Kategori: Kultur

Kategorier
Ekonomi Kina Kultur Politik Teknik

Från Alibaba till ZTE

Kina är världens fabrik, men ändå är dess företag ganska okända. Eller var i preteritum, ty det är en ordning som är stadd i kontinuerlig förändring. Man kan här skönja en liknande utveckling som tidigare i Japan, Sydkorea och Taiwan, ekonomier som till en början producerade andra länders gods och billigt krimskrams, men som sedermera utvecklade produkter i allt bättre kvalitet och numera är världsledande på en rad områden som kameror och bilar.

Det är en oundviklig konsekvens av att man förlägger produktion i länder med billig arbetskraft. Landet i fråga ger inte bara arbetskraft, utan tar i gengäld kunnande och kompetens, som man sedan förädlar för egna syften. Småningom når man inte bara jämvikt, utan tar även ledningen, vilket är vad vi ser hända i Kina – och därav följer USA:s agerande med handelskrig och andra åtgärder för att försöka sinka den vidare utvecklingen, naturligtvis förgäves.

Ett företag som Huawei (华为) grundades så sent som 1987, men är numera världens största telekomföretag samt världens näst största tillverkare av mobiler, efter Samsung. Företaget bildades i Kinas Silicon Valley i Shenzhen, en forna fiskeby som sedan 1979 har växt från en stad av Malmös storlek till 13 miljoner invånare. Det är också ett mått på Kinas tillväxt.

De flesta av Kinas företag är yngre än så, vilket är en följd av landets knepiga historia med en efterbliven kejsardynasti som föll först 1911, och därefter en period med inbördes splittring, japansk invasion, inbördeskrig och sedermera sluten diktatur fram till slutet av 1970-talet, då Deng Xiaoping i «kattismens» (pragmatismens) namn lät öppna Kina mot omvärlden och införa en form av statskapitalistisk marknadsekonomi – «kommunism» existerar i Kina bara på pappret, men diktaturen är förstås på riktigt.

Många inhemska företag har betydligt äldre anor, till exempel Bianyifang (便宜坊), en restaurang i Beijing från 1416 (Ming). Den kulinariskt lagde som har ätit dess pekinganka känner förstås till den, likväl som andra inhemska berömdheter, som Tianjins Goubuli (狗不理), som sedan 1858 har producerat ångkokta bullar med fyllning, så kallade baozi (包子).

Kinesiska företag på världens läppar måste dock ha en större global närvaro än så, och av världens hundra främsta märken ståtar Kina numera med sjutton bidrag, med Alibaba (阿里巴巴) och Tencent (Tengxun, 腾讯) på sjätte respektive sjunde plats. Båda bolagen bildades strax före sekelskiftet.

Alibaba är för de flesta känt för sina handelsportaler Alibaba och Taobao (淘宝), med en omsättning som överstiger den för Amazon, Walmart, eBay och andra amerikanska motsvarigheter tillsammans, men har i själva verket en större roll än så. Bland annat ombesörjer man den mesta av elektronisk mobilbetalning i Kina med Alipay (Zhifubao, 支付宝) samt har likt Amazon molntjänster. Videosajten Youku (优酷) är ett dotterbolag.

Alipay i sig hör sedan 2014 till avknoppningen Mayi jinfu (Ant financial, 蚂蚁金服), världens högst värderade (150 miljarder dollar) finansteknikbolag och för övrigt även högst värderade enhörningsföretag, det vill säga uppstartsbolag med ett värde överskridande en miljard dollar. Utöver Alipay bedriver man även personlig kreditgivning med Zhima xinyong (Sesam kredit, 芝麻信用), där man nyttjar stordata från Alibabas plattformar för att automatiskt bedöma kreditvärdighet. Jag kan dock slå vad om att knappt någon svensk har hört talas om Ant / Mayi.

Tencent torde vara känt bland videospelsfantaster, eftersom man är en ledande utvecklare med tentakler i många andra bolag, exempelvis svenska Paradox. Det är dock främst ett techbolag med ett antal portaler och verktyg, till exempel chattprodukterna QQ och WeChat (Weixin, 微信). Den senare är störst i världen, och har på senare tid kommit i blickfånget för att Trump vill förbjuda den i USA, tillsammans med Tiktok. Weixin är som en digital fällkniv med mängder av nyttiga funktioner, och kan bland annat nyttjas som mobil betalningsmetod med Weixin zhifu (WeChat pay, 微信支付), i konkurrens med Alipay.

