Kategori: Hälsa

Kategorier
Hälsa Kultur Vetenskap

Nässpray mot fetma

Det kanske ändå finns hopp för Expressens Marteus och andra fetton som inte förmår ändra livsstil, utan hellre söker hopp i medicinska framsteg. Ozempic med andra semaglutidderivat är förstås ingen lösning på sikt, eftersom effekten bara varar så länge man tar medlet.

Förutom att det blir en kostsam historia med livstidslång medicinering har semaglutid även en rad otrevliga biverkningar, samtidigt som det inte riktigt löser grundproblemet med metabolt syndrom och insulinresistens. Brukarna fortsätter nämligen typiskt med sin ultraprocessade livsstil, även om aptiten regleras ned.

En bättre lösning är då att inhalera fluorosamin, ett ämne som löser upp den plack som bildas i hjärnan vid insulinresistens, nämligen i form av ett allt tjockare «ställverk» runt neuroner som signalerar hunger och mättnad via hormoner som leptin.

Ultraprocessad skräpdiet med hög halt av matolja, tillsatt socker och kemikalier sätter alltså hungerregleringen ur funktion genom hormonell störning, varvid insulinresistens uppstår. Men samma slags plackbildning leder också till demens, vilket visar hur moderna livsstilssjukdomar har samma grundorsak.

I vart fall har man i studier på möss visat att fluorosamin löser upp placken, varefter insulinresistensen upphör, energibalansen återställs och vikten rasar. Det finns ingen anledning tro att mekanismen skulle vara annorlunda hos människor, men det är förenat med vissa etiska problem att skiva sönder hjärnan för detaljerat studium.

Alltså får man istället studera effekterna i epidemiologiska undersökningar, som lär följa i strid ström kommande år. Patentansökningar föreligger redan, även om kommersiella tillämpningar ligger längre fram i tiden.

Så varför skulle en medicin vara bättre än en annan? Därför att det angriper grundproblemet istället för att ta en omväg, samtidigt som det inte är förenat med biverkningar. Det lär även ha en annan prisbild, i vart fall på sikt. Snopet för danskarna, men bra för mänskligheten.

En sådan spray undanröjer inte problemet med skräpdiet, stillasittande och andra livsstilsrelaterade vanor, men det kan ge den skjuts som krävs för att angripa livsstilen. Man får i vart fall en tillfällig respit av friskhet, under vilken tid normal hormonreglering kan leda till förändrade vanor då sötsug och annat regleras ned.

Pathogenic hypothalamic extracellular matrix promotes metabolic disease (Nature, 2024-09-18)
Kategorier
Hälsa Vetenskap

Därför blir vi dummare och knäppare

Uttrycket att man blir intelligent av att äta fisk är inte gripet ur luften, och inte heller någon snusförnuftig moralkaka, utan en vetenskaplig sanning. Däremot är det inte allom bekant varför det förhåller sig så, varför en kort utläggning kunde vara motiverad.

Hjärnan består till 60 % av fett, varav merparten består av mättad palmitinsyra, ω-6-fettsyran arakidonsyra (AA) samt ω-3-fettsyran dokosahexaensyra (DHA). Det är den senare som är av primär vikt för kognitiv funktion.

Men kroppen kan inte själv tillverka DHA, utan syran måste tillföras kroppen via dieten. En indirekt väg ges av att inta ω-3-fettsyran α-linolensyra (ALA), som finns i riklig mängd i frön av olika slag. ALA konverteras i ett flertal steg till ω-3-fettsyran eikosapentaensyra (EPA) och småningom till DHA, men konverteringsgraden är bara enstaka procent.

En mer direkt väg ges av just fisk, som innehåller DHA i färdig form, särskilt i fet fisk som sardin, makrill och lax, och härav uttrycket i inledningen. DHA finns även i ägg och en del kött, men konsumtionen bland allmänheten är alldeles för låg.

