Kategori: USA

Kategorier
Politik Ryssland USA

Clusterfuck

Förmodligen jublar man i Rosenbad åt att husse i Washington nu har beslutat skicka klusterammunition till Zelenskyj, och att dagen närmar sig då även Sverige kan delta i sådana grisiga operationer utomlands. Sverige har visserligen ratificerat en konvention om klusterbomber, men medlemskapet i Nato trumfar denna ordning – Gripen står redo.

Noga räknat är krig den ultimativa konfliktnivån, i vilken avsikten är att med dödligt våld betvinga motståndaren till eftergifter. I krig (och kärlek) är alltså alla medel i princip tillåtna, förutom dem man kommit överens om att inte nyttja – som biokemiska stridsmedel, tortyr med mera.

En grundläggande princip är att civila personer ska fredas, även om det är omöjligt att efterleva i praktiken, särskilt om motståndaren nyttjar civilister som skydd. Inte sällan har man tvärtom avsiktligt attackerat civila mål, som de allierade bombningarna över Dresden, USA:s bombningar av Tokyo, USA:s atombomber över Hiroshima och Nagasaki, eller för den delen USA:s klusterbomber över Vietnam och Laos.

De senare räknar i antal en kvarts miljard, med en tvåsiffrig felprocent. Man kan kanske älska doften av napalm på morgonen, då man medelst sådana bomber rotar upp såväl Viet cong som kvinnor och barn som tar skydd, men frågan är om man också kan älska att outlösta bomber ligger kvar under decennier, för att småningom plockas upp av barn i tron att de är leksaker. Tiotusentals småbarn har strukit med av sådana blindgångare.

Men detta är ändå bara fucking gooks och gulingar, och klusterbomber används förstås bara i skithålsländer som Irak, Syrien, Afghanistan och givetvis Ukraïna. Det angår ju inte oss, utan är avsett att underkuva folk vi inte behöver bry oss om, länder och kulturer vi kan angripa som spelpjäser i ett proxykrig om världsherraväldet.

Här har den ukraïnska regimen redan utmärkt sig genom att nyttja egna lager av klusterbomber, till människorättsorganisationers fördömande, även om du inte hörde det i statsmedias utsändningar. Även separatister i Donetsk har nyttjat (ukraïnsk) klusterammunition, likväl som den reguljära ryska armén i några enstaka fall, nämligen multipelvapen apterade på Iskander-robotar.

Varken Ryssland eller Ukraïna har ratificerat konventionen, så inte heller USA, Kina eller Indien. Det är därför en tandlös konvention så länge de främsta militärmakterna håller sig undan, och så länge internationella organisationer som Nato kan kringgå förbudet. Det är det vanliga godhetssignalerandet från ömmande västmakter, de som utan att blinka regelmässigt skickar fjärrstyrda drönare att explodera på något torg i Långtbortistan. Not our people, collateral damage.

USA, Nato och Väst är inte officiellt krigförande parter i konflikten mellan Ryssland och Ukraïna, men är det förstås i realiteten. Kriget förs inte minst med ekonomiska medel, men framförallt genom logistiskt understöd i form av materiel och sigint. Att Washington nu skickar klusterbomber till Kiev är ytterligare en upptrappning.

Mest lidande av det blir småningom ukraïnska barn som någon gång i framtiden hittar någon färgglad mojäng, bara för att sekunden senare slitas i stycken av tryckvågen från en amerikansk bomb.

Kategorier
Politik USA

Evig Nato-process

Den lille M-ordföranden från Sverige beviljades audiens hos majestätet i Washington, nämligen som en teatralisk uppvisning i syfte att blidka den islamistiske busemannen i Ankara om att låta Kristersson få vara med i de tuffas gäng. Gängledaren Biden kan nämligen inte själv bestämma detta, utan måste ha med sig övriga grabbar.

För både Biden och Kristersson gäller saken personlig prestige mer än något annat, och det är i realpolitisk mening knappast någon brådska med inträdet i Nato. Den ryska hären är som bekant fullt upptagen på annat håll, och Moskva har alltså ändå inga som helst intentioner att invadera Sverige. Dessutom gäller de amerikanska och brittiska säkerhetsgarantierna oavsett medlemskap.

Men Kristersson har i sin retorik framhållit att Sveriges öde står och faller med Nato-medlemskapet, och att det är så bråttom, så bråttom att komma in i den transatlantiska värmen, trots att man har smusslat under täcket med Washington sedan krigsslutet. Moderatledaren riskerar framstå som handlingsförlamad så länge processen inte fullbordas, särskilt som han inte får något uträttat alls på andra, mycket enklare politikområden, som gängkriminaliteten.

