Kategori: Kina

Kategorier
Kina Kultur Religion

Jesus var kines

Högerkristna amerikanska nyhetskanalen Fox news är ökänd för sitt militanta försvar för kristendom, men trampar ofta i klaveret när man i denna militanta iver vill påvisa något förment faktum. Senast gjorde ankaret Megyn Kelly sig till nationens driftkucku när hon med emfas hävdade att både tomten och Jesus var vita män.

Tomten 🎅 är förstås Julner, eller med ett annat namn Oden, den vår germanska huvudgud vi åkallar på onsdagar. Julner red på åttabenta Sleipner kring midvintern för att ge gåvor och belöningar, och härav – tillsammanans med de mytologiska hustomtarna – kommer sig hela jultomtetraditionen. Givet detta skulle man kunna tillstå att Oden (jultomten) förmodligen var en vit och reslig nordisk man. Dock förhåller det sig så att denna mytologi inte uppstod i Norden, utan är ett kulturellt vandringsarv med ursprung kring Svarta havet – Oden och hans kolleger är således, även som sagofigurer, egentligen mer svartmuskiga än vad vi eljest framställer dem.

Ett liknande fenomen kan skönjas vad gäller den kristna huvudgestalten Jesus, den palestinska snickare från Nasaret som med största sannolikhet hade ett utseende som inte skiljer sig det minsta från dagens palestiniers, det vill säga med tämligen mörka drag, svart hår och ymnig kroppsbehåring – den verklige Jesus hade, om han hade levt idag, blivit rasprofilerad på världens västerländska flygplatser som en potentiell terrorist.

Att hävda att Jesus var en vit person är således en våldsam historieförfalskning. Ändå är det regel snarare än undantag att kristusfiguren i europeisk tradition framställs som en vit man, och på senare tid även som en blond man med blå ögon, för att detta för närvarande är en socioekonomiskt framgångsrik grupp.

Studerar man hur jesusfiguren framställs på andra håll i världen finner man att den afrikanska Jesus faktiskt är svart, liksom att jultomten i svarta amerikanska familjer ofta är en svart figur. På samma sätt har Jesus i Kina ofta framställts som en kinesisk man, då inte bara av galenpannan Hong Xiuquan, som såg sig som Jesus bror och ledde det blodiga Taipingupproret, utan i allra största allmänhet.

Man måste förstå detta som att både Jesus och tomten är abstrakta begrepp som förses med passande lokala instanser i den kontext läran eller traditionen utövas. Den historiske Jesus var en svartmuskig palestinsk jude, medan den gudomliga instansen av kristusfiguren är helt generisk. På samma sätt inkarneras jultomten i sin lokala etniska form på olika håll i världen, för att jultomten mer är en idé än en verklig person av kött och blod.

Kategorier
Kina Teknik Vetenskap

Kaninen har landat

玉兔 (Yùtù) eller jadekaninen har mjuklandat (软着陆, ruan zhuolu) på månens yta, närmare bestämt i Regnbågsbukten (虹湾, Hongwan) i övre vänstra kvadranten från jorden betraktat. Eller egentligen heter farkosten 嫦娥 (Chang’e) 3, men själva månbilen är uppkallad efter den mytologiska kanin som tillsammans med mångudinnan bebor vår satellit.

Det är första gången sedan 1976 som människan bryr sig om månen, ty de tidigare rivalerna under kalla kriget, USA och Sovjetunionen, utövade en rymdkapplöpning främst som ett led i nationalistisk och imperialistisk strävan makterna emellan, i den militära kapprustningens namn. Sedan Sovjetunionen imploderade har USA satsat allt mindre på sitt rymdprogram, och privata krafter har numera tagit över de kommersiella uppskjutningarna.

