Kategori: Hälsa

Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Planetära skräpdieten

En del rabalder uppstod häromveckan då «nyheten» att man helst bara bör äta femton gram rött kött per dag för att «främja både klimatet och människors hälsa» kablades ut. Det motsvarar en korv per vecka, eller i runda slängar en elvafaldig reduktion av svenskens nuvarande konsumtion av rött kött, ned till ungefär indierns futtiga nivå. Kommer förstås aldrig att fungera.

Men någon nyhet är det inte fråga om, utan det är samma riktlinjer som gavs 2019 då den «planetära hälsodieten» eller «EAT-Lancet» presenterades. Faktum är att gränsen då angavs till 14 gram rött kött per dag, men det är alltså en avrundning av hundra gram per vecka. För övrigt en helt godtycklig siffra.

Det är snarare mer reklam i vänstermedier för Johan Rockström och andra galna klimatdårar, som tror att hela världen kan äta samma slags enfaldiga och fattiga kost som bangladeshier, utan något som helst beaktande av lokala matkulturer (till exempel indoeuropeisk boskapskultur) eller produktionsmässiga förutsättningar, för att inte tala om beredskap – vi i den arktiska regionen kan inte odla tillräckligt mycket för att vara självförsörjande.

Dieten i fråga är inte heller bra för vare sig «klimatet» eller hälsan, och särskilt inte det senare. Snarare kommer en sådan fattig och futtig diet att ge fortsatt kortväxthet och annan underutveckling, inte minst kognitiv, särskilt i fattiga länder.

Den «planetära» ohälsodieten ger svårt underskott av omega-3-fettsyrorna DHA, DPA och EPA, och kommer därför att vara hämmande för den kognitiva utvecklingen hos framförallt barn, medan vuxna oftare kommer att drabbas av depression och demens. Även kraftigt underskott av vitaminer D och K noteras, vilket är helt förväntat när man nästan helt utesluter viktiga livsmedelsgrupper som kött, fisk och ägg. Halten av kolhydrater och framförallt socker är alldeles för hög, och proteinet som ges i denna plantdiet lär inte vara kvalitativt nog för optimal hälsa.

Själva tanken att kompromissa med sin hälsa för att uppnå ett dystopiskt «klimatmål» är dessutom fullständigt absurd, och de problem som finns med överutnyttjande av resurser måste istället angripas med populationskontroll. Världens befolkning måste alltså minska snarare än att femtio miljarder människor ska leva som en kastlös indier i Kolkatas slum.

Svårförståeligt är även varför ett perfekt kretslopp skulle utgöra ett problem för «klimatet». Kor utvinns alltså inte av kol och olja i marken, utan ingår i ett slutet kretslopp. Visst släpper kor ut metan, men metanet omvandlas till koldixoid, som sugs upp av växter, som äts av kor, och så vidare i all evinnerlighet.

Boskap är vidare proteinmaskiner som nyttjar gräsbevuxen mark som i övrigt inte kan brukas för odling eller annat. Sagda kretslopp inbegriper för övrigt inte bara kor, utan utgör ett helt ekosystem med kompletterande biotoper. Odling fordrar gödsel, som antingen kommer från boskap eller från konstgödsel framtagen med hjälp av metan (Haberprocessen) – Rockström och klimatdårarna väljer oväntat nog naturgasen.

Kossorna konsumerar även vatten, vilket man menar är ett problem. Men här är en nyhet för Rockström et al: det är också ett slutet kretslopp. Kor pinkar ut det regnvatten de huvudsakligen konsumerar, och den totala vattenmängden i omlopp är alltid konstant. Vattnet «förbrukas» alltså inte, och försvinner inte heller i något svart hål som klimatdårarna tycks tro.

Dieten är således framtagen med «klimatet» som huvudsakligt rättesnöre, och hälsan kommer uppenbarligen i allra sista hand. Man hävdar att femton miljoner liv per år skulle kunna räddas med dieten, men om det verkligen vore liv och hälsa man är intresserad av skulle man förstås angripa ultraprocessad föda, den stapelvara som överlägset orsakar mest sjukdom och förtidig död.