Med bara några dagar kvar till toppmötet i Vilnius ser det alltjämt mörkt ut för ett medlemskap, men även Erdogan spelar här teater på hög nivå, och kan som varje dramadrottning ändra sig i en handvändning. Det är oklart vad karln vill, annat än att slå inrikes mynt genom att misshandla den timide Kristersson inför öppen ridå.

Valet har türken redan kammat hem, och sannolikheten för att Sverige skulle ändra grundlagen i islamistisk riktning bara för att blidka Ankara är exakt noll. Även Erdogan vet att det är ett ohemult krav, men det är klart att i tid nära förestående koranbränningar med omfattande protestyttringar som följd knappast underlättar för Türkiet att bifalla den svenska ansökan. Samtidigt har Erdogan inte fått sina eftertraktade flygplan av USA, och lär inte heller få några så länge kongressen säger nej.

Även Budapest har att ratificera medlemskapet, och man säger sig vara redo att göra detta så fort Ankara godkänner Sveriges ansökan. Givet att det är en parlamentarisk process – mitt i sommaren – ska det mycket till för att båda dessa länder inom några dagar ska vända på en femöring.

Den realpolitiska utgångspunkten är därför att Sverige får vänta ännu en tid, och att det därmed blir en personlig nesa för Kristersson och moderatregimen. Men «mirakel» har förstås hänt förr, och osvuret är alltid fegt och bäst!

Kristersson är Bidens marionett, och Sverige är numera även officiellt en amerikansk vasall.
Kategorier
Asien Film Kina Kultur Politik Taiwan USA

Kommunist-Barbie?

Det har gått långt när man riktigt längtar efter att se en live-action-film om plastdockan Barbie, men i dessa sjuka tider av woke och politisk korrekthet är det riktigt uppfriskande med förlegade binära könsroller, rosa flärd och barnslighet. Premiären är om några dagar.

Visste du förresten att tillverkaren Mattel floppade med dockan i Kina, för att man lanserade kinesiska varianter istället för den klassiska? Det visade sig att de kinesiska flickorna hellre ville ha den blonda Barbie, för att det utgjorde en lockande exotisering och ett amerikanskt socioekonomiskt ideal som den tidens kineser höll högt – till skillnad från innevarande ungdomsgeneration.

Nå, rullen har emellertid redan skapat kontroverser, eftersom den innehåller en barnslig rendering av niopunktslinjen – numera tiopunktslinjen – den avgränsning Kina sedan ett sekel tillbaka har över territoriella anspråk i Sydkinesiska havet. Vietnam har därför bannlyst filmen, och Filippinerna utreder möjligheten att agera samfällt.

Barbie (2023). Niopunktslinjen är den streckade S-kurvan (med bara åtta streck) längst till höger på kartan i fonden.

Det är inte första gången länder i grannskapet protesterar sålunda mot en kulturyttring, utan samma sak skedde när animerade Abominable (2019) och äventyrsfilmen Unchartered (2022) hade motsvarande renderingar. Man kan förstås fråga sig varför amerikanska filmer visar kinesiska territorialanspråk, men det torde bero på att man vill ha en problemfri resa på den kinesiska biomarknaden.

Abominable (2019). En naturtrogen rendering av den uppdaterade tiopunktslinjen.

Det är också en komplikation att den amerikanska skurkstaten lägger sig i tvisten och tar parti för alla utom Kina, med hänvisning till ett utslag av Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos). Problemet här är emellertid att USA inte har ratificerat konventionen, men ändå åberopar den… eftersom den skulle inskränka amerikansk suveränitet och dess motsvarande maritima imperium. För USA finns i själva verket bara en «regelbaserad världsordning», den man själv drar upp, utan att själv följa den.

Unchartered (2022). Niopunktslinjen visas under en illustration av en flygrutt.

Vidare förhåller det sig så att USA ligger bakom militariseringen av konflikten, genom att vara väldigt närgången med sin flotta i regionen. Tids nog lär de ingående parterna, som samtliga har motsvarande anspråk, lösa konflikten med sedvanlig diplomati, och man ska nog se tiopunktslinjen som ett överambitiöst utgångsbud mer än ett verkligt anspråk.

Ytterligare en komplikation här är förstås att Taiwan, det goda och demokratiska Kina som USA stödjer, har och alltid har haft – i ljuset av att de båda Kina ser sig själva som företrädare för hela Kina – exakt samma anspråk som Beijing rörande inte bara niopunktslinjen, utan även avseende Tibet, Xinjiang, Fiskeöarna och andra gränstvister. Men det förbigår man förstås med absolut tystnad.

