Kategori: Hälsa

Britter födda 1954 fick i snitt en sämre utväxling i ekonomi och utbildning än sina landsmän födda åren dessförinnan, men framförallt erfor man högre prevalens av diabetes, högt blodtryck, kronisk inflammation och en rad andra sjukdomar. Varför då, och vad hände egentligen 1954?

I själva verket får vi gå tillbaka ytterligare ett år, till 1953, då ransoneringen av socker slutligen upphörde i Storbritannien, hela åtta år efter krigsslutet. Konsumtionen exploderade bland befolkningen, inte minst bland mödrar och barn. Och härav följde ovan nämnda konsekvenser.

Nutilldags består «forskningen» mest av observationsstudier av föga värde, men vad vi har här är något så unikt som en naturlig studie på befolkningsnivå, där man bara varierar en enda parameter: socker. Man har därför inte bara korrelationer, utan direkta samband.

Man har visserligen känt till under lång tid att socker ger diabetes, det är därför det kallas sockersjuka. Men numera försöker man associera sjukdomen med rött kött och andra livsmedel, återigen med hjälp av ovan nämnda observationsstudier av ringa eller inget värde.

Noga räknat kan vilken som helst överkonsumtion av kalorier bidra till diabetes och andra metabola sjukdomar, men det är samtidigt så att kroppen är självreglerande i detta avseende, såvida inte man stör ut reglersystemet i fråga. Sådan hormonell störning uppstår just vid konsumtion av ultraprocess, inklusive tillsatt socker, matoljor och en lång rad kemikalier, men i regel aldrig vid konsumtion av riktiga livsmedel.

Studien i fråga, bakom betalvägg, visar otvetydigt denna effekt för socker, medan motsvarande samband inte har förelegat för andra slags livsmedel som också omfattades av ransonering, som bacon, ost och ägg. Resultatet är ett högst markant hack i utvecklingskurvan, räknat från nutid.

Visserligen bidrar andra faktorer i att höja ekonomisk status och grad av utbildning, men utfallet är ändå relativt sämre. På samma sätt tilltar sjukdomar i högre ålder oavsett variabler i övrigt, men sockerchocken från 1953 ökade risken för diabetes med trettio procent och motsvarande för andra sjukdomar. Under ett livsspann motsvarar det flera år kortare livslängd, högre prevalens av sjukdom samt betydligt högre kostnader för vård.

Vidare råder ett entydigt dosberoende, med början redan i livmodern. Om mamman har en sockerrik föda, påverkas fostret negativt. Sambandet fortsätter därefter att gälla under uppväxten, och av allt att döma hela livet.

Här har vi alltså en given nyckel till dagens explosion av fetma och diabetes, inte minst bland barn. Numera konsumerar barn ultraprocess från födseln, exempelvis modersmjölksersättning med 55 gram socker per hundra gram «formulering», därtill spetsad med solros- och rapsolja, skummjölk och ett helt apotek med kemikalier.

När barnen blir äldre lockar de kommersiella skurkbolagen med allt sötare «mat» och «mellanmål», som Nestlés «fruktstång» av «havre» och «mango», en toxisk cocktail av maltodextrin, druvjuicekoncentrat, sojabaserade emulsifierare, rapsolja samt en lång rad «extrakt», «flak» och «tillsatser». Sockerinnehållet? Trettio gram per hundra gram.

Populärt bland föräldrar till små barn är så kallade «klämmisar», som i regel innehåller minst tio procent socker och nästan inget fett eller protein alls. Det är koncentrat i form av puré, slafs som inte är tjänligt som människoföda, men bekvämt för föräldrar som inte orkar pressa frukt eller laga mat själva. Man kunde lika gärna ge barnet en burk Coca-Cola.

Barn utvecklar därför från fosterstadiet och späda år ett sockerberoende, som sedermera tar sin fortsättning i fruktdrycker, juice, yogurt, flingor och annan sockerrik ultraprocess, plus naturligtvis mer eller mindre rent socker i form av godis. Resultatet kan inte bli något annat än det vi känner, allt fetare och sjukare barn, med såväl somatiska besvär som diabetes som kognitiva handikapp som en lång rad bokstavssjukdomar.

