Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Hård klapp till Livsmedelsverket

Moderatregimen uppdaterar direktiven till Rapsböndernas centralorganisation Livsmedelsverket, efter att myndigheten aviserat förslag till nya kostråd. Det gäller framförallt rekommendationer kring rött kött, som föreslås ändras från 500 gram till 350 gram per vecka, och där regeringen ser att myndigheten har ett alldeles för ensidigt och snävt fokus på klimat.

Den nya politiska styrningen innebär således att verket åläggs att bredda kriterierna, och att i konsekvensanalysen undersöka hur rekommendationen kring rött kött antas påverka folkhälsan, den biologiska mångfalden, livsmedelsberedskapen och livsmedelsproduktionen, utöver den klimatmässiga aspekten.

Man ska här vara klar över att de så kallade Nordiska näringsrekommendationerna har tagits fram med klimatet som övergripande ledstjärna, så till den grad att en rad forskare har lämnat arbetet i protest. Det blir aldrig bra när man låter en enskild parameter utgöra överideologi, och det gäller även i detta fall.

I praktiken innebär rekommendationen att allmogen måste skära ned sin konsumtion av rött kött med två tredjedelar, vilket om det skulle infrias dels skulle medföra omfattande konsekvenser för boskapsnäringen, och dels påverka folkhälsan tämligen negativt.

De «studier» Livsmedelsverket åberopar är av epidemiologisk natur, med relativa riskfaktorer av så ringa grad att det inte går att skilja från statistiskt brus. Det finns helt enkelt inga som helst bevis av värde för att rött kött skulle vara hälsovådligt i något som helst avseende och i någon som helst dos, men man anför ändå en sådan diskurs.

Nämligen för att man är helt uppsnurrad kring klimataspekten, och därför griper varenda halmstrå för att forma verkligheten efter den ideologiska kartan. Så får vetenskapligt arbete helt enkelt inte bedrivas, och sådan doktrinär rappakalja är inte till båtnad för det svenska folk och den svenska nation.

Uppenbart är att landsbygdsministern här har tagit till sig av den kritik som har framförts kring verkets förvirrade arbete, bland annat om biotillgänglighet av järn vid en så ytterligt ringa mängd kött, enkannerligen med avseende på flickor och unga kvinnor. Kullgren kunde lika gärna ha utökat med vitaminer A, D, E, K och B₁₂, som samtliga har animaliskt ursprung, likväl som med omega-3-fettsyror.

Men mer centralt ur regeringens synpunkt tycks vara hållbarhetsaspekten, där det etablerade ekosystemet med boskapshållning i kombination med odling av grödor utgör en stabil helhet som riskerar att omintetgöras med en ekofascistisk hållning kring kött. Det går därvid stick i stäv med ambitionen att säkra den svenska livsmedelstryggheten och stärka det civila försvaret, vitala aspekter som helt enkelt måste gå före flummig rödgrön ideologi.

Allra viktigast är dock människors hälsa, och den får inte vara föremål för kompromiss med politiska mål. Regeringen borde därför inrätta ett institut som alldeles förutsättningslöst och med den högsta grad av vetenskaplig stringens ger kostråd ur och enbart ur hälsomässig aspekt, så får de andra komponenterna delibereras med sådana råd som utgångspunkt. Folket ska veta vad som är nyttigt per se att äta, och till den kategorin hör definitivt rött kött.

Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Sojavänsterns lögnare

Kommunistwebben likväl som myndighetsvänstern har ett helt instrumentalt förhållande till vetenskap, och man väljer sina körsbär med den största noggrannhet för att få statistiken att passa narrativet och den ideologiska modedoktrinen för dagen. Exempel i veckan utgörs av någon vegan i Aftonbladet vid namn Amelie Björck, som missbrukar fakta och hittar på sina egna samband för att förfäkta sin ståndpunkt.

Denna är att allt talar mot köttkonsumtion, nämligen «lidandet, klimatet och hälsan», men här ska vi bara uppehålla oss vid den sistnämnda faktorn. Skribenten upprepar här myndighetsvänsterns förväntade kostråd om att sänka konsumtionen av rött kött från 500 gram till 350 gram. Det är per vecka, och inte per dag som man kunde tro.

Folkhälsan sägs här vara huvudargumentet, nämligen att vi behöver få ned fallen av T2D, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Men förutom att det är en tämligen bisarr tankefigur att kött skulle kunna orsaka diabetes, finns i verkligheten ingen korrelation alls mellan konsumtion av rött kött och incidens av diabetes, cancer och hjärtsjukdom.