En annan aktör i samma genre är Netease (Wangyi, 网易), som likt Tencent hör till världens främsta spelutvecklare och techbolag. Till samma kategori hör även Baidu (百度), som är en kinesisk motsvarighet till Google med söktjänst, molndrift, videoströmning (iQiyi, 爱奇艺, Aiqiyi) och utveckling av AI. Dess webbplats är den fjärde mest frekventerade i världen, efter Google, Youtube och Tmall (Alibaba). Sohu (搜狐, Souhu eller «sökräven») är en konkurrent till både Baidu och Tencent.

Många känner nog till Xiaomi (小米), ett blott tio år ungt företag som är världens sjätte största tillverkare av mobiltelefoner, med Redmi som flaggskepp. Före Xiaomi på listan är utöver Samsung och Apple inhemska konkurrenter som Oppo (欧珀, Oupo) och Vivo (维沃, Weiwo), två dotterbolag till Bubugao (步步高, BKK electronics) med enklare och billigare telefoner i sortimentet. Nedan Xiaomi finner man på samma sätt ZTE (中兴通讯, Zhongxing tongxun), ett allmänt telekomföretag i klass med Huawei.

Techsektorn ståtar med ännu en storspelare i form av Sina (新郎, Xinlang), som driver mikrobloggsajten Weibo (微博), ett antal nyhets- och andra portaler, samt molntjänster. Weibo är här en motsvarighet till Twitter, och har ungefär samma internationella status i den kinesiska kultursfären. På Taiwan har man typiskt båda tjänsterna.

Andra techbolag ges av Douyu (斗鱼, liveströmning av video), Douyin (抖音) och dess internationella motsvarighet Tiktok (videodelning) samt e-kommersbolaget JD (Jingdong, 京东), den senare en konkurrent till Alibabas Tmall och ett av världens 500 största företag. Mer traditionell elektronik som kylskåp och tvättmaskiner produceras av Haier (海尔), faktiskt världens största företag i branschen. Företaget Suning (苏宁) distribuerar i sin tur sådan hemelektronik i bortåt 1600 varuhus.

En motsvarighet till taxiföretaget Uber ges av Didi Chuxing (滴滴出行), med drift inte bara i Kina utan i stora delar av världen, som Ryssland, Australien, Japan, Brasilien och Mexiko. I själva verket köpte Didi upp Ubers kinesiska division.

Svenskar i gemen känner till Geely (Jili qiche, 吉利汽车) i egenskap av ägare till Volvo personvagnar. Zhejiang med Shanghai, Hangzhou och Ningbo är här fordonsindustrins hjärta i Kina, på samma sätt som Guangdong med Shenzhen och Dongguan i spetsen är centrum för elektronik. Bolaget bildades så sent som 1986, och har förutom Volvo även lagt vantarna på Lotus. De egna modellerna, som Binyue och Jiaji, är dock inte kända utanför Kina, men ser ut som vilken BMW som helst.

Bekant i Sverige är även sportvarumärket Li-Ning (李宁), inte minst som företaget sponsrade svenska olympiska truppen under OS i Beijing 2008 och London 2012. Bosideng (波司登) är ungefär som svenska Hennes & Mauritz, kanske även tillsammans med Meters/bonwe (上海美特斯邦威, Shanghai Meitesi Bangwei), båda företag som man lägger märke till om man befinner sig i Kina.

Arla har i Kina en motsvarighet och dessutom samarbetspartner i Mengniu (蒙牛), med mjölkprodukter och glass i sortimentet. Som namnet antyder är bolaget beläget i Inre Mongoliet (内蒙古, Neimenggu), vilket för övrigt även konkurrenten Yili (伊利) är. Båda företagen var indirekt inblandade i en mjölkskandal 2008, då man tillsatte melamin i mjölkersättning för att ge sken av högre proteinhalt.

På dryckesområdet kan man även notera Nongfu spring (农夫山泉, Nongfu shanquan), vars flaskvatten och drycker säljs precis överallt. Changyu (张裕) är ett vineri i Yantai, Shandong, med produktion sedan 1892. Changcheng (长城, Great Wall) är emellertid det större vinbolaget, även om inget av de båda företagens produkter finns på det svenska Systembolaget. Kina är ändå ett ledande vinland med omfattande tillväxt, och kinesiska viner lär bli vanligare och mer kända även här vad det lider.