Till yttermera visso kompliceras saken av att ω-3-fettsyror konkurrerar med ω-6-fettsyror i ämnesomsättningen, och om balansen de två slagen emellan rubbas uppstår brist. Det visar sig att ω-6-halten är oroväckande hög i vår moderna tillvaro, som kännetecknas av stort intag av ultraprocessad skräpmat med ω-6-haltiga vegetabiliska oljor av olika slag. Linolsyra (LA) är här den stora boven, en ω-6-fettsyra som är huvudkomponent i alla slags fröoljor (rapsolja, solrosolja med flera).

Dylika oljor existerade inte för två hundra år sedan, men är nu allestädes förekommande och därtill rekommenderade av Livsmedelsverket och andra nationella hälsomyndigheter. Man tror att de «mjuka fetterna» är bra för hälsan, men bevisen hopar sig för att så inte riktigt är fallet.

Förutom att ω-6-haltiga fetter är inflammatoriska och därmed orsakar plackbildning och mitokondrisk dysfunktion genom oxidering, ansamlas fettet i vävnad i kroppen i allt större proportion. Därtill stör de ut ω-3-fetter, varvid kognitiva problem uppstår, i allt från ADHD och depression till alzheimers och annan demens.

Man måste därför under hela livstiden sträva efter balans dessa två fleromättade fettsyror emellan, men allra viktigast är att intaget av DHA är adekvat under den tidiga uppväxten. Barn med brist på DHA dras helt enkelt med kognitiv dysfunktion i allt från lägre intelligens till neuropsykiatriska sjukdomar.

Att vi noterar försämrad intelligens och en allt högre incidens av neuropsykiatriska problem torde därför ha ett givet samband med dieten, och det börjar dessvärre redan i späda år. Modersmjölkersättning har visserligen DHA som tillskott per EU-direktiv, men samtidigt är formuleringen sådan att stora mått av solros- och rapsolja ingår, ω-6-haltiga oljor som neutraliserar effekten av DHA.

Man har i forskning konstaterat ett direkt samband mellan ω-6-halt i sådan ersättning och försämrad kognitiv förmåga hos barn, och därtill slagit fast att amning är bäst för barnet. Ett problem i sammanhanget är att modersmjölk numera till stora delar innehåller ω-6 på grund av usel diet, efetersom ω-6 alltså ansamlas i kroppsvävnaden.

En mindre mängd LA och andra ω-6-haltiga syror är essentiell för kroppen, men i större mängd rubbas balansen och problem uppstår. Om vi normalt har tre eller fyra procent LA i kroppsfett, är motsvarande mängd i praktiken numera tio till tjugo procent. En stor del av nuvarande problem med folkhälsan kan hänföras till denna enskilda faktor, samtidigt som ansvariga myndigheter propagerar för dess nyttjande och därmed bidrar till denna hälsoskandal.

Observational studies have shown that breastfed children have higher scores of cognitive development than formula-fed children. […] However, levels of linoleic acid (LA) were negatively associated with motor and cognitive scores, independently of breastfeeding duration. Children breastfed with the highest levels of LA tended to score closer to the never breastfed children than children breastfed with the lowest levels of LA.

The association between linoleic acid levels in colostrum and child cognition at 2 and 3 y in the EDEN cohort / https://doi.org/10.1038/pr.2015.50

Polyunsaturated fatty acids play critical roles in brain development and function, and their levels in human breast milk closely reflect the long-term diet. The fatty acid contents of human milk samples from 28 countries were used to predict averaged 2009 and 2012 test scores in mathematics, reading, and science from the Program for International Student Assessment. All test scores were positively related to milk docosahexaenoic acid (r=0.48 to 0.55), and negatively related to linoleic acid (r=−0.28 to −0.56). Together, these two human milk fatty acids explained 46% to 48% of the variance in scores, with no improvement in predictive power when socioeconomic variables were added to the regression.