Ingen korrelation föreligger mellan konsumtion av rött kött och cancer eller andra sjukdomar, och därmed inte heller något samband. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)

Tidningens skojare försöker ändå finna upp ett sådant samband genom att citera den totala köttkonsumtionen från 1960, som enligt jordbruksverkets statistik har ökat från 51 kg till 79 kg per person och år. Siffran är korrekt angiven, men djävulen finns i vanlig ordning i detaljerna.

Man kan även plotta mot incidens av fetma och diabetes, med samma resultat. Ingen korrelation föreligger. (Källor: Jordbruksverket, Folkhälsomyndigheten)

Det är ju det röda köttet man angriper, men i verkligheten har konsumtionen av sådant kött varierat inom ett smalt band, med en marginell ökning från 49 kg per person och år 1960 till 56 kg 2023. Det motsvarar blott 14 %, medan de nyupptäckta cancerfallen har dubblerats sedan dess.Vidare är konsumtionen av rött kött nedåtgående sedan 2011 på grund av klimatpropagandan, men det påverkar inte alls incidensen av sjukdomar.

En korrelation gör inte ett samband, men utan korrelation kan samband överhuvudtaget inte föreligga. R² ligger här på 0.63, vilket betyder att korrelationen är tämligen usel.

Konsumtionen av fågel har femtondubblats och står för nära hela ökningen av köttkonsumtionen sedan 1960. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)

Det visar sig att nästan hela ökningen av konsumtionen av kött härleds till fågel, som har ökat från 1.55 kg per person och år 1960 till 23.46 kg 2023. Det är en femtonfaldig ökning, som dessutom korrelerar utmärkt med incidens av cancer och andra sjukdomar (R² = 0.97). Betyder det att det är det vita köttet som är boven i dramat?

Kanske indirekt, då fjäderfän utfodras med soja, majs och konstfoder med hög halt av inflammatorisk omega-6, och då sådan kyckling ofta friteras med toxiska industrioljor tillsammans med likaledes friterad potatis och annat ultraprocessat skräp. Men köttet i sig är förstås inte orsak till sjukdomsutveckling.

Konsumtionen av grönsaker korrelerar väl med sjukdomsutvecklingen, men en korrelation utgör inte nödvändigtvis ett samband. En korrelation är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)

Vill man ljuga sålunda med statistik kan man lika gärna angripa grönsakerna, vars konsumtion har ökat från 24 kg per person och år 1960 till 62 kg 2023. Korrelationen med exempelvis cancer är god (R² = 0.96), men det är för den skull ingen som på allvar tror att det är spenat som orsakar cancer och diabetes.

Är det månne mjölken som ger cancer diabetes och annat, så som sojavänstern menar? Statistiken ger inget stöd för den befängda hypotesen, men däremot för dess motsats. Korrelationen är invers. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)

Veganerna i sojavänstern har tidigare angripit mjölk som en annan orsak till diabetes och andra sjukdomar. Men fakta här är att diabetes korrelerar inverst med konsumtion av mjölk, då mättade fettsyror med udda antal kolatomer i mejeriprodukter visar sig ha goda egenskaper för hälsan. Diabetes har istället störst utbredning i Mellanöstern bland gryn- och oljeätande populationer av samma skrot och korn som arabvänstern vid Aftonbladet.

Kanske är det det förment skadliga mättade fettet som är upphovet till sjukdom? Nej, inte heller här ger tillgänglig statistik stöd för en sådan virrig hypotes, utan återigen för dess motsats. Korrelationen är invers. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)

Det skulle då vara det mättade fettet som är den skadliga komponenten, enligt veganvänsterns förvirrade resonemang. Men konsumtionen av mättat fett har drastiskt minskat till följd av myndighetsvänsterns skräckpropaganda med rötter i 1950-talets pseudovetenskap, vilket bland annat framgår i statistiken över konsumtionen av smör och mjölk, som båda har fallit drastiskt.

Den kolesteroltunga konsumtionen av ägg är statisk, och ger således ingen korrelation, och än mindre samband, med utveckling av sjukdom. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)

Den som letar efter korrelationer och samband mellan mättat fett och sjukdom kommer således inte att hitta några andra än inversa sådana. Det egentliga folkhälsoproblemet är snarare att vi har övergått från att äta naturlig och mättande mat som smör och mjölk till ultraprocessat skräp, inklusive en drastiskt ökad konsumtion av rapsolja, margariner och andra industrioljor, just det plantbaserade skräp som klimat- och myndighetsvänstern förordar.

