Ofta framförs den så kallade «medelhavsdieten» som något slags mirakel i att minska risk för olika sjukdomar, uppnå god hälsa och hålla vikten i schack. Problemet är bara att ingen kring medelhavet egentligen äter så, och att de som en gång faktiskt praktiserade dieten gjorde så av strikt ekonomiska skäl.
Dieten i fråga är rik på «plantbaserade» livsmedel som grönsaker och frukt samt gryn och korn av olika slag, samtidigt som inslaget av kött är snålt tilltaget. Modellen stammar från 1960-talets kolesterolhysteriker med Ancel Keys i spetsen, och kretsar kring den fattigare befolkningen på dåtidens Kreta och södra Italien.
Definitionen varierar, men i medeltal rör det sig om en olivoljerik kost omfattande 43 % kolhydrater, 37 % fett (9 %, 19 % resp. 5 % mättat, enkelomättat och fleromättat) samt 15 % protein. Energiintaget motsvarar i medel 2200 kilokalorier per dag. Egentligen inga konstigheter, utan en ganska vanlig makrokomposition.
Men den ringa graden konsumtion av kött var inte valfri, utan en konsekvens av sämre ekonomi, det vill säga fattigdom. Det är ekvivalent med att dagens indier äter ringa mängder kött av strikt ekonomiska skäl, eller att köttkonsumtionen tidigare var låg i länder som Kina, Japan och Korea. Kreta är inte heller idealt för att hålla boskapsnäring.
Det hälsosamma i livsföringen ligger inte så mycket i vad man stoppade i sig som i den ringa mängden energi i förhållande till ett aktivt leverne i övrigt. Kalorirestriktion är oavsett diet i övrigt en fundamental nyckel i att bibehålla hälsa och undvika övervikt och andra konsekvenser. Det är samma mönster som man ser på andra håll, som fordom på Okinawa, där tillgången på föda var begränsad. Cucina povera, som man säger i Italien.
Motion i sig är en annan nyckelfaktor i att upprätthålla hälsa, likväl som att bada i solens sken för att erhålla D-vitamin, kväveoxid och en rad andra ämnen. Om det är något livsmedel av särskild vikt i dieten är det i så fall fisk, vars konsumtion korrelererar tämligen väl med god hälsa och lång livslängd – nyckeln heter DHA, en omega-3-fettsyra som utgör en fundamental beståndsdel i hjärna, ögon och en rad andra organ.
Eliminerar man fisk och ägg ur dieten, tar bort den aktiva livsstilen samt ökar energiintaget under bättre ekonomi, försvinner genast alla goda effekter. Istället uppträder höggradig patologi av samma snitt som är typisk för hela diabetesbältet kring Medelhavet, särskilt i de gryn- och korndominerade Mena-länderna. För all del är även ultraprocessade livsmedel en bov i sammanhanget, men i grunden är det den höga kolhydratkonsumtionen i kombination med olja som orsakar diabetes och andra metabola sjukdomar.
Härav förstår man också att dieten är svår att upprätthålla över tid i det moderna samhället. Det som en gång var nödtorft på Kreta blir olidligt i nutidens överflödiga utbud av lockande föda, och man är då bättre betjänt av en mättande diet som stimulerar hormonell balans och därmed automatisk kontroll av energiintaget – ketogen kost är ett exempel, proteinrik en annan, japansk fiskrik en tredje.
I den moderna samtiden är det också typiskt greker och spanjorer som är fetast i Europa (27 % 2016), medan de fettglufsande fransmännen bättre håller ställningarna i fråga om hälsa och vikt. Minst fetma i Europa finner man i Bosnien, som en konsekvens av fattigdom, i likhet med dåtidens Kreta.
