Småbarn äter bättre nu än för tjugo år sedan, enligt en undersökning av det doktrinära Livsmedelsverket. Med «bättre» menas mer grönsaker och frukt samt mindre rött kött och socker. Utvecklingen går åt rätt håll, menar myndigheten.
Men om så är fallet, varför ökar då fetma och relaterade sjukdomar bland barn? Varför har barn mer diabetes nu om man äter bättre än tidigare? Och frågan gäller inte bara barn, utan befolkningen i stort, som bara blir fetare och sjukare.

Även den stora allmänheten äter nämligen stadigt mer «frukt och grönt» och gör så gott man kan för att följa socialiststatens paternalistiska uppfordringar om hur vi bör äta, en prussiluskartad verksamhet som har pågått sedan den första matpyramiden för ett halvsekel sedan.
Då var det visserligen Brödinstitutet som menade att Socialstyrelsen rekommenderar 6–8 skivor bröd om dagen, vilket också blev fallet då myndigheten anslöt sig til det kommersiella jippot. Då gällde saken att rekommendera en diet som var någorlunda nyttig och samtidigt vänlig mot plånboken, eftersom inflationen slog hårt. Därmed hamnade billiga kolhydrater i basen av pyramiden, och det dyra köttet högre upp.

Den kommersiella aspekten har sedan dess aldrig upphört, utan är tämligen omfattande i den korrupta amerikanska myndighetsorganisationen, vars rekommendationer tenderar att på på export över resten av världen. Nästa hela menageriet av experter i dessa paneler har intressen i matindustrin, särskilt den processindustri som är själva upphovet till fetmaepidemin.
Den väg man först slog in på har därför förstärkts undan för undan, med allt mer kolhydrater och allt mindre fett och kött i kosten. Medicinen har visserligen inte hjälpt, men det hindrar inte ambitionen att ständigt öka dosen i hopp om att det någon gång ska vända.

Jo, även amerikanerna äter allt mer «frukt och grönt», och i skolan serveras man sådant som de statliga riktlinjerna förkunnar, vilket betyder muffins och apelsinjuice, typiskt plantbaserade och ultraprocessade födoämnen till lågt pris. Resultatet har inte låtit vänta på sig.
Korruptionen är sannolikt mindre i Sverige, men rapsböndernas favoritmyndighet förbannas ändå av politisk korruption, då man har att följa ekofascistiska direktiv om att låta klimatagendan utgöra överideologi. Resultatet blir därmed ungefär det samma, nämligen att befolkningen måste överge sin traditionella flertusenåriga animaliska diet och allt mer anamma en fattig indisk vegetarisk livsstil.
Det är kanske inte så konstigt att småbarn allt mer söker läkarvård för förstoppning, givet hur dieten har förändrats i riktning mot mer osmältbar föda. Och naturligtvis inte heller att fetma och relaterade sjukdomar ökar, eftersom kolhydrater är just socker. I kombination med allt större konsumtion av fabriksoljor och annan ultraprocess är resultatet förväntat.

Myndigheten skyller emellertid hellre utvecklingen på rött kött, men konsumtionen av sådant korrelerar överhvudtaget inte med utvecklingen av fetma eller sjukdom, utan är relativt konstant. Däremot har vitt kött, främst i form av kyckling, ökat lavinartat – sådan broilerfågel som utfodras med majs och tillväxthormon, vilket ger avtryck högre upp i näringskedjan.
Man skyller också på det mättade fettet, men även här är statistiken tydlig. Konsumtionen av mejeri och smör är ned kraftigt, medan den för matolja är upp. I den mån en korrelation föreligger är den alltså negativ för kött och mättat fett, och positiv för olja, processmat och den enorma överkonsumtionen av kolhydrater.
Livsmedelsverket har vi alltså ingen nytta av, utan dess riktlinjer är och förblir kontraproduktiva. Marpyramiden bör man vända upp och ned, och särskilt små barn behöver fullvärdigt protein från kött, fisk och ägg för att kunna växa och utvecklas planenligt. Morötter fixar inte den biffen.



