Kategori: Hälsa

Kategorier
Hälsa Kultur Liberalism Politik

Statlig paternalism i hälsofrågor?

Ozempicknarkande ledarredaktionen på Expressen rackar ned på prussiluskorna i Kristdemokraterna för att de tenderar att vilja uppfostra populasen i hälsofrågor, bland annat genom att förespråka motion och satsa på förebyggande arbete i vården. Man menar att människor kan fatta kloka hälsobeslut på egen hand, och exemplifierar med den allt mer sällsynta rökningen.

Som libertarian kan man sympatisera med tanken att hålla den paternalistiska staten långt borta, och enligt Ayn Rands högst teoretiska värld hålla människans förnuft högt. Bara det att den världen inte existerar annat än i centerkvinnors fantasi, medan verkligheten är betydligt mer komplex.

I denna besvärliga verklighet ökar fetma och sjukdom till följd av metabolt syndrom kontinuerligt sedan decennier, i en världsomspännande pandemi som inte visar några tecken på att klinga av. Med den utvecklingen följer inte bara personligt lidande hos en allt större del av befolkningen, utan även dryga ekonomiska kostnader för samhället i stort. Notan skickas småningom till dig och mig.

Denna trend mot kontinuerligt mer fetma och sjukdom visar alltså med eftertryck att grundpremissen är fel, att människor i gemen inte alls kan fatta kloka beslut kring sin egen hälsa, nämligen för att man saknar erforderlig kunskap för att dra rätt konklusion. Det är därför som Expressens ledarredaktion knarkar Ozempic, för att man har skribenter som Malin Siwe, Ann-Charlotte Marteus och Linnea Lindquist, tre tämligen bastanta damer som får representera problemet på ett mer personligt plan.

Att vi till mans inte röker numera beror ingalunda på att människan är förmögen till rationella beslut, utan på idog statlig kampanj under lång tid, omfattande allt drygare straffskatter och varningstext på paketen. Tobaksbolagens smutsiga byk tvättades offentligt genom forskning som otvetydigt visade vilka samband som föreligger mellan rökning och sjukdom, och med de premisserna som grund förmår människan mycket riktigt fatta korrekta beslut i allt större utsträckning.

Tobaksbolagen försvann emellertid inte, utan fann ny näring i industrin för ultraprocessade livsmedel, vilka man på identiskt manér spetsar med kemikalier för att uppnå största möjliga beroende och därmed maximera vinsten. Att människor blir sjuka av dessa gifter gör inget, då samma bolag har det andra benet i läkemedelsindustrin, som står beredd att ge dig en livstidsprenumeration på semaglutid, statiner och en rad andra «mediciner».

Detta är den förhandenvarande verkligheten, i vilken bolagen på samma sätt som fordom bedriver egen «forskning» för att rationalisera de egna produkterna, exempelvis hävda att det ger hälsoeffekter att äta det ena och det andra. Pekuniära motiv är förhärskande i detta livs- och läkemedels-politiska komplex, med resultat som är ägnade att förvirra allmänheten.

Ja, inte bara allmänheten, utan även den politiska klassen, som inte vet ett dyft mer än kreti och pleti. Nämligen för att man har usla rådgivare i de egna myndigheterna, samtidigt som man komplicerar problemet ytterligare genom att blanda in klimatpolitik som övergripande doktrin.

Icke desto mindre är det bara staten som förmår bryta trenden, på samma vis som tidigare för rökningen. Men då måste man först själv förstå problemets natur innan man kan förorda lösningar, och den väg man har slagit in på sedan 1980-talet är helt enkelt felaktig.

Expressen har faktiskt alldeles rätt i att KD:s metoder med fritidskort och samtal i vården inte kan råda bot på problemet, men det betyder inte att andra metoder inte skulle kunna nyttjas. Om man förstode grundproblemet, vill säga.