Därför är Kinas återupplivning av rymdforskningen ytterligt välkommen, och det är naturligtvis för kineserna ett ögonblick av ofattbar stolthet att kunna mäta sig med de främsta makter jorden har skådat. Kina är på god väg att etablera sig som en forskningens och teknikens andra supermakt efter USA, och småningom kan man måhända också ta ledning på området.

Kina är att gratulera för denna enastående prestation, och vi ser fram emot vad jadekaninen Yutu kan leverera under kommande månader, liksom vad Kina kan göra i framtiden. 中国探月 (Zhongguo tanyue) eller Kinas månutforskning syftar till att med Chang’e 4 utöka forskningen på månens yta, och med Chang’e 5 även ta med prover hem till jorden. Runt 2025 väntar även bemannade expeditioner.

Kategorier
Asien Japan Kina Politik Taiwan USA

Flygförsvarsidentifieringszoner

Den som närmar sig den nordamerikanska kusten med flyg måste i den nationella säkerhetens namn identifiera sig för amerikanska eller kanadensiska luftfartsmyndigheter, ty i annat fall kan man räkna med att betraktas som fientligt flygplan och därmed hamna under flygförsvarets vidare åtgärder.

Denna så kallade flygförsvarsidentifieringszon (air defense identification zone eller adiz) sträcker sig – till skillnad från en flygförsvarszon på suveränt territorium – utanför de egna nationella och ekonomiska gränserna, och kan i förekommande fall överlappa med främmande makts både suveräna territorium och motsvarande identifieringszon. Den amerikanska identifieringszonen sträcker sig ett par mil in i Mexiko, för att ta ett exempel.

Ett annat exempel utgörs av Japans identifieringszon, som överlappar Taiwans motsvarande zon och dessutom skär in över Kinas ekonomiska zon, 13 mil från den kinesiska östkusten. Många andra nationer i regionen har sådana flygförsvarsidentifieringszoner, som ses som helt normala företeelser i syfte att utgöra en första varning för främmande attack.

Kina får dock av den amerikanskdominerade regionen inte etablera motsvarande identifieringszon, av samma skäl som Kina inte får införskaffa hangarfartyg eller i övrigt rusta i maklig takt i förhållande till motsvarande amerikansk militärbudget. Kina utgör alltid undantaget från alla regler, och ska särbehandlas i syfte att inneslutas och neutraliseras. När västliga USA-vänliga och kinafientliga medier därför rapporterar om Kinas identifieringszon gör man det inte i ett neutralt och sakligt tonfall, utan i ett alarmerande, precis som man alltid gör när Kina bara gör samma sak som andra nationer.

Men det är inte Kina som gör anspråk på öar som ligger alldeles intill Japans kustremsa, utan Japan som gör sådant anspråk på Kinas respektive Taiwans (liksom Koreas och Rysslands) motsvarande territorium, dessutom i strid med de avtal som skrevs efter Japans kapitulation under andra världskriget. USA kan enligt dessa avtal inte ensidigt «ge» Japan kontroll över öar utan övriga segrarmakters godkännande, och Japan har heller ingen som helst rätt till sådana krigsbyten – alldeles oavsett vad man tycker på svenska ledarredaktioner.

Bråket om flygförsvarsidentifieringszoner utgör således bara en förlängning av de ohemula japanska anspråken på kinesiska öar, och USA och amerikanska satellitstater i Väst tar därmed i vanlig ordning Japans parti – för att Kina alltid är ett undantag. I sak finns dock inget som helst att invända mot att Kina inrättar samma typ av zoner som andra makter i regionen redan nyttjar.

FFIZ Asien. En bild medier väljer att inte visa, eftersom den skjuter i sank hela det luftslott till resonemang man där för om att Kina tar för sig på andras bekostnad. Japans motsvarande och sedan länge inrättade identifieringszon är inte mindre i utbredning än Kinas.
Kategorier
Kina Kultur Språk

Kinesers «engelska namn»

Att ha att göra med någon som kallar sig själv «Lucky» och skriver på infantilt tonårsspråk (exempelvis «u» istället för «you») frestar på nerverna; det känns inte riktigt professionellt, även om de alla är «so profesional» (avsiktlig felstavning). Andra namn man stöter på är sådana som «Rain», «Snowy White» och «Summer», där det sistnämnda i västlig mening har en lätt feminin anstrykning, men som i detta specifika fall denoterar en manlig representant.

