Kategori: Teknik

US-presidenten Trump säger sig nu vara beredd att godta att Tiktok köps av Microsoft eller något annat amerikanskt bolag, förutsatt att det sker inom fyrtiofem dagar och att amerikanska staten får del av en väsentlig andel av köpebeloppet. I annat fall kommer han göra verklighet av sitt hot att förbjuda Tiktok.

I princip har Trump därmed tvingat fram en nationalisering av Tiktok, och han hotar göra det samma med samtliga kinesiska appar och mjuk- och hårdvaruföretag i USA. Det är fasoner man förknippar med socialistiska diktatorer som Fidel Castro, inte med en fri marknadsekonomi.

En del försvarar eller i vart fall «förstår» Trumps agerande, med motiveringen att «marknaden i Kina var stängd för amerikanska tjänster som Facebook och Twitter» (Expressen). Det argumentet är dock inte giltigt, och Kina har aldrig nekat något utländskt techbolag att etablera sig i Kina.

Däremot kräver man att kinesisk lag följs till punkt och pricka, ett krav som inte skiljer sig från andra länders. Google, Facebook med flera måste i Tyskland och Frankrike omedelbart eliminera material kring nazimemoribilia eller nazistisk retorik, och man måste i hela Europa under hot om fantasiljarder euro i böter och vidare lagstiftning ta bort «hot» (i Sverige «hot och hat»).

Google försökte etablera en lokal version av sin söktjänst i Kina, men drog sig självmant tillbaka 2010 för att man tyckte att kraven på filtrering är för höga. Man ville inte in på den kinesiska marknaden för att tjäna pengar genom att operera under samma villkor som kinesiska företag, utan för att etablera en västerländsk frihetsideologi.

Det senare kunde ju vara kommendabelt, men det är bara under förutsättning att man upprätthåller samma anda även i Västvärlden. Men tvärtom har man kapitulerat gång efter annan när lokala regeringar i Europa har velat inskränka amerikansk yttrandefrihet, och man har valt lockelsen av den stora marknaden framför filosofin – varför skulle det vara annorlunda med Kina?

Internet är redan höggradigt balkaniserat, även i det förment fria Väst, som på punkt efter punkt har anammat de kinesiska metoderna med DNS-kapning och filtrering för företeelser man vill blockera, som spel, pornografi, prostitution och «små bröst» (Australien). Lokala regimer vill överallt även ha bakdörrar till kryptering för att godtyckligt kunna se medborgarnas trafik, i likhet med hur amerikanska NSA har kunnat avlyssna medborgares okrypterade trafik i hela världen.

Med Trumps utspel om att i princip förbjuda Kina att verka i USA tar Väst dock ledningen på ett brutalt vis, och kullkastar hela den filosofi man vill pracka på Kina. Det är inte längre ett handelskrig, utan en fullständig separation och ett nytt kallt krig, en frikoppling från varandras ekonomier och en teknologisk bifurkation.

Det sker i protektionistiskt syfte att bevara inhemska företags dominans, och egentligen inte på grund av de absurda beskyllningarna om potentiellt spioneri. Tiktok och andra kinesiska appar opererar under exakt samma villkor som andra, och har tillgång till exakt samma slags metadata kring IP, plats med mera, likväl som samma regler kring hur sekundära data som klippbord får hanteras – en sak som administreras av appbutikernas ägare Apple med flera genom regelbundna kontroller av hur API:er används.

Resonemangen kring Tiktok är således på samma extremt hypotetiska nivå som för Huawei, att tekniken av en illvillig aktör under vissa extremt hypotetiska omständigheter skulle kunna nyttjas för att otillbörligt samla in information eller till och med plantera skadlig kod i vissa nätverk, men exakt samma sak gäller alltså för Facebook, Twitter eller vilken app som helst.

Med ett sådant svepargument kan man således förbjuda kinesiska företag att överhuvudtaget verka i USA, och man tycks göra det med någon fluffig hänvisning till att kinesiska företag är skyldiga att vid behov förse kinesiska staten med underrättelser.

Men dels har man (måhända medvetet) missförstått lagens räckvidd och intention, och dels tycks man hänga upp sig sjukligt mycket kring vad som står på ett papper – som om man inte skulle kunna praktisera samma sak ändå, i likhet med den amerikanska regimens spionorganisationer i maskopi med övriga Five eyes.