Det är detta förhållande mupparna i regering och riksdag har att åtgärda, om man inte vill se en fortsatt trend i riktning mot den amerikanska situationen. Så kallade «fritidskort» och motion kan inte åtgärda det som denna felaktiga diet ställer till med, och inte heller samtal i vården i vuxna år – ty problemet grundläggs i tidiga år, under kommersiell handel av ett slag som måste förbjudas.

Småbarn äter bättre nu än för tjugo år sedan, enligt en undersökning av det doktrinära Livsmedelsverket. Med «bättre» menas mer grönsaker och frukt samt mindre rött kött och socker. Utvecklingen går åt rätt håll, menar myndigheten.

Men om så är fallet, varför ökar då fetma och relaterade sjukdomar bland barn? Varför har barn mer diabetes nu om man äter bättre än tidigare? Och frågan gäller inte bara barn, utan befolkningen i stort, som bara blir fetare och sjukare.

Även den stora allmänheten äter nämligen stadigt mer «frukt och grönt» och gör så gott man kan för att följa socialiststatens paternalistiska uppfordringar om hur vi bör äta, en prussiluskartad verksamhet som har pågått sedan den första matpyramiden för ett halvsekel sedan.

Då var det visserligen Brödinstitutet som menade att Socialstyrelsen rekommenderar 6–8 skivor bröd om dagen, vilket också blev fallet då myndigheten anslöt sig til det kommersiella jippot. Då gällde saken att rekommendera en diet som var någorlunda nyttig och samtidigt vänlig mot plånboken, eftersom inflationen slog hårt. Därmed hamnade billiga kolhydrater i basen av pyramiden, och det dyra köttet högre upp.

Den kommersiella aspekten har sedan dess aldrig upphört, utan är tämligen omfattande i den korrupta amerikanska myndighetsorganisationen, vars rekommendationer tenderar att på på export över resten av världen. Nästa hela menageriet av experter i dessa paneler har intressen i matindustrin, särskilt den processindustri som är själva upphovet till fetmaepidemin.

Den väg man först slog in på har därför förstärkts undan för undan, med allt mer kolhydrater och allt mindre fett och kött i kosten. Medicinen har visserligen inte hjälpt, men det hindrar inte ambitionen att ständigt öka dosen i hopp om att det någon gång ska vända.

Jo, även amerikanerna äter allt mer «frukt och grönt», och i skolan serveras man sådant som de statliga riktlinjerna förkunnar, vilket betyder muffins och apelsinjuice, typiskt plantbaserade och ultraprocessade födoämnen till lågt pris. Resultatet har inte låtit vänta på sig.

Korruptionen är sannolikt mindre i Sverige, men rapsböndernas favoritmyndighet förbannas ändå av politisk korruption, då man har att följa ekofascistiska direktiv om att låta klimatagendan utgöra överideologi. Resultatet blir därmed ungefär det samma, nämligen att befolkningen måste överge sin traditionella flertusenåriga animaliska diet och allt mer anamma en fattig indisk vegetarisk livsstil.

Det är kanske inte så konstigt att småbarn allt mer söker läkarvård för förstoppning, givet hur dieten har förändrats i riktning mot mer osmältbar föda. Och naturligtvis inte heller att fetma och relaterade sjukdomar ökar, eftersom kolhydrater är just socker. I kombination med allt större konsumtion av fabriksoljor och annan ultraprocess är resultatet förväntat.

Myndigheten skyller emellertid hellre utvecklingen på rött kött, men konsumtionen av sådant korrelerar överhvudtaget inte med utvecklingen av fetma eller sjukdom, utan är relativt konstant. Däremot har vitt kött, främst i form av kyckling, ökat lavinartat – sådan broilerfågel som utfodras med majs och tillväxthormon, vilket ger avtryck högre upp i näringskedjan.

Man skyller också på det mättade fettet, men även här är statistiken tydlig. Konsumtionen av mejeri och smör är ned kraftigt, medan den för matolja är upp. I den mån en korrelation föreligger är den alltså negativ för kött och mättat fett, och positiv för olja, processmat och den enorma överkonsumtionen av kolhydrater.

Livsmedelsverket har vi alltså ingen nytta av, utan dess riktlinjer är och förblir kontraproduktiva. Marpyramiden bör man vända upp och ned, och särskilt små barn behöver fullvärdigt protein från kött, fisk och ägg för att kunna växa och utvecklas planenligt. Morötter fixar inte den biffen.