Men det finns överhuvudtaget inget intresse för det bland detta klientel, som även inbegriper Livsmedelsverket, vars politiska direktiv ju också omfattar «klimatet» som överideologi. Istället angriper man det nyttiga köttet och dess ingredienser i form av mättat fett, som man alldeles felaktigt associerar med sjukdom.

Dieten tar inte heller hänsyn till IBS och andra åkommor som orsakas av fiberrik diet eller gasbildande ingredienser som bönor, linser, kål och lök. Många av oss som främst äter kött och fisk gör det just för att vi då mår så mycket bättre, och slipper tillbringa halva dagen på skithuset för att magen ständigt är orolig av fibrer och kolhydrater i alldeles för stor mängd.

Livskvalitet finns helt enkelt inte som parameter i denna planetära skräpdiet, utan det är en diet som proklameras von oben av en elit till den stora massan av produktionsenheter (du och jag) som ska utfodras på billigast möjliga vis, medan kvalitetsmaten är vigd för den politiska aristokratin.

För egen del äter jag varken gryn eller korn, ej heller frukt eller legymer, och framförallt inga industriella fabriksoljor som rapsolja. Konsumtionen av rött kött, fisk och ägg är däremot långt högre än vad dieten anger.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik USA

Autism av Alvedon?

Andelen autistiska personer räknar numera tre per var hundrade person, eller en per skolklass om man så vill, i vart fall i USA. Det är en ökning med 32 000 % sedan 1970, vilket man brukar förklara med bättre diagnostikmöjligheter och dylika kriterier. Säkert finns även en stark tendens till överdiagnosticering, då det ligger i det medicinindustriella komplexets intresse att bredda sin affärsverksamhet.

De som tror sig kunna räkna på epidemiologiska underlag menar samtidigt att det finns en reell ökning om man rensar för andra variabler, och man kan vidare slå fast att ökningen sker nästan uteslutande bland barn och unga. Det finns så att säga inte tillnärmelsevis lika stor andel autistiska personer på ett ålderdomshem som i en förskoleklass.

Detta indikerar att problemet knappast är genetiskt, utan har miljöfaktorer som orsak. I grunden finns förstås alltid epigenetiska faktorer, men det genetiska basunderlaget i populationen har rimligen inte förändrats sedan 1970. Av samma skäl har epidemin av övervikt, diabetes med flera sjukdomar miljömässiga orsaker snarare än genetiska. I själva verket skulle man kunna förmoda att autism är ännu en i raden av metabola åkommor, men då med avseende på avkomman snarare än individen själv.

Tämligen sjuk utveckling.

I fysisk mening observerar man störningar i hjärnans synapser, de kopplingar som förbinder neuroner och därmed bildar det neurala nätverket. Tätheten av synapser är samtidigt lägre än hos normala individer, och ju mindre täthet, desto fler störningar. Frågan är då vad som orsakar denna förändring.

Bekämpningsmedel och mikroplaster figurerar i debatten, likaså ultraprocessad skräpmat och metabolt syndrom hos mammor. Föräldrars ålder är en annan variabel, och det är i allmänhet omöjligt att peka på en enda orsak.

Häromveckan blev det rabalder när USA:s hälsominister Robert Kennedy pekade ut paracetamol som en orsak till autism, vilket fick det medicinindustriella komplexet att göra en brandkårsutryckning. Diverse medicinska auktoriteter intygade att forskningen visserligen visar på samband, men att det snarare rör sig om samvariation med andra faktorer.

Så kan det ju vara, vem kan egentligen veta? Men det som är märkligt med denna hantering är att man med sådan iver avfärdar riskerna och plötsligt inte beaktar försiktighetsprincipen. Man kan misstänka att pekuniära motiv spelar in, då försäljning av paracetamol omsätter 120 miljarder kronor per år, samtidigt som vinstkvoten är extremt hög – det kostar tio öre att tillverka ett piller, men utpriset är det femtondubbla.

