Kategori: Vetenskap

Kategorier
Hälsa Politik Vetenskap

Piller mot fetma?

Så kallade nätläkare förskriver tydligen diabetesmedicin till personer som vill gå ned i vikt, vare sig de är motiverat överviktiga eller ej, därtill utan att ha träffat vederbörande. Detta enligt en granskning i medier. Förvånande är det inte, men är det en hållbar strategi och en uppbygglig praxis?

Argumenten emot är legio. Dels nyttjar man medicin avsedd för andra ändamål och patientgrupper, varvid brist kan uppstå. Dels skickar man notan till skattebetalarna, då receptbelagda läkemedel faller under högkostnadsskyddet. Och dels bryter man mot allsköns regler för att kunna tjäna en hacka, och man undrar förstås varför ett fenomen som nätläkare överhuvudtaget får förekomma.

Men det främsta problemet är att man inte angriper grundorsaken, utan ger en tillfällig behandling efter vilken patienten återfaller i tidigare mönster. Alternativt måste man ge en livslång behandling, vilket varken är medicinskt eller ekonomiskt motiverat under den försäkringsmodell som gäller.

Det är vad jag skulle vilja kalla den additiva modellen, det medicinindustriella komplexets metod för att söka behandla medicinska problem med piller istället för att åtgärda de grundläggande orsakerna till problemet, i syfte att invagga patienten i permanent beroendeställning till medicinmän och läkemedelsoligarker. De senare gör nämligen inga bra affärer så länge människor håller sig friska.

Sådant beroende förekommer sedan länge för personer med diabetes typ 2, där man ger den substans (insulin) som orsakar problemet (insulinresistens). Sådan förvärvad diabetes och annan metabol ohälsa är ofta ett resultat av fetma och inaktivitet, varför man kan slå flera flugor i en smäll genom att offerera långvarig prenumeration av piller mot ett flertal åkommor.

Medlen fungerar på en rad olika sätt, som att sänka glukoshalten i blodet. Men detta kan man åstadkomma på helt naturlig väg genom att lägga om till kolhydratfattig kost, i vad man kan benämna den subtraktiva modellen. Man eliminerar då den faktor som ger förhöjt blodsockervärde, varvid stabila nivåer erhålls och därmed även långvarig mättnad.

Men i fetmavården rekommenderar man tvärtom människor att huvudsakligen följa «svenska näringsrekommendationer» utformade av Livsmedelsverket, vilket innebär ett huvudsakligt energiintag i form av kolhydrater. Man rekommenderar således bröd och spannmål, just de grupper som ger stor variation i blodsocker och insulinsvar, och som en följdeffekt hungerkänslor.

Samma rekommendationer förordar vidare att man ska välja magra mejeri- och andra produkter, och uttrycker speciellt en förlegad syn kring mättat fett. Samtidigt förordar man n6-rika så kallade vegetabiliska fetter som ersättning, fleromättade fetter som enkelt oxiderar och skapar stor obalans i omsättningen. Med sådana rekommendationer är det inte konstigt att fetman fortsätter att öka, för det är inte en lösning på problemet, på samma sätt som insulinsprutor inte är en lösning för insulinresistens.

Felaktiga rekommendationer ger felaktiga resultat, och därför söker man komplettera med tillsatser i form av hormonreglerande piller och injektioner istället för att gå till problemets rötter, det vill säga att åtgärda insulinresistens och åtföljande komplikationer som fetma och diabetes genom att ordinera en korrekt handlingsplan.

En sådan kan bestå av exempelvis ketogen kost under en längre tid för att återställa hormonnivåerna och åtgärda insulinresistensen, varefter man kan indoktrinera patienten i mer hållbara livsmönster avseende diet och motion.

Medicinmän bör alltså hellre ordinera ägg och bacon med grönsaker än piller, samt i övrigt anmoda patienten att helt undvika socker, matoljor, bröd, pasta, färdigmat, lågfettprodukter och annan bearbetad skräpföda samt även fruktosrik frukt. Patienten bör vidare uppmuntras att på sikt dra ned antalet mål till två eller rentav ett per dygn under ett kortare ätfönster om högst åtta timmar per dygn, samt att skrota alla former av «mellanmål», för att ge kroppen erforderlig tid att bearbeta ohälsan – även detta går under den subtraktiva modellen.

