Två tusen miljarder dollar vill Sleepy Joe plöja ner i investeringar för att råda bot på USA:s kraftigt eftersatta infrastruktur. Det är över femton års tid, och kokar ned till ungefär 400 dollar per amerikan och år, eller 800 dollar per arbetande amerikan. Totalt går notan på ungefär femtio tusen kronor per person – en inte helt oäven summa.
Då ska man komma ihåg att Biden redan har låtit trycka upp lika mycket pengar för att hålla konsumtionen flytande under pandemin genom stimulanscheckar, och att USA har förlorat moment under ett års katastrofal pandemihantering. Därtill ska han dubblera minimilönen till femton dollar samt utöka Obamacare, samtidigt som statsskulden skenar.
Biden säger sig vilja finansiera paketet med höjda företagsskatter, från 21 % till 28 %, en åtgärd som inte är helt populär i konservativa kretsar. Ändå lär han kunna övertyga guvernörer i många delstater om vikten av satsningen, eftersom det är nödvändiga investeringar som ger jobb och därmed dynamiska effekter. Han skulle i så fall lyckas med det som både Obama och Trump gick bet på, efter att ha gjort liknande utfästelser.
Vi har tidigare noterat att USA under sin uppåtgående bana under 1900-talet plöjde ned en betydligt större andel av budgeten i infrastruktur och forskning, men att man numera nöjer sig med betydligt måttligare summor, samtidigt som Kina sedan länge investerar betydligt mer.
Bidens analys är därför helt korrekt, och det är en helt avgörande satsning om USA ska kunna matcha den kinesiska frammarschen. Men frågan är om det räcker, om man verkligen kan nå samma nivåer som i fornstora dagar? Man måste troligen inte bara höja skatter, utan även skära en hel del i fläsket och framförallt banta den militära kostymen – man måste ge upp sin globala hegemoniska ambition.
I mer detalj omfattar planen upprustning av vägar, broar, hamnar, flygplatser och kollektivtrafik, men ingen omfattande nybyggnation. Även bostäder, sjukhus och andra byggnader ska renoveras, och man avser förbättra tillgången på både bredband och dricksvatten – det kan komma som en överraskning för en svensk, men kranvatten i USA är ofta otjänligt (som i Kina).
I planen ingår ingen satsning på höghastighetståg, varför USA kommer att fortsätta vara ohjälpligt efter Kina. Å andra sidan har USA bara en fjärdedel av Kinas folkmängd på samma landyta, varför det inte kan bli lika lönsamt – men frågan är hur man ska nå klimatmålen med bibehållna nivåer av flyg och bil?
Att utöka elbilsparken och satsa på laddstationer och elektrifierad kollektivtrafik är så klart en dellösning för detta ändamål. Biden noterar här att USA bara har en tredjedel av Kinas elbilspark, och i planen är därför 174 miljarder dollar öronmärkta för att ta hem den matchen. Det är återigen rätt tänkt, och staten har en given roll i att ge de rätta förutsättningarna.
Men jag tror inte att Zhongnanhai kommer att sitta still i båten, utan att man kommer att svara på den kastade handsken, inte bara vad gäller elbilar, utan även penetration av bredband och andra satsningar. Kina är redan långt före i 5G-lanseringen och digitala kringtjänster, och man har en given fördel i den tätare befolkningen i större delen av landet.
Som Biden säger har USA inte råd att inte göra denna satsning, och denna «kapplöpning» i infrastruktur, forskning och annat är en mer angenäm form av konkurrens än den gängse geopolitiska striden med handelskrig och annat.
Men även här lär protektionismen råda, och USA lär inte ge de mer erfarna (och billigare) kinesiska företagen del i projekten, i vart fall inte de med statliga kopplingar. America first fortsätter att gälla, och det är delvis en amerikansk jobbsatsning. Men gissningsvis lär man köpa kopiösa mängder byggmaterial från Kina, och därmed arbeta upp underskottet lite till.