Ty numera angriper man hellre det nyttiga och naturliga röda köttet än att gå till roten av det metaboliska eländet, det som stavas ultraprocessade livsmedel, matolja och raffinerade kolhydrater. Man skulle med exakt samma metoder som för rökningen kunna vända trenden, helt enkelt genom att skatta skiten ur ultraprocess samt i förekommande fall förbjuda vissa kemiska tillsatser.

Sådana ultraprocessade produkter skulle kunna beläggas med 300 % straffskatt, vilket nog skulle ge tillräckligt ekonomiskt incitament att välja verklig föda, särskilt i kombination med motsvarande skattebefrielse för äkta livsmedel som kött, fisk, ägg och grönsaker. Även ett lämpligt system med fula varningsetiketter för sådan ultraprocess skulle bidra till kraftigt förändrade konsumtionsmönster över tid.

Men det kräver som sagt att regeringen först förstår vad problemet är, nämligen att man inte kan motionera bort en usel diet på tillsatt socker och inflammatorisk matolja, att ultraprocess fuckar upp hormonsystemet och därmed sätter ur spel naturliga mättnadskänslor, att ultraprocess inte är vad vi är utvecklade för att äta, och att vi inte var feta på befolkningsnivå innan ultraprocess gjorde entré sent i modern tid.

Man måste vidare förstå vad ultraprocess verkligen är, och att apelsinjuice och rapsolja inte riktigt är de nyttiga livsmedel man vanligen inbillar sig. Myndigheter som Livsmedelsverket kan därför inte bistå i detta arbete, utan man måste förutsättningslöst skaffa relevant kunskap på annat sätt. I annat fall kommer inte bara halva utan hela Expressens ledarredaktion att vara smällfet om trettio år.

Just snygga föredömen för människans rationella val i hälsofrågor…
Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Allt fetare barn äter allt grönare

Småbarn äter bättre nu än för tjugo år sedan, enligt en undersökning av det doktrinära Livsmedelsverket. Med «bättre» menas mer grönsaker och frukt samt mindre rött kött och socker. Utvecklingen går åt rätt håll, menar myndigheten.

Men om så är fallet, varför ökar då fetma och relaterade sjukdomar bland barn? Varför har barn mer diabetes nu om man äter bättre än tidigare? Och frågan gäller inte bara barn, utan befolkningen i stort, som bara blir fetare och sjukare.

Även den stora allmänheten äter nämligen stadigt mer «frukt och grönt» och gör så gott man kan för att följa socialiststatens paternalistiska uppfordringar om hur vi bör äta, en prussiluskartad verksamhet som har pågått sedan den första matpyramiden för ett halvsekel sedan.

Då var det visserligen Brödinstitutet som menade att Socialstyrelsen rekommenderar 6–8 skivor bröd om dagen, vilket också blev fallet då myndigheten anslöt sig til det kommersiella jippot. Då gällde saken att rekommendera en diet som var någorlunda nyttig och samtidigt vänlig mot plånboken, eftersom inflationen slog hårt. Därmed hamnade billiga kolhydrater i basen av pyramiden, och det dyra köttet högre upp.

Fetman ökar generellt i befolkningen, och så även bland småbarn.

Den kommersiella aspekten har sedan dess aldrig upphört, utan är tämligen omfattande i den korrupta amerikanska myndighetsorganisationen, vars rekommendationer tenderar att på på export över resten av världen. Nästa hela menageriet av experter i dessa paneler har intressen i matindustrin, särskilt den processindustri som är själva upphovet till fetmaepidemin.

Den väg man först slog in på har därför förstärkts undan för undan, med allt mer kolhydrater och allt mindre fett och kött i kosten. Medicinen har visserligen inte hjälpt, men det hindrar inte ambitionen att ständigt öka dosen i hopp om att det någon gång ska vända.

Konsumtionen av grönsaker och frukt stiger kontinuerligt.

Jo, även amerikanerna äter allt mer «frukt och grönt», och i skolan serveras man sådant som de statliga riktlinjerna förkunnar, vilket betyder muffins och apelsinjuice, typiskt plantbaserade och ultraprocessade födoämnen till lågt pris. Resultatet har inte låtit vänta på sig.

