Skojiga medieuppslaget i veckan berättar att hälsotrenden är död, nämligen för att folk i allt större utsträckning tycks ge upp den «planetära hälsodieten» med späkande veganism för att istället konsumera mer kött. Orsakerna härtill sägs vara ett flertal, bland annat förändrat kostnadsläge under sanktions- och energikrisen, mättnad på hurtbullekulturen med mera.
Men noga räknat är det nog mest begreppet hälsa som har förändrats, bort från den centralplanerade och statstevemässiga klimatförankrade synen på kött som ohälsosamt, en vetenskaplig skröna som har förfäktats sedan 1950-talets fuskstudier om mättat fett och som aldrig riktigt vill dö ut.
I verkligheten är kött det mest kompletta livsmedel vi känner, som människan är optimerad för och som vi har nyttjat som central näringskälla, inte minst vi grottmänniskor i Europa, som under den innevarande istidens senaste maximum nästan uteslutande var hänvisade till animalisk föda under tiotusentals år.
Den grasserande karnivortrenden tar möjligen saken ett steg för långt, men i valet och kvalet är den extremen avsevärt bättre för hälsan än utpräglat grön kost, där särskilt veganer dras med omfattande näringsbrist. Dra blod från en grupp karnivorer respektive veganer, och detta lär framstå med viss tydlighet.
Det är vidare klart att kött är så mycket godare, och man kan inte som statsteveveganerna vill ersätta verkligt kött med ultraprocessfärs av industriellt ihoplimmade sojabitar, oaktat att sådan skräpmat därtill saknar fullvärdigt protein. En sådan lösning skulle i full skala för övrigt vara mindre effektiv än naturens proteinfabriker (boskap) och samtidigt belasta «klimatet» betydligt mer.
Härav ser man minskat kommersiellt intresse för «vegansk» ultraprocessmat i snabbköpet, likväl som för vegansk trend i restaurangnäringen. Skräpmaten i fråga är därtill extremt dyr, prissatt i paritet med verkligt kött, trots att soja kostar en tjugondel att framställa.
Yttermera har vi «cozy cardio» som nytt begrepp, med innebörd att småjogga framför skärmen under filmtittandet, det vill säga en motionsform som inte kan sägas vara överdrivet ansträngande. Men sådan mikroträning (helst tillsammans med periodisk resistensträning) motverkar effektivt sedentär livsstil och åstadkommer just de där femton tusen dagliga stegen om man smålubbar fyrtiofem + fyrtiofem under strömningen.
Det är klart att större effekter med BDNF-frisättning och mitokondrietillväxt kräver mer intensiv träning, men för grundhälsan är sådan enklare träning helt adekvat, och är inte sämre än den långpromenad man oftast ändå inte hinner med. Människan är i grunden en gående art, vilket nutida samlare–jägare vittnar om, men moderna människor är hänvisade till att gå framför teven.
Samtidigt förekommer en mer oroväckande utveckling med ökat rökande, av såväl klassiskt som elektroniskt slag, likväl som omfattande konsumtion av «energidrycker» och annat sötat vatten. Detta torde väl då punktera myten att det har med prisbilden att göra, då dessa extravaganta produkter är stratosfäriskt prissatta eller ultrabeskattade. Det rör sig förmodligen även om ett renodlat segment av ungdomar, som söker en «identitet» eller vad det nu kan vara.
En annan förklaringsmodell är att vi för fullständig hälsa även har vissa mentala behov att spänna av och emellanåt njuta, vilket är varför vi klunkar i oss alkohol om helgerna. Mer än så och det blir problem, och det handlar således om en balansgång.
Man kan även se denna trend som en hälsosam återgång till lakto-ovo-pesce-carni-pollo-vegetarianism, det vill säga för människan adekvat omnivor kost omfattande balanserat intag av både kött och grönsaker, av sådant slag vi praktiserade fordom innan ultraprocessmat, veganism och industriella matoljor existerade som begrepp, eller för den delen «klimatångest». Människans natur kan man i grunden inte rubba.