Linoleic and docosahexaenoic acids in human milk have opposite relationships with cognitive test performance in a sample of 28 countries / https://doi.org/10.1016/j.plefa.2014.07.017

Pre-clinical and clinical studies dispel previous assumptions that LA is a benign fatty acid in the brain. On the contrary, when present in excess and chronically, it induces ataxia in chickens, promotes neuroinflammation in rats and is linked to abnormal neurodevelopment in humans.

Linoleic acid–good or bad for the brain? / https://doi.org/10.1038/s41538-019-0061-9

Plasma fatty acids have been reported to be dysregulated in mild cognitive impairment (MCI) and Alzheimer’s disease (AD), though outcomes are not always consistent, and subject numbers often small. […] Docosahexaenoic (DHA) and vaccenic acids were significantly lower and higher respectively in MCI relative to controls. Total fatty acids were 27.2% lower in AD relative to controls, and this was reflected almost uniformly in all specific fatty acids in AD.

Blood fatty acids in Alzheimer’s disease and mild cognitive impairment: A meta-analysis and systematic review / https://doi.org/10.1016/j.arr.2020.101043
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Lägg ned Livsmedelsverket

Maten för dagen har bestått i två hundra gram lax, fyra hundra gram nötfärs, sex ägg, chiafrön, kakao och rejäla mängder kaffe. Men därmed har jag bara under en dag överskridit den mängd rött kött som Rapsböndernas centralorganisation Livsmedelsverket föreslår bör begränsas till blott trehundrafemtio gram per vecka eller femtio gram per dag.

Varför vill myndigheten införa en sådan rekommendation? Enligt egen utsago för att «ohälsosamma matvanor» är det största hotet mot folkhälsan i Sverige, och för att det finns «starka belägg» för att rött kött skulle orsaka cancer.

Men i verkligheten finns inga belägg alls för att rött kött skulle ge vare sig cancer eller några andra sjukdomar. Vi är utvecklade för att konsumera kött, och det finns ingenting specifikt i kött som skulle kunna orsaka sjukdom. De «belägg» som föreligger är observationsstudier i vilka man smäller ihop rött kött med ultraprocessade livsmedel, exempelvis snabbmat vid Donken eller något annat hak.

Problemet är alltså inte burgaren, utan den potatis som friteras i inflammatorisk fabriksolja av det slag Livsmedelsverket tror är nyttigt, den bulle som bakas med än mer industriolja och ett helt apotek med kemikalier, och inte minst den ultrasockrade cola som serveras till rätten.

Sådant stoff går inte att filtrera ut med statistiska metoder i observationsstudier, varför resultatet blir skevt. Nog för att man försöker, men då inträder den enskilde forskarens bias genast i det att man måste välja parametrar i modellen. Den biasen kan i sig påverkas av ekonomiska, politiska och andra incitament.

Det finns för övrigt ett busenkelt sätt att vederlägga hypotesen, nämligen att studera korrelationen mellan konsumtion av rött kött och incidens av sjukdom. Och eftersom den korrelationen inte föreligger, så kan inte heller ett samband finnas. Konsumtionen av rött kött har pendlat upp och ned kring ett medeltal sedan 1960-talet, medan incidensen av cancer (likväl som andra sjukdomar) har en linjärt ökande trend.

Vi blir alltså sjukare, och det allt tidigare, men rött kött har ingenting med det att göra. Det enda kött som har ökat i motsvarande linjär utveckling är fågel, från två kilo 1960 till tjugotvå kilo 2022, en elvadubbling. En korrelation betyder inte att samband nödvändigtvis föreligger, men om ett sådant ändå finns beror det nog inte på kycklingen i sig, utan på det foder man ger fäna: extrakt av majs, sojabönor med mera, det vill säga samma slags omega-6-baserade gunk som i rapsoljan.

Det verket kunde göra istället, men som man struntar blankt i, är att angripa den förkrossande majoriteten av ultraprocessade livsmedelsslag, den skräpmat som fyller närmare åttio procent av livsmedelsbutikerna. Den sortens «mat», tillverkad i fabriker med ingredienser kroppen inte har mekanismer att hantera, är vi inte utvecklade för att konsumera, men det är den som alstrar sjukdom genom insulinresistens och hormonrubbningar.

