Kategori: Liberalism

Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik Teknik

Ingsoc fullbordar övervakningen

Orwells «1984» var tänkt som en fiktiv dystopi, ett tankeexperiment i romanens form kring hur en allestädes närvarande regim ser och hör och kontrollerar allt. Storebror under Ingsoc (English socialism) har i denna fantasi sina tentakler överallt, medelst apparater som registrerar allt som yttras eller uttrycks. Den som händelsevis uttrycker sig politiskt inkorrekt «vaporiseras» och redigeras bort ur historien.

Vi har ännu inte börjat förånga människor sålunda, men nog kastar vi dissidenter i finkan samt «kancellerar» ett betydligt större klientel som går emot den smala åsiktskorridoren av samförstånd kring vänsterns ideologi. Tommy Robinson i Storbritannien är ett typiskt exempel, men långt ifrån det enda.

Regimen därstädes, Ingsoc (Labor party) under Big Brother (Keir Starmer), har dock implementerat den massövervakning som «1984» skissar, fast i en omfattning som Orwell inte kunde föreställa sig. Romanen är inte längre en varning, utan används mer som ett slags instruktionsmanual.

Under gårdagen framkom att den brittiska socialistregimen har beordrat Apple att tillhandahålla bakdörrar för dess krypterade tjänster, därtill för alla användare i hela världen. Starmer-regimen skulle därmed ha principiell tillgång till globala användardata i chatt, moln och andra tjänster, samtidigt som än mer tvivelaktiga element skulle få incitament att bryta sig in i sådana bakdörrar.

Ändå är det Tiktok man oroar sig för, eller ägnar sig åt andra paranoida tankefoster utan täckning i verkligheten kring kinesiska produkter och tjänster, när man nog borde fundera över vad som sker på betydligt närmare håll. Man kanske tänker att det är våra «allierade» i ett «demokratiskt» land med «kontroller», men vi vet redan från amerikansk övervakning att sådana system alltid missbrukas för andra syften.

Apple kommer som en konsekvens att dra tillbaka berörda tjänster från Storbritannien, men det större problemet är att samma slags ränker sedan länge smids i hela Anglosfären, och att även EU och europeiska nationalstater som Sverige har ambitioner i den riktningen. Det är företeelser som man annars associerar med Östtyskland och Nordkorea, inte med västliga demokratier.

Den fascistiska moderatregimen under Strömmer har således uttryckt sådana tankegångar, under motiv att komma till rätta med gängvåldet och rekryteringen av barnsoldater på nätet. Det är alldeles fel väg att gå, och vi vet med säkerhet att sådana system småningom kommer att nyttjas för helt andra syften, för att det är så det alltid utvecklar sig.

Buset? Ja, det anpassar sig förstås, och kan enkelt lägga ett extra lager kryptering på sin kommunikation, samt finna andra vägar runt problemet. Därtill kommer man att nyttja bakdörrarna för att yttermera bedriva kriminell verksamhet – finns det en nyckel kommer man att kunna lägga beslag på den.

Medan allmänheten får finna sig i att Kling och Klang rotar i dess molndata och chatt för att tillskansa sig information, metadata, lösenord med mera för att bygga en fullständig profil, komplett med politiska sympatier, värderingar, nätverk med mera. Därefter är det bara att «vaporisera».

Kategorier
Kultur Liberalism Politik USA

Kriminella myndigheter

President Musk bommade igen amerikanska biståndsorganet USAID, raderade personal ur rullorna samt uppmanade anställda att inte gå till arbetet. Huruvida nedläggningen blir permanent återstår att se, men under alla omständigheter kan man förvänta sig att den kriminella myndigheten bantas kraftigt, och att dess budget om en halv biljon (!) kronor därmed kommer folket tillgodo istället för att göda korruption i skithålsländer.

Politiker i Sverige och Europa borde ta lärdom. Det är så här en slipsten ska dras, det är så här demokratin ska exekveras i praktiken, snarare än att dra allt i långbänk och bevara tidigare strukturer komplett med överlagrad mossa. Det är nämligen så, att när en institution, en «tillfällig» skatt eller en viss lag har klubbats, så blir vi aldrig av med dessa, utan de förvaltas av kommande administrationer, även om man ursprungligen stod i opposition till dessa.

Stater är som cancersvulster som bara växer i det oändliga och drar in allt fler resurser från samhällskroppen i den omfattning som är möjlig. Ett slukhål som aldrig blir mätt, utan tvunget ska lägga sig i varje nisch av mänsklig existens med reglering och annan inblandning, och som därmed formar människors vardag och tankemönster.

