Kategorier
Kultur Vetenskap

Kungliga populistakademin

Det hände sig en gång att jag ville bli fysiker, indoktrinerad som jag var i betydelsen av naturvetenskaplig forskning och kåt på den prestige som följer i dess spår, samtidigt som jag var ovetande om att de allra flesta i den genren antingen misslyckas totalt och därmed blir kvar i akademin som lärare, eller slutligen hamnar på något företag för att utveckla någon slätstruken teknisk applikation.

Vägen till framgång, ära och nobelpris är därmed stängd för de allra flesta utom ett fåtal särskilt begåvade och tursamma. Men numera är det faktiskt inte någon som kan axla fysikens giganters mantel, eftersom grenen lider av existenskris och inte har producerat så mycket av värde på åtminstone ett halvsekel.

Det som sipprar ut bland de eviga «papers» forskare måste skriva för att vara «relevanta» och kommersiellt duktiga är till 99.99 % filosofiska traktat om «mörk materia», «mörk energi», «multiversum» och andra platshållare för ny fysik, men inget påtagligt som kan vederläggas med experiment eller förutsäga något. Fysiken har blivit en filosofisk sandlåda för spekulationer.

Man stampar på samma fläck sedan partikelfysikens standardmodell mer eller mindre färdigställdes under 1970-talet, en teoribyggnad som ännu inte (och förmodligen aldrig) kan jämkas med den sekelgamla relativitetsteori som gäller ohotad än i dag som referens för makrokosmos. Fysiken har nått en platå, eller kanske till och med närmar sig en övre gräns.

Kungliga vetenskapsakademin presenterar årets fysikpris.

Om detta vittnar även årets nobelpris i fysik, som inte gick till en fysikalisk upptäckt, utan till en datavetenskaplig algoritm som vi kallar neuralt nätverk. Man motiverar priset med att de båda pionjärerna använde fysik för att konstruera nätverken, och att nätverken i sig används i fysiken.

Men det kan inte vara en giltig motivering, eftersom ingen ny fysik lades i dagen, och eftersom fysiken fullkomligen vimlar av matematiska och datavetenskapliga metoder och resultat, utan att någon för den skull har förärats fysikpriset för matematiska upptäckter eller utvecklande av algoritmer. Det finns andra priser för de kategorierna.

Kungliga vetenskapsakademin förfaller därmed till populism när man hoppar på AI-trenden och därmed gör den egna institutionen en stor björntjänst. Fysikpriset är en av få kvarvarande institutioner med stora mått av trovärdighet och prestige, men nu går man i Tegmarks alarmistiska fotspår och låtsas vara relevant i samhällsdebatten istället för att premiera fysikaliska upptäckter. Det är som om Klimat-Greta skulle få fredspriset.

De båda nobelpristagarna med sitt neurala nätverk.
Kategorier
Afrika Politik Vetenskap

Sahara grönas

Stora delar av Sahara fick under sommarperioden 400–600 % mer regn än normalt, vilket åstadkom en del översvämningar, men även resulterade i att öknen grönades och blötlades. Den torra sanden har potential att per omgående härbärgera liv när förusättningar finns.

I själva verket finns gott om snäckskal, fiskfossil och andra rester från forna våtperioder i Sahara, och de tenderar att komma med periodiska skiftningar som milankovićcykler. Senast var för bara fem tusen år sedan, och dessförinnan för ungefär sjuttio tusen år sedan, en period som sammanföll med Homo sapiens utvandring ur Afrika – klimatförändringar drev exodus till Eurasien.

Innevarande gröning kan även den härledas till klimatförändringar, men denna gång av antropogent slag. Det är vi själva som ger liv åt öknen genom våra utsläpp av växthusgaser, och processen sker därför alldeles för tidigt. Det är ekvivalent med att vi är på väg ut ur istiden för gott.

Man kunde tro att detta skulle tas emot som goda nyheter, men alarmisterna och dystopikerna tenderar att hellre se mörker, då det fläckvis uppstår torka på andra håll, samt som en konsekvens blir översvämningar. I själva verket är det välkänt att varmare klimat även är fuktigare, och att klimatet är som torrast och öknarna som flest under perioder av nedisning.

Issmältningen kring Arktis och Grönland resulterar alltså inte nödvändigtvis bara i stigande havsnivåer, utan även i riklig nederbörd, som bland annat sugs upp av enorma ökenområden som Sahara och Sahel. En fuktigare planet ger därför mer grönska och människan rikligare skördar.

En våtare planet ger även färre skogsbränder, vilken är den trend vi observerar, trots alarmistisk skogsbrandsporr i medier. Gröningen av Sahara har på samma sätt observerats under femton års tid vid det här laget, men har på senare tid alltså intensifierats – öknen blommar oerhört fort när skiftet väl sker.

