Kategori: USA

Kategorier
Politik USA

Kackelhönan Kamalas ordsallad

Statsmedierna och andra vänsterlutande konglomerat tycks ha haft en veritabel fest de senaste dagarna, efter att Sleepy Joe hoppat av och berett väg för det stora hoppet Kamala. Dysterheten inför Trumps förmodade återkomst förbyttes plötsligt i jubel och förväntan, och man har svårare än någonsin att upprätthålla skenet av objektivitet.

Man talar om att Kamala kan komma att spräcka nya «glastak» genom att inte bara bli den första kvinnliga presidenten, utan även den första «svarta» och asiatiska kvinnan på posten. Representation är enormt viktigt för vänstern, varför man här vädrar möjlighet att skriva en smula historia. Fattas bara att Kamala även vore funktionshindrad, lesbisk och transsexuell för full pott!

It is time for us to do what we have been doing. And that time is every day.

Programledarna i statsteve gör nästan i byxan av glädje när man meddelar att Kamala minsann leder mot Trump i de första opinionsundersökningarna, men tycks inte inse att det mest handlar om en tillfällig effekt av smekmånadskaraktär. Det är ju inte heller antalet röster som avgör valet i det knepiga elektorsystemet, utan allt kokar ned till att vinna ett antal vågmästarstater.

The governor and I, we were all doing a tour of the library here and talking about the significance of the passage of time, right, the significance of the passage of time. So, when you think about it, there is great significance to the passage of time in terms of what we need to do to lay these wires. What we need to do to create these jobs. And there is such great significance to the passage of time when we think about a day in the life of our children.

Verkligheten förändras emellertid inte för att man sätter in reserven Kamala i slutspurten, utan hon förblir en impopulär person på yttersta vänsterkanten, som en representant för woke, socialism och det knäppa Amerika. Alternativt ses hon av vänstern som en brutal företrädare för repression under sin tid som åklagare.

We got to take this stuff seriously, as seriously as you are because you have been forced to have taken this seriously.

Kamalas professionella trevlighet är inte heller en faktor i sammanhanget, utan folket förväntar sig en tydlig plattform att ta ställning till. Och en sådan har hon inte, utan måste snabbt rafsa samman något från sitt potpurri av ståndpunkter, med Creepy Joes program som mall.

Givet vad hon har uttalat i tevesoffor under åren finns stor risk att hon går bort sig i debatter med sedvanligt snömos och sin underliga ordsallad om ingenting alls när hon tappar tråden och inte finner orden, en omständighet Trump kommer att utnyttja helt hänsynslöst om och när tillfället infinner sig.

We will work together, and continue to work together, to address these issues… and to work together as we continue to work, operating from the new norms, rules, and agreements, that we will convene to work together… we will work on this together.

Visserligen har Kamala inte Bidens problem med kognitiv nedsättning, men i gengäld saknar hon från första början intellektuell skärpa. Hon är inte av det rätta virket för positionen i fråga. Det går helt enkelt inte att föreställa sig denna donna i samtal med Xi Jinping, och i samband med möten med EU och Nato skulle hon väl mest fungera som panelhöna. En kacklande sådan.

So Ukraine is a country in Europe. It exists next to another country called Russia. Russia is a bigger country. Russia is a powerful country. Russia decided to invade a smaller country called Ukraine. So, basically, that’s wrong.
Kategorier
Kultur Politik USA

Sleepy Joe bryter loppet

Joe Bidens återdragna kandidatur i det amerikanska presidentvalet är kanske förväntad i ljuset av vad som nyligen och under en längre tid har timat, men avhoppet kommer alldeles för sent för att kunna rädda Demokraterna. Sleepy Joe hade visserligen inte haft en chans mot Trump, men partiet som sådant hade varit bättre betjänt av ett mer ordnat skiftbyte.

Paradoxalt nog skulle Creepy Joe ändå haft bättre möjligheter än Kamala Harris att utmana Trump, nämligen för att sittande president alltid har fördel i kraft av ämbetet. Samtidigt är Kamala alldeles för impopulär i breda lager för att kunna utmana på riktigt.

