Kategori: Kina

Kategorier
Kina Politik

Litauisk korruption

Den litauiska regimen under Gabrielius Landsbergis agerar inte i enlighet med folkets vilja, utan tycks ha helt andra bevekelsegrunder. Frågan är vilka de verkliga motiven är för Litauens utrikespolitiska fadäser på senare tid, vilka flotta erbjudanden från främmande makt man har lockats av?

Enigt en opinionsundersökning beställd av utrikesdepartementet stödjer blott tretton procent av litauerna regeringens knasiga politik gentemot Kina, det vill säga att reta upp Beijing i en av dess absoluta kärnfrågor genom att låta Taibei öppna ett representationskontor i namn av «Taiwan», vilket implicerar en formell ambassad för ett självständigt land.

Det är helt enkelt en märklig åtgärd från ett pluttland att på det sättet lägga sig i kinesisk politik och utmana Zhongnanhai. Även med utvecklingsstöd från Taibei och finansiell ammunition från USA, kommer man i längden inte att kunna stå pall mot trycket när den ena leveranskedjan efter den andra slits sönder och pajar landets lilla ekonomi.

Kina har förstås ingen skyldighet att handla med Litauen, och har heller ingen vilja att göra så när det ettriga litauiska ledarskapet kastar handsken och spottar Beijing i ansiktet. Vilnius får helt enkelt stå sitt kast, och det kommer småningom att stå landet dyrt, vilket man på sina håll redan har insett.

Europa observerar utvecklingen, men kan inte komma till undsättning. Principen om ett Kina ligger fast, och det ligger inte i Europas eller enskilda europeiska länders intresse att angripa Kina i nyckelfrågor av det slaget. Man får hoppas att även Sverige tar notis, och inser priset av att bråka alldeles i onödan.

Kategorier
Kina Politik Teknik Vetenskap

Kinas fusionsenergi

Hefei Tokamak 7 slog nyligen nytt världsrekord i att upprätthålla ett plasmaflöde om sjuttio miljoner grader i närmare arton minuter, en temperatur som är nära fem gånger hetare än solens kärna. Därmed har ytterligare ett steg tagits mot bruk av fusionsenergi, och det är kanske så att det blir kineserna som tar världen ur energikrisen.

Detta för att Kina har mest behov av energi för att fortsätta växa och anta sin roll som dominerande global aktör, samtidigt som fossilt bränsle småningom kommer att fasas ut eller rent av sina. Även kärnkraften har förstås ett slutdatum, samtidigt som vindsnurror och solpaneler inte kan ersätta framtida behov. Vidare finns klimatfrågan i fonden.

Människans behov av energi växer fortare än folkmängden, och ett mått på en civilisations grad av avancemang kan faktiskt mätas i termer av energi. Mätt med Kardasjevskalan närmar sig jorden en civilisation av typ I, vilket fordrar just fusionsenergi.

Energibehovet ökar och fossila bränslen kan inte ersättas med solpaneler och vindkraftverk.

Nöden är alla uppfinningars moder, och därför kommer fusionsenergi småningom att bli verklighet. Att tekniken ännu inte har förverkligats beror på att det är en grannlaga uppgift att innesluta en minisol om hundra miljoner grader i ett magnethölje, och att det krävs enorma energimängder för att tända fusionsgnistan.

Till dags dato har man bara nosat på en effektkvot större än ett, det vill säga fått ut mer energi än man tillfört, och för att det ska vara meningsfullt måste man således uppnå en positiv nettoeffekt under kontinuerlig drift utan att minisolen läcker eller krånglar.

När man väl uppnår det stadiet finns i princip oändlig mängd energi i form av deuterium och litium i havsvatten, motsvarande miljarder års bruk. Det är vidare en ren och säker energikälla som inte erbjuder problem med restprodukter eller vapenframställning.