Korruptionen är sannolikt mindre i Sverige, men rapsböndernas favoritmyndighet förbannas ändå av politisk korruption, då man har att följa ekofascistiska direktiv om att låta klimatagendan utgöra överideologi. Resultatet blir därmed ungefär det samma, nämligen att befolkningen måste överge sin traditionella flertusenåriga animaliska diet och allt mer anamma en fattig indisk vegetarisk livsstil.

Det är kanske inte så konstigt att småbarn allt mer söker läkarvård för förstoppning, givet hur dieten har förändrats i riktning mot mer osmältbar föda. Och naturligtvis inte heller att fetma och relaterade sjukdomar ökar, eftersom kolhydrater är just socker. I kombination med allt större konsumtion av fabriksoljor och annan ultraprocess är resultatet förväntat.

Konsumtionen av smör och mejeri (mättat fett) har sjunkit kraftigt genom åren, samtidigt som de «nyttiga» «mjuka fetterna» har ökat i motsvarande grad. För rött kött råder mer eller mindre konstans, medan konsumtionen av vitt kött har mer än tiodubblats. Så mycket för myten om det röda köttets fördärvlighet.

Myndigheten skyller emellertid hellre utvecklingen på rött kött, men konsumtionen av sådant korrelerar överhvudtaget inte med utvecklingen av fetma eller sjukdom, utan är relativt konstant. Däremot har vitt kött, främst i form av kyckling, ökat lavinartat – sådan broilerfågel som utfodras med majs och tillväxthormon, vilket ger avtryck högre upp i näringskedjan.

Man skyller också på det mättade fettet, men även här är statistiken tydlig. Konsumtionen av mejeri och smör är ned kraftigt, medan den för matolja är upp. I den mån en korrelation föreligger är den alltså negativ för kött och mättat fett, och positiv för olja, processmat och den enorma överkonsumtionen av kolhydrater.

Livsmedelsverket har vi alltså ingen nytta av, utan dess riktlinjer är och förblir kontraproduktiva. Marpyramiden bör man vända upp och ned, och särskilt små barn behöver fullvärdigt protein från kött, fisk och ägg för att kunna växa och utvecklas planenligt. Morötter fixar inte den biffen.

Här har vi nog den bättre korrelationen med epidemin av fetma och sjukdom, en abnorm stegring i konsumtionen av omega-6-haltiga inflammatoriska matoljor, de «nyckelhålsmärkta» industriprodukter som dessutom används flitigt i ultraprocess av olika slag, exempelvis i färdigmat, «frites» och annan skräpföda. Oljeindränkt pommes är nog det bästa man kan äta om man vill fetta upp sig.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Orosanmäla Livsmedelsverket?

Regimtelevisionen SVT propagerar regelbundet Livsmedelsverkets ståndpunkter, utan att någonsin ifrågasätta eller granska den befängda materia som emanerar därifrån. Detta för att det är statsmediers fundamentala uppgift att befästa och underblåsa statens uppfattning i allehanda spörsmål, snarare än att förkunna en någorlunda objektiv sanning.

Men statstelevisionen har även gemensamma beröringspunkter med denna myndighetsvänster på ett mer övergripande ideologiskt plan, och den vänsterkantring som sedan länge är förhandenvarande i tevehuset smittar således av sig på nyhetsjournalistiken i stort. Framförallt delar man synen på klimatet som överideologi, vilket leder till en fullständigt okritisk hållning.

I strid ström har från regimens propagandaorgan rapporterats om verkets planer på att ytterligare minska det rekommenderade intaget av rött kött till ynka 350 gram per vecka (mindre än en normal dagsranson), under flummiga och osubstantierade svepskäl som att kött skulle ge såväl cancer som diabetes, men i grunden finns ett direktiv om att främja och prioritera klimatarbetet.

