Moderatregimen uppdaterar direktiven till Rapsböndernas centralorganisation Livsmedelsverket, efter att myndigheten aviserat förslag till nya kostråd. Det gäller framförallt rekommendationer kring rött kött, som föreslås ändras från 500 gram till 350 gram per vecka, och där regeringen ser att myndigheten har ett alldeles för ensidigt och snävt fokus på klimat.
Den nya politiska styrningen innebär således att verket åläggs att bredda kriterierna, och att i konsekvensanalysen undersöka hur rekommendationen kring rött kött antas påverka folkhälsan, den biologiska mångfalden, livsmedelsberedskapen och livsmedelsproduktionen, utöver den klimatmässiga aspekten.
Man ska här vara klar över att de så kallade Nordiska näringsrekommendationerna har tagits fram med klimatet som övergripande ledstjärna, så till den grad att en rad forskare har lämnat arbetet i protest. Det blir aldrig bra när man låter en enskild parameter utgöra överideologi, och det gäller även i detta fall.
I praktiken innebär rekommendationen att allmogen måste skära ned sin konsumtion av rött kött med två tredjedelar, vilket om det skulle infrias dels skulle medföra omfattande konsekvenser för boskapsnäringen, och dels påverka folkhälsan tämligen negativt.
De «studier» Livsmedelsverket åberopar är av epidemiologisk natur, med relativa riskfaktorer av så ringa grad att det inte går att skilja från statistiskt brus. Det finns helt enkelt inga som helst bevis av värde för att rött kött skulle vara hälsovådligt i något som helst avseende och i någon som helst dos, men man anför ändå en sådan diskurs.
Nämligen för att man är helt uppsnurrad kring klimataspekten, och därför griper varenda halmstrå för att forma verkligheten efter den ideologiska kartan. Så får vetenskapligt arbete helt enkelt inte bedrivas, och sådan doktrinär rappakalja är inte till båtnad för det svenska folk och den svenska nation.
Uppenbart är att landsbygdsministern här har tagit till sig av den kritik som har framförts kring verkets förvirrade arbete, bland annat om biotillgänglighet av järn vid en så ytterligt ringa mängd kött, enkannerligen med avseende på flickor och unga kvinnor. Kullgren kunde lika gärna ha utökat med vitaminer A, D, E, K och B₁₂, som samtliga har animaliskt ursprung, likväl som med omega-3-fettsyror.
Men mer centralt ur regeringens synpunkt tycks vara hållbarhetsaspekten, där det etablerade ekosystemet med boskapshållning i kombination med odling av grödor utgör en stabil helhet som riskerar att omintetgöras med en ekofascistisk hållning kring kött. Det går därvid stick i stäv med ambitionen att säkra den svenska livsmedelstryggheten och stärka det civila försvaret, vitala aspekter som helt enkelt måste gå före flummig rödgrön ideologi.
Allra viktigast är dock människors hälsa, och den får inte vara föremål för kompromiss med politiska mål. Regeringen borde därför inrätta ett institut som alldeles förutsättningslöst och med den högsta grad av vetenskaplig stringens ger kostråd ur och enbart ur hälsomässig aspekt, så får de andra komponenterna delibereras med sådana råd som utgångspunkt. Folket ska veta vad som är nyttigt per se att äta, och till den kategorin hör definitivt rött kött.
Kommunistwebben likväl som myndighetsvänstern har ett helt instrumentalt förhållande till vetenskap, och man väljer sina körsbär med den största noggrannhet för att få statistiken att passa narrativet och den ideologiska modedoktrinen för dagen. Exempel i veckan utgörs av någon vegan i Aftonbladet vid namn Amelie Björck, som missbrukar fakta och hittar på sina egna samband för att förfäkta sin ståndpunkt.
Denna är att allt talar mot köttkonsumtion, nämligen «lidandet, klimatet och hälsan», men här ska vi bara uppehålla oss vid den sistnämnda faktorn. Skribenten upprepar här myndighetsvänsterns förväntade kostråd om att sänka konsumtionen av rött kött från 500 gram till 350 gram. Det är per vecka, och inte per dag som man kunde tro.
Folkhälsan sägs här vara huvudargumentet, nämligen att vi behöver få ned fallen av T2D, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Men förutom att det är en tämligen bisarr tankefigur att kött skulle kunna orsaka diabetes, finns i verkligheten ingen korrelation alls mellan konsumtion av rött kött och incidens av diabetes, cancer och hjärtsjukdom.