Alltså är det inte «folkhälsan» Livsmedelsverket är intresserat av, utan något annat. Man sitter på multipla stolar, och ska tjäna både politiken och industrin samtidigt som man ger råd till allmänheten. Politiken består i direktiv från regeringen, och innebär i detta fall att «klimatet» ska ha en överordnad roll.

Här finns en en märklig tro att köttproduktion skulle påverka klimatet negativt, men någon sådan påverkan föreligger inte – kan inte föreligga – i ett slutet kretslopp. Samtidigt behövs djurhållning i ett annat kretslopp för att återmineralisera och gödsla marken samt sörja för biologisk mångfald, men verket tycks här tro att oändliga fält med raps och andra grödor skulle vara mer hållbart.

Lika märkligt är att inte mindre än tre – säkert fler – myndigheter har synpunkter på «folkhälsan», nämligen Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen utöver Livsmedelsverket. Vad vi skulle behöva är en näringsmyndighet som förutsättningslöst och fri från överideologiska direktiv studerar hälsa och enbart hälsa i termer av mat och livsstil, och så får man jämka resultat från olika instanser i en annan process.

I väntan på en sådan näringsmyndighet kan man lika gärna lägga ned Livsmedelsverket, för det fyller inte längre någon vettig funktion. Det har blivit en ideologiproducerande instans i myndighetsvänstern snarare än ett ämbetsverk med vederhäftig expertis. Det skulle inte förvåna det minsta om höga chefer och andra centrala figurer i verket är genomkorrumperade och köpta av flingindustrin med flera, utöver rapsbönderna.

Oavsett vilket fortsätter jag att äta kött, därtill i allt större mängd. Korn och gryn äter jag inte alls, inte heller frukt, och absolut inga magra (= ultraprocessade) alternativ eller industriella matoljor. Om något dras jag åt en allt mer plantfri diet, även om det inte kan förnekas att en viss mängd fibergrönsaker hör till ett hälsosamt paradigm – det är upp till var och en att välja mängd.

Kardiolog utreder saken.
Kategorier
Hälsa Kultur

Medellivslängdsutopi

Ozempic-knarkande Marteus på Expressen lär inte bli långlivad, men hon spekulerar ändå i vad en förmodad längre livslängd kan komma att innebära för såväl individen som samhället. Sådant som att sextioåringar kan komma att få ta hand om både sina nittioåriga föräldrar och hundratjugoåriga mor- och farföräldrar, och att vi måste arbeta allt längre för att få ihop en allt mer expansiv samhällsbudget.

Detta under antagande att medellivslängden ökar till 120 år under den så kallade läkarvetenskapens «framsteg» eller vad man nu ska kalla det, då sjukdomar som cancer sägs kunna botas med allt större framgång. Men antagandet är felaktigt, och medellivslängden kan i själva verket komma att sjunka.

Faktiskt sjönk medellivslängden redan under pandemin, i såväl Sverige som världen i övrigt, men mer drastiskt i USA: från 79.1 till 76.4 år. Även under influensan 1968 minskade medellivslängden, om än inte lika mycket. Det vittnar om att sjukdomar lätt ställer till med elände hos en skör befolkning, och att läkarvetenskapen då står tämligen maktlös.

Mest alarmerande är emellertid att incidensen av sjukdomar som diabetes och cancer ökar kontinuerligt, även justerat för ålder. Cancer kommer allt tidigare i livet, medan den forna ålderssjukdomen diabetes nu observeras frekvent redan hos barn. Den som drabbas av diabetes är i sin tur under högre risk att utveckla andra sjukdomar, och kan räkna med 10–20 år kortare livslängd i medel.

De generationer som hittills har höjt medellivslängden har inte under sin ungdom dragit på sig fetma och dylika livsstilssjukdomar, och metriken är därför kraftigt förskjuten i tid. Den ozempic-knarkande generation av sockervattendrickande och chipsätande instagramzombier kommer småningom att dra ned kurvan, samtidigt som det så kallade hälsospannet minskar: vi blir allt sjukare under den tid vi lever.

