Kategori: Vetenskap

Vilket land leder teknikutvecklingen i världen? Frågan är retorisk, men för en del lär svaret ändå komma som något slags överraskning, nämligen det klientel som tror att obetydliga svenska utbildningsanstalter som Chalmers och KTH skulle ha något att erbjuda den kinesiska militären eller andra kinesiska intressen, de som alltjämt tror att Sverige är något slags högteknologisk bastion och Kina blott en fabrik.

Enligt Australian strategic policy institute (ASPI) har Kina övertaget i inte mindre än 37 av 44 (84 %) kritiska teknologier, omfattande bland andra nanoteknik, materialteknik, AI, syntetisk biologi, batteriteknik, solceller och kvantkryptografi. ASPI uppger att Kina i en del grenar är ensam herre på täppan, med gräddan av institutioner samlade inom landet.

Egentligen är det bara USA som ännu kan bjuda motstånd, medan Indien och Storbritannien leder ett B-lag omfattande Sydkorea, Tyskland, Australien och i någon mån det kontinuerligt falnande Japan. Avvecklingslandet Sverige finns inte på kartan i detta sammanhang, och är väl på sin höjd relevant i marginalen av läkemedelsindustrin.

Men om man får tro de socialliberala ledarredaktionerna bör vi alltså isolera oss från den makt som har detta övertag, och som framgent kommer att dominera i än fler fält, nämligen av en paranoid och missriktad rädsla för att Zhongnanhai ska lägga sig i svenska intressen. Man ansluter därvid fullständigt till den amerikanska linjen av att mobba ut kinesiska intressen i allt från Huawei till Tiktok i syfte att försöka behålla den egna tekniska hegemonin.

Men för Sverige är en sådan approach fullständigt vettlös. Vi har inget att vinna på att gå i USA:s ledband i det meningslösa företaget att söka rädda en amerikansk dominans som är på upphällningen. Sverige måste förhålla sig till världen så som den faktiskt ser ut snarare än så som man önskar att den vore.

I den världen – das Ding an sich – är det Kina som är den stigande stjärnan, och från den kan vi nog inte isolera oss utan att skada oss själva allvarligt. Vi är inte direkt beroende av Kina i så stor omfattning – än – men däremot indirekt genom att EU är vår överlägset största handelspartner. Och EU:s största handelspartner är i sin tur just Kina, en omständighet som inte kommer att förändras, utan vi har tvärtom än större utbyte att förvänta – vill Sverige verkligen stå utanför den ordningen?

Paranoikerna på Expressen vädrar återigen sitt kinahat, denna gång genom att återanvända ett ledarstick från fordom, angående kinesiska forskare vid svenska universitet. Svenska utbildningsanstalter ska inte sponsra Kinas armé, hävdar man i den braskande rubriken, men tydligen går det bra att «sponsra» övriga världens motsvarigheter – man väljer medvetet ut just Kina.

Men det är inte kinesiska vapen som orsakar död i världen, utan amerikanska och för all del även svenska. Kina har inte deltagit i något krig sedan 1979, och är inte en expansiv makt. Det vore nog mer uppbyggligt att porta amerikaner som för svenska skattemedel fortsätter bygga upp det amerikanska militärindustriella komplexet och sprida ond bråd död världen över, exempelvis genom obemannade drönare styrda av tonåringar i bunkrar i Nevada.

Man exemplifierar ändå med frågan om Taiwan och en möjlig invasion från fastlandet, samt med det nyligen timade debaclet med en kinesisk väderballong på drift över det amerikanska fastlandet. Kom igen nu?

Låt mig här dumma ned saken så att även en efterbliven kretin vid Expressen har möjlighet att förstå saken. Man kan exempelvis konstatera att Sverige inte har några som helst tekniska lärosäten bland de hundra främsta i världen. KTH kvalar in på plats 155, medan woke- och klimatteknologerna vid Chalmers inte finns med i systemet överhuvudtaget.

Kina har å andra sidan tio universitet bland de främsta, och har därtill ledig åtkomst till minst dubbelt så många andra i Singapore, Nya Zeeland och andra stater som inte deltar i den amerikanska aggressionen mot Kina. Vad är det svenska universitet egentligen har att erbjuda Folkets befrielsearmé?

Frågan blir än mer absurd när man konstaterar att Kina är ledande i utveckling i allt fler tekniska spetsgrenar som AI och kvantdatorer, och för den delen även avancerade vapensystem som hypersoniska missiler. Kina är en utvecklad rymdnation som skickar upp en raket varannan dag, och är så att säga inte i behov av medelmåttig forskning vid medelmåttiga universitet i en medelmåttig randstat i Europas utkant.

I den mån kinesiska forskare deltar i svenska program är bidraget till kinesisk militär noll och intet, och det rör sig mer om sedvanligt utbyte i forskarvärlden, till allas båtnad. Svenska universitet härbärgerar inte militär spetsforskning, utan sådan sker uteslutande vid Saab och andra företag, där man givetvis har en relevant säkerhetsklassificering.

Universitetens roll är att främja grundforskning (samt civila tillämpningar), och sådan kan inte begränsas med flummiga argument om att tekniken kan komma att användas i militära applikationer. Antingen är forskningen och utbildningen fri och internationell, eller så är den det inte.