Framtidens energi kommer att vara ytterligt billig och stabil i pris, och när den väl tas i drift i större skala behövs inte längre vindkraftverk eller solpaneler för annat än särskilda tillämpningar. De investeringar som görs nu i «förnybar» energi kan således mycket snabbt gå kassettbandsdöden till mötes som en obsolet, dyrbar och klumpig teknik.

Kategorier
Kina Politik

Litauen kroknar direkt

Den lilla baltiska sovjetstaten ville av någon anledning reta upp Beijing genom att låta öppna ett representationskontor i namn av «Taiwan» snarare än som brukligt «Taibei». Det strider mot vedertagen internationell policy, och utgör i Zhongnanhais optik ett försök att stärka secessionistiska krafter på ön.

Bakom scenen finns naturligtvis USA i någon kapacitet, bland annat som finansiellt stöd, i det givna syftet att söka taiwanesisk självständighet och därmed mucka gräl med Kina. Det är en del i en omfattande ambition att sabotera, obstruera och innesluta Kina.

Det är nämligen uteslutet att ett pluttland på egen hand skulle inlåta sig i en sådan manöver, etfersom konsekvenserna blir kännbara. Fråga bara Norge, vars stortingsutsedda nobelkommitté valde att belöna en kinesisk dissident och därmed placerades i frysboxen under åtta års tid. Norrmännen kröp sedermera till korset.

Litauens export till Kina uppgår visserligen bara till en procent och importen till tre, men det är även en fråga om underleverantörer från andra länder i EU. Efter att de diplomatiska relationerna nedgraderades, tog Kina helt sonika bort Litauen från sina handelssystem, med resultat att Litauens försörjningskedja började hacka betänkligt.

Problemen spillde även över på andra medlemsländer, men EU som helhet har ingen egentlig möjlighet att agera utan att fördjupa krisen och lägga krokben för sig själv. USA kan inte heller lösa den typen av problem, och kan inte hålla Litauen under armarna mer än tillfälligt.

Landets president Gitanas Nauseda berättar således nu att det var ett «misstag» att öppna kontoret i Taiwans namn, och hävdar att han inte blev konsulterad i ärendet. Han måste dock rimligen ha känt till kalabaliken, och kunde således ta eget initiativ. Att visa ånger löser dock inga problem, och Litauen måste således agera för att återställa status quo.

Man hävdar från Litauens sida att Kina har tagit ett «politiskt steg» genom att «hota» medlemsstater i EU, men det verkliga politiska intrånget är alltjämt när enskilda länder försöker lägga sig i Kinas angelägenheter, enkannerligen att försöka bryta loss en del av dess territorium.

Det kunde vara hög tid att frångå den sortens interventionistiska politik, och sköta sina egna bestyr istället för att ständigt och jämt lägga näsan i blöt i andras affärer. Dels är det tämligen lönlöst, eftersom Kina aldrig kommer att släppa Taiwan, och dels är det kontraproduktivt, vilket exemplen Norge och Litauen visar.

Kategorier
Asien Foto Kina Kultur Politik

Sneda ögon

Kommer du ihåg «debatten» om Fazers godis «Kina», vars omslag pryddes av en stiliserad kines med rishatt och sneda ögon? Rabaldret var en del i den intermittenta rasismdebatten, i vilken någon adopterad korean fick ett grand mal över denna «förnedrande» yttring i syfte att leka uppmärksamhetshora.

Själv skrev jag i ett numera avpublicerat blogginlägg att kineserna själva knappast skulle uppfatta «rasismen» i fråga, i det att man har liknande stiliserade figurer i den egna kulturen, och inte heller har samma wokeliberala tradition som vi.

Däremot har man en viss överkänslighet i fråga om utlänningars stereotypa skildring av kineser, exempelvis att imitera kinesiska drag genom att med fingrarna dra ut ögonen i långsmalt och snedställt utförande, eller att i film och annan kultur framställa kineser på ett förment förnedrande vis.