Läkarvetenskapen kan inte kompensera för kass diet på socker och olja, och i själva verket är man kraftigt medskyldig till utvecklingen. Man vill sälja sina statiner och sitt insulin, och man vill ha permanenta kunder under livslång prenumeration på en rad behandlingar. Hälsa och livslängd står inte på agendan, utan affärerna kräver sjuka patienter.

Samtidigt lär pandemierna komma allt tätare under människans fortsatta skövlande av naturen då populationen likt virus växer okontrollerat, och i kombination med en sjukare befolkning är trenden mot sjunkande medellivslängd given, i vart fall i den redan utvecklade rika världen.

Kanske toppar medellivslängden vid nittio år i enskilda länder innan förloppet börjar reverseras. Samtidigt finns inget som talar för att maximal livslängd kommer att överstiga 125 år för någon enstaka individ, och pladdret om genterapi har ännu inget fog för sig. En medellivslängd om 120 är är därför fortsatt science fiction, och kanske i själva verket en utopi som inte är önskvärd.

Medellivslängden planar ut, för att småningom gå ned när livsstilssjukdomar i ungdomen slår igenom.
Kategorier
Hälsa Kultur

Slutgiltiga dietära riktlinjer

Hamnade oförhappandes på EU-kommissionens samlingssida för nationella riktlinjer kring diet (FBDG), och det man slås av är att Bryssel faktiskt ännu inte tycks ha slagit näven i bordet och reglerat skiten ur hela unionen även i denna fråga. Det andra man frapperas av är att det överhuvudtaget finns sådant som nationella riktlinjer snarare än en enda världsvid rekommendation baserad på vetenskap – när allt kommer omkring finns det bara en matematik, en fysik och en kemi, men femtiofem tusen näringsläror.

Allra mest förvånas man dock av de flagrant felaktiga råden i sig, och man gör således bäst i att göra precis tvärtemot dessa i de allra flesta fall. Det finns ingen vetenskap bakom dessa rekommendationer, utan de är samtliga produkter av skräpvetenskapliga observationsstudier, politiska målkonflikter, kommersiella påtryckningar, korruption, lobbying, hävdvunnen myt, prestige och diverse doktrinära föreställningar, inte minst från religiöst håll.

Detta förhållande lär varken du eller jag kunna ändra på, men det anstår ändå gräsrötterna att i görligaste mån anlägga moteld och att protestera mot den skadliga informationen, som eldar på epidemin av sjukdomar, fetma och annan ohälsa. Om inte annat för att för sig själv klargöra en dietär strategi. Här följer:

Stärkelse

Storbritannien menar här att potatis, bröd, pasta, ris och andra stärkelsrika kolhydrater bör utgöra en tredjedel av maten. Man ska också välja produkter med lägst innehåll av fett, socker och salt. Britterna är fetast i Europa av en anledning.

Danskarna hävdar istället 75 g fullkorn per dag, belgarna 125 g, medan holländarna rekommenderar 6–8 skivor bröd om dagen, det vill säga det gamla Brödinstitutets högst kommersiella «rekommendation».

Rekommendation: ät inte gryn, korn, pasta överhuvudtaget, eller i mycket måttlig mängd. Kolhydrater är inte ett essentiellt ämne, vilket är varför rekommendationerna spretar åt alla håll. Anledningen till att intaget bör begränsas är för att minska nivån av blodsocker och därmed insulin, vilket är särskilt viktigt för överviktiga som lider av insulinresistens. I den mån man äter stärkelse bör man sträva efter lågt glykemiskt index. Potatis är i princip ren stärkelse med högt index, men kall kokt potatis har lågt index.