Indoktrineringen fortskrider nu med «larm» om att småbarn äter mer kött än «maxgränsen» för vuxna, i vart fall enligt de «nordiska näringsrekommendationerna», som inte är samma sak som verkets kostråd. En av verkets aktivistiska dietister anser att det är «oroande» att barn äter «så mycket» kött redan när de är små.

Kortväxthet och hämmad utveckling hos barn korrelerar inverst med konsumtion av kött.

Men det verkligt oroande är att en statlig myndighet förespråkar en diet som riskerar att begränsa barns tillväxt och kognitiva utveckling, då kött och andra animaliska livsmedel är den primära källan för fullvärdigt protein jämte en del vitaminer och mineraler som A, B12, zink och järn. Bör man kanske rent av orosanmäla Livsmedelsverket och statsmedierna?

Veganpropagandan har att en «plantbaserad» kost är fullgod även för barns hälsa, trots en ymnig materia av bevis i strid med den uppfattningen. Utan animaliskt inslag i kosten uppstår brist på vitamin B12, vilket leder till hämmad kognitiv utveckling. Samma sak gäller för omega-3-fettsyror i ägg, kött och fisk, sådana fettsyror som utgör byggstenar för hjärna, ögon och andra vitala organ. Intag av plantbaserad omega-3 (ALA) kan inte kompensera på grund av låg konverteringsgrad, och sätts dessutom ur spel av alldeles för högt intag av omega-6 (LA) i den grynbaserade och matoljerika födan.

Brist på fettlösliga vitaminer som AEKD har annan hämmande inverkan, och betakaroten i morötter kan inte avhjälpa den saken eftersom konverteringen även här är av låg grad. Järnbrist är en vanlig åkomma bland tonårsflickor och vuxna kvinnor till följd av menstruation, och bristen accentueras med en plantbaserad diet.

Det hävdas ofta att även plantbaserade livsmedel är en fullgod källa till järn, men det är inte samma slags hemjärn som återfinns i animaliska produkter, och har inte tillnärmelsevis samma biologiska tillgänglighet i kroppen. Kroppsegen syntes av hemjärn är ringa, och därav uppstår brist med symptom som blåmärken, försämrad syreupptagning med mera.

Frågan är nu varför man vill riskera småbarns utveckling genom att förespråka en diet som ger brister, särskilt som vissa vänsterblivna föräldrar tenderar att ta saken ett steg längre och därmed åsamkar svåra irreversibla skador på den egna avkomman under en regim av överdriven plantbaserad kost. Det är ett givet resultat av att man demoniserar kött, den absolut viktigaste näringskällan för växande barn och ungdomar.

På ett högre plan måste denna underliga späkande hållning ifrågasättas, och lösningen på problemet med överbefolkning och dess följder för klimatet kan nog inte vara att ta ned medborgarna på sjuklig indisk nivå med avseende på diet och därmed överge fem tusen år av hållbart jordbruk under boskapshållning. Det är i själva verket en vettlös ambition, rent av ett slags nationellt självmord, då man därmed även som konsekvens avvecklar en fundamental del av livsmedelsförsörjningen på grund av minskad konsumtion.

Konsumtion av kött korrelerar linjärt med livslängd. Barnadödlighet korrelerar å andra sidan exponentiellt inverst med konsumtion av kött.
Kategorier
Hälsa Kultur Vetenskap

Nässpray mot fetma

Det kanske ändå finns hopp för Expressens Marteus och andra fetton som inte förmår ändra livsstil, utan hellre söker hopp i medicinska framsteg. Ozempic med andra semaglutidderivat är förstås ingen lösning på sikt, eftersom effekten bara varar så länge man tar medlet.

Förutom att det blir en kostsam historia med livstidslång medicinering har semaglutid även en rad otrevliga biverkningar, samtidigt som det inte riktigt löser grundproblemet med metabolt syndrom och insulinresistens. Brukarna fortsätter nämligen typiskt med sin ultraprocessade livsstil, även om aptiten regleras ned.

En bättre lösning är då att inhalera fluorosamin, ett ämne som löser upp den plack som bildas i hjärnan vid insulinresistens, nämligen i form av ett allt tjockare «ställverk» runt neuroner som signalerar hunger och mättnad via hormoner som leptin.