Men även i Kina finns fotografer och andra som arbetar med liknande framställningar, nämligen för att stereotypen har en verklig förlaga i form av särskilt framträdande drag av det slaget. Det är det så kallade mongolvecket som ger detta synnerligen «orientaliska» utseende, med små, långsmala och veckade ögon – 眯眯mimi眼yan eller kisande ögon.

Det är ytterst en evolutionär anpassning till kyla, och dragen förekommer främst bland nordkineser, men även bland samer och andra nordeuropéer. Sydkineser har således vanligen en rundare ögonform än nordkineser, mongoler och tibetaner.

Qingdynastin grundades av invaderande manchuer från norr, och således var även idealet som framställdes av nordlig typ. Här en manchuisk kurtisan vid hovet, cirka 1750, med typiskt små och smala ögon.

Skönhetsideal tenderar att växla, och traditionellt har det mongoliska draget haft en hög ställning, vilket man enkelt kan konstatera genom att betrakta äldre konst från Kina och Japan. Snedställda ögon överdrevs ofta dramatiskt för att ytterligare framhäva egenskapen.

Numera är runda ögon ett ideal, delvis som ett västligt inflytande, vilket har föranlett en hetsig debatt om hur kineser framställs i konst, reklam och kultur. Modellen 菜Cai孃孃niangniang (Matgudinnan) har således hamnat i blickfånget för en serie reklambilder, i vilka hennes typiskt nordkinesiska drag framhävs.

菜嬢嬢 (Cai niangniang) i reklam för Tre ekorrar (三只松鼠, San zhi songshu).

Själv frågar hon sig varför man inte kan representera Kina om man har små ögon, och konsensus efter slaget i sociala medier är att det kan man visst. Även i utländsk rapportering ställer man sig frågande till metadebatten, och undrar om woke nu har kommit till Kina.

De flesta utlänningar har visserligen svårt att se skillnad på östasiater, och ser de flesta som ungefärligen samma typ, men är ändå medvetna om just detta särdrag, för att det på något sätt är definierande för stereotypen, om än inte den vanligaste egenskapen.

För egen del är jag ytterligt förtjust i båda typer, och 菜Cai孃孃niangniang är fantastiskt vacker med sitt kantigt skurna utseende och långsmala drag. Hon är från 乐山Leshan i 四川Sichuan i västra Kina, med ett för trakten otypiskt utseende.

Shen Yue (沈月) i The Yinyang Master (侍神令, Shishenling) representerar ett nutida kinesiskt ideal med runda ögon och mindre framträdande kantveck. Hon är från Hunan (湖南) i södra Kina.

Kategorier
Hongkong Kina Politik

Nystart i Hongkong

Parlamentsval har hållits i Hongkong, efter att ha blivit uppskjutet i ett år på grund av pandemin. Om man får tro västerländska medier är valet meningslöst och demokratin krossad, men förhållandet är snarare det motsatta.

Man ska här ha i åtanke att Hongkong i egenskap av brittisk kronkoloni från 1841 till 1997 inte hade någon som helst form av demokrati, utan styrdes av en guvernör utsedd av London. Undersåtarna var inte ens medborgare i Storbritannien. Grundläggande demokratiska reformer infördes i all hast strax innan överlämnandet 1997.

De reformerna har sedermera utvidgats, och sedan 1997 väljer medborgarna således sin egen chefsminister. Ledamöter till parlamentet Legco (立法会, Lifahui) väljs dels i geografiska valkretsar, det vill säga direktval, dels i funktionella valkretsar bestående av representanter för Hongkongs näringsliv, och dels i en nyinrättad särskild valkommitté, i ett förhållande som har skiftat.

Nytt i detta val är att de geografiska valkretsarna enbart samlar 20 mandat, ned från 35, samtidigt som de totala mandaten utvidgas från 70 till 90. I den meningen kan man förvisso tala om ett smärre bakslag för demokratin, då företrädare för näringslivet och den särskilda valkommittén har ett givet övertag framför fristående kandidater.

