En vanligt förekommande åsikt i vegankretsar är att en «plantbaserad» diet är överlägsen i ett flertal aspekter, inte minst med avseende på hälsa och livslängd. Påståendet är således att veganer och vegetarianer är friskare än köttätare, och att man i betydligt mindre utsträckning drabbas av vanliga folksjukdomar, vilket i sin tur skulle ge både längre livsspann och ökat hälsospann.
Men de mer vetenskapligt lagda frontfigurerna i veganrörelsen konstaterar själva att undersökning efter undersökning visar att så inte är fallet, och att man inte har någon som helst fördel med avseende på hjärt- och kärlsjukdomar i förhållande till köttätare, och att man dessutom är betydligt mer utsatt för mentala problem som depression till följd av brist på B₁₂ och DHA.
Bristsjukdomarna är legio bland veganer, varför man måste komplettera med kosttillskott av olika slag för att kunna upprätthålla dieten. Man utsätter även barn för den stränga kosten, med hämmad tillväxt och kognitiva besvär som följd i stor utsträckning.
Inte sällan är veganism en konsekvens av ätstörningar, vilket är varför modedieten är särskilt utbredd bland unga västerländska kvinnor, enkannerligen sådana med vänstersympatier. Dödsfall inträffar intermittent i dessa kretsar när man driver saken alldeles för långt, mot «rå veganism» och liknande tokigheter.
Men om veganer är sjukare än köttätare, torde det även ge avtryck på livslängd och hälsospann. Så är faktiskt fallet, enligt en omfattande metastudie som visar att intag av kött korrelerar väl med livslängd, samt naturligtvis även har en invers korrelation med barnadödlighet.
Å andra sidan är det välbelagt att de äldsta personerna knappast är stora muskelknippen, utan vanligen ganska tunna och små, oftast kvinnor. Detta brukar tolkas till den vegetariska dietens fördel, samtidigt som man brukar åberopa den diet man finner i blå zoner.
Men det som utmärker sådana regioner med exceptionell andel åldringar är snarare fasta och periodisk kalorireduktion, samt ett betydande mått av fysisk aktivitet. Begreppet är inte heller vetenskapligt välbelagt, och invånarna på Okinawa lever inte längre än japaner i allmänhet – de fiskätande japaner som har högst medellivslängd i världen.
På samma sätt är den egentliga fördelen med vegetarisk kost att den (oftast) är energifattig och därför leder till just kalorireduktion, vilket är den egentliga mekanismen. Den skenbara paradoxen upplöses därför genom att beakta såväl kalorireduktion som ett balanserat intag av omnivor kost inklusive animaliska källor.
Det som främst inverkar menligt på hälsa och därmed livslängd är fetma eller rättare störd ämnesomsättning, som i sin tur beror på för människan främmande diet med höggradigt bearbetade produkter (färdigrätter, bakverk), högt intag av socker samt förekomst av processade vegetabiliska oljor som enkelt oxideras till transfett. Stillasittande livsstil hjälper inte heller saken.
Veganrörelsen och med den associerade vänsterkretsar brukar här beskylla kött och mättat fett för uppkomsten av fetma och sjukdomar, men det finns överhuvudtaget ingen sådan koppling, eller ens korrelation; det är vad den här omtalade metastudien visar, likväl som annan forskning.
Kött och andra animaliska källor ger tvärtom fullvärdigt protein, som inte bara är av vikt under tillväxtfasen under uppväxten, utan även under ålderdomen, då förmågan att ta upp protein successivt minskar, med sarkopeni (muskelförtvining) som följd. Konsekvenser av sarkopeni är minskad rörlighetsförmåga, sämre styrka och förlorad kroppsfunktion, som samtliga leder till sämre hälsa och småningom död. Det är här den fysiska aktiviteten kommer in, nämligen för att underhålla muskelmassan.
Den som vill leva länge och friskt gör således klokt i att äta rikliga mängder med kött, men även rikligt med grönsaker i en korrekt omnivor kostmodell, samt under en regim av periodisk kalorireduktion med inslag av fasta samt regelbunden aerobisk motion och styrketräning. Det är dock inte till fördel att anta groteska kroppsbyggarformer eller ligga på gränsen i elitidrott, eftersom man inte kan vidmakthålla detta i ett senare skede.
«Klimatet» då? Tanken att man skulle göra avkall på den egna hälsan för att uppnå ett politiskt mål av det slaget är faktiskt helt befängd, samtidigt som sådana mikroaktiviteter inte spelar någon som helst roll i det stora hela. Här gäller teknikutveckling och inte minst befolkningsreduktion som viktigare mål.