RFK får ofta löpa gatlopp i pressen och bland högljudda akademiker, inte minst när han yppar vaccinskepticism. Men Kennedys stora förtjänst är att han angriper just det medicinindustriella komplexet och den associerade skräpmatsindustrin, som han mycket riktigt menar är delproblem i den amerikanska (och globala) ohälsan.

Det är här inte fråga om något förbud, utan om en rekommendation för gravida kvinnor och barn att vara försiktig med intaget av paracetamol. Det kan inte heller skada att titta närmare på eventuella samband i mer högkvalitativa RCT-exeperiment. Barn kan ju ta ibuprofen istället, så får man direkt en skiljelinje att studera.

För även om Trumps-administrationen skulle ha fel i denna enskilda fråga, har man helt rätt i att det medicinindustriella komplexet inte är lösningen på problemet. Ständigt mer forskning och fler läkemedel leder fel, och man måste börja titta på rotorsakerna, i det här fallet miljöaspekterna. Det är ekvivalent med att semaglutid aldrig kan vara en generell lösning på fetmaproblemet.

Autism är ett lukrativt ämne för det medicinindustriella komplexet.
Kategorier
Ekonomi Hälsa Kultur Politik

Skatteväxling i butiken

Uppenbart är att moderatregimens påtänkta sänkning av matmomsen är ett slags valfläsk, en slibbig reform för folket i elfte timmen efter att ha haft en Ukraïna först-policy i tre år. Därtill ska sänkningen tydligen bara vara tillfällig och kortvarig, vilket accentuerar regimens illvilliga spel för galleriet.

Men principiellt är skattesänkningar alltid av godo, eftersom det med automatik ger högre utväxling i ekonomin. Skatter har vi på sprit och tobak för att stävja bruket, och när man har skatt på arbete och annat gods lägger man sordin även på sådan verksamhet. Desto underligare då att förment borgerliga ledarskribenter sågar förslaget för att istället förfäkta sossepolitik.

En invändning är att livsmedelsoligarkerna kommer att stoppa en del av förtjänsten i egen ficka, men då får man givetvis komplettera reformen med att stärka Konkurrensverket och ge myndigheten muskler. Det borde man göra oavsett, eftersom oligarkerna har för vana att «passa på» när tillfälle ges.

Till yttermera visso kunde man förfäkta att det kostar staten alldeles för mycket att så drastiskt sänka skatten, och att man borde ta det i smärre steg. Men det finns faktiskt ett mycket enklare sätt, som vi brukar kalla skatteväxling, ett ekonomiskt styrinstrument som ofta nyttjas med framgång.

På matens område skulle man slå två flugor i en smäll genom att helt ta bort momsen på råvaror och nyttig mat, och i gengäld ta ut en mycket högre mervärdesskatt på skräpmat och ultraprocessade substanser. Med tanke på att ultraprocess står för åttio procent av utbudet i butikerna, skulle det bli förtjänst för staten, samtidigt som hälsan (och därmed ekonomin) drastiskt förbättras på sikt.

Skattebefria.

Livets elementa ska således inte beskattas alls, det vill säga kött, fisk, ägg, grönsaker och dylikt, medan godis, bakverk, matoljor, margarin, flingor, färdigrätter, läskedrycker och ultraprocessade produkter i allmänhet borde taxeras på samma vis som tobak. Det är också i det senare segmentet handlarna kan ta ut sin vinst.

På Konkurrensverket åligger därför i första hand tillse att köttfärsen, mjölken, makrillen och grönsakerna hålls inom korrekta prisnivåer, med hänsyn till alla variabler, och för ändamålet ska man ha möjlighet att dela ut väldigt dryga böter. Pengar får man tjäna på lyxen, inte på nödvändiga basvaror – det gäller såväl staten som oligarkerna.

Dessvärre finns ingenting alls som tyder på att moderatregimen skulle vara intresserad av att förbättra folkhälsan och skattedifferentiera för en friskare befolkning. Tvärtom verkar ansvarigt statsråd köpt av Coca-Cola-bolaget, eftersom denne går på dess linje och förespråkar motion för att komma tillrätta med en taskig diet på ultraprocess. Kommer aldrig att funka, och ger heller inte klirr i kassan.