Det är vidare så den djupa staten etableras, en organism vars omfattande nätverk och tentakler har en självständig agenda i förhållande till politiken och därmed demokratin, och som därmed försvårar samhällsförändring. Det är vad moderatregimen under Kristersson aldrig riktigt begrep, då man lät denna djupa stats vänsterkotteri fortsätta utan att rumstera om i persongalleriet och ledargarnityret.

Samma Tidöregim lovade för övrigt att skära i den omfattande myndighetsfloran, men även den ambitionen kom naturligtvis på skam. Myndigheternas antal (under regeringen) är alltjämt 367, vilket faktiskt är mindre än för tjugo år sedan, men räknat i «årsarbetskrafter» sväller myndighetsapparaten kontinuerligt, från 203 000 vid sekelskiftet till 257 000 i dag (29 %), och bara under Tidöministärens sejour vid makten noteras en ökning med sju procent – så ser statscancern ut i praktiken.

Statscancern växer utan bortre gräns.

En stat måste naturligtvis ha en stark administration, men det är en helt annan sak än en övergödd fettostat. Den starka staten har låg andel kroppsfett och mycket muskler samt är agil, till skillnad från den sega struktur som kännetecknar dagens statsapparat. Man skulle utan vidare kunna följa i Musks fotspår, inrätta ett effektiviseringsdepartement, och därefter bara låta skalpellen skära, omedelbart och utan bedövning.

Biståndsmyndigheten Sida vore ett naturligt första val, eftersom det på samma sätt som USAID är en kriminell organisation som försnillar skattemedel och håller korrupta skurskstater under armarna. Bistånd är nödvändigt under katastrofer som en tillfällig åtgärd, men i övrigt hjälper man länder bäst genom frihandel och investeringar.

Ta således bort europeiska strafftullar mot Afrika och stimulera investeringar istället för att skänka smulor från det europeiska festbordet. Det är så Kina opererar, under ordspråket att det är bättre att lära någon att fiska än att ständigt skänka en fisk. Och gissa vad Kina tjänar på det…

Med Sida sparas 24 miljarder in, pengar som naturligtvis ska återgå till folket i form av skattelindring snarare än att omsättas i nytt offentligt slöseri. Men betydligt mer pengar finns att spara, och mellan tumme och pekfinger kan man enkelt lägga ned ungefär 200 mindre myndigheter vars verksamhet egentligen inte kan motiveras.

Bland större myndigheter kan Arbetsförmedlingen slimmas mest av alla, nämligen genom att sparka ut alla inkvoterade pärmbärare som inte gör ett dyft för att få folk i arbete. Den egentliga arbetsstyrkan, motsvarande kanske tio procent av dagens numerär, får då i uppdrag att faktiskt anvisa jobb, medan alla meningslösa «program» av olika slag omedelbart annulleras.

På motsvarande sätt kan man förfara med Migrationsverket, vars verksamhet blir överflödig när gränserna stängs och migrationen förbyts i återvandring. Statsmedierna, som måste förstås som myndigheter i förklädnad, stängs ned permanent – staten ska bedriva medieverksamhet lika lite som hamburgerrestauranger.

Så där kan man hålla på, och väck går då förmodligen sådana metastaser som Myndigheten för ungdoms-och civilsamhällesfrågor, Alkoholsortimentsnämnden, Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag, Statens kulturråd, Oljekrisnämnden, Klimatpolitiska rådet, Forum för levande historia, Myndigheten för stöd till trossamfund, med många flera institutioner som inte är till någon nytta alls för riket och medborgarna, utan mest kostar pengar och slöar ned statens verksamhet. Frågan är bara hur det ska ske, och under vilken politisk kraft.

De minst populära myndigheterna är vanligen även de minst behövliga.
Kategorier
Europa Kina Liberalism Politik USA

Tariffmannen

US-presidenten Trump har i all hast och som utlovat infört tullar om 25 % mot Kanada och Mexiko, samt ytterligare 10 % mot Kina. Syftet sägs vara att söka påverka inflödet av migranter och fentanyl längs de «löjligt öppna gränserna». Därmed är det globala handelskriget igång, och inom kort kommer även EU att dras in.

Handelskriget under Trump I riktade sig främst mot Kina, då i syfte att minska det ofantliga amerikanska handelsunderskottet samt «ta hem jobben» till det industriella rostbälte som hade drabbats så hårt av globaliseringen. Några nya jobb blev det inte, men däremot dyrare för konsumenterna. Intäkterna från tullarna mot Kina gick för övrigt till nittio procent mot att kompensera arga bönder som drabbades av Kinas mottullar, samtidigt som handelsunderskottet fortsatte att växa.