Frukt och grönsaker

Här slår man vanligen samman till «frukt och grönsaker», men de båda livsmedelsslagen har inget med varandra att göra. Frukt är vad växterna frivilligt delar med sig i syfte att fortplanta sig, och innehåller inga antinutrienter. Grönsaker (växterna i sig) innehåller å andra sidan antinutrienter som försvar mot angripare.

De nationella rekommendationern varierar här från ingen alls till 300–400 g per dag, eller kryptiska mått som 2–3 «portioner» eller «nävar». En del menar att man kan ersätta frukt med juice, men det kan man inte alls.

Rekommendation: frukt och grönsaker hör till människans naturliga diet, men den frukt vi äter i dag är förädlad och betydligt mer sockerrik än naturlig frukt. Sockret är dessutom till hälften fruktos, som kroppen inte är i behov av och som är direkt skadligt för levern. Därför bör intaget av frukt begränsas, och man bör hellre äta bär av olika slag, kokos, avokado med mera.

Juice är ultraprocessad skräpföda i vilken man har extraherat sockret samt kastat bort de fibrer som skyddar mot för snabbt upptag av sockret. Juice är lika onyttigt som läskedryck och godis, och bör därför inte konsumeras alls.

Människan har utvecklade mekanismer för att hantera antinutrienter, men inte alla har förmåga att hantera alla sådana mekanismer. Kokta, stekta och fermenterade grönsaker är alltid bättre än råa just av denna anledning. Det finns ingen övre gräns för grönsaker, utan man kan äta så mycket man vill. Grönsaker är bra för att de ger fibrer och mättnad samt en del nutrienter, men främst för att de begränsar intaget av energi. Effekten är subtraktiv snarare än additiv.

Baljväxter

Belgarna säger att man ska äta baljväxter minst en gång per vecka, bulgarerna minst två gånger per vecka och danskarna 100 g per dag. Svenskarna har ingen rekommendation alls.

Rekommendation: baljväxter är som frukt avsedd för konsumtion, men utan fruktos. De innehåller dessutom protein, om än inte fullvärdigt. Så länge man inte drabbas av gasbildning eller andra magproblem kan man äta dessa som grönsaker i valfri mängd, inklusive inte alls.

Mjölk och mejeriprodukter

Européerna är ett mjölkdrickande folk, varför man har ganska samstämmiga rekommendationer om ungefär en halvliter mjölk per dag samt några skivor ost. Dessvärre rekommenderar man ultraprocessade lågfettsvarianter, vilket är heltokigt.

Rekommendation: mjölk är bra för barn, men kan även drickas av vuxna. I princip ska man dock undvika flytande kalorier. Högsta möjliga fetthalt eftersträvas, då näringsämnen inte upptas utan fett. Fett och protein går också hand i hand. Behövs främst för kalcium, men den som inte uthärdar mejerivaror kan äta krossade äggskal som alternativ.

Kött

Här föreligger de mest verklighetsfrånvända rekommendationerna om högst 300–600 g rött kött per vecka, samt ännu mindre rökt eller kurerat kött. Även här vill man eftersträva låg fetthalt, vilket är lika galet i detta sammanhang. Man förespråkar hellre kyckling som alternativ, eller möjligen fisk eller baljväxter.

Rekommendation: ät kött, i vilken mängd du vill. Även kurerat kött som bacon. Det är det mest hälsosamma livsmedel människan känner, samt ger erforderliga näringsämnen, fullvärdigt protein och god mättnad. Välj fett kött hellre än magert.

Fet fisk kan ersätta, men däremot inte baljväxter (ej fullvärdigt protein) eller kyckling. Kyckling utfodras med soja och majs med högt innehåll av inflammatorisk omega-6, som inlagras i köttet. I princip hela ökningen av köttkonsumtionen härrör från kycklingprodukter, och korrelerar väl med utvecklingen av fetma och sjukdomar.

Fisk

Bulgarerna har här att man bör äta fisk minst en eller två gånger i veckan, medan irländarna hävdar högst två gånger per vecka. Rumänerna säger så ofta som möjligt. De flesta rekommenderar fet fisk, medan svenskarna förespråkar en variation mellan fet och mager fisk.