Detta är realiserbart just på grund av att man håller blodsockerhalten på en låg och jämn nivå, och just därför kan man börja bränna av överflödigt fett samt reparera sin insulinresistens. Så länge blodsockret är högt lagrar kroppen nytt fett snarare än att bränna av existerande. Och så länge man har insulinresistens är cellernas åtkomst till energi rubbad, med resultat att man är konstant hungrig och istället lagrar energin som ytterligare fett i en synnerligen ond cirkel.

Givet att de förskrivna pillerna angriper blodsockret är det ganska uppenbart att mekanismerna är allmänt kända, men ändå praktiserar men inte kunskapen i en mer profylaktisk anda enligt ovan, utan håller fast vid gammal skräpvetenskap och ordinerar hellre medicin än metoder och fungerande rekommendationer. Det är inte hållbart över tid, varken för berörda individer eller för samhället i stort.

Detta är vad läkare borde ordinera i största allmänhet, snarare än kemikalier med ett långt register av biverkningar.
Kategorier
Hälsa Vetenskap

Korrekt kostmodell

För optimal hälsa berättar vetenskapliga resultat att det är viktigare hur man äter än vad man äter, nämligen att man tillämpar någon form av tidsbegränsat ätande, det vill säga periodisk fasta. Man får här bäst resultat ju kortare intervall man väljer, men för de flesta torde ett dagligt ätfönster om åtta timmar vara enklare att upprätthålla över tid. Man får samtidigt bäst effekt om ätfönstret placeras under de mest aktiva timmarna av dygnet.

På frågan vad man bör äta är svaret allsidigt, med näring från både animaliska och vegetabiliska källor. För optimal hälsa och långt liv bör man sträva efter att öka inslaget av grönt, men aldrig så långt att man utesluter animaliska produkter. I termer av diet är veganism en av de mer skadliga varianterna.

Bland animaliska produkter är fisk av det nyttigaste slaget, inte minst för riklig halt av fettlösliga vitaminer ADEK samt fettsyror av typ omega-3. Rött kött är å andra sidan en utmärkt källa till B-vitaminer, järn och en rad andra mikronutrienter, medan ägg ger den fullvärdigaste sorten av protein.

Det finns ingen vetenskapligt grundad övre gräns för hur mycket rött kött eller fisk man bör äta, och inte heller har mild kurering i form av rökning och saltning någon inverkan på hälsan. Avgörande är istället det totala kaloriintaget under dygnet i förhållande till energiförbrukningen.

Betydligt viktigare ur hälsosynpunkt är att undvika bearbetade livsmedel av olika slag, det vill säga produkter som har formats i komplexa industriella processer. Färdigmat, flingor, matoljor och liknande hör till denna kategori. Istället ska man bejaka naturliga hela ingredienser i egen matlagning.

En uppbygglig hälsomodell.

Bland fettsyror är omega-3 och omega-6 essentiella, och måste tillföras kroppen med födan. Normalt ska de föreligga i någorlunda rimlig proportion, men på grund av förekomsten av bearbetade livsmedel har balansen rubbats betänkligt, vilket får konsekvenser för ämnesomsättningen, bland annat i form av störd mättnadsmekanism.

Omega-6 förekommer naturligt i raps och liknande grödor, och framställs industriellt i form av vegetabiliska matoljor som rapsolja, som sedan nyttjas flitigt i bearbetade livsmedel, bakverk, margarin och andra produkter. Detta är den primära orsaken till att bearbetade livsmedel bör undvikas.

Den sekundära anledningen är tillsatt socker, som i kombination med vegetabilisk olja är ett recept för metabol katastrof. Det är härur man kan härleda huvudorsaken till den accelererande fetmaepidemin, även om en rad andra parametrar också är av betydelse.

En sådan är givetvis motion, som utövas i alldeles för liten grad av moderna sociala medier-knarkande personer med alldeles för mycket stillasittande. En rekommenderad daglig dos motion är inte tio tusen steg, utan snarare femton tusen. Gång räcker alldeles utmärkt, men för optimal hälsa krävs även någon form av regelbunden aerobisk och anaerobisk ansträngning under en tid.

Matcirkel. Grunden för en allsidig kost.

Omegafettsyrorna är fleromättade fetter av strukturell betydelse för celler, och de nyttjas således inte primärt för energiutvinning. Fleromättade fetter är samtidigt väldigt instabila, och oxideras lätt till transfetter, i såväl matlagning som i kroppens förbränning.

För energi ska istället mättat fett som smör nyttjas, och i kallt format enkelomättade fetter som olivolja till salladen. Detta är de naturliga fetter människan har nyttjat under hela sin existens, och det är bara under de senaste hundra åren fleromättade varianter har nyttjats för ändamålet – en period som råkar sammanfalla med allt högre prevalens av hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer, i utmärkt korrelation med bruket av sådana matoljor.