Ingen korrelation föreligger mellan konsumtion av rött kött och cancer eller andra sjukdomar, och därmed inte heller något samband. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)
Tidningens skojare försöker ändå finna upp ett sådant samband genom att citera den totala köttkonsumtionen från 1960, som enligt jordbruksverkets statistik har ökat från 51 kg till 79 kg per person och år. Siffran är korrekt angiven, men djävulen finns i vanlig ordning i detaljerna.
Man kan även plotta mot incidens av fetma och diabetes, med samma resultat. Ingen korrelation föreligger. (Källor: Jordbruksverket, Folkhälsomyndigheten)
Det är ju det röda köttet man angriper, men i verkligheten har konsumtionen av sådant kött varierat inom ett smalt band, med en marginell ökning från 49 kg per person och år 1960 till 56 kg 2023. Det motsvarar blott 14 %, medan de nyupptäckta cancerfallen har dubblerats sedan dess.Vidare är konsumtionen av rött kött nedåtgående sedan 2011 på grund av klimatpropagandan, men det påverkar inte alls incidensen av sjukdomar.
En korrelation gör inte ett samband, men utan korrelation kan samband överhuvudtaget inte föreligga. R² ligger här på 0.63, vilket betyder att korrelationen är tämligen usel.
Konsumtionen av fågel har femtondubblats och står för nära hela ökningen av köttkonsumtionen sedan 1960. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)
Det visar sig att nästan hela ökningen av konsumtionen av kött härleds till fågel, som har ökat från 1.55 kg per person och år 1960 till 23.46 kg 2023. Det är en femtonfaldig ökning, som dessutom korrelerar utmärkt med incidens av cancer och andra sjukdomar (R² = 0.97). Betyder det att det är det vita köttet som är boven i dramat?
Kanske indirekt, då fjäderfän utfodras med soja, majs och konstfoder med hög halt av inflammatorisk omega-6, och då sådan kyckling ofta friteras med toxiska industrioljor tillsammans med likaledes friterad potatis och annat ultraprocessat skräp. Men köttet i sig är förstås inte orsak till sjukdomsutveckling.
Konsumtionen av grönsaker korrelerar väl med sjukdomsutvecklingen, men en korrelation utgör inte nödvändigtvis ett samband. En korrelation är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)
Vill man ljuga sålunda med statistik kan man lika gärna angripa grönsakerna, vars konsumtion har ökat från 24 kg per person och år 1960 till 62 kg 2023. Korrelationen med exempelvis cancer är god (R² = 0.96), men det är för den skull ingen som på allvar tror att det är spenat som orsakar cancer och diabetes.
Är det månne mjölken som ger cancer diabetes och annat, så som sojavänstern menar? Statistiken ger inget stöd för den befängda hypotesen, men däremot för dess motsats. Korrelationen är invers. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)
Veganerna i sojavänstern har tidigare angripit mjölk som en annan orsak till diabetes och andra sjukdomar. Men fakta här är att diabetes korrelerar inverst med konsumtion av mjölk, då mättade fettsyror med udda antal kolatomer i mejeriprodukter visar sig ha goda egenskaper för hälsan. Diabetes har istället störst utbredning i Mellanöstern bland gryn- och oljeätande populationer av samma skrot och korn som arabvänstern vid Aftonbladet.
Kanske är det det förment skadliga mättade fettet som är upphovet till sjukdom? Nej, inte heller här ger tillgänglig statistik stöd för en sådan virrig hypotes, utan återigen för dess motsats. Korrelationen är invers. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)
Det skulle då vara det mättade fettet som är den skadliga komponenten, enligt veganvänsterns förvirrade resonemang. Men konsumtionen av mättat fett har drastiskt minskat till följd av myndighetsvänsterns skräckpropaganda med rötter i 1950-talets pseudovetenskap, vilket bland annat framgår i statistiken över konsumtionen av smör och mjölk, som båda har fallit drastiskt.
Den kolesteroltunga konsumtionen av ägg är statisk, och ger således ingen korrelation, och än mindre samband, med utveckling av sjukdom. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)
Den som letar efter korrelationer och samband mellan mättat fett och sjukdom kommer således inte att hitta några andra än inversa sådana. Det egentliga folkhälsoproblemet är snarare att vi har övergått från att äta naturlig och mättande mat som smör och mjölk till ultraprocessat skräp, inklusive en drastiskt ökad konsumtion av rapsolja, margariner och andra industrioljor, just det plantbaserade skräp som klimat- och myndighetsvänstern förordar.