Före och efter regnet. Sjöar bildas och växtligheten sätter fart i Sahara.
Kategorier
Kultur Liberalism Politik

Lågt i tak i regimradion

Dina skattepengar går till att finansiera vänsterbliven regimradio och regimteve, statsmedier som utgör statsmaktens propagandagren med syfte att fastställa och upprätthålla värdegrund och annan överideologi. Ett tydligt exempel på detta gavs under ett skvalradioprogram på söndagsmorgonen, då en paneldeltagare med fel slags åsikter kastades ut av en upprörd programledarinna.

Frågeställningen gällde en kvinnlig lyssnares klagan på sin partners mindre goda prestationsförmåga i sänghalmen, vilket panelen således hade att reda ut. En paneldeltagare med mångårig bakgrund i Brasilien föreslog att pojkvännen skulle ta sig till Danmark och köpa sex för att öva upp självförtroendet och prestationsförmågan, men då slog det alldeles slint i huvudet på såväl programledarinna som övriga paneldeltagare.

Svenskbrassen, Henrik Brandão Jönsson, hade genom detta utspel ovetande brutit mot den socialistiska värdegrunden och den i politiskt korrekta miljöer förhärskande radikalfeministiska uppfattningen att sexköp är ett slags brott mot mänskligheten som inte längre är föremål för diskussion.

Snubben fick inte bara lämna studion omedelbums och för gott, utan tvangs även löpa gatlopp i etablissemanget under dagen, bara för att småningom avkrävas avbön under förnedrande former. I annat fall hade han med säkerhet även fått lämna sin post på den wokeliberala tidning han arbetar för, samt därefter blivit persona non grata i det vänsterliberala etablissemang som omhuldar denna repressiva värdegrund.

Föruom att du och jag tvingas finansiera statsmediernas propaganda och billiga trams utgör detta ett flagrant regelbrott mot de lagar, regler och stadgar som omgärdar regimmedias verksamhet, framförallt regler kring opartiskhet och allsidig belysning.

5:8 Medverkandes åsikter
En viktig del i vårt uppdrag är att låta många olika röster göra sig hörda. I det ingår att intervjupersoner i exempelvis direktsändning uttrycker en personlig åsikt i en kontroversiell fråga.

Varje redaktion har skyldighet att se till att inte endast en person får möjlighet att uttrycka en personlig åsikt utan att så pass många personer släpps fram att publiken får en mångsidig belysning av frågan.

Enligt det egna regelverket är det således fel att kasta ut en paneldeltagare med «kontroversiella» åsikter på detta sätt, och programledarens uppgift är under sådana omständigheter att debattera, nyansera och fördjupa ämnet. Till yttermera visso ska programledare hålla sig neutrala och objektiva och inte framföra sin egen åsikt, men man tog här entydig ställning för radikalfeministiska och socialistiska principer.

5:10 Medarbetares åsikter
Medarbetare ska inte uttrycka sina egna uppfattningar eller värderingar i kontroversiella frågor i sändning. Det kan strida mot kravet på opartiskhet.

Medarbetare ska inte delta i debatter i våra egna program eller publiceringar. Det gäller oavsett om det handlar om publiceringar i den kanal de vanligtvis förekommer eller i andra sammanhang. Det beror på att de inte kan vara en part eller ta ställning i en kontroversiell eller politisk fråga. Det kan strida mot kravet på opartiskhet.

Inget annat är förstås att vänta av regimmedier som aktivt kvoterar in vänsterblivna medarbetare med «kulturell kompetens», men det kan vara upplysande att emellanåt påminna om hur stor vänsterkantringen faktiskt är genom att observera fadäser som denna. Detta är statsradion när man alldeles tappar masken och visar sitt verkliga fula tryne.

Det står därmed klarare än någonsin att regimmedierna måste avvecklas i grunden, och ur dess ruiner får man bygga en helt ny verksamhet med helt nya medarbetare och helt nytt uppdrag, nämligen att leverera sakliga och objektiva nyheter, anställa debatt utan gränser och bias, samt att sända företeelser som inte bär sig på den kommersiella marknaden.

Klart är också att den förhatliga sexköpslagen måste röna samma öde, och det vore faktiskt en välgärning om varenda man i landet tog sig till København för att roa sig med horor istället för att låtsas spela med i det politiskt korrekta spelet. Sverige måste ansluta sig till Europa i denna fråga, och ta rygg på Belgiens fullständiga avkriminalisering.

Utsparkad från statsradion för att ha hyst fel slags åsikter.
Kategorier
Kina Liberalism Politik

Motorsågsdåren Milei kryper till korset

Argentina valde ny väg för närmare ett år sedan, då Javier Milei lovade att dollarisera ekonomin, bekämpa inflationen och på annat sätt stärka den argentinska ekonomin, bland annat genom att närma sig USA och fjärma sig från Kina. Resultatet är att inflationen är fortsatt rekordhög över 200 %, och att Milei nu kryper till korset angående Kina.