Tokbeskatta. Hur svårt kan det vara?
Kategorier
Hälsa Kultur

Långevitet

Imperietermen lyder longevity, men det är i själva verket ett lån från latinets longaevitās, med betydelse långt liv. Beståndsdelarna är longo (lång) och aevum (ålder, levnad), det senare med konnotation av evighet (grekiska αἰών eller eon på svenska). Så säger Wiktionary.

På ärans och hjältarnas språk skulle man då kunna tala om långevitet med samma slags lån (lång + evig samt en släng av vita, liv), i likhet med de romanska språkens longevo för samma ord långlivad. Bara det att långlivad är ett adjektiv, medan nyordet långevitet alltså är det substantiv vi söker. Jag koinade det, glöm inte det!

Begreppet i fråga är för närvarande på tapeten i mediekonglomeratens agendajournalistik, där den vänsterliberala ambitionen är att maxa både livet och «klimatet» med någon lämplig kombination av plantbaserade konkokter (ett annat ord som inte finns i svenska lexika) och religöst flagellantlik självplågan. Men utanför det mediala narrativet är saken emellertid ständigt aktuell, för att människan lider av dödsångest och sedan urminnes tider letar efter ungdomens källa och sätt att sakta ned åldrandet.

Life’s a beach (bitch), and the you die. Trots ständiga plågor och jämna krämpor söker man alltså förlänga lidandet så mycket det bara går, men det är i själva verket en pipdröm. Nämligen för att proceduren i sig kan gå till så mycken överdrift att det påverkar livskvaliteten negativt och därmed omintetgör ambitionen.

Men visst kan man påverka långeviteten eller livsspannet, men än viktigare är nog hälsospannet, det vill säga den tid vi befinner oss vid god hälsa. Optimalt sammanfaller de båda spannen, även om åldrandet för de flesta småningom leder till ohälsa, lidande och död.

Begreppen är givetvis sammanlänkade, och ohälsa är således ett förstadium till den oundvikliga döden. Den som drabbas av diabetes har tio år kortare livslängd att förvänta sig i medel, alltså sämre utfall både i livs- och hälsospann. Nämligen för att diabetes är ett uttryck för metabol ohälsa, med förgrening i andra uttryck som cancer och kardiovaskulära problem.

Den som söker långevitet kan alltså inte börja tänka på det på ålderns höst, utan måste redan i unga år ha en plan. Chips, cola och ultraprocessad skräpföda är inte förenligt med långt liv i allmänhet, men det är faktiskt inte heller den «plantbaserade» diet det vänsterliberala långkoksetablissemanget förespråkar.

Man kan alltså i studier inte påvisa någon som helst skillnad i mortalitet och livslängd mellan vegetarianer och allätare, medan de mer extrema veganerna i själva verket förefaller ha en markant ökad mortalitetsrisk på grund av vissa brister i näringsupptaget (framförallt B12). I vanlig ordning finns inga studier alls kring karnivor diet, kanske för att man är rädd för vad resultatet skulle kunna tänkas utvisa.

En «plantbaserad» diet är också ett recept för katastrof för äldre människor, vars accelererande muskelatrofi kräver ökad konsumtion av ägg och animalt protein för att hålla muskelmassan vid god vigör, i kombination med lämplig träning. En annan vanlig lögn från det vänsterliberala plantlägret är att «kolesterol» är en farlig substans, men det är i själva verket ett essentiellt hormon vars halt korrelerar väl med högre livslängd.

Vi trampar alltså i ett veritabelt minfält när det gäller åskådningar kring diet och hälsa, och det kan vara svårt att orientera sig i denna djungel av mestadels desinformation och önsketänkande. Det man faktiskt vet i ämnet är att vissa dietära mönster är långt viktigare än själva makronutrienterna i fråga, nämligen att äta hela ingredienser och verklig föda med någon form av temporal restriktion i kombination med regelbunden träning.