Min egen känsla är här att Trump och hans dårregim inte enbart vill bedriva sedvanlig protektionism, utan att man dels söker provocera fram en större konflikt med Kina, och dels avser att förstöra så mycket som möjligt i relationerna med Kina innan man förlorar makten senare i höst.

Trump har här ett personligt agg mot Kina sedan han fick ett virus på halsen, och han har likaledes ett personligt agg mot Tiktok, sedan appen nyttjades för att boka upp platser på ett kampanjrally i Tulsa – platser som sedan inte utnyttjades, utan gapade tomma.

Världens mäktigaste ämbete innehas således av en hitleristisk typ som tar saker personligt och lagar sin politik därefter, i strid med såväl lagar och etablerade protokoll som grundläggande värderingar. Hinner dåren starta ett världskrig innan han avsätts, och kommer han att försöka sitta kvar medelst en statskupp?

De fyras gäng (Facebook, Google, Amazon, Apple) frågades i veckan ut i kongressen angående sin marknadsdominans. USA har sedan länge en ambition att stycka upp bolag som etablerar monopol och förhindrar konkurrens, och en del av teknikbolagen närmar sig en sådan position.

Mark Zuckerberg berättade i sitt försvarstal att de främsta techbolagen för tio år sedan uteslutande var amerikanska, men i dag istället är kinesiska. Han nämnde specifikt Tiktok som den snabbast växande rivalen om användarskaran.

Tiktok är en gren av kinesiska Bytedances (字节跳动) plattform för ultrakorta videor, med kinesisk motsvarighet i Douyin (抖音). Det är så man får förfara när villkoren för närvaro på de olika marknaderna är så olika, med separata grenar i Kina och övriga världen, och om Facebook vill göra entré i Kina är det således med en lokal app (kanske kallad 非死不可 eller något liknande).

Det amerikanska stolpskottet till president Donald Trump har nu emellertid deklarerat att han ska förbjuda Tiktok i USA genom dekret. Hans linje är att Tiktok utgör en «nationell säkerhetsrisk» och att den kinesiska regimen kan komma att nyttja alla dessa dansande och mimande tonåringar för spionage.

Det är naturligtvis ett svepargument utan någon som helst förankring i verkligheten, och det är en del i den aggression den amerikanska dårregimen visar mot Kina och dess teknikbolag. Å ena sidan är man oroad för de inhemska bolagens dominanta ställning, och å den andra vill man till varje pris se till att sinka kinesiska bolag som kan hålla konkurrensen vid liv.

Genom att angripa inte bara Tiktok utan även Huawei, ZTE och andra kinesiska bolag cementerar han de amerikanska bolagens nationella dominans, samtidigt som han demonstrerar att USA inte har något intresse överhuvudtaget att upprätthålla en fri marknadsekonomi under rättvisa villkor – när amerikanska intressen hotas kommer förbuden, tarifferna och sanktionerna fram med knäveckets reflex.

Världen i övrigt bör ta lärdom. Utbyte med USA kan bara ske så länge USA gynnas eller i vart fall inte missgynnas enligt devisen America first, samtidigt som amerikansk exceptionalism gör att alla de regler USA sätter för världen inte gäller USA självt. Det är ingen konstruktiv anda, och den är inte förenlig med traditionella västliga värderingar av fri konkurrens.

USA stod pall mot den japanska invasionen under 1980-talet, även om den kinesiska lär bli tiotals gånger värre. Icke förty är det en anstormning man har att hantera, i vart fall om man vill göra fortsatt anspråk på att vara den fria världens ledare.

USA kan sinka men inte hindra Kina, och Kina kommer oavsett vad USA gör att ta den tekniska ledningen i allt fler fält, samtidigt som ekonomin växer sig allt större än USA:s. Historien visar att isolationism och protektionism inte är verksamma medel för att hålla internationell konkurrens stången, utan tvärtom motverkar nationella intressen på sikt.

Paradigmskiftet är här, och de amerikanska försöken att hålla den verkligheten utanför är smått patetiska. För varje tick och tock som ljuder närmar sig den punkt då klockan klämtar för Trump, och i förlängningen ett USA som har tappat bort sig självt helt och hållet.

