konflikt, och det såväl Tidöregimen som dess propagandaorgan nu gör är att legitimera detta folkmord genom att låstas vara “neutrala» och «inte ta politisk ställning». Dubblare kunde måttstockarna inte vara.

Marionetten Anne Lagercrantz är därvid regimens lydiga redskap, och följer dess påbud, om inte i detalj så i vart fall på ett övergripande plan. Man linjerar med etablissemangets synsätt, och därmed finns inte heller vad man brukar kalla «redaktionell frihet». Det är helt enkelt en renodlad statstelevision som aldrig har gått emot etablissemangslinjen, och aldrig heller kommer att göra det.

För detta vidriga regimskräp ska medborgarna inte behöva betala via skattsedeln, utan skiten kan finansieras av dem det berör, de som vill prenumerera på eländet. Än bättre är att bara lägga ned verksamheten, ty i en demokrati finns inte utrymme för regimmedier, det är sådant som hör diktaturer till.

Vänster eller höger har ingen tillämpning här, utan bara frågan om man är för eller emot folkmord. Regimtelevisionen SVT har just deklarerat att man är anhängare av genocid, det vill säga gått på Tidöregimens linje.
Kategorier
Europa Politik Ryssland

Drönardebaclet

Slutsatsen har redan dragits att Ryssland ligger bakom drönarepidemin i Danmark, och så skulle det ju kunna vara. Det är till och med troligt att det skulle kunna vara så, men tills man har faktiska evidens för detta bör man nog hålla sig till manus och tala i mer generella termer.

Som att det rör sig om en «kvalificerad aktör» med okänt ursprung, annars gör man sig skyldig till samma penibla misstag som när svensk statstelevision och andra medier och «aktörer» i bästa Paasikivi-klass i samband med sprängningen av Nord stream bestämt hävdade att Ryssland låg bakom, det vill säga att Putin sprängde sin egen inkomstkälla. «Vem skulle det annars vara?», som man formulerade saken.

I Danmarks fall kan man konstatera att landet ligger i konflikt med USA, som har hotat att annektera Grönland, med militärt våld om så krävs. Man har ingen motsvarande konflikt med Ryssland, även om man som Nato-land är indirekt involverat i det ryska inbördeskriget som vapenleverantör med mera. Det kan alltså finnas andra «aktörer» än just Ryssland som har intresse av att agera sålunda, och man måste alltså fråga sig varför just Danmark är måltavla.

Målet med operationerna skulle vara, enligt polis och säkerhetstjänst, att skrämma, skapa rädsla och splittra, eller att skapa osäkerhet om den egna förmågan. Att testa och utmana. Men i så fall inställer sig genast en lång rad frågor av ganska obevämt snitt.

1 Man säger sig inte vilja skjuta ned drönarna av rädsla för att orsaka civila skador. Men i Ukraïna skjuter man ned mängder av drönare varje dag, utan att det tycks generera motsvarande problem. Här finns ett bestämt behov av att få information, varför en nedskjutning är motiverad, så varför denna beslutsvånda?

2 Orter där dessa «ufon» har siktats är utöver Kastrup tre militärflygplatser, varav två på landsbygden, rent av en Nato-bas. Där finns ingen tätort, utan mest åkermark, varför risken att någon skulle komma till skada vid en nedskjutning är liten. Har man verkligen inte kapaciteten och beredskapen för ett sådant angrepp?

3 Om man ändå inte vill skjuta ned farkosterna, varför skickar man då inte upp egna drönare för att närmare studera och förfölja dem? Danska försvaret måste väl ändå ha sådan utrustning vid de egna militärbaserna?

4 Dessa pjäser i personbilsklass är inte direkt smygarplan, utan ger avtryck på radar. Har man verkligen inte förmåga att se såväl inflygning som senare tillbakadragande, och varför då inte sätta en helikopter på att jaga efter?

5 Med denna beslutsvånda och oförmåga att agera, hur förberett är egentligen Danmark – och Nato – på en vidare konflikt med den konkursfärdiga papperstigern i österled? I detta narrativ förefaller det ju som att angriparen redan är i operativt läge att slå ut hela Danmarks flygförsvar, inifrån landet.

Se där en lång rad frågor som pockar på svar, men som vi nog får vänta förgäves på, om man inte kan plocka ned någon pjäs. Frågan är vidare om detta kommer att sprida sig eller stanna i just Danmark, och vad det då betyder. Och hur Nato-färskingen Sverige skulle reagera på motsvarande problematik, det skulle kunna bli en ganska farsartad tillställning med herrar Jonson och Kristersson som primära pajasar i cirkusen.

Militärbas i Skrydstrup.