Detta med att ha ett yingwen mingzi (英文名字) eller «engelskt» namn stammar naturligtvis från den forna brittiska kolonin Hongkong, där denna praxis alltjämt är utbredd. Skådespelaren Cheng Long (成龙) är således mer känd som «Jackie Chan» för en engelsktalande västerländsk publik, medan sångerskan Chen Huilin (陈慧琳) vanligen går under benämningen «Kelly Chen», även om hon har ett verkligt västerländskt tillnamn i födelsenamnet Vivian Chen Huiwen (陈慧汶).

I den kinesiska kulturen florerar redan så många olika sorters namn för olika situationer att ytterligare ett för kontakt med personer utanför den kinesiska sfären i princip inte kan skada. Således har alla kineser ett familjenamn som vanligtvis är enstavigt (exempelvis Chen) men i en del fall utgörs av två tecken och stavelser (exempelvis Sima), samt ett personnamn som på samma sätt kan utgöra en eller oftast två stavelser (exempelvis Huilin). Här får man skilja på vad en person officiellt heter i myndigheternas ögon, och vad man kallas informellt i familjen. Vidare förekommer smeknamn, skolnamn, pseudonymer och ett antal andra namnformer som kan komplicera bilden ytterligare – en persons «engelska» namn är i denna uppsättning bara ett litet komplement utan vidare betydelse för identiteten som sådan.

Att nyttja engelska namnformer är förstås en kolonial kulturell eftergift, men är samtidigt praktiskt om kolonialherrarna inte förstår språket; för den som vill hålla sig väl med eliten är sådana eftergifter en självklar princip. Däremot är samma slags bruk i ett Kina som visserligen naggats i kanten av koloniala krafter men som aldrig varit riktigt koloniserat av västmakter att betrakta som förunderligt, särskilt som detta Kina på stark frammarsch samtidigt aspirerar på att bli en kulturell maktfaktor i världen.

En kulturell stormakt kan man aldrig bli genom att underdånigt anpassa sig. Man kan här notera hur japanernas tidiga bruk av omkastade namn utgör en sådan anpassning till västerländska förhållanden, ett missbruk som även har anammats av en del samtida kineser och av västerländska entiteter. Man kan inte se på sådana fenomen som annat än ett fullt utvecklat mindervärdeskomplex.

Även om man accepterar att det är en affärsmässig eftergift för att underlätta vid kontakt med västerländska handlare dröjer den koloniala stanken kvar i det att man kallar dessa namnformer specifikt «engelska» när de oftast är allt annat än engelska utan möjligen västerländska – man undrar när fawen mingzi (法文名字) eller franska namn ska bli à la vogue. Det är oftast kinesiska företagsledningar som driver kravet på att personalen ska utrustas med sådana västerländska namn.

En del nyttjar ett «engelskt» namn för att deras verkliga kinesiska namn är svåra att uttala för en del västerlänningar. Men samma problem gäller för exempelvis polska och andra slaviska namn, och lösningen är helt enkelt att världen får börja använda ett habilt uttal av pinyin; det är det som blir effekten av ett Kina som syns och hörs allt mer, och det är alltså ett övergående problem att västerlänningar inte kan uttala kinesiska namn – vi använder inte «engelska» namn på kinesiska städer, så det finns heller ingen anledning att göra det för personer eller andra företeelser.