Och Kamala Harris måste det bli av nödvändighet, dels för att pengarna är avsatta för Biden och Harris och inga andra, dels för att hon är just vicepresident och i någon mening därför redan utsedd som efterträdare, och dels för att ingen annan kandidat är tillräckligt känd för att på så kort tid kunna ta hem segern. Dessutom har Biden förordat henne, vilket därmed i praktiken fäller avgörandet.

Demokraternas konvent är om blott några veckor, varefter man har dryga två månader av valkampanj. Det är inte tillräckligt, och Kamala har inte heller något eget program. Det duger inte att leverera de uttjatade flosklerna och plattityderna som hon har spottat ut som vicepresident i diverse tevesoffor, utan här måste hon vända sig direkt till folket och övertyga om att hon är bäst lämpad för uppdraget.

Kamala rider fram på Bidens pengar mot makten och härligheten.

Låt mig formulera det så här: inte en enda Trump-anhängare kommer att lockas av Kamala, men däremot kan en ganska stor andel demokrater sky Kamala för soffan eller till och med det andra lägret. Man ska aldrig ta ut en seger i förskott, men man kan ändå räkna i termer av odds – och de är helt enkelt inte i Kamalas favör.

Statsteve och andra vänstermedier andas ändå viss optimism, och man har plötsligt fått tillbaka livsgnistan. Här finns alltså en kandidat med «representation» i ett helt koppel av prekariat i allt från kvinnor och «svarta» till asiater och *2SHBTQIAP++, det sistnämnda inte för att Kamala själv hör till gruppen utan för att hon har bedrivit utpräglad wokeistisk politik omfattande bruk av neopronomen och dylikt.

Detta är alltså etablissemangets sista strimma av hopp, det allra sista halmstrå man har att gripa för att kunna förhindra den avskyvärda Trump från att åter ta makten, såvida inte någon riktar ytterligare skott mot «Lill-Hitler» under återstående kampanjtid. Trumps död är det enda som står i vägen för maktskifte, möjligen med undantag för om Sleepy Joe skulle somna in lagom till presidentvalet och därmed skapa en sympativåg.

För egen del hade jag gärna sett Sleepy Joe fortsätta, för att han är en så utmärkt representant för ett USA i sönderfall, ett vacklande imperium. Men på sätt och vis går det lika bra med Kamala, för att hon är en likaledes god representant för ett USA som alldeles har tappat det med vänsterliberal woke, av ett slag som dessvärre har gått på export till Sverige och Europa.

I slutändan snubblar emellertid även Kamala nedför trappan, eller snarare blir utsparkad av folket.
Kategorier
Europa Liberalism Politik USA

Godtycklig världsordning

Det tog visserligen över ett halvt sekel, men nu har den högsta av högsta domstolar – Internationella domstolen i den Haag – funnit att den judiska ockupationsmakten har brutit mot internationell lag genom dess olagliga ockupation av Palestina. Om det finns någon «regelbaserad världsordning», så tar den sin början just här.

Men skurken Netanyahu kallar beslutet «falskt», och hävdar att israel inte har för avsikt att följa det. Han anser att «den historiska sanningen och legaliteten» i etnostatens erövringar inte kan bestridas, och han menar därmed att Israel på samma sätt som USA står över internationell lag, i egenskap av «guds utvalda folk», i egenskap av ett «exceptionellt» land.

Symptomatiskt nog har apartheidstaten hela tiden haft större delen av Västs stöd för sin ockupation och för det pågående folkmordet, och det är bara Väst med vasaller som har vägrat erkänna Palestina som stat. Man har visserligen uttalat principiellt «stöd» för en tvåstatslösning och emellanåt «fördömt» israeliska övergrepp, men det har stannat vid läpparnas bekännelse och minimalt förpliktande åthävor.

Några sanktioner har det inte alls varit tal om, så som är fallet i andra konflikter, utan tvärtom har man uttalat stöd för Israel samt i en del fall flyttat ambassader från Tel Aviv till ockuperat territorium i Jerusalem. USA fortsätter att exportera vapen och stödja landet med omfattande summor pengar.

