Kategorier
Asien Europa Kina Politik USA

Kina vinner igen

Trump-regimen verkar inte ha något slutmål med sitt krig mot Iran, utan irrar planlöst med det ena befängda uttalandet efter det andra. US-presidenten trodde kanske att han kunde uppnå en transaktionell affär med Tehran, men ett land styrt med religiös ideologi fungerar så att säga inte på det viset.

Persiens historia är för övrigt en enda lång rad av invasioner, från greker och romare till muslimer och i modern tid britter, judar och amerikaner. Plus ett lokalt derby initierat av Saddam-regimen i Irak. Ändå är det Iran som ständigt utmålas som «hot» och «fiende», ja till och med av den svenska regimens märkliga underrättelsetjänster.

Men av historien kan vi lära att Iran knappast kommer att ge med sig, annat än om det gynnar landet på sikt. Tehran spelar likt Kina det långa spelet, medan USA numera mest tycks agera på Trumps slumpmässiga neuronimpulser. Hot hit och hot dit, men till saken hör att TACO Trump aldrig levererar.

Vad den amerikanska skurkregimens egentliga syfte är står alltså skrivet i stjärnorna, eftersom man inte fullföljer det man har initierat. Man kanske trodde att man kunde slå ut ledarskiktet och sedan installera en marionettregim, men Irans styrelse är decentraliserad på alla plan. Ska man störta mullorna krävs alltså invasion, av ett land som mest består av berg.

Och man kanske trodde att man kunde slå ut Irans kärnvapenprogram, men istället aktiverade man Tehrans egentliga kärnvapen, nämligen stängningen av Hormuz-sundet. Det har redan slagit hårt mot Asien, och nu kommer effekterna till Europa och Nordamerika. Oljan är grunden för transporter och produktion, och när priset på råolja och raffinerade produkter stiger, följer allt annat med. Inflationen tilltar, brister uppstår, produktionen haltar.

Förutom i Kina, som sedan länge har planerat för energisäkerhet och scenarier som dessa. Dels släpps fartyg med destination Kina genom Hormuz-sundet, varför man inte lider någon egen brist, och dels har man diversifierat sin energiproduktion med kol, kärnkraft och förnybart, till skillnad från Europa som lade alla sina ägg i vindkraft och rysk gas samt stängde ned sina kärnkraftverk.

Dels har man bunkrat olja för många månaders behov, och dels bygger man ut infrastrukturen mot Ryssland och över Centralasien för att slippa dessa farliga flaskhalsar i Hormuz, Malacka och Suez.

Och dels har man sedan en längre tid satsat stort på att bygga ut laddinfrastruktur samt sponsrat inhemsk tillväxt av elbilar, med resultat att varannan bil som produceras i Kina nu är elektrisk. Man har övertag gentemot Europa i både kvalitet och kvantitet.

Den kvantiteten – den så kallade «överproduktionen» – kommer väl till pass nu, då ytterligare incitament ges för kinesiska konsumenter att investera i en elbil. Dessvärre är samma bilar försedda med kraftiga straftullar i Europa, varför motsvarande effekt uteblir på vår kontinent. Det blir istället samling vid pumpen, Jimmie-priser på soppan och kanske till och med ransonering vad det lider.

Trumps blixtkrig inleddes i februari, och skulle snart vara överstökat, sades det. Nu skriver vi april, och det är i vanlig ordning så att krig är enkla att påbörja, men desto svårare att avsluta. USA kan förstås dra sig hem med svansen mellan benen, men frågan är om Trumps ego tål en sådan nesa.

Förlorare är under alla omständigheter vi i Europa, tillsammans med Afrika och delar av Asien, medan Kina åter står som vinnare. Utan att avlossa ett enda skott tar man hem slag efter slag, när den amerikanska idiotregimen och dess europeiska marionetter gör bort sig gång efter annan med det ena självmålet efter det andra.

Kina har täten i förnybar teknik, numera motsvarande en tredjedel av BNP.
Kategorier
Kultur Liberalism Politik Religion

Demokratins fundament prövas

Muslimer har en skyldighet att hata, menar någon imam i en predikan i en moské. Att hata ickemuslimer, och speciellt då judar. Då går topplocket på det svenska vänsterliberala etablissemanget, med det moderata ägghuvudet Bohlin i spetsen, och man hävdar att imamen inte borde känna sig välkommen i Sverige.

