Vilket land är mest demokratiskt och mest populärt, och vad gäller för motsvarande länders ledare? Det beror på vem man frågar, men på global nivå är resultatet nog överraskande för många. I alla fall om man frågar allmänheten istället för att konsultera statsvetare.
Danska organisationen Alliance of Democracies har sammanställt sitt årliga perceptionsindex över världssamfundets syn på världens länder, med resultat att USA störtdyker i ranking som följd av Donald Trumps installation som president. Faktiskt finns här samsyn med statsvetarna, som menar att USA inte längre är en demokrati.

Det är naturligtvis nonsens, eftersom den amerikanska demokratin står stark och fungerar precis som avsett. USA har till skillnad från länder som Sverige maktdelning och en konstitutionsdomstol med vetorätt, varför Trump inte kan göra något som faller utanför konstitutionens ramar. Våldsapparaten tjänar också konstitutionen snarare än presidenten, även om den senare är överbefälhavare.
Det beror förstås även på vad man menar med demokrati, och även här är statsvetarna inte särskilt konsekventa, och inte heller speciellt neutrala. Det är samma vänsterfalang som dominerar i det facket som eljest, vilket är orsaken till att man nedgraderar USA:s ställning. Dessutom flyttar man hela tiden målstolparna, varför demokratins definition förändras över tid.

Under alla omständigheter har Donald Trump negativt förtroende världen över, och som en följd även USA. Landet placerar sig numera i negativt spektrum, jämsides med Ryssland, medan en rival som Kina landar i positivt territorium.
Förtroendeunderskottet för Trump är närmast globalt, medan meningarna är mer delade avseende Xi Jinping och Vladimir Putin. Den förre har mestadels positivt förtroende, men dissas stort av européerna, vilket ger den där märkliga diskrepansen mellan Europa och världen i övrigt. Europa har negativt sentiment för samtliga tre globala aktörer.

Även Putin ogillas i Europa, men dessutom i Amerika, men mindre så i Asien. Det visar att det «globala Syd» har en helt annan uppfattning än Europa och Väst, inte minst avseende kriget i Ukraïna. Europa står här perplext över att man inte får med sig resten av världen i sina sanktioner och sin ekonomiska krigföring mot Ryssland, samtidigt som Europa förstås bryr sig mindre om konflikter i Myanmar, Jemen med flera länder.
Den globala allmänhetens uppfattning om vilka länder som är demokratiska skiljer sig väsentligt från den gängse bilden, där Väst målar upp sig självt som en demokratisk fyrbåk i jämförelse med den barbariska världen i övrigt. De gängse ledarnationerna i Norden toppar förvisso även denna lista, men Europa i stort och förstås även USA hamnar mestadels på rött.

Kina får däremot en grön nyans, vilket nog inte beror på dess ringa politiska pluralism. Men om kriterierna är regeringsduglighet, meritokrati och transparens, hamnar man i de högre skikten och därmed sammanlagt på en god position.
Betydelsen av det är bland annat att Kina har momentet och initiativet i det globala geopolitiska spelet, och att USA:s ambition att försöka ringa in landet med hjälp av andra aktörer är tämligen utsiktslös. Vita huset borde fundera över en annan strategi.