Svårare för svenskar och västerlänningar att fördra är emellertid risbrännvin av olika slag, eftersom det tenderar att lämna en svår eftersmak. Wuliangye (五粮液, fem sorters säd) i produktion av statliga Yibin Wuliangye (宜宾五粮液) är här en klassiker med vida renommé. Likaledes statliga Maotai (茅台) är på samma sätt kinesisk starksprit (baijiu, 白酒) bryggd på durra.

Qingdao pijiu (青岛啤酒, ofta stavat «Tsingtao») är ett ölbryggeri av tysk härkomst med omfattande export till andra länder, dock inte Sverige. Tillsammans med Snow (雪花啤酒, Xuehua pijiu), Reeb (力波啤酒, Libo pijiu) och Harbin (哈尔滨啤酒) utgör man världens största ölmarknad.

De flesta känner förmodligen till några av de ovan uppräknade bolagen, och man kan se det som en karta som med tiden bara blir större och med tydligare konturer. Varumärken tar tid att bygga, och kineserna tar nu allt mer plats med sina, på samma sätt som vi tidigare har lärt känna amerikanska.

För skojs skull kan du nu börja räkna upp vilka holländska, franska, belgiska och spanska företag du känner till, så att vi kan sätta saken i relation till Europa.

Ett urval av kinesiska företag.
Kategorier
Kina Kultur Politik Taiwan

Kulturnationen Kina

Kina firar i dag den första oktober sin nationaldag (国庆, guoqing), sjuttioett år efter det att Folkrepubliken instiftades. Det innebär att bortåt en miljard resor ska göras under en veckolång ledighet, med allt vad det innebär av smockfulla vägar – man måste se det med egna ögon för att förstå vidden av det.

En intressant politisk förveckling ges av att två artister från utbrytarprovinsen Taiwan deltar i det officiella firandet, bland annat genom att sjunga Mitt moderland (我的祖国, Wo de zuguo) tillsammans med andra artister från när och fjärran i den kinesiska kultursfären. Taiwanesiska myndigheter hotar nu de båda med vite om motsvarande 150 000 kronor för denna manifestation.

De två artisterna är Zhang Shaohan (张韶涵) och Ouyang Nana (欧阳娜娜), där den senare har uttryckt stöd för principen om ett Kina samt tagit avstånd från självständighet för Republiken Kina. Tjugoåriga Ouyang studerar i USA, och som svar på frågan varifrån hon kommer brukar hon svara Kina.

Ouyang Nana (欧阳娜娜)

Zhang Shaohan är inte så mycket en politisk figur, men har sin kommersiella bas på fastlandet, och ser det som en naturlig handling att förenas i en gemensam manifestation, särskilt under dessa tider av pandemi. Hon har tidigare framträtt i andra officiella sammanhang på fastlandet, varför fenomenet egentligen inte är nytt.

Men Taiwan har under Cai Yingwen (蔡英文, föråldrad stavning: Tsai Ing-wen) skärpt sin retorik mot Kina, och lutar allt mer åt att proklamera någon form av självständighetsförklaring. Det skulle fordra omfattande ändringar i konstitutionen, som för närvarande betraktar hela Kina plus Mongoliet som det territorium över vilket Cai och hennes regering i Demokratiska framstegspartiet (民进党, Minjindang, DPP) styr.

Konstitutionen sammanfattar därmed Taiwans traditionella hållning, att man är den legitima härskaren över Kina, en uppfattning som alltjämt delas av oppositionspartiet Guomindang (国民党, Nationalistpartiet, GMD). Det senare är den part som regerade Republiken Kina fram till 1949, men som fick se sig besegrad och tvungen att fly till Taiwan, där man lät uppföra en hård diktatur under Jiang Jieshi.

Det är ur detta resultat av det kinesiska inbördeskriget som principen om ett Kina stammar, då båda parter officiellt betraktar sig som rättmätig regering för hela det kinesiska territoriet. Omvärlden såg fram till 1971 Republiken Kina på Taiwan som företrädare, medan rollerna nu är omvända – Taiwan erkänns inte som land, och man har bara informella kontakter med ön, i Sverige i form av en «kulturattaché».

Saken i svenska och andra västliga medier framställs ofta med omfattande bias för självständighetsrörelsen, men på samma sätt som i Hongkong finns ingen folklig majoritet för en sådan. Det är det Ouyang Nanas och Zhang Shaohans agerande visar, att det är en fråga som polariserar befolkningen.