Barbie (2023). Bland andra Dua Lipa står för musiken. Bara det!
Kategorier
Europa Kina Politik USA

Beijing kastar handskarna

Kinas beslut att tillämpa exportkontroll för ett par halvledare sammanfaller i tid med att nederländska ASML, som tillverkar litografisk utrustning för design av chips, av regeringen har ålagts exportrestriktioner, på begäran av USA. Men det sker också alldeles efter det att en ny lag om Kinas internationella relationer har börjat gälla.

Lagen i fråga – 中华人民共和国对外关系法 – skiljer sig för all del inte från tidigare varianter i stort, men har i ett par paragrafer betydligt vassare formuleringar kring motåtgärder vid internationella dispyter av olika slag. Man anpassar sig därmed efter den amerikanska modellen om att åberopa «nationell säkerhet», nämligen så att man i tvister med WTO och andra internationella organisationer kan motivera sina åtgärder.

第三十三条  对于违反国际法和国际关系基本准则，危害中华人民共和国主权、安全、发展利益的行为，中华人民共和国有权采取相应反制和限制措施。

§ 33 Folkrepubliken Kina har rätt att, på förekommen anledning, vidta åtgärder för att motverka handlingar som äventyrar dess suveränitet, nationella säkerhet och utvecklingsintressen i strid med internationell rätt eller de grundläggande normer som styr internationella relationer.

Det juridiska sömnpillret kan kokas ned till ett stycke om att Kina förbehåller sig rätten att svara på oprovocerade handlingar som strider mot internationell lag, med vilket främst menas sanktioner, som faktiskt är illegala instrument i internationell rätt. Men även exportkontroll, tariffer och andra former av ekonomiska påtryckningar blir här föremål för motåtgärder, om de anses strida mot «grundläggande normer», ett begrepp som är föremål för tolkning.

Kina har tidigare nyttjat möjligheten att svara proportionerligt i enlighet med WTO-regler, men den nya lagen ger utrymme för mer asymmetriska motåtgärder, vilket exportkontroll av halvledare är ett exempel på. Beijing kan därmed smälla hammaren där det gör mest ont, och lägga sig på samma nivå som den amerikanska illbattingen.

Initiativet lär för all del inte avskräcka Washington och Bryssel från vidare ekonomiskt missbruk gentemot Kina, men lagen ger alltså Zhongnanhai möjlighet att svara mer agilt, vilket lär betyda upptrappning i handelskriget. Hittills har Kina tagit örfilarna med ro, men nu är handskarna verkligen kastade.

Kategorier
Europa Kina Politik Teknik USA

Exportkontroll av Ga och Ge

Lagom till den amerikanska skurkstatens födelsedag levererar Beijing en passande present i form av exportkontroll av två halvledare. Från och med första augusti krävs således exportlicens för att sälja gallium eller germanium till utlandet, råmaterial som är helt kritiska i halvledarindustrin.

Det är nu inte av illvilja man inför sådan exportkontroll, utan som svar på tal av USA:s och EU:s motsvarande exportkontroll av apparatur och annan teknik för att framställa avancerade chips. Man åberopar numera «nationell säkerhet» som argument för allt fler sådana handelshinder, men det är ingen tillfällighet att man slår mot Kinas svagaste punkter – syftet är ett helt annat.

Gallium (31 jiā 镓) och germanium (32 zhě 锗) är kusiner till aluminium och kisel.

Den sävliga pandan har emellertid börjat tröttna på mobbningen, och rest sig upp för att slå tillbaka en smula. Kina kontrollerar inte bara jordartsmetallerna, utan även många andra mineraler, så ock germanium och gallium. Kina dominerar med 95 % av marknaden för gallium, och två tredjedelar för germanium.

Mineralerna är nu inte ovanliga, utan förekommer överallt i jordskorpan. Men det är Kina som har produktionen och logistiken, och det kommer att krävas både tid och pengar att strukturera om flödena. Det innebär att logistiken i handeln kring elektronik kommer att störas vad det lider, och att priserna kommer att ta ett större kliv uppåt i alla led.

Det är ändå ett måttfullt svar, som bör leda till eftertanke i Bryssel och Washington – är detta verkligen vad ni vill ha? Den större ammunitionen spar man till ett senare tillfälle, och det man bjuder på är således en aptitretare av vad det kan komma att kosta att mobba Beijing med handelshinder.