Gryn- och oljeätande arabvänstern angriper gärna alla slags animalier, men alla data visar entydigt att dessa inte har något att göra med sjukdomsincidens. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)

Vi kan även inkludera andra animaliska produkter som fisk och ägg i ekvationen, och vi ser då att konsumtionen av sådana varuslag är statiska över tid. Det föreligger därmed ingen korrelation alls mellan konsumtion av sådana livsmedel och incidens av sjukdom. Ändå är det animalier man ständigt angriper, istället för det ultraprocessade skräpet och den överdrivna konsumtionen av raffinerat gryn och korn – det verkliga upphovet till diabetes.

Det står vegovänstern fritt att argumentera för sin sak, men gör det då med verkliga fakta och med intellektuell hederlighet. Snedvrid inte verkligheten som den faktiskt är med påhittat gods, och sprid framförallt inte hälsovådliga ståndpunkter till allmänheten.

Den verkliga orsaken till ökad incidens av sjudomar är betydligt mer komplex, men bottnar i ökad konsumtion av ultraprocess, inte minst en kolhydrattung föda med raffinerade gryn och korn, rapsolja och andra industrioljor, fritt och tillsatt socker samt för mycket stillasittande. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)
Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Sockerchock

Britter födda 1954 fick i snitt en sämre utväxling i ekonomi och utbildning än sina landsmän födda åren dessförinnan, men framförallt erfor man högre prevalens av diabetes, högt blodtryck, kronisk inflammation och en rad andra sjukdomar. Varför då, och vad hände egentligen 1954?

I själva verket får vi gå tillbaka ytterligare ett år, till 1953, då ransoneringen av socker slutligen upphörde i Storbritannien, hela åtta år efter krigsslutet. Konsumtionen exploderade bland befolkningen, inte minst bland mödrar och barn. Och härav följde ovan nämnda konsekvenser.

Nutilldags består «forskningen» mest av observationsstudier av föga värde, men vad vi har här är något så unikt som en naturlig studie på befolkningsnivå, där man bara varierar en enda parameter: socker. Man har därför inte bara korrelationer, utan direkta samband.

Ransonering av socker och sötsaker upphörde först 1953 i Storbritannien.

Man har visserligen känt till under lång tid att socker ger diabetes, det är därför det kallas sockersjuka. Men numera försöker man associera sjukdomen med rött kött och andra livsmedel, återigen med hjälp av ovan nämnda observationsstudier av ringa eller inget värde.

Noga räknat kan vilken som helst överkonsumtion av kalorier bidra till diabetes och andra metabola sjukdomar, men det är samtidigt så att kroppen är självreglerande i detta avseende, såvida inte man stör ut reglersystemet i fråga. Sådan hormonell störning uppstår just vid konsumtion av ultraprocess, inklusive tillsatt socker, matoljor och en lång rad kemikalier, men i regel aldrig vid konsumtion av riktiga livsmedel.

Studien i fråga, bakom betalvägg, visar otvetydigt denna effekt för socker, medan motsvarande samband inte har förelegat för andra slags livsmedel som också omfattades av ransonering, som bacon, ost och ägg. Resultatet är ett högst markant hack i utvecklingskurvan, räknat från nutid.

Konsumtionen av scoker och sötsaker dubblerades i ett slag 1953, vilket gav markant utslag.

Visserligen bidrar andra faktorer i att höja ekonomisk status och grad av utbildning, men utfallet är ändå relativt sämre. På samma sätt tilltar sjukdomar i högre ålder oavsett variabler i övrigt, men sockerchocken från 1953 ökade risken för diabetes med trettio procent och motsvarande för andra sjukdomar. Under ett livsspann motsvarar det flera år kortare livslängd, högre prevalens av sjukdom samt betydligt högre kostnader för vård.

Vidare råder ett entydigt dosberoende, med början redan i livmodern. Om mamman har en sockerrik föda, påverkas fostret negativt. Sambandet fortsätter därefter att gälla under uppväxten, och av allt att döma hela livet.

Här har vi alltså en given nyckel till dagens explosion av fetma och diabetes, inte minst bland barn. Numera konsumerar barn ultraprocess från födseln, exempelvis modersmjölksersättning med 55 gram socker per hundra gram «formulering», därtill spetsad med solros- och rapsolja, skummjölk och ett helt apotek med kemikalier.

Graden av kronisk inflammation är högre bland britter födda 1954 och senare.

När barnen blir äldre lockar de kommersiella skurkbolagen med allt sötare «mat» och «mellanmål», som Nestlés «fruktstång» av «havre» och «mango», en toxisk cocktail av maltodextrin, druvjuicekoncentrat, sojabaserade emulsifierare, rapsolja samt en lång rad «extrakt», «flak» och «tillsatser». Sockerinnehållet? Trettio gram per hundra gram.