Däremot är det så att secessionismen frodas mer i yngre generationer och över tid vinner terräng. Allt fler betraktar sig som «taiwaneser» snarare än kineser, och vid någon tidpunkt i framtiden kan det därför bli en brännhet fråga huruvida man ska göra slag i saken och förklara självständighet, med allt vad det innebär i form av risk för intervention från fastlandet.

För egen del är jag naturligtvis politiskt inopportun och inkorrekt ut i fingerspetsarna i denna och andra frågor rörande Kina, och jag ser saken med en helt annan optik än den som MR-aktivisterna i medier och det politiska etablissemanget företräder. För mitt vidkommande får Kina gärna sluta cirkeln och ta det sista fästet i Taiwan, och därmed slutföra enandet efter det «förödmjukelsens århundrade» man tvingats utstå under västlig kolonialism – jag känner starkt för denna ambition.

Varken för min del eller för Ouyang Nana och Zhang Shaohan betyder detta ett ställningstagande för vare sig Kommunistpartiet (共产党, Gongchandang, GCD) eller diktatur, utan rör Kina som en mer abstrakt företeelse oavsett styrelseform, som ett slags kulturnation med en godartad form av patriotism som bas.

Kategorier
Kultur Politik Religion Språk

Bibelen 2026, inshallah

De kristnas skrift brukar översättas med något sekels mellanrum, för att i någon mån göra innehållet läsligt för nyare generationer i en mer modern språkskrud. Eftersom senaste utgåvan kom för bara tjugo år sedan, kunde man tro att nästa version låge längre bort i tiden, men man planerar nu att lansera en nyöversättning redan 2026.

Saken motiveras med förnyat kunskapsläge om de grekiska urkunderna, men kunde även ha något att göra med det faktum att den första officiella översättningen till svenska av «nya testamentet» trycktes 1526 på Gustav Vasas uppdrag, som ett led i den då pågående reformationen. Sverige fick ju en protestantisk statskyrka över en natt 1524, då påvens makt över religionen drogs in och ersattes med ett nationellt salighetsverk på lutheransk grund.

J Första timanom tha all tingh waro skapat, Tha skop gudh himel oc iordh Jordhen hon war än thom oc onyth oc mörker war ower all element, Oc gudz andhe gaffs ower alla elementa, Tha sagdhe gudh wardhe lyws, Oc genstan j samma ordhe wardh lyws, Oc gudh han saa oc wndherstodh at lywset war nyttogt oc gaat, Oc thy at skildhe han lyws oc mörker, lyuset kalladhe han dagh oc mörkret nat, Oc ther mz wardh qwäldher oc morghon Första daghen ther näst sagdhe gudh wardhe fästa oc stadughet mit j watneno, Oc the fästan hon skili watn fran watne, Oc gudh han giordhe fästo oc stadughet, Oc mz the fästonne, thz är mz enom stadwghom hymel Tha at skeldhe gudh thz watnet som war wndher hymilenom, fran thy watnena som war owan för hymlenom Oc thy kalladhe gudh fästona oc stadoghetena hymil, Oc swa war fran qwälle oc til morghon annar daghen.

1 Mos, 1502 (Vadstena, handskrift)

Inofficiella översättningar i klostren fanns förstås redan från 1200-talet, och bibelen är en viktig skrift såtillvida att den är en likare med vilken man kan studera språkets utveckling, i svenskan såväl som andra språk. Gustav Vasas bibel är därvidlag ett exempel på den äldre nysvenska som då hade etablerats under hanseatiskt lågtyskt inflytande.

J Begynnelsenn skapadhe Gudh himmel och iord. Och iorden war ödhe och toom, och mörker war på diwpet, och Gudz ande sweffde offuer watnet. Och Gudh sadhe, Warde liws, Och thet wardt liws, Och Gudh sågh liwset at thet war gott. Tå skilde gudh liwset jfrå mörkret, och kalladhe liwset, Dagh, och mörkret, Natt. Och wardt aff affton och morghon förste daghen. Och Gudh sadhe, Warde itt fäste emellan watnen, och åttskilie watn jfrå watn. Och gudh giorde fästet, och åttskilde thet watnet som war vnder fästet, jfrå thet watn, som war offuan fästet. Och thet skeedde så. Och Gudh kalladhe fästet, Himmel. Och wardt aff affton och morghon, then andre daghen.