Gryn- och oljeätande arabvänstern angriper gärna alla slags animalier, men alla data visar entydigt att dessa inte har något att göra med sjukdomsincidens. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)
Vi kan även inkludera andra animaliska produkter som fisk och ägg i ekvationen, och vi ser då att konsumtionen av sådana varuslag är statiska över tid. Det föreligger därmed ingen korrelation alls mellan konsumtion av sådana livsmedel och incidens av sjukdom. Ändå är det animalier man ständigt angriper, istället för det ultraprocessade skräpet och den överdrivna konsumtionen av raffinerat gryn och korn – det verkliga upphovet till diabetes.
Det står vegovänstern fritt att argumentera för sin sak, men gör det då med verkliga fakta och med intellektuell hederlighet. Snedvrid inte verkligheten som den faktiskt är med påhittat gods, och sprid framförallt inte hälsovådliga ståndpunkter till allmänheten.
Den verkliga orsaken till ökad incidens av sjudomar är betydligt mer komplex, men bottnar i ökad konsumtion av ultraprocess, inte minst en kolhydrattung föda med raffinerade gryn och korn, rapsolja och andra industrioljor, fritt och tillsatt socker samt för mycket stillasittande. (Källor: Jordbruksverket, Socialstyrelsen)
Kommunistwebben angriper landsbygdsministern Kullgren (KD) för att denne inte vill skriva under på sojavänsterns påstående om att det är förenligt med bättre hälsa att äta mindre kött. Han menar att man måste «bredda perspektivet», vilket är en korrekt utsaga, men anklagas då för att vara vetenskapsfrånvänd.
Livsmedelsverket har ju slagit fast att rött kött ger ökad risk för cancer, en «slutsats som är väl förankrad i vetenskap» enligt en socialistisk ledarskribent. Härav förefaller verket landa i en ny «rekommendation» om högst 350 gram rött kött per vecka, från tidigare 500 gram. Det är mindre än en dagsranson.
Men vänstern använder för politiska syften vetenskap precis så som det passar för stunden, medan man bortser från vetenskap i andra fall. Om saken gäller mortalitet i förhållande till konsumtion av livsmedel är det knappast rött kött man ska angripa, utan ultraprocessat gods. Är det något du har hört i debatten, exempelvis på Aftonbladets ledarsida?
Nej, av det enkla skälet att sojavänstern inte har din hälsa för ögonen, utan mer lånar denna hälsoagenda för klimatpolitikens skull. Livsmedelsverket har likt andra myndigheter ett stående direktiv om att låta «klimatarbetet» utgöra överideologi, och kött anses av klimatvänstern vara ett problem i detta avseende.
Ultraprocessade livsmedel är emellertid den primära orsaken till kontinuerligt stegrade sjukdomstal, medan det inte finns någon som helst korrelation – och därmed inget samband – mellan konsumtion av rött kött och sjukdomsutveckling. Vetenskapen stödjer inte en sådan hypotes, utan präglas av strid mellan falanger. Det senare brukar betyda att man inte kan påvisa verklig risk.
Relativ risk för sjukdom på grund av rött kött, långt under 2. Samband föreligger ej, korrelationen är liten och bevisen ursvaga.
Det är förstås en märklig omständighet att «vetenskapen» (det vill säga en viss falang av denna) på senare år har skrivit upp den relativa risken för sjukdom vid köttkonsumtion över trettio gånger, men det är ett uttryck för att bias och politisk styrning letar sig in i denna så kallade «forskning». I verkligheten kan man inte påvisa en relativ risk överstigande 2, vilket i dylika sammanhang motsvarar statistiskt brus, signaler som inte går att urskilja med statistisk sållning – jämför med riskfaktorer om trettio eller högre för rökning.
Kullgren och Kristdemokraterna skiter jag högaktningsfullt i, och säkerligen finns «köttindustrin» bland de många lobbyister som uppvaktar regimen och ledamöterna i det gummistämpelparlament vi kallar Riksdagen – pengar är nämligen legio i hela livsmedelsbranschen.