En annan nyhet är att kraven om patriotism har skärpts, i enlighet med den säkerhetslag som Beijing instiftade föregående år, och att kandidater därför prövas på förhand för att sålla bort secessionister och andra som inte har för avsikt att upprätthålla grundlagen. De prövades tidigare i efterhand.

The Hong Kong Special Administrative Region is an inalienable part of the People’s Republic of China.

Artikel 1

Det är definitivt ett bakslag för krafter som vill nyttja oppositionella i Hongkong för att driva sin egen geopolitiska agenda gentemot Kina, eftersom man därmed täpper till den sortens illvilliga inflytande. De element som under lång tid eldade massorna att storma parlamentet, förstöra infrastruktur och begå våldshandlingar har därmed eliminerats från den politiska processen.

Det är inte och har aldrig varit förenligt med grundlagen att misskreditera den egna nationen och samarbeta med främmande makt för att förstöra det egna samhället. Och i en rättsstat är det framförallt av vikt att grundlagen följs, vilket är fallet i Hongkong (men inte alltid i Sverige).

The Hong Kong Special Administrative Region shall enact laws on its own to prohibit any act of treason, secession, sedition, subversion against the Central People’s Government, or theft of state secrets, to prohibit foreign political organizations or bodies from conducting political activities in the Region, and to prohibit political organizations or bodies of the Region from establishing ties with foreign political organizations or bodies.

Artikel 23

Grundlagen föreskriver (artikel 23) således att Hongkong själv ska införa en säkerhetslag, ett uppdrag som har obstruerats av oppositionen sedan 1997. Samma grundlag (artikel 18) ger Beijing rätt att i vissa fall förkunna lag genom dekret, enkannerligen i fråga om den nationella säkerhetslagen, vilket man fann för gott att göra efter två år av upplopp.

National laws shall not be applied in the Hong Kong Special Administrative Region except for those listed in Annex III to this Law. The laws listed therein shall be applied locally by way of promulgation or legislation by the Region.

Artikel 18

Vulgärretoriken är därför felaktig och har ingenting med verkligheten att göra, exempelvis det absurda påståendet att det oberoende rättsväsendet har satts ur spel. Ingen har petat i rättsväsendet, och Hongkongs domarkår är intakt, med ett fortsatt inslag av ledamöter från Storbritannien och andra länder. Reformerna har skett helt och hållet i enlighet med den grundlag som drogs upp som ett resultat av den sinobrittiska deklarationen 1984, och det är det oberoende rättsväsendet som har tolkat säkerhetslagen.

Ledande företrädare för secessionism har som en konsekvens lagt ned sina ambitioner, och gör hädanefter klokt i att arbeta för staden och nationen snarare än för utländska krafter. En del har lagförts för konspiration med främmande makt, exempelvis i syfte att få andra nationer att sanktionera den egna staden, och ytterligare andra har «flytt» och beviljats «asyl» i främmande land, där man hoppas kunna fortsätta en meningslös kamp för ett «självständigt» Hongkong.

Den typen av förrädare kommer dock snart att förlora i relevans, särskilt som de inte längre är nyttiga pjäser för fientligt inställda regimer. Demokrati är ett föredömligt system, men inte till den grad att man förråder sitt eget land och blir en marionett för främmande makt – det tillåts ingenstans.

Hongkong kan därmed få andrum efter flera år av turbulens, och det är av vikt att det nyvalda parlamentet snabbt kommer på banan med önskvärda reformer för att förbättra villkoren för medborgarna, så att Hongkong kan återta sin förlorade gloria.

Valdeltagandet har visserligen gått ned till ynka 30.2 %, och Hongkong har av tradition ett lägre valdeltagande än i västländer, men det är samtidigt en nystart. Mer politiskt engagemang lär komma när fokus sätts på vardagsnära frågor som bostäder och ekonomi, det vill säga sådant som på riktigt angår medborgarna.