1 Mos, 1541 (Gustav I)

Officiella översättningar av hela bibelen föreligger från 1541, 1618, 1703, 1917 och 2000. Svenska kyrkan är alltjämt en statskyrka som regleras hårt i lag, men den formella och kosmetiska skilsmässan från staten år 2000 gör att 2026 års översättning sker av biblicister i Svenska bibelsällskapets regi utan direkt statlig inblandning.

I Begynnelsen skapade Gudh Himmel och Jord. Och jorden war öde och toom, och mörker war på diupet, och Gudz Ande swäfde öfwer watnet. Och Gudh sade: Warde Lius, och thet wardt lius. Och Gud såg liuset at det war godt. Tå skilde Gudh liuset ifrå mörkret. Och kallade liuset Dagh, och mörkret Natt. Och wardt af afton och morgon then förste dagen. Och Gudh sade: Warde ett Fäste emellan watnen, och åthskilje watn ifrå watn. Och Gudh giorde fästet, och åthskilde thet watnet som war vnder fästet, ifrå thet watn, som war ofwan fästet. Och thet skedde så. Och Gudh kallade fästet Hiummel. Och wardt af afton och morgon then andre dagen.

1 Mos, 1703 (Karl XII)

Kristendomen har från allra första stund varit en anpasslig ideologi, som har lagat efter läge beroende av de politiska omständigheterna. Efter Västroms fall lät man således religionen utvecklas efter de nya germanska herrarnas önskemål, vilket sedermera ledde till schism och splittring med den östromerska kyrkan, likväl som den ortodoxa. Reformationen åstadkom ytterligare split, och därefter har även skett en veritabel kärnklyvning i tusentals enskilda samfund med något olika inriktning. Herrens vägar är outgrundliga.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: «Varde ljus»; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen. Och Gud sade: «Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.» Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så. Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

1 Mos, 1917 (Gustav V)

För varje tid har kyrkan haft att attrahera nya själar, i den mån man inte med maktspråk har kunnat tvinga på populasen dess doktriner. I vår postkristna postmoderna tid för både statskyrkan och frikyrkorna en tynande tillvaro med sjunkande medlemstal, samtidigt som det demografiska underlaget förändras kraftigt. Det är bara en tidsfråga innan islam är den främsta aktiva religionen i Sverige, vilket kommer att ställa saker och ting på sin spets.

Statskyrkan har redan tagit sats för en sådan utveckling, bland annat genom livligt «ekumeniskt» samarbete med islam. Dess kvinnliga härförare Antje Jackelén har som valspråk «Gud är större», det vill säga det man på arabiska uttalar «ʾAllāhu ʾakbar», och man bedriver en viss mission i orten för att locka till irtidad (apostasi) bland de kulturmuslimska invånarna, samtidigt som man välkomnar nyfrälsta migranter med öppna armar.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: «Ljus, bli till!» Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen. Gud sade: «I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.» Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

1 Mos, 2000 (Carl XVI)

Med den omfattande migrationen och klyvningen av samhället i subkulturer i utanförskapsområdena kommer även en kulturell förskjutning, inte minst i språket. Svenskan har som alla andra språk alltid påverkats av influenser utifrån, och de händelser vi bevittnar i nutiden kommer på samma sätt att ha inverkan inte bara på ordförråd utan kanske även grammatik – exempelvis V2-regeln lär småningom försvinna om blattesvenskan får större genomslag i det allmänna språket.

En adekvat översättning av den heliga skrift måste därför anpassas efter dessa nya kulturella förutsättningar, genom att inkorporera en för tiden lämplig språkdräkt och sådana kulturella referenser som är begripliga för samtiden, utan att för den skull begå våld på den ursprungliga traditionen. Inledningen av skriften skulle därför kunna komma att te sig enligt följande, enligt undertecknads ödmjuka förslag:

Wallah, i början Allah gjorde kaoz med himmel o jord. Jorden var chok keff, yani, djupen var kale o en gudsvind rullade fram på vattnet. «Sho bre, tänd lyset!» Aboow, vart ljus. Inshallah, o Mannen tyckte de va halal, yani, han delade lyset från mörkret. Allah sa lyset var dag o mörkret han sa var natt. Händish kväll och morgon, första dan. Mannen sa: «I vattnet ska va en dom, som ska dela vattnet.» Så händish. Gud gjorde domen och skilde vattnet under och över domen. Mannen sa domen var himlen. Yalla, händish kväll och morgon. Det var den andra dan, o Allah chillade.