Motorsågsdåren avser nämligen avlägga visit i Beijing i januari, då han ska slå en koutou (叩头) inför Xi Jinping, under förhoppning om stärkta bilaterala förbindelser. Tidigare har han benämt landet som en «mördarstat», medan retoriken nu mer är att han är «positivt överraskad av Kina».

Mileis tanke var att närmandet till den amerikanska skurkstaten automatiskt skulle generera stöd och investeringar, men från Bidens regim har ekat alldeles tomt. Man bryr sig helt enkelt inte om bananrepubliker på sin egen bakgård, såvida inte fruktimporten är hotad eller drogkartellerna gör för stort avtryck.

För Kina är dock Sydamerika en viktig faktor i att kontra den amerikanska hegemonin, varför man gärna förlåter Mileis övertramp och förnyar relationerna i en mer positiv riktning. Kina har härvidlag en pragmatiksk ådra, och man hoppas kunna etablera tillverkning i Argentina för att kringgå amerikanska tariffer. Argentina är även en viktig importkälla av kött för Kinas vidkommande.

Argentina förfogar vidare över omfattande litiumkällor, närmare bestämt en femtedel av jordens reservoar. Litium nyttjas i batteriteknik, varför Kina av naturliga skäl vill komma i åtnjtuande av dessa fynd, för att klämma åt Australien och andra exportörer. I utbyte kan Kina bidra med omfattande infrastruktursatsningar i Argentina, och därmed stimulera den argentinska ekonomin.

Under Milei har fattigdomen ökat betänkligt, och mer än hälften av argentinier betecknas nu som fattiga, upp från fyrtio procent för ett år sedan. Mileis reformer fungerar inte, och han behöver komma tillbaka till verkligheten. Kina kan i detta avseende ge en hjälpande hand och få fart på bananrepublikens ekonomi.

Kategorier
Europa Kina Politik Teknik

Hejdå, Europa!

Europa har begått ett märkligt självmord, eller i vart fall inlett ett försök därtill. Nämligen genom att besluta om tullar om upp till 35 % på kinesiska elbilar, utöver de tio procent som redan ligger. Ändå röstade bara tio länder för, medan tolv lade ner sina röster, däribland Sverige.

Man ska se det som en trevare i de förhandlingar som pågår, i syfte att sätta press på Kina. Men utgången är ändå att det blir någon form av ytterligare tullar, vilket med automatik för med sig en rad konsekvenser.

Den första är att elbilar blir dyrare, oavsett om Kina svarar eller inte. Konsumenten fråntas möjligheten att köpa billiga kinesiska elbilar, och förhoppningen är då att valet istället ska falla på en inhemsk europeisk bil när kostnadsbilden pareras. Men även de «inhemska» bilarna tillverkas till stor del i Kina, vilket ytterligare drar upp priset.

Den andra är att Kina faktiskt kommer att svara med motsvarande tullar på lämpliga varor, som italienskt vin, franska lyxprodukter, danskt fläsk med mera, men även på europeiska bilar. Kostnaden sugs upp av konsumenten, och allt blir således dyrare i en ny inflationsspiral.

Den tredje är att de patriotiska kineserna helt enkelt kommer att bojkotta europeiska märken, vilket kommer att slå oerhört hårt mot Tyskland och i förlängningen även svenska och andra underleverantörer. En tredjedel av Tysklands export finns just i Kina, och man blöder redan, om än av andra skäl. Recessionen förvärras.

Den fjärde är att EU:s megalomaniska klimatambitioner går åt pipan när européerna får än mindre råd att handla ny bil, enkannerligen elbilar. Man kommer emellertid inte att ge upp dessa, utan istället finna andra vägar att beskatta och ytterligare fördyra för europeiska konsumenter och företag. Därmed går kontinenten ned sig än mer i träsket, medan USA och Kina seglar förbi.

EU har alltså avlossat ett skott mot det egna huvudet, och nu återstår bara att se om patienten har någon möjlighet att överleva. Traumat är omfattande, och vägen tillbaka mycket svår.

Det anstår inte Europa att bedriva merkantilism och protektionism, utan frihandeln måste stå i centrum. Och om andra makter bedriver industripolitik av stora mått, omfattande subventioner och stimulanser, så bör EU göra sammalunda.

Man borde i själva verket ha gjort det för länge sedan, och följt Kina i spåren. Det är nämligen så Kina kunde lämna smoggen i städerna bakom sig, genom att med lämpliga styrmedel ge elbilsindustrin och den övriga gröna industrin incitament. För EU med dess våldsamma klimatambitioner vore det en given modell att ta efter.