Kategori: Ryssland

Moderatjuntan bränner nu alla sina skepp, väl medveten om att man kommer att förlora valet i höst. Inte en smula ska finnas kvar i skafferiet, och reformutrymmet ska begränsas maximalt genom att slösa bort alla pengar på tillfällig sänkning av matmomsen och bensinskatten samt ytterligare tionde till Ukraïna. Ladorna gapar tomma, det dukade bordet är vält över ända.

Statsskulden är redan upp 23 %, samtidigt som utgifterna accelererar och intäkterna sinar i en allt mer bekymmersam ekonomisk situation med låg tillväxt och bland Europas högsta arbetslöshet. Kristersson har inte bara gett upp hoppet om att kunna behålla makten, han har slutat att tro på Sverige och tillämpar därför den brända jordens taktik för att försvåra för efterträdaren.

Exempel på detta gavs under dagen, då moderatregimen gjorde verklighet av sin plan på att skänka sexton stridsflygplan av typ JAS-39 Gripen till Kiev, för ett sammanlagt värde av tjugofem miljarder kronor. Tanken är att de första planen ska levereras i början av nästa år.

Huruvida kriget då fortfarande pågår är inte gott att veta, men under alla omständigheter kommer de svenska planen inte att göra någon skillnad på slagfältet. Det är nämligen ett utnötningskrig med artilleri, där flyg spelar en marginell roll.

Frågan är vidare hur man hade tänkt sig att ett föråldrat plan i generation 4.5 ska kunna mäta sig med femte generationens Suchoj Su-57. Gripen är mer eller mindre chanslöst mot dessa moderna ryska plan, och det hjälper så att säga inte särskilt mycket att JAS-39 kan «landa på vanliga vägar» – det är inte där striden står.

Planen hamnar därför mycket snart på backen, eller som andra pjäser på krigmuseum i Moskva, utan att för den skull ha haft någon egentlig inverkan på krigets utgång. Det rör sig därför om sedvanligt godhetssignalerande, förstås på andras bekostnad.

Regimtrogna statsmedier tar mer fasta på att Ukraïna faktiskt ska köpa tjugo plan för att kunna komma i åtnjutande av de sexton bortskänkta, alltså ett slags rea av typen tag två betala för en. Faktiskt finns en fantasifull option om att köpa etthundrafemtio plan på sikt, med sedvanliga motprestationer.

Problemet är att Ukraïna inte har några pengar, och inte heller kommer att ha några medel att betala planen med under överskådlig tid. Europas mest korrupta land lever på lånade tillgångar, och får all sin militära materiel till skänks. Det blir alltså i slutändan vi skattebetalare som får stå för springnotan för trettiosex plan, om inte bördan övertas gemensamt av EU i något paket.

Värre än de pekuniära omständigheterna är ändå att Kristerssons aggression uppfattas som en provokation av Kreml. Sveriges säkerhetsläge har kontinuerligt försämrats genom moderatregimens engagemang i det ryska inbördeskriget, samt förstås den märkliga anslutningen i elfte timmen till den förlegade Nato-pakten. Vid en skarp konflikt hör Sverige därför numera till de primära ryska målen, en omständighet vi kan tacka statsminister Kristersson och krigsminister Jonson för.

Regimkontrollerade statstelevisionen har sin sedvanliga socialporr om de stackars ukraïninerna, som får uthärda ryska angrepp med drönare och hypersoniska robotar. Men det man undviker att berätta, eller i vart fall tonar ned maximalt, är bevekelsegrunden för vedergällningen, nämligen Kievs terrorangrepp mot ett studenthem i ryska Luhansk då 21 unga personer miste livet.

Zelenskyj är numera lika hänsynlös som Netanyahu, i det att den ukraïnska rumpstaten medvetet nyttjar civila mål i terrorbombningar mot Ryssland. Man kan ju alltid hävda att man avsåg att träffa militära mål, och den ukraïnavänliga västpressen sväljer då detta med hull och hår, till skillnad från det man kallar den ryska «propagandan».

Men Zelenskyj visste tidigt att vedergällningen skulle komma, och han förstod varför. Uppenbarligen förstod inte den regimkontrollerade statstelevisionen SVT det, eftersom dess gråterskor i Ukraïna fortsätter med sin märkliga selfiejournalistik på betryggande avstånd från slagfältet istället för att redovisa faktiska omständigheter.

I den märkliga statsteverapporteringen förstår man inte heller vad det egentliga syftet med vedergällningen är, utan man betraktar det som ett sedvanligt angrepp. Men Oresjnik används inte för att precisionsbomba konventionella mål, utan är en ganska trubbig robot för att bära ett antal kärnladdningar.

Mottagaren är inte i första hand Ukraïna, utan Väst: en påminnelse om att dessa ryska hasselnötter kan användas i kärnvapenbestyckat utförande mot Väst, som inte har förmåga att hindra eller eliminera dylika hypersoniska pjäser. Lyckligtvis för oss har Ryssland än så länge bara en handfull sådana missiler, då Oresjnik alltjämt är i experimentell fas, men serieproduktion kan snabbt åstadkomma en större arsenal.

Det är för närvarande bara Kina som har hypersoniska robotar i fullt operationellt skick, och även om man inte kommer att sälja några Dongfeng till Ryssland, kan man helt säkert bistå i den inhemska utvecklingen och med komponenter. Det torde helt och hållet bero på Västs egen hållning visavis Kina.

Säkerligen finns även ett element av att skapa oro bland den ukraïnska befolkningen, men den huvudsakliga mottagaren är regeringar i Väst, de som förlänger det faktiska kriget med sitt massiva stöd till Kiev och samtidigt utnyttjar Ukraïna för sin ekonomiska och politiska skuggkonflikt med Ryssland. Det ska inte uteslutas att Moskvas kärnvapendoktrin småningom blir giltig när omdömeslösa europeiska politiker går ett steg för långt.