Islam är naturligtvis skit, kan vara bäst att förtydliga. Det är för övrigt även kristendom och judendom, eller all monoteistisk religion som tvunget ska pådyvla omgivningen sina sinnessjuka fantasier. Men även vänsterliberal hyperpolitik och den sortens repressiva praktiska politik som bedrivs i Sverige och diktaturerna Storbritannien och Tyskland med flera är exakt samma skit.

Ett annat förtydligande är att muslimerna aldrig borde ha tagits hit, men det skedde som bekant i den vänsterliberala hyperpolitikens regi, omfattande såväl moderater, folkpartister och kristdemokrater som partierna på den vänsterkommunistiska sidan, i bred enighet för att visa fingret åt de så kallade sverigevännerna.

Nu tampas man med följderna av denna politik, och då blir konsekvensen dessvärre att man målinriktat monterar ned de spridda delar av det demokratiska bygge som trots allt fanns på plats. Det måste man nämligen göra om man ska skilja ut vissa grupper, men när mekanimserna väl är på plats kommer de att nyttjas även för andra syften. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

För mig är Sverige – som ideal, naturligtvis inte i praktisk mening – friheten att kunna inta valfri ståndpunkt, att inte behöva linjera med det vänsterliberala etablissemangets så kallade «värderingar» eller att inrätta mig i den hypersmala åsiktskorridor som alltjämt är förhandenvarande. Det är demokratins fundament, som vi kallar åsiktsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet och allt det där som vi egentligen aldrig har haft annat än som rudimentär skiss på ett papper vi kallar grundlag.

Exempelvis mötesfriheten att samlas i en moské, för att där nyttja yttrandefriheten att vräka ut sitt hat mot något i enlighet med åsiktsfriheten, sammantaget benämnt religionsfrihet. Men här menar det vänsterliberala etablissemanget att hat minsann är undantaget, i vart fall hat mot vissa prekära grupper.

I själva verket är riktningen sedan länge i politiken att undanta allt fler utsagor från yttrandefrihetens domäner, samt i princip förbjuda att tala illa om någon annan. Bara de goda värdeomdömena ska tolereras, att förkunna kärlek. Allt annat sorteras under hot och hat och hets.

Men då finns förstås ingen yttrandefrihet kvar, eftersom yttrandefrihetens definition är att kunna uttrycka exakt det andra inte vill höra. Yttrandefrihet är inte som många tror att «även» kunna uttrycka förfärliga saker, utan särskilt att uttrycka det som inte är normativt tankegods.

Yttrandefriheten skyddar (ska skydda) hatpredikande imamer likväl som gormande nazister, inte för att ge dessa krafter någon särställning, utan för att garantera att detta demokratins yttersta fundament finns där i vått och torrt, när du och jag väl kommer att vara i behov av det. Det är försvar av en princip, som inte längre existerar när man väl petar in undantag efter undantag.

Islam är ett jävla skit och borde aldrig ha baxats hit. Men nu är islam här, och då får man finna sig i att religionen nyttjar den religionsfrihet vi säger oss ha. I den sekulära demokratin har politiker inget att göra i religionens sfär, och det kommer inte an på ägghuvudet Bohlin att berätta hur predikan i ett religiöst tempel ska gestaltas. Så får han möjligen instruera sin kristna statskyrka, men inte fria religiösa samfund.

Håller du inte med? Då är du inte heller för religionsfrihet, och inte heller för yttrandefrihet, åsiktsfrihet eller demokrati. Det är inte svårare än så, det är så dessa saker definieras.

Ägghuvudet Bohlin (M) och det vänsterliberala etablissemanget berättar åter för dig vad du ska tycka, att du måste älska Ukraïna och judarna samt hata Ryssland och islam.
Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik

En dousa snus

Moderatregimens Benjamin Dousa går till angrepp mot Frankrikes nya snusförbud, som han med en märklig amerikanism menar är ett hot mot «vårt sätt att leva». Om man är turist i Frankrike tycker jag det är en självklarhet att man ska kunna ta med sig sin snusdosa utan att riskera straff, menar moderatjuntans företrädare.