USA har länge söndrat och härskat genom att begränsa handeln av strategiska produkter som elektronik till likasinnade, likväl som att förbjuda vidareexport av förädlade produkter med amerikanska komponenter till fiender. Exempelvis torskade Datasaab 1980 genom att sälja ett flygövervakningssystem till Sovjetunionen, vilket föranledde diplomatiska förvecklingar mellan Sverige och USA samt störningar i teknikimporten.

I nutid skissar USA kontinuerligt på olika sätt att angripa Kina med sådana och andra metoder. Man har till exempel stängt ute Huawei från den amerikanska marknaden med luddiga hänvisningar till att företaget skulle kunna bedriva spioneri via någon bakdörr, alltså samma tillvägagångssätt som USA och Five Eyes har tillämpat sedan decennier tillbaka för att bedriva industri- och annat spionage mot EU och övriga världen.

Huaweis finanschef Meng Wanzhou sitter fortfarande i husarrest i Kanada på amerikansk begäran, anklagad för att ha brutit mot amerikanska sanktioner mot Iran. Det är i själva verket en politiskt riktad attack mot Huawei, och Kanada har ingen egentlig rätt att kvarhålla Meng i förvar. USA har senare vidgat anklagelserna till att gälla stöld av intellektuell egendom och handelshemligheter, en lika befängd anklagelse, och än mer befängt att knyta till Meng.

Att USA agerar sålunda har två skäl, och inget av dem har med kinesiskt spioneri att göra. Det ena är att man vill skydda sin egen marknad och inte göra sig beroende av en politisk fiende för grundläggande infrastruktur. Det andra är självklart att sticka så många hål man kan i Kina, som man betraktar som en geopolitisk rival om världsherraväldet (även om Kina inte har den ambitionen).

USA har även uppmanat sina allierade att ta sig an Huawei, men bland andra Tyskland har ifrågasatt den amerikanska linjen och välkomnat Huawei att bygga tyska 5G-nät. Europa är delat i frågan, med Sverige som en typisk amerikansk satellit.

Men USA har fler äss i ärmen. Man har nyligen förmått världens ledande halvledarföretag TSMC att öppna en fabrik i Arizona, dels som ett sätt att säkra självförsörjning av vitala komponenter, men dels även för att ytterligare undergräva den kinesiska techindustrin, som på allt fler områden utgör en stark konkurrent till den amerikanska hegemonin.

Denna halvledarnationalism eller teknomerkantilism ska syfta till att vid behov kunna strypa Huaweis och andra kinesiska företags tillgång till ledande halvledarkomponenter. Man tar sikte på en av Kinas svaga punkter, att inte ha en egen chiptillverkare i yttersta världsklass, för att med lämpliga tryck mot kroppen förmå Kina att dansa efter den amerikanska pipan.

TSMC har dock ställt som villkor för projektet att handeln med Kina, den största klienten, inte ska påverkas, men det kan ju komma att ändras i framtiden – frågan om Taiwan, TSMC:s hemvist, ligger också i korten.

Man kan förutse att denna teknoprotektionism kommer att fortsätta och intensifieras post corona, särskilt som pandemin har gjort USA extra stridslystet. Vi kommer att se ett allt större inslag av tillbakadragande av produktion från Kina i syfte att stärka den egna självförsörjningen av vitala delar i USA och Europa, och Kina kommer att agera på motsvarande sätt.

Kina kommer således att sälja av sitt allt mer osäkra amerikanska pappersinnehav och investera våldsamt i halvledarfabriker för att täppa till luckan, medan USA och EU kommer att säkra tillgång på sällsynta jordartsmetaller, grundämnen som är vitala för modern teknik och som Kina för närvarande har exklusivt monopol på, likväl som mediciner och andra komponenter som i dag ligger helt off-shore.

Världen kommer därför att polariseras ytterligare, och det går inte längre att se på saken som något annat än ett nytt kallt krig. Det kommer att innebära kraftiga fördyringar när vi återindustrialiserar och tar hem billig produktion från Asien, vilket i sin tur öppnar för kinesisk export – därav intentionen att angripa kinesisk elektronikindustri.