Populärt bland föräldrar till små barn är så kallade «klämmisar», som i regel innehåller minst tio procent socker och nästan inget fett eller protein alls. Det är koncentrat i form av puré, slafs som inte är tjänligt som människoföda, men bekvämt för föräldrar som inte orkar pressa frukt eller laga mat själva. Man kunde lika gärna ge barnet en burk Coca-Cola.

Samma hack i kurvan kan noteras i allt från prevalens av sjukdomar till ekonomiska markörer. Det är inte blott en korrelation, utan ett otäckt samband.

Barn utvecklar därför från fosterstadiet och späda år ett sockerberoende, som sedermera tar sin fortsättning i fruktdrycker, juice, yogurt, flingor och annan sockerrik ultraprocess, plus naturligtvis mer eller mindre rent socker i form av godis. Resultatet kan inte bli något annat än det vi känner, allt fetare och sjukare barn, med såväl somatiska besvär som diabetes som kognitiva handikapp som en lång rad bokstavssjukdomar.

Det är detta förhållande mupparna i regering och riksdag har att åtgärda, om man inte vill se en fortsatt trend i riktning mot den amerikanska situationen. Så kallade «fritidskort» och motion kan inte åtgärda det som denna felaktiga diet ställer till med, och inte heller samtal i vården i vuxna år – ty problemet grundläggs i tidiga år, under kommersiell handel av ett slag som måste förbjudas.

Kategorier
Hälsa Kultur Politik USA

RFK d.y. fixar amerikanska ohälsan?

Vänsterkotteriet vrålar rakt ut under nyheten att Robert F. Kennedy den yngre ska leda amerikanska hälsodepartementet i Trumps ministär. Detta för att Kennedy alltså är en avfälling till demokrat som valde att stödja Trumps kampanj, och för att han därtill är vaccinskeptiker och förmodad konspirationshypotetiker.

Men om Kennedy möjligen inte har alla knivar i lådan, så har han dock några hästar i stallet i just de frågor som här är av vikt. Han har nämligen gått ut hårt i kampanjer mot det livsmedels–läkemedelsindustriella komplexet samt insett att matoljor, socker och ultraprocess är den primära faktorn bakom den fruktansvärda amerikanska ohälsan.

Med den bakgrunden är Kennedy helt ideal att rensa i det höggradigt korrupta amerikanska hälsovårdssystemet, och under Trump lär han få fria händer att möblera om bäst han vill. Trumps bevekelsegrunder är svårare att analysera, men de kanske bottnar i hans fiasko under pandemin. Samtidigt har Kennedy och Trump andra beröringspunkter, bland annat i synen på kriget i Ukraïna.

Kennedys åtgärder samverkar för övrigt med effektiviseringsambitionen under Elon Musks befäl, då en stor den av hans föreslagna reformer rör indragna subventioner till jordbruket och eliminering av andra bidrag till näringslivet, strukturer som har funnits i decennier men nu måste anses vara alldeles förlegade och direkt kontraproduktiva för folkhälsan.

Flingindustrin får bakläxa, medan boskapsnäringen får en renässans. Ut med fröoljor och ultraprocess, och in med smör och andra naturliga livsmedel. Det har visserligen varit känt ett tag att RFK skulle få denna roll, men många såg det ändå inte komma. Måtte bara Sverige få kraftfulla reformatorer av samma snitt som RFK d.y. och Musk.

Kategorier
Hälsa Kultur Liberalism Politik

Statlig paternalism i hälsofrågor?

Ozempicknarkande ledarredaktionen på Expressen rackar ned på prussiluskorna i Kristdemokraterna för att de tenderar att vilja uppfostra populasen i hälsofrågor, bland annat genom att förespråka motion och satsa på förebyggande arbete i vården. Man menar att människor kan fatta kloka hälsobeslut på egen hand, och exemplifierar med den allt mer sällsynta rökningen.

Som libertarian kan man sympatisera med tanken att hålla den paternalistiska staten långt borta, och enligt Ayn Rands högst teoretiska värld hålla människans förnuft högt. Bara det att den världen inte existerar annat än i centerkvinnors fantasi, medan verkligheten är betydligt mer komplex.

I denna besvärliga verklighet ökar fetma och sjukdom till följd av metabolt syndrom kontinuerligt sedan decennier, i en världsomspännande pandemi som inte visar några tecken på att klinga av. Med den utvecklingen följer inte bara personligt lidande hos en allt större del av befolkningen, utan även dryga ekonomiska kostnader för samhället i stort. Notan skickas småningom till dig och mig.