Antimatcirkel. Bara för festligare tillfällen.

Under dessa randvillkor är en optimal energifördelning av makronutrienter sådan att fett dominerar med cirka sextio energiprocent, följt av protein med tjugofem och kolhydrater med femton. Det är kanske inte riktigt vad Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten föreslår, men de har å andra sidan misslyckats fullständigt med att hantera den ökade sjukligheten och står handfallna med gammal skräpvetenskap utan värde.

Det som redovisas här är en korrekt kostmodell av modernt slag, en rationell teori som är enkel att följa och som ger resultat i form av optimal hälsa och därmed förutsättningar för både långt livsspann och långt hälsospann.

Matpyramid. I botten den fundamentala animaliska och vegetabiliska grunden, i toppen sockret och de industriella oljorna.
Kategorier
Politik Vetenskap

Klimatkapplöpning

Milankovićcykler är tre slags variationer i hur jorden uppför sig i relation till solen. Dels föreligger en variation i excentricitet, det vill säga i vilken grad banan runt solen är elliptisk eller mer cirkulär. Ju mer elliptisk den är, desto större variation föreligger mellan årstiderna, särskilt vinter och sommar.

Skillnaden i solinstrålning kan uppgå till 23 %, med följd att vintrar och somrar kan bli kortare eller längre. Om somrarna blir kortare och därmed kallare innebär det att inte all snö smälter under säsongen, utan successivt byggs på. Med ökad albedoeffekt (reflektion av solstrålning) bildas ett allt tjockare täcke av snö och is, varvid en nedisning sker. Periodiciteten för excentriciteten har tre komponenter om 95k, 124k och 405k år, som inbördes kan förstärka eller försvaga den sammanlagda excentriciteten.

Även jordens axellutning varierar över tid, nämligen mellan 22.1 ° och 24.5 ° över en period om 41k år. Ju större lutning, desto större kontraster mellan årstiderna, och därmed även variationer i temperatur, kryosfärens omfattning och så vidare.

Slutligen föreligger en variation i jordens precession (vridning), varvid axelns förlängda riktning varierar över tid. För närvarande pekar axeln i riktning mot Polstjärnan, men kommer i en framtid snarare att peka mot Vega, innan förloppet reverseras. Periodiciteten är här 26k år, och kompletteras av en precession i banan runt solen med en periodicitet om 112k år.

Temperaturvariation under geologisk tid.

De tre cyklerna samverkar i ett intrikat samspel, och bestämmer de stora klimatiska variationerna över geologisk tid. Särskilt bestämmer de hur nedisningar sker under den kvartära istid som föreligger sedan 2.58M år, och de tenderar att pulsera med cirka 100k år, från en tidigare snabbare puls om 41k år – båda är perioder i milankovićcyklerna.

Definitionen av istid är att en kryosfär i form av polarkalotter existerar, vilket inte är jordens normaltillstånd, men väl dess nuvarande status. Sedan tolv tusen år befinner vi oss i ett interglacialt stadium mellan nedisningar, en kort varm period under vilken den mänskliga civilisationen har etablerats med jordbruk, stadsbildning, skrift och teknologi.

Allt annat lika gäller att en kallare period mot en ny nedisning föreligger, med början för åtta tusen år sedan. Men här gäller som bekant sedan 1750 att antropogen uppvärmning genom industriella processer och utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären abrupt har avbrutit den trenden, och istället registrerar vi en för geologiska förhållanden snabb uppvärmning.

Snabb uppvärmning efter senaste nedisningens slut, följt av långsam avkylning under åtta tusen år, och därefter antropogen uppvärmning under industrialisering.

Trots omfattande politisk aktivism finns inget som i realiteten hindrar att den uppvärmningen kommer att omfatta inte bara två och tre grader, utan snarare fem och sex innan kolet och oljan har förbrukats. I det senare fallet upphör kvartär istid småningom (om tusentals år), och jorden blir åter isfri, med avsevärt varmare klimat i latitudinell riktning samt en inte föraktlig höjning av havsnivån.

Eftersom det senare sker över lång tid är det nog ändå inte den «kris» man utmålar det som, utan människan anpassar sig naturligt som hon alltid har gjort. Det är en katastrof bara i meningen att dagens kuststäder inte kommer att finnas kvar för evigt, men den sortens stabilitet är ändå helt onaturlig för jordens vidkommande. Jorden kommer däremot inte att «brinna upp», och inte heller kommer något «massdöende» att ske.