Men skulle Dousa verkligen hävda samma princip om etiopier, somalier och en del andra afrikaner menar att rekreationsdrogen khat är en del av deras «sätt att leva»? Dousa och moderatregimen har ju trots allt bidragit till att importera stora mängder av dessa folkslag med dessa traditioner?

Även i Europa har vi en del kulturella skiljelinjer, och man kan svårligen se Dousa – eller någon annan politiker för den delen – stå upp för nederländarnas «sätt att leva» med hasch. Varför skulle principen vara viktigare för svenskt snus än för afrikansk khat eller nederländsk braja?

Hälsoskäl kan inte åberopas, då nikotin är en av de mest potenta droger som finns, medan khat och hasch knappt registrerar på radarn i beroendehänseende. De båda sistnämnda är precis som snus substitut för tobak och även alkohol, vilket med samma analogi är en relativ hälsovinst.

Nej, saken är den att moderatregimen, med benäget bistånd av Sverigedemokraterna, är väldigt angelägen om att hävda det blågula «sättet att leva» i Sverige, med synnerligen litet utrymme för andra kulturella uttryck, men tycks på en och samma gång kräva att övriga världen ska respektera just denna blågula tradition med snus.

Det är intellektuellt ohederligt, och det vore klädsamt om Tidölaget hädanefter intoge en konsekvent linje i endera riktningen, förslagsvis i äktliberal mening att tillåta andra kulturella uttryck i Sverige. Då skulle man även kunna slå två flugor i en smäll genom att legalisera rekreationsdroger samt avskaffa Systembolaget.

Annars snackar man bara skit, och det är Tidöregimen dessvärre väldigt bra på.

Ben Dousa tar sig en braja.
Kategorier
Kultur Politik

Skär ned SVT till noll

Regimkontrollerade statstelevisionen SVT tvingas skära ned, sedan TV4 och mindre kommersiella kanaler beslutat sig för att lämna det så kallade marknätet, det vill säga den infrastruktur över vilken man sänder program över radiovågor. Avgiften för att sända över marknätet faller då helt på statstelevisionen, som därmed får mindre pengar över till annat enligt den budget som bestäms av regimen.

Det har ändå varit värre, nämligen då TV4 därutöver tvangs betala så kallade «koncessionsavgifter» till staten för att överhuvudtaget få sända kommersiell teve i vad som nyligen utgjorde statlig monopolverksamhet. Företaget tvangs då i praktiken delfinansiera sin statliga konkurrents verksamhet, som inte behövde bekymra sig om att tjäna in sitt levebröd på marknadsmässiga villkor.

Så är det än i dag, att regimmedierna lever i en egen värld utanför verkligheten, en bubbla i vilken man kan sända vilken skit som helst utan kvalitets- eller andra krav. Det är bara att öppna «SVT Play», som det heter på klingande amerikanska, och se det helt förfärliga utbud man möts av i form av lekprogram, brittiska C-serier och annat skräp som hör hemma just i kommersiella medier.

Det är alltså inte så att kommersiella medier har en «fördel» gentemot den statliga mediejätten, utan tvärtom så att de skattefinansierade statsmedierna gröper ur den bas på vilken kommersiella medier kan tjäna sitt levebröd. När statsteve sänder «spännande deckare» i form av «Shetland» går man långt över det naturliga mandat som föreligger för medier i allmänhetens tjänst.

Statsmedierna motiveras med att «svenskarna ska garanteras fri och oberoende journalistik», enligt en företrädare för Socialdemokraterna. Men det är sannerligen inte journalistiken som dominerar regimteve, och den som förekommer lämnar mycket i övrigt att önska, då den lider av stark vänsterliberal bias.

TIll skillnad från statstevebolag på kontinenten sänder SVT inte nyheter dygnet runt, utan nöjer sig med två sändningar per dygn om trettio minuter vardera minus väder, vinjetter och trams. På helgerna reduceras det till en kvart, på vilket man ska sammanfatta skeendena i världen tillsammans med den ständiga agendan kring klimat, vård och vargar. Antalet utrikeskorrespondenter är få, och bevakningen kring exempelvis Kina och Asien är under all kritik.

Debattprogrammen är på samma sätt reducerade till en halvtimma per vecka, och man avser nu att slå ihop detta enda debattprogram med ett av nyhetsprogrammen. Man sparar alltså in på den «oberoende» journalistik som är statsteves enda egentliga existentiella motiv, så att man kan fortsätta sända sina lekprogram, britiska serier och amerikanska blockbusterfilmer.