Tidigare har en lång rad resolutioner i FN:s generalförsamling slagit ned på Israels ockupation och bosättarvåld, men det har mangrant viftats bort, ofta med insinuationer om att sådana resolutioner inte är «legitima» så länge förmenta skurkstater är delaktiga i besluten. Säkert lär samma sak hända avseende Internationella domstolens utslag, och särskilt USA lär på samma sätt som Netanyahu strunta fullkomligt i saken.

Frågan är då vad man egentligen menar med den «regelbaserade världsordningen», och om begreppet har någon som helst relevans eller verklig betydelse. Kanske menar man att enbart demokratiska västländer borde få sätta reglerna, åklaga och döma, och att vissa länder är lite förmer än andra och därmed befinner sig utanför detta regelsystem?

Det är i så fall bara en bekräftelse på den nuvarande ordningen, som då inte alls är baserad på regler utan snarare den starkes rätt. I realpolitisk mening är det så världen alltid har fungerat, men om man önskar bryta den ordningen måste man föregå med gott exempel samt slaviskt följa regelverket.

Alltså måste Israel dra sig tillbaka – eller tvingas till detta – från ockuperad mark på Västbanken samt kompensera närmare en halv miljon palestinier ekonomiskt för övergreppen, och världens länder måste rätta sig efter beslutet. Sker inte detta finns det så att säga ingen mening att hädanefter uttala floskler som den «regelbaserade världsordningen», eftersom det då är en meningslös ramsa.

  • the State of Israel’s continued presence in the Occupied Palestinian Territory is unlawful;
  • the State of Israel is under an obligation to bring to an end its unlawful presence in the Occupied Palestinian Territory as rapidly as possible;
  • the State of Israel is under an obligation to cease immediately all new settlement activities, and to evacuate all settlers from the Occupied Palestinian Territory;
  • the State of Israel has the obligation to make reparation for the damage caused to all the natural or legal persons concerned in the Occupied Palestinian Territory
  • all States are under an obligation not to recognize as legal the situation arising from the unlawful presence of the State of Israel in the Occupied Palestinian Territory and not to render aid or assistance in maintaining the situation created by the continued presence of the State of Israel in the Occupied Palestinian Territory;
  • international organizations, including the United Nations, are under an obligation not to recognize as legal the situation arising from the unlawful presence of the State of Israel in the Occupied Palestinian Territory; and
  • the United Nations, and especially the General Assembly, which requested the opinion, and the Security Council, should consider the precise modalities and further action required to bring to an end as rapidly as possible the unlawful presence of the State of Israel in the Occupied Palestinian Territory.
Kategorier
Asien Europa Kina Politik Ryssland Taiwan USA

Geopolitiskt skifte med Trump

Vad har Kamala Harris betytt för USA under Bidens sejour vid makten? Ingenting, eftersom vicepresidenter är ett slags backup utan vidare funktion. På samma sätt kommer Trumps vapendragare J. D. Vance att spela en marginell roll, och man ska mer se honom som en arvtagare när Trumps tid är ute.

Vance linjerar förstås ändå med Trump, och han är av åsikten att Kina är det största «hotet» mot USA. Därmed inskärps strategin att packa ihop kriget i Ukraïna och sluta fred med Ryssland, för att koncentrera sig helhjärtat på «Indopacifien». Särskilt värnar Vance Taiwan på grund av öns halvledarteknik.

Trump hävdar å andra sidan att Taiwan borde betala för det stöd USA erbjuder, vilket indikerar ett geopolitiskt skifte. Det innebär nämligen att amerikanskt stöd till Taiwan inte är garanterat vid ett eventuellt återupptagande av inbördeskriget, utan villkorat. Trump ser det som en försäkringspremie, affärsman som han är.

Nog för att Trump kommer att vidga handelskriget mot Kina, men han har alltså mindre lust att spilla blod i militära konflikter än vad Sleepy Joe har. Ändå är det de demokratiska krigshetsarna som ständigt får Nobels fredspris. Obama till och med innan han tillträdde, bara för att därefter släppa fler bomber än företrädarna.