Men om man ändå lyckas i föresatsen att hejda uppvärmningen vid 2–3 ° uppstår ett intressant dilemma, nämligen vilken av de båda drivkrafterna som är starkast. Om kryosfären ligger kvar intakt kommer milankovićcyklerna åter att pressa ned temperaturen successivt, tills en ny nedisning sker, om än med några graders förskjutning.

Det är inte ett omedelbart problem givet cyklernas långa periodicitet, men förr eller senare – säg 20k år – står mänskligheten ändå inför problemet att hantera ett istäcke som breder ut sig söderut, som tidigare i den geologiska historien.

Om man tror att smältning av permafrosten och Grönland är ett problem, är det nog ändå inget mot att hela Nordeuropa blir permanent isbelagt och att kalla och varma torröknar breder ut sig i världen i övrigt – där är det egentliga slutet på civilisationen.

Kategorier
Politik Vetenskap

Istidens slut

I mer vardagliga termer brukar man tala om att den «senaste istiden» upphörde för tolv tusen år sedan, varefter områden som Sverige kunde koloniseras. Men i själva verket var det då den senaste nedisningen som drog sig tillbaka, efter drygt hundra tusen års verkan, som en del i den kvartära glacialen från 2.58 Ma sedan och framåt.

Istid har vi annars haft i 33.9 miljoner år, och har fortfarande, nämligen kenozoisk istid. Istid är per definition en geologisk tidsperiod i vilken en kryosfär föreligger, alltså poler täckta av is. Det är inte jordens normaltillstånd, utan har bara förelegat under 15 % av planetens existens.

Normaltillståndet är istället drivhusklimat, med temperaturer från 28 °C vid ekvatorn till runt nollpunkten vid polerna, vilket medger rikt liv över hela planetens yta. Även vid drivhusklimat förekommer is och snö, men inte i form av kontinenter som Arktis och Antarktis – eller som en snöbollsjord, vilket har förekommit ett par gånger.

Det är viktigt påpeka att jorden inte kan bli så mycket varmare än så, och det finns alltså inte någon som helst risk för att planeten ska «brinna upp» eller bli «obeboelig». Det finns inte heller någon risk för att mänskligheten ska försvinna, eftersom människan är ett ekvatordjur särskilt anpassat till drivhustemperaturer.

Däremot kommer vidare global uppvärmning att småningom smälta polerna och därmed bidra till istidens slut, med konsekvenser att havsnivån höjs ytterligare sjuttio meter. Men eftersom det är en process som sker över tusentals år kommer det inte att märkas i realtid, och konsekvenserna hanteras enkelt av kommande generationer.

New York kanske inte kommer att finnas om fem tusen år, men å andra sidan är det ingen som i dag saknar Birka, Shangdu, Loulan eller Machu Picchu. Städer kommer och går, naturen ändras kontinuerligt och människan följer i dess spår. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara. Vad är det man är så rädd för?

Kategorier
Kina Politik Ryssland Teknik USA Vetenskap

梦天 Mengtian – drömmar om himlen

Laboratoriemodulen 梦天Mengtian (Drömmar om himlen) har skjutits upp från Wenchang i Hainan, och kommer inom någon dag att docka med rymdstationen 天宫Tiangong (Himmelspalatset). Det blir därmed den tredje modulen i ordningen, efter huvudmodulen 天和Tianhe (Himmelsk harmoni) och labbmodulen 问天Wentian (Frågor om himlen).

Därefter återstår bara teleskopmodulen 巡天Xuntian (Inspektera himlen) innan rymdstationen är komplett i slutet av 2023, även om teleskopet är en fristående modul. Tiangong som enskild struktur blir därmed fullständig med Mengtian, om allt går efter ritningarna.

Kinas rymdstation blir den mest moderna till dags dato, och snart även den enda, då Internationella rymdstationen ISS kommer att skrotas. Givet fiendskapen mellan delägarna Ryssland och USA lär inte någon efterföljare komma på plats inom en snar framtid, och de privata och andra alternativ som föreligger på ritbordet är inte jämförbara med Tiangong.

Tiangong är vidare öppen för internationellt deltagande från vänliga nationer, till vilka förstås inte räknas USA – nationen har i lag förbjudit Nasa att samarbeta med kinesisk rymdindustri som ett led i den övergripande strategin att ringa in Kina och lägga sordin på dess utveckling. Därmed har man bara sporrat till en ny rymdkapplöpning, där Kina tar täten och USA halkar efter – fiaskot Artemis är fortfarande strandsatt.