Enligt statstelevisionens företrädare har man «försökt värna de allra mest folkkära titlarna eftersom vi vill bidra till gemenskap och upplevelser som många kan dela», en helt obegriplig inställning till den egna verksamheten. Skatter ska inte finansiera «folkkära» «upplevelser» eller «titlar», men det är just vad som sker med dagens modell med tvångsfinansiering via skattsedeln.

Samtidigt begär man mer pengar av regimen, istället för att anpassa utbudet efter de givna villkoren. Program som «Barnmorskan i East End» kan omedelbart utgå, så även «Där solen alltid skiner», «Shy Girl» och hundratals andra program som inte har i en dylik verksamhet att göra.

Television i allmänhetens tjänst har i stället att sända allt det som inte bär sig kommersiellt, som smalare kultur, inte minst filmer från andra delar av världen. Det är hög tid att statstelevisionen börjar förändras i den riktningen, eller att politiker helt enkelt tar veksamheten av daga för gott.

Detta skräp måste alla finansiera via skattsedeln.
Kategorier
Asien Europa Politik Ryssland USA

Inflationsdrivande krig

Mellanöstern producerar inte bara olja och gas, utan även svavel, eftersom det är en biprodukt av utvinningen av fossila bränslen. Av den totala världsproduktionen står Förenade arabemiraten för 8 % och Saudiarabien för 9 %, medan Kina och Ryssland står för 22 % respektive 9 % vardera.

Än sen, då? Behöver vi svavel? Ja, det behövs för att framställa konstgödsel, som i sin tur behövs för jordbruket. Modernt jordbruk kan inte bedrivas utan konstgödsel, och faktum är att knappt halva världsbefolkningen är beroende av konstgödsel för sin blotta existens.

För att framställa konstgödsel behövs dessutom metan, det vill säga naturgas. Sådan framställs i Ryssland (18 %), Iran (6.4 %), Kina (6 %), Qatar (5 %) med flera länder. Det går inte att framställa konstgödsel utan naturgas, och en given konsekvens är därmed att tillgången på konstgödsel minskar som en följd av judestatens och Trumps oprovocerade krig mot Iran.

När Hormuzsundet stängs klipps en av världshandelns artärer av, med följd att just olja, gas, svavel och konstgödsel minskar med upp till en tredjedel och att priset därmed går upp, lagom till det att jordbruket på norra halvklotet ska lägga vårsådden. Stigande priser på energi och konstgödsel innebär motsvarande kostnadsökningar för att framställa mat, vilket småningom avspeglar sig i priset i butikerna.

När priset väl har ökat som en effekt av någon global kris kommer det inte åter att sjunka, eftersom det inte ligger i livsmedelsoligarkernas intresse. Sverige har som bekant en livsmedelskartell, utan tillsyn av Konkurrensverket eller andra myndigheter. Därmed har vi inflation på nytt, vilket gröper ur värdet på tillgångar, löner och framförallt pensioner.

Vi i Europa får åter ta smällen för USA:s ständiga krig, dels i form av mer eller mindre permanenta migrationsflöden, dels genom inflationsdrivande brist på fossila bränslen och konstgödsel. Det hjälper så att säga inte att vi frivilligt har avhänt oss import från Ryssland och Belarus, även om just konstgödsel är ett märkligt undantag i den handeln. Men allvarligast blir konsekvenserna ändå i en lång rad fattigare länder, där matbrist och svält kan bli följden.

Hur länge judestatens och Trumps oprovocerade krig mot Iran pågår går inte att veta, och det är som bekant lättare att påbörja krig än att avsluta dem. Det finns en del som talar för att konflikten kan bli utdragen i tid, vilket då innebär ytterligare ett amerikanskt evighetskrig med allt vad det innebär i form av migrationsflöden och energibrist.

Men skadan är redan skedd även om judestatens och Trumps oprovocerade krig mot Iran skulle bli kortvarigt. Det är ett märkligt sätt att skjuta sig själv i foten, men framförallt att rubba världshandeln och den globala ekonomin, särskilt som Trump är affärsman med sinne för handel och aktiekurser.

Världsbefolkningen är beroende av konstgödsel för sin existens, och man kan ana global svält den dagen då fossila bränslen sinar.