1 Mos, 2026 (Victoria I)

Huruvida det verkligen blir en så omfattande revidering återstår att se. Kristendomen är trots allt en konservativ kraft, som knappast leder utvecklingen vare sig i språkligt, politiskt eller annat hänseende. Men samtidigt blöder kyrkan och är i desperat behov av en ansiktslyftning för att kunna vidmakthålla sitt gudomliga rike i nationen, och för den skull kan man behöva tala med blattar på blattars vis när stammisklientelet av tvångsanslutna pensionärer faller av pinnen i allt snabbare takt. Inshallah!

Kategorier
Kina Kultur Politik Religion Xinjiang

Vitbok om Xinjiang

Kina har utsatts för omfattande internationell kritik för påstådda «koncentrationsläger» i Xinjiang, likväl som att man skulle «tvångssterilisera» kvinnor och tillämpa «tvångsarbete». Källa för påståendena är huvudsakligen Adrian Zenz, en tysk «forskare» som säger sig ha en mission från «gud» att gå i strid mot Kina, det vill säga en kristen knäppskalle.

Kinas regering kontrar nu med en vitbok om yrkesutbildning och -träning i Xinjiang, där man i siffror redovisar arbetsmarknaden och omfattningen av yrkesträningen. I snitt har 1.29 miljoner människor per år varit föremål för sådan träning sedan 2014, men den intressanta siffran rör den för södra Xinjiang: 451 400. Det är nämligen i södra Xinjiang som fattigdom och arbetslöshet är som mest utbredd, och det är främst därifrån radikal islamism emanerar, med uttryck som separatism och terrorism.

They are identified as areas of extreme poverty. In addition, terrorists, separatists and religious extremists have long preached that «the afterlife is fated» and that «religious teachings are superior to state laws», inciting the public to resist learning the standard spoken and written Chinese language, reject modern science, and refuse to improve their vocational skills, economic conditions, and the ability to better their own lives. As a result, some local people have outdated ideas; they suffer from poor education and employability, low employment rates and incomes, and have fallen into long-term poverty.

En vitbok är naturligtvis inte objektiv sanning, utan fakta förpackade för att framställa den egna saken i bästa dager, det vill säga en form av propaganda. Men den ger ändå en koncis framställning av saken, dels i form av siffror som kan jämföras med annan statistik, men också i de motiv och bevekelsegrunder som omgärdar programmet.

Framförallt tar vitboken udden av vulgärargument som att det rör sig om en kamp mot islam eller religion, eller att uigurerna ska tvingas lära sig dyrka kommunistpartiet istället för Muhammad och sådana floskler som emanerar från DN-tidningens influencersida.

Det rör sig istället om en hårdare form av arbets­marknads­utbildning, där man inte enbart har att ställa sig till arbets­marknadens förfogande och delta i arbets­för­medlingens meningslösa program, utan får sig till livs verklig kunskap och verkliga yrkeskunskaper som man kan omsätta i praktiskt arbete för att bryta en negativ livsföring i fattigdom och religiös radikalism.

I västlig propaganda framställs det som ett «kulturellt folkmord» när kinesiska staten ingriper sålunda och inte låter de fattiga medborgarna kvarstå i arbetslöshet och religiös radikalism, som om detta tillstånd skulle vara eftersträvansvärt. Att få arbeta och delta i samhällslivet ses annars vanligen som en mänsklig rättighet, men hur ska man kunna göra det om man varken vill lära sig majoritetsspråket och gå i skola eller har någon ambition att uppgå i samhället, när man hellre odlar sitt religiösa hat under fundamentalistiska ledares försorg?

Work helps to make a difference and create happiness. Looking forward, Xinjiang will continue its commitment to the people-centered philosophy of development, adhere to the principle that employment is of paramount importance to people’s wellbeing, implement the strategy of giving priority to employment, and introduce more proactive policies to boost employment. With tireless efforts it will strive to grow employment in volume and quality, to meet the growing expectation of all ethnic groups for a better life.

Det är vad det handlar om, att bryta negativa och samhällsfarliga livsmönster – som i svenska utanförskapsghetton, fast i kubik – och att få människor i utsatthet och fattigdom att bli delaktiga i samhälls- och arbetslivet, inte att ta ifrån människor religion eller kultur av godartat slag.