Kort och gott måste man ge kroppen det den behöver (näringsämnen), undanhålla kroppen det den inte behöver (ultraprocess, rökning), undvika övervikt samt låta organismen få den rörelse den är avsedd att utföra. Det är vad liv är i en definition, att underhålla en materieström med nutrienter i optimal ämnesomsättning.

Därvidlag måste man ständigt växla mellan ett anabolt eller uppbyggande stadium, som kräver protein och näringsämnen, samt ett katabolt eller nedbrytande i form av motion och kalorirestriktion. Utan den katabola fasen befinner sig organismen i en ständig anabol motsvarighet, vilket ger metabol överbelastning och småningom metabolt syndrom med hela raddan av symptom (övervikt, erektionsproblem) och åtföljande sjukdomar (diabetes, cancer).

Fasta eller tidsbegränsat ätande är således en given ingrediens i en plan för att maximera livslängden, men det måste som allt annat ske i balans. Den som fastar för jämnan riskerar att katabolisera sig själv sönder och samman och därmed utsätta organismen för alldeles för mycket skadlig stress.

På samma sätt är det inte optimalt att träna hårt sex dagar i veckan, men däremot att faktiskt röra på sig regelbundet i mer makligt tempo varje dag, att ta sina 15 000 steg för perfekt belastning. Periodisk «mikroträning» är inte heller att förakta, det vill säga att stillasittande kontorsråttor tar ett par minuter per timme för att studsa hundra gånger på stället och göra femtio armhävningar – över åtta arbetstimmar ger det en ganska tillfredsställande ackumulerad dos.

Långevitetsplanen kan alltså inskränka sig till ett vanemönster, och utöver detta behöver man inte tänka mer på saken. Vanor är automatiska beteenden, exempelvis att borsta tänderna, eller i detta fall att utföra någon form av regelbunden träning eller hålla sig till en viss diet och undvika vissa andra ämnen.

Det är i princip allt man kan göra för att maxa sannolikheten att nå både optimalt livs- och hälsospann, och sedan kan man bara hoppas att man inte blir överkörd eller ihjälskjuten under resans gång. Dör gör vi under alla omständigheter.

Det bästa du kan göra: rör på dig, ge kroppen den näring den behöver, och avstå allt det kroppen inte behöver.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik USA Vetenskap

Nya näringsrekommendationer

Så kallade näringsrekommendationer tenderar att svälla till Hallandsås-liknande megaprojekt med tiden, även om den hårda kärnan av (mestadels felaktiga) råd kvarstår år efter år. För varje ny utgåva tycks man bara linda in sagda kärna i allt mer fluffig retorik samt kombinera rönen med det senaste politiska modet.

De så kallade «nordiska näringsrekommendationerna», som inte är skrivna på ett nordiskt språk, väger exempelvis in på 374 sidor, men har mer med «hållbarhet» och «klimat» att göra än artriktig föda. Den amerikanska förlagan är på 453 sidor, även om den mer konsumentinriktade varianten «bara» räknar 164 sidor.

Motsvarande publikation år 2010 uppgick till 95 sidor, 2010 till 39 sidor och 1980 till 18 sidor. Men det bestående (och felaktiga) rådet i samtliga dessa skrifter kan sammanfattas i en enda mening: Begränsa tillsatt socker till högst 10 % av energiintaget, mättat fett till högst 10 :% och natrium till 2300 mg samt minska intaget av alkohol.

Åtminstone en person i den amerikanska administrationen har insett hur tokig denna ordning är, och har således lovat att dels sammanfatta nya näringsrekommendationer på fyra sidor och dels låta vetenskapen i ensamt majestät diktera dessa rekommendationer. Det visar sig nämligen att 95 % av de som arbetar med att ta fram rekommendationerna har uppdrag i livsmedelsindustrin, som därmed har ett stort inflytande i arbetet och dess resultat.

Det tycks inte spela någon roll att amerikanerna bara blir fetare och sjukare för varje år som går, rekommendationerna kvarstår ändå oförändrade. Man spelar helt enkelt «kvitt eller dubbelt» genom att slå allmogen i huvudet med allt tjockare publikationer, men vägrar uppdatera sina förlegade «rön» från anno dazumal.