Det blir inte så mycket annorlunda denna gång. Visserligen påverkar man de sanktionerade länderna negativt i något slags försök att vinna fördelar, men i praktiken lägger man minst lika mycket börda på den egna nationen. Det är en lose–lose-situation, för hela världen.

Man kan till exempel betrakta den amerikanska tillverkningsindustrin, som har underleverantörer i Mexiko och Kanada. Komponenter i en bil skyfflas över dessa gränser ett tjugotal gånger innan produkten färdigställs, och för varje gång tillkommer alltså ett påslag som fördyrar. Så kan man också fälla krokben för den egna konkurrenskraften.

Tariffer som påtryckningsmedel för att förhindra vidare inflöde av fentanyl är förstås dömt att misslyckas, eftersom det ligger utanför Mexikos kontroll. Man försöker så gott det går att strypa droghandeln, men det är i praktiken omöjligt att eliminera den utan att själv ta kontrollen över marknaden, det vill säga legalisera. Till detta kommer att Trump vill återuppliva en äldre amerikansk tradition av att sätta in militär trupp mot drogkarteller i Mexiko och Latinamerika, ett företag som inte gick något vidare senast det begav sig.

Däremot kan man ha större framgång i att kuva den stora skaran av migranter, eftersom det är ett enklare klientel att hantera än kartellerna. Men även migrationen är business för smugglare och banditer, och därmed ett ständigt incitament för hugade spekulanter, samtidigt som ett land som USA alltid kommer att utgöra en magnet för fattigare folk från skithålsländer.

Grundtipset får därför bli att man inte kommer att ha så stor framgång denna gång heller, utan att migranter och knark fortsätter att välla in i USA, samtidigt som handelsunderskottet växer och den federala amerikanska budgeten sväller över alla bräddar. Han vet hur han ska göra Kina mäktigt igen, den där tariffmannen Trump!

Kategorier
Kultur Liberalism Politik Religion

Momika död, Kristersson nöjd

Nej, du hörde inte moderatledaren eller någon annan folkpartistisk potentat i Tidölaget beklaga det faktum att den så kallade «koranbrännaren» Salwan Momika under gårdagsnatten avrättades i en betongförort i Södertälje. Han var tvärtom lättad att ett problem hade undanröjts, och hans pajasministär hade förstås krattat manegen för detta dåd.

Moderatjuntan berättade nämligen i samband med koranbränningarna att man «fördömer … de islamofobiska handlingar som enskilda personer gjort sig skyldiga till vid manifestationer i Sverige», och att «Uttryck för rasism, främlingsfientlighet och därtill kopplad intolerans har inte någon plats i Sverige eller i Europa.»

Därmed tog man entydig ställning för islam och kröp i stoftet för «profeten» och dennes lakejer, och man talade i termer av att återinföra blasfemilag. Danmark gick längre och återinförde faktiskt en sådan, medan den svenska regimens röda åklagerskor lät åtala Momika för tankebrottet «hets mot folkgrupp». Dom skulle ironiskt nog meddelas samma dag som Momika avrättades.

Kristersson och hans hejdukar är alltså knappast vänner av yttrandefrihet, men det visste vi sedan tidigare. Man har aldrig i regeringsställning värnat frihetliga frågor, även om man ofta ger falskt sken av att omhulda sådana, utan är ett repressivt parti i likhet med den övriga partifloran.

Man är fullständigt besatt kring att prioritera sådana ideologiska brott mot staten hellre än att städa upp i gängkriminella miljöer, stärka den svenska demokratin och värna svenska medborgares fri- och rättigheter. Bit för bit monterar man ned kvarvarande fragment av sådana friheter, samtidigt som man skruvar upp generell trålning och annan avlyssning av medborgarna – det varken började eller slutade med FRA-lagen.

Men trots dessa repressiva verktyg når man inga resultat med buset, och kan inte ens skydda personer ansatta av islam eller andra krafter. Man fördömde även Lars Vilks för dennes konst, men han fick småningom personskydd, även om detta senare i sig innebar hans död. Momika tycks inte ha haft något sådant skydd alls, vilket rimmar med regimens inställning att man gärna ville få bort honom – man instruerade som bekant myndigheterna att utvisa honom.

Nu är Momika död, och i Orten jublar man över detta faktum. Allah är stor! skriver den muslimska diasporan i Sverige på Tiktok och andra socialer, och man skänker en tacksamhetens tanke till den svenska regimen för att man tog dess parti. Kristersson har skaffat ny valboskap, Kristersson har valt islam framför västerländsk liberalism.