Men det man ska ta fasta på, utöver att vetenskapen alltså inte hävdar det befängda påståendet att rött kött ger ökad risk för sjukdom, är att vår kultur med boskapshållning är djupt rotad och en förutsättning för en livskraftig livsmedelsindustri. Man kan inte odla utan gödsel och ett fungerande ekosystem, i vilket boskap är en integrerad del. Men sojavänstern kan ju fortsätta köpa metan från Ryssland för att producera konstgödsel istället… samt låta jorden fortsätta urlakas med missbruk av industriell odling av raps och soja.
Relativ risk för sjukdom vid rökning, som jämförelse. Här påvisas klara samband.
Regimtelevisionen SVT berättar att en av fyra svenskar inte håller med om att klimatförändringarna i huvudsak är orsakade av mänsklig aktivitet, enligt en opinionsundersökning i regi av Göteborgs universitet. «Siffrorna är bekymrande», låter man en klimataktivist kommentera resultatet.
Man framhäver att «klimatforskarna är överens» och att «vetenskapen har slagit fast» att mänsklig aktivitet orsakar utsläpp med temperaturstegring som följd. Det är förstås en «ickehjärnare» att det förhåller sig på det sättet, men problemen är 1) att detta konsensus stannar just där och inte har någon bäring på vad som bör göras åt saken, om något alls; och 2) att vi därmed har lämnat det vetenskapliga fältet för det politiska.
Statstelevisionens intervjuobjekt framhåller just den aspekten, nämligen att personer som «förnekar klimatvetenskap» kan påverka politiken. Det anses därmed vara bekymmersamt att befolkningen har andra politiska uppfattningar än klimataktivister och staten, en anomali som tydligen måste åtgärdas.
Det liknar äldre tiders nitiska förhållningssätt till den kristna religionen, som alla skulle omfattas av utan pardon. Avfällingar straffades hårt, och man höll religiösa husförhör för att säkerställa upprätthållandet av religiöst och politiskt korrekta tankebanor.
Samma ortodoxi tillämpas alltså i den moderna klimatreligionen, den helt politiska uppfattningen att det föreligger en «klimatkris», och att allmogen i dess helhet måste införstås med detta samt vidta omfattande personliga uppoffringar i det egna levernet, bland annat att äta mindre rött kött.
Eljest kan man konstatera att ingen annat samhällsfråga kräver sådan grad av samförstånd, men att just överideologier som «klimat» och tidigare «genus» tenderar att anta den aspekten. Man kan till exempel konstatera att en fjärdedel av svenskarna tror på en «högre makt», trots att vetenskapen inte känner någon sådan, och trots att en sådan tankefigur kan ha politiska konsekvenser, utan att detta ger upphov till «oro» i något elitskikt – allmogen har alltid varit dum i huvudet.
Hela fyrtio procent av de dumma svenskarna tror således på «paranormala» fenomen, som definitivt inte existerar enligt det mest fullständiga konsensus vetenskapen känner, men det anses för den skull inte vara ett samhällsproblem att medborgarna inte förstår fysikaliska grundkoncept. Nittionio procent av befolkningen, inklusive den samlade journalistkåren, kan för övrigt inte skilja på begreppen teori och hypotes, men allmogen anses ändå kapabel att ta till sig vetenskapliga rön om just klimatet.
Eller snarare är det nog fråga om att hamra in budskapet, att indoktrinera allmänheten i att politisk handling krävs för denna förment behjärtansvärda sak. För ändamålet har regimtelevisionen en stående agenda där «klimatet» görs till allestädes närvarande överideologi, inklusive illröda väderkartor och frenetisk jakt på skogsbränder världen över i syfte att utöva politisk påverkan.
«Alla ska med» när regimtelevisionens klerker drar en lans för sin övertygelse, men det är i förstone en svårbegriplig ambition, då politiska beslut vanligen inte kräver mer än majoritet. Svårbegriplig, om man inte betraktar det som just religiöst nit, en missionerande hållning om att övertyga var och en om den enda rätta tron.
När mängden av «klimatförnekare» blir tillräckligt liten kan man nämligen tillämpa stigmatisering av olika slag med större effekt och därmed få genomslag för snurriga idéer om att vi måste ge upp vår grundkultur med boskapshållning och istället äta insekter och veganskt.
Så länge en betydande andel av befolkningen motsätter sig sådana ingrepp, kommer man ingen vart med sin vänsterextrema politiska agenda. Exempelvis anser alltjämt hälften av befolkningen att det är en dålig idé att införa «klimatskatt» på nötkött, och därför finns ingen politisk jordmån för en sådan reform – det är vad regimteve med flera arbetar för att förändra, att förflytta allmogens kultur samt bearbeta tankemönster och preferenser.