Det är inte heller så att amerikanerna inte följer sagda rekommendationer, det gör man. Man äter exempelvis mer frukt än någonsin, närmare 200 kg per år och person, vilket är mer än fem gånger så mycket som de friskare och betydligt smalare japanerna. Mer frukt (= socker) är därför nog inte lösningen på problemet, men det är ändå det mantra som ideligen kablas ut.

Nu läser förstås ingen vettig människa näringsrekommendationerna, utan de är avsedda att studeras av det exponentiellt växande facket av «dietister» och andra med uppdrag att utfodra populasen i utvalda segment. De amerikanska rekommendationerna ligger till grund för vad som ingår i matkuponger i socialtjänstens regi (svaret är Coca-Cola och annan ultraprocessad föda, men inte riktig mat) samt vad som serveras i «skolavårdochomsorg».

Samma sak gäller i Sverige, varför man tvångsmatar åldringar med näringsfattig plantföda istället för artriktig animalisk mat samt på motsvarande vis gör skolelever särskilt trötta med «köttfria» dagar och annat vänsterpolitiskt trams. Man ska därför inte bli förvånad över att sagda elever utnyttjar raster till att handla «energidryck» och annat stärkande på rasterna.

Mannen som vill ändra på denna ordning, i USA vill säga, är förstås ingen mindre än Robert Kennedy, som får löpa gatlopp för sin omstridda syn på vaccin och en del andra hälsorelaterade frågor. I fråga om diet är hans insikter emellertid välgrundade, och han är tillräckligt med outsider – i likhet med resten av cirkus Trump – för att kunna åstadkomma verklig förändring.

Till sådan förändring hör bland annat att helt överge det ytterligt felaktiga och föråldrade rådet att begränsa mättat fett, och att istället slå ned på tillsatt socker, ultraprocessade substanser, tillsatser och annat skadligt. RFK vill vidare rensa ut flingindustrin från maktens korridorer, i enlighet med det inledande resonemanget ovan.

Foldern på fyra sidor är utlovad till hösten, och det ska bli spännande att se hur radikal omdaningen verkligen blir, samt vilket inflytande nya rekommendationer får på det amerikanska samhället och vilka ringar dessa sedan ger på vattnet runt om i världen. Om USA byter riktning, tenderar världen att följa med viss fördröjning, inte minst Sverige.

En välgrundad gissning är att rådet kring mättat fett försvinner helt och istället ersätts med en rekommendation att äta mer fett, då förstås inte i ultraprocessad variant utan i form av fisk, kött och ägg – artriktig föda som människan är utvecklad för. Troligen bannlyser man tillsatt socker helt och hållet samt förordar hela ingredienser i matlagning snarare än halvfabrikat.

De ultraprocessade fabriksoljorna som är så populära bland dessa organisationer lär också få sig en släng av sleven, i utbyte mot att rekommendera naturliga fetter som smör, sådan föda vi har livnärt oss av under tusentals år utan minsta problem. Så kallade välfärdssjukdomar är av helt modernt snitt och existerade bara på marginalen före industriell tid.

På den tiden tycks man ändå ha vetat ganska bra vad som utgör god föda, trots – eller tack vare – att man inte hade några «näringsrekommendationer» att tillgå. Människan har under sin två miljoner år långa existens klarat sig tämligen bra utan sådana rekommendationer, och frågan är varför de alltså behövs överhuvudtaget.

Svaret är för att det numera finns så mycket skräpföda att tillgå, medan den naturliga tillvaron erbjöd just naturliga råvaror och inget annat. Varför ska människan behöva flera hundra sidor av «rekommendationer» för att navigera i detta matlandskap, när man helt enkelt kan förbjuda eller åtminstone skatta skiten ur skräpet?

Det är den ordningen man borde sträva efter, och det är just vad RFK har som målsättning att göra. Rapsoljevänstern på Livsmedelsverket och den köpta klassen av korrupta politiker har småningom bara att följa.

Man behöver inte ens fyra sidor för att åskådliggöra det mänskliga behovet och motsvarande ickebehov – det räcker med en sammanfattande bild.