Ultraprocessad skräpdiet med hög halt av matolja, tillsatt socker och kemikalier sätter alltså hungerregleringen ur funktion genom hormonell störning, varvid insulinresistens uppstår. Men samma slags plackbildning leder också till demens, vilket visar hur moderna livsstilssjukdomar har samma grundorsak.

I vart fall har man i studier på möss visat att fluorosamin löser upp placken, varefter insulinresistensen upphör, energibalansen återställs och vikten rasar. Det finns ingen anledning tro att mekanismen skulle vara annorlunda hos människor, men det är förenat med vissa etiska problem att skiva sönder hjärnan för detaljerat studium.

Alltså får man istället studera effekterna i epidemiologiska undersökningar, som lär följa i strid ström kommande år. Patentansökningar föreligger redan, även om kommersiella tillämpningar ligger längre fram i tiden.

Så varför skulle en medicin vara bättre än en annan? Därför att det angriper grundproblemet istället för att ta en omväg, samtidigt som det inte är förenat med biverkningar. Det lär även ha en annan prisbild, i vart fall på sikt. Snopet för danskarna, men bra för mänskligheten.

En sådan spray undanröjer inte problemet med skräpdiet, stillasittande och andra livsstilsrelaterade vanor, men det kan ge den skjuts som krävs för att angripa livsstilen. Man får i vart fall en tillfällig respit av friskhet, under vilken tid normal hormonreglering kan leda till förändrade vanor då sötsug och annat regleras ned.

Pathogenic hypothalamic extracellular matrix promotes metabolic disease (Nature, 2024-09-18)
Kategorier
Hälsa Vetenskap

Därför blir vi dummare och knäppare

Uttrycket att man blir intelligent av att äta fisk är inte gripet ur luften, och inte heller någon snusförnuftig moralkaka, utan en vetenskaplig sanning. Däremot är det inte allom bekant varför det förhåller sig så, varför en kort utläggning kunde vara motiverad.

Hjärnan består till 60 % av fett, varav merparten består av mättad palmitinsyra, ω-6-fettsyran arakidonsyra (AA) samt ω-3-fettsyran dokosahexaensyra (DHA). Det är den senare som är av primär vikt för kognitiv funktion.

Men kroppen kan inte själv tillverka DHA, utan syran måste tillföras kroppen via dieten. En indirekt väg ges av att inta ω-3-fettsyran α-linolensyra (ALA), som finns i riklig mängd i frön av olika slag. ALA konverteras i ett flertal steg till ω-3-fettsyran eikosapentaensyra (EPA) och småningom till DHA, men konverteringsgraden är bara enstaka procent.

En mer direkt väg ges av just fisk, som innehåller DHA i färdig form, särskilt i fet fisk som sardin, makrill och lax, och härav uttrycket i inledningen. DHA finns även i ägg och en del kött, men konsumtionen bland allmänheten är alldeles för låg.

Till yttermera visso kompliceras saken av att ω-3-fettsyror konkurrerar med ω-6-fettsyror i ämnesomsättningen, och om balansen de två slagen emellan rubbas uppstår brist. Det visar sig att ω-6-halten är oroväckande hög i vår moderna tillvaro, som kännetecknas av stort intag av ultraprocessad skräpmat med ω-6-haltiga vegetabiliska oljor av olika slag. Linolsyra (LA) är här den stora boven, en ω-6-fettsyra som är huvudkomponent i alla slags fröoljor (rapsolja, solrosolja med flera).

Dylika oljor existerade inte för två hundra år sedan, men är nu allestädes förekommande och därtill rekommenderade av Livsmedelsverket och andra nationella hälsomyndigheter. Man tror att de «mjuka fetterna» är bra för hälsan, men bevisen hopar sig för att så inte riktigt är fallet.

