Kategori: USA

Donald Trump gjorde som här önskat, och uttalade en vilja att terrorstämpla Antifa (AFA) i kölvattnet av mordet på Charlie Kirk. I svenska stats- och kommersmedier var det dock knäpptyst om detta, eftersom man inte vill ha någon diskussion om den i Sverige aktade extremvänsterorganisationen och dess olagliga informationsbyrå Expo.

Däremot blev det stort rabalder om ett annat av Trumps utspel, nämligen att gå hårt åt en pratshowvärd för dennes smaklösa raljerande kring Kirks mördare, tesen att Robinson skulle vara Maga-anhängare trots att FBI:s utredare, Robinsons vänner med flera parter tydligt anger utpräglade transvänstermotiv (som svenska stats- och kommersmedier också undviker). Värden, Jimmy Kimmel, petades snabbt av bolaget ABC, mest av rädsla för repressalier.

Tillsynsmyndigheten FCC hotade nämligen att dra in bolagets licens, under motiv att sändningstillståndet förutsätter att bolagen verkar i allmänhetens intresse. Kimmels lögnaktiga rappakalja betraktas således som ett öppet hån mot en politisk figur på högerkanten, av ett slag som aldrig hade tolererats i den omvända riktningen.

För att ställa saken i glasklar kontrast: det hade aldrig tolererats i Sverige att en sverigedemokrat eller någon annan person raljerar kring Olof Palmes död, ty vederbörande hade då kölhalats av mediekonglomeratens kultur- och ledarskribenter, och bannlysts från samtliga tevekanaler, samtidigt som «granskningsnämnden» hade fällt den aktör som propagerade «skämtet».

Whataboutism åsido är det givetvis fel att den politiska makten söker påverka det «fria ordet», men amerikansk teve har faktiskt aldrig varit fri, utan alltid under kontroll av FCC:s tämligen strikta regler kring att visa tuttar och andra bitar eller uttala profaniteter. Sådant får man syssla med i den fria kabelteven eller på nätet, men inte i reglerad marksänd teve. I vart fall inte före klockan tio på kvällen.

Det är alltså inget nytt under solen här, och första tillägget är inte hotat mer nu än tidigare. Hade så varit fallet skulle saken för övrigt prövas i det oberoende amerikanska rättsväsendet (ett sådant som Sverige saknar), men givet reglerna är ett sådant förfarande inte tillämpligt.

Självfallet kunde man önska att såväl amerikansk som svensk teve skulle bli friare, och de som nu kverulerar kring Trump kan förstås föregå med gott exempel och visa vägen. För att vara ett land som länge hade statligt monopol på eterutsändningar, och alltjämt har sovjetnivå på byråkratin med sändningstillstånd, granskningsnämnd och särskilda «yttrandefrihetsgrundlagar», är tonläget nog en smula för högt just nu.

Vänstern är alltid mån om sin egen yttrandefrihet, den man vill förvägra andra som tycker annorlunda. Det kan därför vara bra att vänstern nu får smaka sin egen medicin, och att högern går till motangrepp. Det kan inte vara upp till vänstern att ständigt definiera vad som är «hat», om man nu vill förbjuda sådana yttranden.

Det sagt måste förstås inskärpas att «hat» är identiskt med yttrandefrihet, och just det som yttrandefriheten har att skydda. Snälla och banala utsagor behöver nämligen inget särskilt skydd, utan bara sådana uttryck som väcker anstöt. Det vill säga det man kallar «hets mot folkgrupp» i Sverige, eller för den delen «förtal» eller «förolämpning» (inklusive mot poliser i ny lagstiftning). Yttrandefrihet är exakt friheten att kunna uttala det du och makten inte vill höra.

Är vänstern nu alltså redo att skrota dessa erbarmliga företeelser för att i dess ställe införa och försvara yttrandefrihet alldeles oavsett innehåll och källa? I så fall är undertecknad och många andra redo att kroka arm och ställa sig på barrikaderna! Låt oss visa Trump vad frihet är! Men… av det blir givetvis ingenting.