Rekommendation: Fisk är det nyttigaste av livsmedel och bör ätas minst varannan dag, i valfri mängd. Fet fisk är bäst på grund av omega-3-innehållet. Små fiskar som makrill och sardiner är bäst i fråga om att undvika miljögifter. Lax är det mest utmärkta livsmedel som finns, men bara i vilt tillstånd – norrmännens ultradyra färgade farmlax är utfodrad med soja, och är därför lika skadlig som kyckling.

Ägg

Återigen går rekommendationrna kraftigt isär, med godtyckliga gränser om 2–3 eller möjligen 7 ägg per vecka. För den med högt «kolesterol» förespråkas mindre mängd, oaktat att dietärt kolesterol inte är en faktor av betydelse. En rad länder saknar särskild rekommendation, vilket är det riktiga förhållningssättet.

Rekommendation: ägg är det mest kompletta av livsmedel, och kan ätas i valfri mängd tills mättnad infinner sig. Proteinet är fullvärdigt och äggen innehåller de flesta av erforderliga näringsämnen. Den som dras åt det gröna hållet bör se till att få i sig just ägg och helst även fisk för komplett näring.

Oljor och fett

Kvantitativa rekommendationer varierar här från inga alls till 5–9 «portioner» per dag. Andra förespråkar 1–2 eller 3–4 matskedar olja per dag, och att totalt fettintag bör begränsas till 25–30 % per dag. I princip alla förordar begränsat intag av mättat fett och ersättning med de «mjuka» fleromättade oljorna. Åtminstone fransmännen förespråkar dock olja med omega-3-haltig alfalinolensyra som motgift till den inflammatoriska linolsyra som utgör basen i fröoljor.

Rekommendation: omega-6-haltiga fröoljor (rapsolja, solrosolja med flera) är förmodligen det mest toxiska man finner i en livsmedelsbutik, och är roten till vår tids pandemi i ohälsa. De fleromättade fetterna i oljorna ger upphov till reaktiva kedjereaktioner i mitokondrierna och därmed kronisk inflammation, som utgör grunden för sjukdom. De bör undvikas helt och hållet.

Även olivolja innehåller en del linolsyra, men den kallpressade varianten kan användas på salladen. För matlagning och andra sammanhang används uteslutande mättade animaliska fetter som smör. Mättat naturligt fett är stabilt och kan inte oxidera i cellulära processer, och kan därför inte ge upphov till sjukdom. Det är ren energi, och det finns ingen övre gräns utöver dagligt energibehov. (Härdat transfett som framställs i ultraprocess är däremot ytterligt skadligt.)

Nötter och frön

Rekommendationerna går här i alla riktningar, eftersom människan inte har något särskilt behov av vare sig nötter eller frön. 15–50 g per dag är en vanlig rekommendation, men vad den baseras på är svårt att förstå. Saltade nötter ska väljas bort, sägs det.

Rekommendation: man kan naturligtvis äta nötter och frön, men men kan även avstå. Det är inget essentiellt livsmedel. Nötter innehåller vanligen omega-6-haltiga fettsyror, och av den anledningen är det en god idé att begränsa intaget. Chiafrön innehåller emellertid omega-3-haltiga fettsyror, fibrer och en rad mineraler, och är därför utmärkt att sprinkla på all slags mat för att råda bot på omegaobalansen.

Sötsaker och efterrätter

Här tycks man ha förstått att detta inte är livsmedel, utan njutningsmedel ägnat för fest snarare än vardag.

Rekommendation: ät bara vid festligare tillfällen, högst en gång per vecka. Ät sötsaker gjorda av naturliga råvaror, inte ultraprocessat skräp.

Socker

Man har emellertid inte fullt ut förstått sockrets skadlighet, även om polletten är på väg att trilla ned. Ovanligt många länder har ingen kvantitativ gräns alls, medan en del menar att man kan inta upp till 10 % av det dagliga energiintaget i form av tillsatt socker. Det kan man inte, i vart fall inte utan konsekvenser.