Samtidigt finns hos en del personer ett behov av att sticka ut i mängden av 1.4 miljarder kineser, vilket leder till att man inte längre bara tar typiska namn som «Carole» och «Vivian» utan helt enkelt begagnar sig av mer eller mindre väl valda fantasinamn. Problemet här är att sådana fantasinamn alltså inte alltid ger en positiv effekt när de används i en annan kulturell kontext, utan bara är avsedda att användas som en sorts lokal identitetsmarkör.

Men i en kinesisk miljö kan man ändå sticka ut ordentligt givet att man har en så omfattande teckenmassa till sitt förfogande. De vanligare familjenamnen är inte så många, medan personnamnen kan formas i en fruktansvärd mängd unika kombinationer, särskilt som kinesiska personnamn inte är lika fixa som våra – det är av detta skäl kineser även tar sig friheten att uppkalla sina yingwen mingzi på samma sätt, de förstår inte att denna princip är specifikt kinesisk och inte lika tillämplig i Väst (även om sådant bruk blir vanligare även här, exempelvis att uppkalla barn «Metallica» eller efter andra idoler och figurer).

Huruvida detta kulturella missbruk kommer att bestå går förstås inte att veta. Jag föreställer mig att ett mer moget Kina småningom kommer att efterapa andra mindre och istället framhäva sin egen identitet i betydligt större utsträckning. Man undrar vad Xi Jinping eller Li Keqiang skulle kunna tänkas ha för yingwen mingzi…

Kategorier
Kina Språk

Modern kinesisk internetparlör

Man kunde tycka att det kinesiska språket är svårt som det är i sitt moderna grundutförande, men i realiteten måste man även ta till sig en gnutta klassiskt språk, en smula dialekt, samt en icke föraktlig dos slang för att klara livhanken på Weibo. Samma förhållande gäller för all del även i våra västliga språk och vår variant av Weibo (Twitter), men givet hur den kinesiska skriften är beskaffad med dess många tecken, följer att även slanguttrycken blir så många fler.

Betrakta exempelvis uttrycket 弓虽 (gong sui), där de enskilda tecknen betyder böja respektive även om, det vill säga en nonsenskombination. Men om man noterar att tecknen är komponenter i ett sammansatt tecken 强 (qiang), framgår att den nominella betydelsen är stark eller kraftfull, medan den egentliga överförda konnotationen är fantastisk eller super. Att dela upp tecken i dess komponenter är ett vanligt sätt att undvika censur av känsliga ord, men används ofta även av andra skäl.

Eftersom kinesiskan innehåller stora mängder homofoner, är det också vanligt att slangord gestaltas med sådana förvrängningar. Ett ord som 愤青 (fenqing, arg ungdom) kan således även skrivas som 粪青 (fenqing, skitungdom); givet att orden uttalas likadant får man sluta sig till den korrekta betydelsen genom den vidare kontexten. Kombinationsmöjligheterna är här i det närmaste oändliga.

En vanlig variant på detta tema är att gestalta ett så kallat vulgärt tecken som 屄 (bi, fitta) med en homofon, som i 妈逼 (mabi, mammas fitta) eller 妈拉个逼 (ma lage bi, mammaknullare). Ytterligare en möjlighet är att nyttja begynnelsebokstäver för varje enskilt tecken i pinyin, varvid MB och MLGB representerar uttrycken ovan. Själva grundordet bi kan således gestaltas som B (med engelskt uttal), eller i en ytterligare abstraktion med sifferkombinationen 13, som sammanfogad ger den aktuella bokstaven. Vi inser redan här att det finns effektiva metoder för att kringgå varje form av censur.

Siffror kan även representera tecken som är homofoner eller åtminstone ligger nära i uttal. Exempelvis 88 uttalas på mandarin baba, men betyder här vanligen 拜拜 (baibai), som är en ljudhärmande representation av engelskans bye-bye. Ibland kan 88 istället betyda 宝贝 (baobei, skatt eller älskling), och sammanhanget får avgöra den exakta betydelsen. 748 (qi si ba) betyder på motsvarande sätt 去死吧 (qu si ba, dra åt helvete), medan J8 står för 鸡巴 (jiba, kuk). Det är dock inte alltid siffror är ljudhärmande: 250 (二百五, erbaiwu) betyder rätt och slätt idiot, vilket även gäller ord som 13 (十三点, shisandian), med syftning på «klockan tretton».