Kategorier
Hälsa Kultur Vetenskap

Ingen hjärnmat, inga superbär

Så kallade «experter» berättar i en artikel i en kommersiell statsunderstödd tidning att det är viktigt att tillföra kolhydrater i kroppen, eftersom de «innehåller» glukos, som är hjärnans primära bränsle. Man påpekar också att det är viktigt med ett jämnt flöde av kolhydrater, så att blodsockret inte blir för lågt.

Det är dumheter och enfaldigt nonsens. Dels innehåller kolhydrater inte glukos, utan kan omvandlas till glukos, en monosackarid som i sin tur bryts ned i flera steg i glykolys och bildar nukleotiden adenosintrifosfat (ATP), som är den egentliga energibäraren.

Dels bildar kroppen i glukoneogenes det glukos som krävs i avsaknad av kolhydrater att bryta ned, därtill i en helt jämn ström till skillnad från när kroppen måste reglera insulinnivåer till följd av intag av kolhydrater i födan. Kolhydrater är således inte essentiella livsmedel, utan kan genereras av kroppen vid behov.

Särskilt gäller under perioder av fasta att hjärnan även drivs av β-hydroxibutyrat, en karboxylsyra som bildas av fria fettsyror när vi nyttjar våra fettdepåer som bränsletank efter att korttidstanken med glukos (eller snarare glykogen) blivit tom efter ett dygn.

Vi är – som nyligen visades i statstelevisionens Vetenskapens värld – de fetaste av apor, just för att våra hjärnor är så energikrävande, och för att vi måste klara oss en längre tid utan intag av föda. Utan den mekanismen skulle vi bli hjärnskadade utan konstant tillgång på föda, vilket vore en uppenbar evolutionär nackdel.

Till yttermera visso skärps sinnena betänkligt under fasta, då hjärnan delvis drivs av β-hydroxibutyrat, bland annat med förhöjd förnimmelse av lukt och även hörsel och syn. Efter en tids fasta kan man på långt håll förnimma enskilda dofter av föda bland flera, samtidigt som doftspektrat i allmänhet skärps.

Det är så för att kroppen måste prestera som bäst när den är satt under press av hunger, medan vi tvärtom tenderar att bli dästa och lite tröga när vi är mätta och belåtna i glukoskoma. För många är denna klarhet och skärpa den primära orsaken till att fasta, när vi inte främst drivs av glukos.

Kolhydrater i form av fibergrönsaker och frukt är förvisso bra föda i komplement, men de är inte essentiella för hjärnans energitillförsel, och inte heller för dess funktion, så länge essentiella makro- och mikronutrienter tillförs i erforderlig mängd. Det spelar ingen som helst roll i vilken form dessa nutrienter kommer, och det finns därför inga «superbär» eller andra livsmedel som är särskilt nyttiga (som «kakao») – det är trams, strunt och skräpvetenskap.

Denna pseudovetenskapliga noja om att vi ständigt («jämnt flöde») måste stoppa i oss en massa saker är det verkligt skadliga, och saken förefaller drivas framförallt av kommersiella intressenter i livsmedelsbranschen med omnejd (som «dietister»), som vill pracka på oss dess produkter.

Det är då betydligt bättre att inte äta alls i intervall, och att när man äter främst välja ickeprocessad mat av god kvalitet, rik på både makro- och mikronutrienter. Det ger kroppen det utrymme den behöver för att underhålla sig själv, vilket bara kan ske när den inte måste processa och reglera det «jämna flödet» av kolhydrater vi konstant tenderar att mumsa i oss – alltså under någon form av fasta.

Vetenskapens världs program «Fett – vän eller fiende» tog dessvärre inte alls upp fasta som metod att komma tillrätta med metaboliska störningar och den grasserande fetmaepidemin, utan presenterade mest gammal skåpmat. Bland annat konstaterade man att motion inte hjälper i längden, utan att kroppen anpassar sig, och att man därför framförallt måste äta mindre.

Men det finns olika sätt att äta mindre, och med generell kalorirestriktion sker en motsvarande anpassning, varför man i längden inte kan upprätthålla dieten lika enkelt. Det inträffar inte med fasta, utan man behåller sin grundläggande metaboliska hastighet genom att äta normalt och lite till under ätfönstret. Viktnedgången under fasta är inte bara supersnabb, utan bestående, utan att man behöver försaka något alls av det goda som livet erbjuder.