Denna trend mot kontinuerligt mer fetma och sjukdom visar alltså med eftertryck att grundpremissen är fel, att människor i gemen inte alls kan fatta kloka beslut kring sin egen hälsa, nämligen för att man saknar erforderlig kunskap för att dra rätt konklusion. Det är därför som Expressens ledarredaktion knarkar Ozempic, för att man har skribenter som Malin Siwe, Ann-Charlotte Marteus och Linnea Lindquist, tre tämligen bastanta damer som får representera problemet på ett mer personligt plan.

Att vi till mans inte röker numera beror ingalunda på att människan är förmögen till rationella beslut, utan på idog statlig kampanj under lång tid, omfattande allt drygare straffskatter och varningstext på paketen. Tobaksbolagens smutsiga byk tvättades offentligt genom forskning som otvetydigt visade vilka samband som föreligger mellan rökning och sjukdom, och med de premisserna som grund förmår människan mycket riktigt fatta korrekta beslut i allt större utsträckning.

Tobaksbolagen försvann emellertid inte, utan fann ny näring i industrin för ultraprocessade livsmedel, vilka man på identiskt manér spetsar med kemikalier för att uppnå största möjliga beroende och därmed maximera vinsten. Att människor blir sjuka av dessa gifter gör inget, då samma bolag har det andra benet i läkemedelsindustrin, som står beredd att ge dig en livstidsprenumeration på semaglutid, statiner och en rad andra «mediciner».

Detta är den förhandenvarande verkligheten, i vilken bolagen på samma sätt som fordom bedriver egen «forskning» för att rationalisera de egna produkterna, exempelvis hävda att det ger hälsoeffekter att äta det ena och det andra. Pekuniära motiv är förhärskande i detta livs- och läkemedels-politiska komplex, med resultat som är ägnade att förvirra allmänheten.

Ja, inte bara allmänheten, utan även den politiska klassen, som inte vet ett dyft mer än kreti och pleti. Nämligen för att man har usla rådgivare i de egna myndigheterna, samtidigt som man komplicerar problemet ytterligare genom att blanda in klimatpolitik som övergripande doktrin.

Icke desto mindre är det bara staten som förmår bryta trenden, på samma vis som tidigare för rökningen. Men då måste man först själv förstå problemets natur innan man kan förorda lösningar, och den väg man har slagit in på sedan 1980-talet är helt enkelt felaktig.

Expressen har faktiskt alldeles rätt i att KD:s metoder med fritidskort och samtal i vården inte kan råda bot på problemet, men det betyder inte att andra metoder inte skulle kunna nyttjas. Om man förstode grundproblemet, vill säga.

Ty numera angriper man hellre det nyttiga och naturliga röda köttet än att gå till roten av det metaboliska eländet, det som stavas ultraprocessade livsmedel, matolja och raffinerade kolhydrater. Man skulle med exakt samma metoder som för rökningen kunna vända trenden, helt enkelt genom att skatta skiten ur ultraprocess samt i förekommande fall förbjuda vissa kemiska tillsatser.

Sådana ultraprocessade produkter skulle kunna beläggas med 300 % straffskatt, vilket nog skulle ge tillräckligt ekonomiskt incitament att välja verklig föda, särskilt i kombination med motsvarande skattebefrielse för äkta livsmedel som kött, fisk, ägg och grönsaker. Även ett lämpligt system med fula varningsetiketter för sådan ultraprocess skulle bidra till kraftigt förändrade konsumtionsmönster över tid.

Men det kräver som sagt att regeringen först förstår vad problemet är, nämligen att man inte kan motionera bort en usel diet på tillsatt socker och inflammatorisk matolja, att ultraprocess fuckar upp hormonsystemet och därmed sätter ur spel naturliga mättnadskänslor, att ultraprocess inte är vad vi är utvecklade för att äta, och att vi inte var feta på befolkningsnivå innan ultraprocess gjorde entré sent i modern tid.

Man måste vidare förstå vad ultraprocess verkligen är, och att apelsinjuice och rapsolja inte riktigt är de nyttiga livsmedel man vanligen inbillar sig. Myndigheter som Livsmedelsverket kan därför inte bistå i detta arbete, utan man måste förutsättningslöst skaffa relevant kunskap på annat sätt. I annat fall kommer inte bara halva utan hela Expressens ledarredaktion att vara smällfet om trettio år.

Just snygga föredömen för människans rationella val i hälsofrågor…