Kombinationer med inledande bokstäver i pinyin är som ovan beskrivet ett vanligt sätt att representera tecken som man av en eller annan orsak inte vill skriva ut. Vanliga ord här är SB för 傻逼 (shabi, idiot), GG för 哥哥 (gege, bror), och TMD för 他妈的 (ta ma de, jävla). Ibland förekommer även engelskspråkiga kontaminationer i uttrycken, som i BL för boys’ love (homosexuell), med motsvarande term GL för girls’ love (lesbisk) – intressant är att BL även renderas som 玻璃 (boli, glas), medan GL på motsvarande sätt tolkas som engelskans glass, ett uttryck för skörhet. Politiska termer som förkortas med latinska bokstäver är exempelvis ZF för 政府 (zhengfu, regering), JC för 警察 (jingcha, polis) och GCD för 共产党 (Gongchandang, Kommunistpartiet).

Import av termer sker dock inte bara från engelskan, utan kanske i än större utsträckning från japanskan, särskilt då från den omfattande japanska mangakulturen. Japanskan har ju redan tidigare i historien bidragit med export av nydaningar av kinesiska teckenkombinationer till Kina, som i orden 电话 (dianhua, telefon eller eltal), 社会 (shehui, samhälle eller samhällsmöte) och 经济 (jingji, ekonomi eller ett slags abstrakt flöde).

Den moderna japanska animekulturen har således försett ett tecken som 萌 (meng, knopp eller grodd) med en helt ny mening, nämligen som en abstrakt form av spirande hos människor eller ting. Allra vanligast är betydelsen söt eller sött klädd, om unga flickor. Här finns redan beteckningen 可爱 (ke’ai eller kawaii) i båda språken, men 萌 tillför en ytterligare dimension av het och attraktiv, en sexuell konnotation med direkt hänvisning till begreppet att knoppa eller spira. Således talar man även i Kina om 萌妹子 (mengmeizi) eller söta flickor, som agerar utåtriktat och kokett (卖萌, maimeng, att sälja in sin skönhet).

För att ytterligare komplicera omständigheterna renderas ibland ord med dialekt. Ordet 萌妹子 (mengmeizi, söt flicka) ovan kan till exempel skrivas på nonsensformen 萌妹纸 (mengmeizhi, sött systerpapper), där uttalet zhi är en dialektal variant på zi och med motsvarande teckenförändring som följd. Ett vanligt ord som 没有 (meiyou, har inte) kan därför påträffas som 母代 (mudai, dialekt i Nanjing), 木有 (muyou, dialekt i Hebei) och så vidare. Andra vanliga dialektala uttryck är kantonesiskans 唔系 (wu xi eller m hai) för 不是 (bu shi, är inte), liksom shanghainesiskans 偶 (ou) eller andra topolekters 俺 (an) för mandarins 我 (wo, jag).

Slutligen finns det naturligtvis även en stor mängd egentliga slangord, där liknelser får representera ett visst fenomen. 恐龙 (konglong, ordagrant skräckdrake) är mandarin för ordet dinosaurie, men används vanligen om fula flickor. Motsvarande term för fula pojkar är 青蛙 (qingwa, groda), och man kan om man så vill naturligtvis använda förkortningar som KL eller QW. Memen niu / 牛 som i 牛逼 (niubi), ordagrant kofitta eller i överförd betydelse makalös eller übercool, är ett av många exempel på slangtermer av sexuell art, medan andra har mer politisk betydelse, som exempelvis 五毛党 (wumaodang) eller femtioörespartiet för nätaktivister som går Kommunistpartiets ärenden.