Men detta är i själva verket utmärkta nyheter. Dels för att konflikten i Europa därmed tar slut och att en ny stabil fred nås med Ryssland, om än till priset av massiv prestigeförlust för Bryssels vidkommande. Och dels för att vapenskramlet i Taiwansundet minskar, då Taibei får mindre incitament att utropa självständighet och mopsa upp sig i allmänhet.

Utökat handelskrig är kanske inte optimalt, utan kommer att leda till fördyringar för kreti och pleti, men sådana strategiska spel är ändå att föredra framför militära konflikter. Det kommer dessutom att sortera fram resultat ganska snabbt, och av allt att döma inte till USA:s eller Europas fördel.

För Taiwans del har man att framöver se fram emot ett slags bötning eller skatt för Washingtons maffialiknande beskydd, utöver allt det militära skräp man köper från USA, även om man inte kan lita på att «försäkringen» verkligen gäller. Man får alltså förlita sig mer på sin egen förmåga, och den är i sammanhanget inte tillräcklig.

Det rimligaste alternativet vore därför att förhandla om en formell återförening med fastlandet, varvid Taibei behåller sin autonomi och demokrati i evigheten, medan Beijing tar kontroll över försvar och utrikespolitik. Alla andra alternativ är i princip katastrofscenarier.

Kategorier
Kultur Politik USA

Amerikansk ketchupeffekt

Informationskriget pågår för fullt om skytten och dennes motiv respektive politiska hemvist, men de definitiva svaren låter vänta på sig. Vänstermedier gör stor sak av att Thomas Matthew Crooks var registrerad som republikan i det underliga amerikanska röstregistreringssystemet, medan andra noterar att det i sig inte har någon bäring på politisk sympati utan blott är ett formellt krav.

Det är i sig en märklig omständighet att en republikansk sympatisör skulle försöka mörda Republikanernas kandidat, och mer troligt är i så fall att Crooks i egenskap av hörande till partiet skulle kunna ha inflytande i den interna proceduren och därmed rösta emot Trump. Samtidigt har han donerat en mindre summa till ett demokratiskt vänsterprojekt, vilket inte rimmar med republikansk hållning.

Eftersom han inte tycks ha varit aktiv i sociala medier föreligger ingen dokumentation om politiska åsikter, och hans bakgrund i övrigt ger inte mycket att gå på. Mamman ska ha varit demokrat, pappan libertarian.

Crooks beskrivs som något udda och föremål för mobbning under uppväxten. Han lär ska ha närt vapenintresse, men ändå inte fått medverka i skolans skytteklubb på grund av att han ansågs vara en usel skytt, vilket sedermera tycks ha bekräftats då han missade Trump med sina åtta skjutna skott.

Thomas Matthew Crooks, 2020.

Av denna mängd information kan man sluta sig till att politiska motiv nog inte främst ligger bakom dådet, och i själva verket har han nog ingen bestämd uppfattning om Donald Trump. I min optik står orsaken istället att finna i någon psykiatrisk diagnos, och Crooks tycks med detta dåd ha sökt revansch och upprättelse för sina tillkortakommanden och vedersakarnas mobbning.

Det har därmed likhet med en rad skolskjutningar, där elever som länge varit utsatta för mobbning en dag får psykbryt och anställer en massaker i vad som brukar benämnas ketchupeffekten, det vill säga att allt hat kommer på en och samma gång.

Det är då på en och samma gång även självmord, eftersom en någorlunda intelligent person förstår dimensionen av säkerhetsapparaten och att det inte finns någon reträtt. Thomas Matthew Crooks ville därmed terminera sitt liv, men inte utan att först ha satt sin signatur i historieböckerna genom att mörda Trump.

Crooks kan därvidlag sägas ha lyckats i sitt uppsåt, och huruvida han träffade Trump eller inte är sekundärt, givet analysen ovan. Ty hans namn kommer att eka i evigheten, som tidigare för Booth, Oswald och Hinckley, även om vidden av händelsen skulle ha varit oerhört mycket större om Trumps huvud hade exploderat i direktsändning, som tidigare med Kennedy.

Trump hade fullständigt sagolik tur.