Playboys «bunny» syftar på hardjurets förmåga att föröka sig våldsamt, och i allmänhet är djuret en självklar symbol för fertilitet. Så även ägg, vars innehåll utgör en mer eller mindre komplett uppsättning näringsämnen för liv. Det är alltså ingen tillfällighet att dessa företeelser är förknippade med vårfirandet i europeisk kultur.
Däremot är haren inte särskilt kosher i judisk kultur, utan faktiskt förbjuden föda. Så även ägg om de innehåller blod eller härrör från «förbjudna» fåglar. Den judiska sekten kristendom har kanske inte ärvt dessa förhållningsregler fullt ut, men vårägg och -harar är under alla omständigheter inte sedvänjor med ursprung i Palestina, utan har ytterst indoeuropeisk bakgrund.
På samma sätt förhåller det sig med den strikt svenska specialiteten sill, som ju förekommer under alla tre solståndshögtider vid jul, midsommar och inte minst den vårens ankomst som nu firas. Sill är lika lite kristendom som granen vid jul, men ändå ska man strikt propsa på att detta minsann är en fest för att fira en israelitisk ökenprofet.
Den moderna samtiden bjuder på ytterligare svårigheter för det skikt som tror sig kunna bestämma om dessa saker. Det kan nämligen inte vara «klimatvänligt» att proppa i sig all denna mängd ägg, kyckling, sill, lammstek, prinskorv och köttbullar, för att inte tala om den oerhörda mängd kolesterol och mättat fett som dessa animaliska produkter ger!
De upphöjda och självutnämnt goda medarbetarna vid statstelevisionen och andra tillhåll av samma kaliber firar därför en vegansk «påsk» med ultraprocessad köttersättning av ihoplimmade sojabitar, varvid det viktiga är att smaken överensstämmer någorlunda med det härliga köttets! Skit samma om mängden linolsyra och emulsifieringsmedel småningom ger svåra metabola konsekvenser, det centrala är ju den «planetära hälsan».
De mer progressiva i samma klick väljer istället en smarrig påskbuffé på dyngbaggar, nedmalda larver och myror. Kittlar dödsskönt i kistan, och smakar nästan som nötfärs, i vart fall med rätt ultraprocessad smaktillsats. Detta är framtidens mat, menar man på fullt allvar, som om hävdvunnen flertusenårig indoeuropeisk boskapskultur kunde slås undan så lättvindigt.
Det är just därför man vill emulera köttet och dess smak i ultraprocess eller tillsats, för att få allmogen tro att det är ekvivalent med stek och nötfärs ur näringssynpunkt och i andra hänseenden. Men så är förstås inte fallet, utan det rör sig om sekunda föda som inte ens borde ges som utfodring till svin och andra djur.
På tal om svin måste man numera anpassa sederna yttermera för ett nytt klientel som inte befattar sig med detta djur, och som i övrigt kräver religiös slaktning enligt «halal». Dock är det «haram» att äta insekter, varför det kan bli vissa problem att jämka alla dessa progressiva idéer, på ungefär samma sätt som man inte riktigt får ihop slöja, hedersförtryck och radikalfeminism utan att slå knut på den egna logiken.
I egenskap av rationell ateist har jag ingen profet och lyder inte under någon religion, men jag dyrkar ändå den livgivande solen och hälsar vårens ankomst med vördnad. Ägg äter jag till förbannelse året runt, samtidigt som födan i övrigt huvudsakligen är av animalisk typ med rikliga mängder mättat fett och testosteronbildande kolesterol.
Det händer helt enkelt inte att jag äter en mjölbagge eller plågar i mig näringsfattig vegandiet, eftersom jag vördar och respekterar den indoeuropeiska kultur som definierar mig och mitt folk, och eftersom jag prioriterar den egna hälsan framför galna politiska reformer. Det hindrar inte att jag tar seden dit jag kommer i andra fall, exempelvis i motsvarande högkulturer i Östasien. Men därmed inte sagt att alla kulturer förtjänar samma respekt, för så är verkligen inte fallet.