Salwan Momika blev en martyr för det fria ordet. Ge honom en staty på central plats!
Kategorier
Kultur Liberalism Politik

Moderatregimens «paradigmskifte»

En bomb om dagen smäller numera i Sverige, men vapnen, ammunitionen och pengarna går istället åt andra hållet, ut ur landet, till ett inbördeskrig som inte har någon omedelbar praktisk eller annan betydelse för vårt vidkommande. Pengar och materiel motsvarande sextio miljarder har skickats till slukhålet i Ukraïna, utan att göra någon som helst nytta, resurser som kunde ha lagts på att bekämpa brott och det inbördeskrig som här har funnit stad.

Regimen står uppenbart handfallen i att tackla kriminaliteten, eftersom man har denna märkliga felprioritering och hellre väljer geopolitiska lekar som yttermera resulterar i otrygghet och digra ekonomiska konsekvenser för svenskarnas vidkommande. En lilleputtstat som prompt ska utmana Ryssland och till och med Kina, och därmed blir föremål för psyops av olika slag.

Moderatregimen under Kristersson har helt enkelt inte svenskarnas bästa för ögonen, vilket även framgår av den dystra ekonomiska situationen, den rekordhöga arbetslösheten, det fortsatta utanförskapet med mera. I ledningen för finansen sitter en tokkristen kreationist som blomvas, utan att så mycket som att röra ett finger för att stimulera företagsamhet, innovation och tillväxt.

Medan sprängningarna och skjutningarna fortgår med oförminskad styrka fortsätter man i den forna socialistregimens intrampade spår, exempelvis genom att åter spärra in harmlösa dissidenter och konstnärer som Dan Park för dennes ideologiska brott mot staten, eller att bedriva poängjakt i trafiken, angripa sexköpare, utreda thaibodar med mera. De verkliga skurkarna går fria, eftersom man sedan länge har behandlat detta klientel med silkeshandskar, särskilt röda åklagare inom den djupa staten samt snuthoror som har sexuella relationer med buset och förser detta med spaningsinformation.

Tidölaget ställer till med presskonferenser i tid och otid, anbefaller utredningar på löpande band, men av det så kallade «paradigmskiftet» blir intet. Regeringar kommer och går, men det socialistiska folkhemmet består, på varje enskild punkt. Där den ena ministären slutar, tar den andra vid, exempelvis i att ytterligare inskränka de få kvarvarande friheterna istället för att vidga dessa.

Den folkpartistiska förbudsministären under Åkesson går således i väl intrampade fotspår när man inför statliga sanningar om förintelsen, delibererar en blasfemilag samt yrar om att förbjuda appar som Tiktok. Riktigt tokigt blir det när man hallucinerar om att få tillgång till ändpunkter i krypterad kommunikation, en företeelse som i praktiken skulle ge regimen full åtkomst till all privat kommunikation.

Tänk om regimen istället hade använt en bråkdel av de sextio miljarder man har gett till kokainisten i Kiev till massiv installation av kameror och drönare i storstäderna, där det smälls och skjuts som mest? Om man omedelbart hade rumsterat om i den djupa staten och satt rätt personer i ledningen för myndigheter, särskilt inom polisen och rättsväsendet? Om man genast hade stängt gränserna och påbörjat ett seriöst återvandringsprogram istället för att låta massinvandringen fortgå?

Eller om man hade gett direktiv om att lägga alla resurser på verklig kriminalitet och brott mot person och egendom samt släppa de ideologiska brotten och poängjakten? Om man hade gett sig på orsakerna istället för att behandla symptomen, exempelvis genom att ta kontrollen över marknader genom legalisering av droger och sexhandel?

Eller om man interrimistiskt hade infört en lång rad nödvändiga lagar i väntan på utredningskvarnen, exempelvis att sänka straffåldern, besluta om förstärkt övervakning med mera? Kan man gå med i Nato på en eftermiddag utan utredning eller demokratisk deliberation, kan man nog bekämpa kriminaliteten i samma anda – kriget pågår inom landet.

Eller om man hade täppt till möjligheterna för kriminella att finna offentliga uppgifter om människors inkomster, bilinnehav och andra data, samt i istället gett myndigheter möjligheter att samköra sådana data för att bekämpa kriminellas omfattande bidragsfusk? För regimen tycks det vara viktigare att kvällspressen kan berätta vem som tjänar mest än att skydda allmogen från intrång, återigen en märklig prioritering.

Strömmer har petat sig i naveln allt för länge, och i slutändan blir det bara en massa snack och ingen verkstad alls. Riket har en styrelse som inte kan styra landet, som inte får något gjort, som mest rapar samma slags mantran som tidigare regimer, men som i slutändan misslyckas kapitalt med att omsätta alla fagra löften i praktiken.