Förutom att ω-6-haltiga fetter är inflammatoriska och därmed orsakar plackbildning och mitokondrisk dysfunktion genom oxidering, ansamlas fettet i vävnad i kroppen i allt större proportion. Därtill stör de ut ω-3-fetter, varvid kognitiva problem uppstår, i allt från ADHD och depression till alzheimers och annan demens.

Man måste därför under hela livstiden sträva efter balans dessa två fleromättade fettsyror emellan, men allra viktigast är att intaget av DHA är adekvat under den tidiga uppväxten. Barn med brist på DHA dras helt enkelt med kognitiv dysfunktion i allt från lägre intelligens till neuropsykiatriska sjukdomar.

Att vi noterar försämrad intelligens och en allt högre incidens av neuropsykiatriska problem torde därför ha ett givet samband med dieten, och det börjar dessvärre redan i späda år. Modersmjölkersättning har visserligen DHA som tillskott per EU-direktiv, men samtidigt är formuleringen sådan att stora mått av solros- och rapsolja ingår, ω-6-haltiga oljor som neutraliserar effekten av DHA.

Man har i forskning konstaterat ett direkt samband mellan ω-6-halt i sådan ersättning och försämrad kognitiv förmåga hos barn, och därtill slagit fast att amning är bäst för barnet. Ett problem i sammanhanget är att modersmjölk numera till stora delar innehåller ω-6 på grund av usel diet, efetersom ω-6 alltså ansamlas i kroppsvävnaden.

En mindre mängd LA och andra ω-6-haltiga syror är essentiell för kroppen, men i större mängd rubbas balansen och problem uppstår. Om vi normalt har tre eller fyra procent LA i kroppsfett, är motsvarande mängd i praktiken numera tio till tjugo procent. En stor del av nuvarande problem med folkhälsan kan hänföras till denna enskilda faktor, samtidigt som ansvariga myndigheter propagerar för dess nyttjande och därmed bidrar till denna hälsoskandal.

Observational studies have shown that breastfed children have higher scores of cognitive development than formula-fed children. […] However, levels of linoleic acid (LA) were negatively associated with motor and cognitive scores, independently of breastfeeding duration. Children breastfed with the highest levels of LA tended to score closer to the never breastfed children than children breastfed with the lowest levels of LA.

The association between linoleic acid levels in colostrum and child cognition at 2 and 3 y in the EDEN cohort / https://doi.org/10.1038/pr.2015.50

Polyunsaturated fatty acids play critical roles in brain development and function, and their levels in human breast milk closely reflect the long-term diet. The fatty acid contents of human milk samples from 28 countries were used to predict averaged 2009 and 2012 test scores in mathematics, reading, and science from the Program for International Student Assessment. All test scores were positively related to milk docosahexaenoic acid (r=0.48 to 0.55), and negatively related to linoleic acid (r=−0.28 to −0.56). Together, these two human milk fatty acids explained 46% to 48% of the variance in scores, with no improvement in predictive power when socioeconomic variables were added to the regression.

Linoleic and docosahexaenoic acids in human milk have opposite relationships with cognitive test performance in a sample of 28 countries / https://doi.org/10.1016/j.plefa.2014.07.017

Pre-clinical and clinical studies dispel previous assumptions that LA is a benign fatty acid in the brain. On the contrary, when present in excess and chronically, it induces ataxia in chickens, promotes neuroinflammation in rats and is linked to abnormal neurodevelopment in humans.

Linoleic acid–good or bad for the brain? / https://doi.org/10.1038/s41538-019-0061-9

Plasma fatty acids have been reported to be dysregulated in mild cognitive impairment (MCI) and Alzheimer’s disease (AD), though outcomes are not always consistent, and subject numbers often small. […] Docosahexaenoic (DHA) and vaccenic acids were significantly lower and higher respectively in MCI relative to controls. Total fatty acids were 27.2% lower in AD relative to controls, and this was reflected almost uniformly in all specific fatty acids in AD.

Blood fatty acids in Alzheimer’s disease and mild cognitive impairment: A meta-analysis and systematic review / https://doi.org/10.1016/j.arr.2020.101043