Klappjakten på den radikala vänstern är nu i gång i USA, efter mordet på den konservative agitatorn Charlie Kirk. Det får i sin tur vänstern att protestera, och man menar att högern nu använder sig av samma slags deplattformering och cancelkultur som vänstern tidigare har gjort sig ökänd för.

Det är en korrekt observation, men högern har länge tålmodigt predikat det fria ordet, bara för att gång efter annan få se sig deplattformerad vid universitet och andra institutioner. Vänsterns modus operandi är här sedan länge att tysta dem vars åsikter man ogillar, genom angiveri, stigmatisering och ytterst dödligt våld.

Demokratin kan inte lägre tolerera detta förfarande, oavsett från vilken kant på det politiska spektrat det emanerar. Man kan kanske blunda för att nynazister och supremacister angrips emellanåt av sina fiender på den andra ytterkanten, men när samma vänster samtidigt ständigt förflyttar mittpunkten allt längre vänsterut, hamnar helt ordinära konservativa och libertära krafter i dess fokus.

Samma ordning gäller för övrigt i Sverige, även om vi där ännu inte har det dödliga våldet. Här arbetar förment respekterade mediehus som Expressen med angiveri och uppsökning av medborgare som metod, i intimt samarbete med vänsterns informationsbyrå Expo, som i sin tur är ett utskott av den vänsterextrema rörelsen Antifascistisk aktion (AFA).

Den ordningen måste upphöra, ty demokratin fordrar att var och en utan undantag kan komma till tals utan att motarbetas av etablissemanget och staten, som direkt finansierar de krafter som stör ut andras åsiktsbildning. Åsikter, oavsett innehåll, delibereras i debatt, och bara i debatt, inte genom våld, inte genom att förvägra människor en plattform, inte genom att ange människor för deras arbetsgivare eller andra, inte genom att skämma människor i reportage i de stora drakarnas tabloider.

Yttrandefriheten är förstås helt deformerad i Sverige, men utöver våldsmaktens klappjakt på oliktänkande föreligger även en allvarligare form av självcensur, fenomenet att människor drar sig för att uttrycka sin åsikt i rädsla för att stigmatiseras och få löpa eriksgata i pressen eller stötas ut ur bektantskapskretsen. Åsiktskorridoren lever i allra högsta välmåga i Sverige.

Vi gillar helt enkelt inte olika i detta knäppa land, utan kräver att var och en tycker exakt likadant, om allt från Ukraïna och Putin till Sverigedemokraterna och invandring. I annars fall tar vi armlängds avstånd och håller för näsan.

Men så fungerar inte demokrati. Demokratins livsluft är debatten mellan oliktänkande, yttrandefriheten, samt friheten att utan hinder av något slag inhämta information i allehanda ärenden, inklusive från utländska sajter som ryska RT, som numera är blockerad i Europa. De friheterna existerar inte ens på pappret längre, men värre än så är att de har ytterligare begränsning i åsiktskorridoren, i den sociala ordning som föreligger.

Än värre är hur denna ordning resulterar i cancelkultur, genom att blockera talare vid universitet eller andra institutioner, stänga bankkonton och andra fullständigt vidriga metoder att förvägra medborgare att delta i det demokratiska samtalet utan repression. Det har samtidigt blivit helt rumsrent att agera sålunda, i tron att man därmed står på den goda sidan, när man i själva verket är demokratins dödgrävare.

De krafter som sålunda stör ut demokratins fundament måste motarbetas och oskadliggöras, och bland de krafterna återfinns den radikala vänsterns väpnade gren AFA och dess mer civila variant Expo. Sådana ingrepp i demokratin måste helt sonika förbjudas, och den typen av illegal informationsinhämtning som Expo bedriver måste på samma sätt olagligförklaras.

USA måste gå i spetsen för denna nyordning, genom att på hemmaplan borga för att Antifa (AFA) och dess mångahanda utskott i den radikala vänstern klassificeras som terrororganisationer, och därefter kräva att «allierade» följer upp på samma vis, ytterst under hot om handelskrig och andra repressalier. USA kan för en gångs skull göra mycket gott här genom att likvidera denna för demokratin ytterligt skadliga extremvänster och åter upphöja yttrandefriheten till grundbult.