Rekommendation: alla kolhydrater är socker i någon form, men fritt och tillsatt socker hör till en särskilt skadlig form av ultraprocess, och bör undvikas helt och hållet, eller i vart fall begränsas till festligare tillfällen enligt ovan. Fritt socker i kombination med matolja är den nukleära varianten av gift för cellerna.

Salt

Sedan länge föreligger en diskurs om saltets förmenta skadlighet, varför man söker begränsa till högst 5 g per dag. Men man angriper här fel sak, och högt blodtryck beror inte på för högt saltintag, även om sådant förvärrar för den med sådan åkomma. Grundproblemet är ett helt annat, nämligen för mycket socker, olja och ultraprocess.

Rekommendation: salt är essentiellt för kroppens signalsystem, och fem gram är i detta avseende inte tillräckligt. Närmare 10–15 g behövs för fullgod funktion, särskilt för den med köttrik diet. Observera också att balansen mellan Na och K måste upprätthållas, och problemet är vanligen kaliumbrist. Öka därför intaget av kalium och magnesium hellre än att dra ned på saltet.

Vatten

1–1.5 liter per dag eller 6–8 glas är här en vanlig rekommendation, och man menar att det är viktigt att dricka innan man är törstig. Svenskarna har dock ingen särskild rekommendation.

Rekommendation: svenskarna har här rätt, och det finns ingen anledning att dricka om man inte är törstig. Kroppen kan i värsta fall omvandla fett till vatten vid behov, och man behöver därför inte springa omkring med en dryckesflaska som homo americanus. Man behöver inte heller måltidsdryck, och gör i själva verket bäst i att skippa sådan, eftersom mat i sig innehåller stora mängder vatten och eftersom för mycket vätska försvagar magsyran.

Livsstilsvanor

Skippa inte frukosten tycks här vara ett vanligt mantra, tillsammans med att äta frekvent under hela dagen. En del varnar till och med för fasta, medan irländarna nöjer sig med rådet att njuta av mat.

Rekommendation: skippa frukosten! Frukost intogs förr efter första arbetspasset vid niosnåret, men det var då vi var bönder. Att på kontoret utveckla knappar för webben är inte lika resurskrävande. Skippa även mellanmål, men ha alltid ha med något kokt ägg eller nötter om suget blir irriterande. För den med en diet omfattande kött, fisk, ägg och grönsaker uppstår inte en bergochdalbana med blodsocker och insulin, utan långvarig mättnad infinner sig.

Ät när du är hungrig. Ät inte när du inte är hungrig. Drick när du är törstig. Drick inte när du inte är törstig. Tillför kroppen det den behöver. Tillför inte kroppen det den inte behöver.

Processade livsmedel

Nationerna har här dille på processat kött, men förbiser nästan helt och hållet den ultraprocessade föda i övrigt som till närmare åttio procent upptar utbudet i butiken. Man har helt enkelt en synnerligen efterbliven hållning i denna fråga, och förstår inte vad det är som verkligen ger upphov till sjukdom.

Rekommendation: avstå ultraprocess helt och hållet, utan undantag. Även för godsaker finns alltid alternativ med naturliga råvaror. Processade livsmedel är en helt annan sak, och är en naturlig del av människans livsmedelshållning. Särskilt har vi rökt, konserverat och fermenterat i alla tider, och det är alldeles utmärkt föda. Processat bacon kan således intas i valfri mängd, medan ultraprocessad korv är en helt annan sak.

Till ultraprocessade livsmedel hör alla former av vegetabiliskt konstkött, frysta färdigrätter, fröoljor (rapsolja med flera), margarin, juice, lågfettsvarianter av mejeri, kartongprodukter med lång hållbarhetstid (flingor med mera), de flesta brödsorter, allt i plasttub eller -förpackning med mera, samt produkter med märkliga ingredienser. Bara avstå – det är nog den viktigaste av alla rekommendationer.