Regimtelevisionen SVT propagerar regelbundet Livsmedelsverkets ståndpunkter, utan att någonsin ifrågasätta eller granska den befängda materia som emanerar därifrån. Detta för att det är statsmediers fundamentala uppgift att befästa och underblåsa statens uppfattning i allehanda spörsmål, snarare än att förkunna en någorlunda objektiv sanning.
Men statstelevisionen har även gemensamma beröringspunkter med denna myndighetsvänster på ett mer övergripande ideologiskt plan, och den vänsterkantring som sedan länge är förhandenvarande i tevehuset smittar således av sig på nyhetsjournalistiken i stort. Framförallt delar man synen på klimatet som överideologi, vilket leder till en fullständigt okritisk hållning.
I strid ström har från regimens propagandaorgan rapporterats om verkets planer på att ytterligare minska det rekommenderade intaget av rött kött till ynka 350 gram per vecka (mindre än en normal dagsranson), under flummiga och osubstantierade svepskäl som att kött skulle ge såväl cancer som diabetes, men i grunden finns ett direktiv om att främja och prioritera klimatarbetet.
Indoktrineringen fortskrider nu med «larm» om att småbarn äter mer kött än «maxgränsen» för vuxna, i vart fall enligt de «nordiska näringsrekommendationerna», som inte är samma sak som verkets kostråd. En av verkets aktivistiska dietister anser att det är «oroande» att barn äter «så mycket» kött redan när de är små.
Kortväxthet och hämmad utveckling hos barn korrelerar inverst med konsumtion av kött.
Men det verkligt oroande är att en statlig myndighet förespråkar en diet som riskerar att begränsa barns tillväxt och kognitiva utveckling, då kött och andra animaliska livsmedel är den primära källan för fullvärdigt protein jämte en del vitaminer och mineraler som A, B12, zink och järn. Bör man kanske rent av orosanmäla Livsmedelsverket och statsmedierna?
Veganpropagandan har att en «plantbaserad» kost är fullgod även för barns hälsa, trots en ymnig materia av bevis i strid med den uppfattningen. Utan animaliskt inslag i kosten uppstår brist på vitamin B12, vilket leder till hämmad kognitiv utveckling. Samma sak gäller för omega-3-fettsyror i ägg, kött och fisk, sådana fettsyror som utgör byggstenar för hjärna, ögon och andra vitala organ. Intag av plantbaserad omega-3 (ALA) kan inte kompensera på grund av låg konverteringsgrad, och sätts dessutom ur spel av alldeles för högt intag av omega-6 (LA) i den grynbaserade och matoljerika födan.
Brist på fettlösliga vitaminer som AEKD har annan hämmande inverkan, och betakaroten i morötter kan inte avhjälpa den saken eftersom konverteringen även här är av låg grad. Järnbrist är en vanlig åkomma bland tonårsflickor och vuxna kvinnor till följd av menstruation, och bristen accentueras med en plantbaserad diet.
Det hävdas ofta att även plantbaserade livsmedel är en fullgod källa till järn, men det är inte samma slags hemjärn som återfinns i animaliska produkter, och har inte tillnärmelsevis samma biologiska tillgänglighet i kroppen. Kroppsegen syntes av hemjärn är ringa, och därav uppstår brist med symptom som blåmärken, försämrad syreupptagning med mera.
Frågan är nu varför man vill riskera småbarns utveckling genom att förespråka en diet som ger brister, särskilt som vissa vänsterblivna föräldrar tenderar att ta saken ett steg längre och därmed åsamkar svåra irreversibla skador på den egna avkomman under en regim av överdriven plantbaserad kost. Det är ett givet resultat av att man demoniserar kött, den absolut viktigaste näringskällan för växande barn och ungdomar.
På ett högre plan måste denna underliga späkande hållning ifrågasättas, och lösningen på problemet med överbefolkning och dess följder för klimatet kan nog inte vara att ta ned medborgarna på sjuklig indisk nivå med avseende på diet och därmed överge fem tusen år av hållbart jordbruk under boskapshållning. Det är i själva verket en vettlös ambition, rent av ett slags nationellt självmord, då man därmed även som konsekvens avvecklar en fundamental del av livsmedelsförsörjningen på grund av minskad konsumtion.
Konsumtion av kött korrelerar linjärt med livslängd. Barnadödlighet korrelerar å andra sidan exponentiellt inverst med konsumtion av kött.
