Kategorier
Ekonomi Hälsa Kultur Politik USA

MAHA skrotar HFCS

Rörelsen Make America healthy again med hälsominister Robert Kennedy vid rodret har fått en del uträttat, bland annat att förbjuda en rad cancerframkallande färgämnen som sedan länge är svartlistade i övriga världen. Problemet illustrerar vilken formidabel makt näringslivet och dess lobbyister har över korrupta politiker.

Nu går Trumps administration vidare med majssirap, en ultraprocessad variant av socker med något högre halt av fruktos än glukos. Sirapen nyttjas i alla slags industriella livsmedelsliknande substanser, och framförallt förekommer den i USA i läskedrycker. I Europa används alltjämt vanlig sukros med lika halter glukos och fruktos i dylika drycker.

Enligt presidenten ska Coca-Cola ha gått med på att ersätta sirapen med sukros, men bolaget verkar inte helt med på noterna att så har överenskommits. Konkurrenten Pepsi meddelar emellertid att man är med på tåget, även om Trump föredrar Coca-Cola till sin dagliga ranson Donken – huruvida detta har bidragit till hans uppsvullna ben är inte gott att veta.

En falang i den medicinska akademin menar att fruktos är ett gift som människan inte behöver, och som bidrar till den fetmaepidemi som nu drar fram över världen. Fruktos bryts ned i levern och orsakar fettlever, samma slags tillstånd som ofta kännetecknar alkoholister (fruktos jäser och blir alkohol under nedbrytningen), och därmed är den metabola hälsan rubbad.

En rimlig fråga är huruvuda fem procent mer fruktos hit eller dit skulle ha den effekten. och forskningsläget är inte glasklart; läs dock passusen ovan om korruption, som är allestädes närvarande i de livsmedels- och läkemedelsindustriella komplexen. Starka intressen verkar för att bevara den rådande ordningen, varom mer nedan.

Fruktos i kombination med linolsyra (omega-6) är de primära bovarna i den metabola ohälsan med USA som epicentrum.

Det finns emellertid gott om associationer, då bruket av majssirap sedan 1970-talet fram till idag korrelerar utmärkt med den ökade prevalensen av fetma i USA och en del andra länder med liknande problem. Tillsammans med den skadliga fettfobin har totalkonsumtionen av socker skjutit i höjden, men framförallt har intaget av fruktos ökat; det finns i allt från frukostflingor till bakverk.

Fruktos finns som namnet antyder även i frukt, men är där inbäddad i fibrer som gör att det mesta bryts ned av mikrober och omvandlas till kortkedjade mättade fetter istället för att gå direkt till levern. Inte heller frukt ska intas i alltför stor omfattning, men det är ändå väsensskilt från att inmundiga flytande fruktos i läsk – en omständighet som borde leda till totalförbud för dylika produkter.

En intressant vinkling på detta problem med relevans i nutiden är att majssirap – high-fructose corn syrup med en imperieterm – används för att a) rörsocker från Brasilien och andra delar av världen sedan länge är belagt med strafftullar, och b) majsbönder subventioneras av amerikanska staten för sin produktion. Det är därmed ett ypperligt exempel på hur snålheten kan bedra visheten då den åtföljande fetman orsakar en kvarts miljon dödsfall per år samt förstås driver upp notan för sjukvården till abnorma nivåer.

Ytterligare ett dilemma är att Trumps regim fortsätter att lägga sinnessjuka tullar på just Brasilien, och frågan är då hur mycket en Coke kommer att betinga i USA i framtiden. Omvänt lär majsböndernas sötebrödsdagar vara över, och man kan förutse en omfattande nedläggning i det industriella jordbruket. Man kan inte enkelt ersätta majs med rörsocker, och dessutom riskerar subventionerna att ryka – i grunden en bra ordning.

Å ena sidan är Trumps kabinett alltså radikalt nog för att angripa de stela strukturer som sedan länge har förlamat det amerikanska näringslivet och gjort USA sjukt, men å den andra riskerar det kirurgiska ingreppet att skapa nya rostbälten över landet samt orsaka omfattande inflation. Men detta är ändå en av de positivare egenskaperna med Trumps administration, att man har viljan och ambitionen att omkullkasta en fördärvlig ordning.

Kategorier
Kultur Liberalism Politik

Värdegrundsbyggare Simona

Folkpartiets nya partiledarinna Mohammedsdotter knuffar sig in på debattorget med ett typiskt folkpartistiskt populistiskt utspel om att höja anslagen till statsteve, så att alla kan se «Falks fantastiska försvar eller Asllanis mål», vad det nu ska betyda och vad det nu kan tänkas vara för figurer. För det är ju så liberalt med statsteve.

Men tanken är egentligen inte att man ska komma «tillbaka till klassrummet efter sommarlovet» och redogöra för dessa «fantastiska» prestationer i den division sju-mässiga damfotboll som statsteve ju faktiskt sänder, utan att tillhandahålla en «värdegemenskap» via statsmediernas försorg. Att vara en «värdegrundsbyggare», som hon formulerar saken.

Mohammedsdotter menar att alla lever i sina egna filterbubblor numera, och därför behövs det stora vänsterliberala regimtevefiltret som en rikslikare eller «lägereldsteve» för att skapa gemensamma värderingar. Så talar filterliberaler, och det man menar är förstås inget annat än ren och skir propaganda eller social ingenjörskonst, att i den gamla monopoltevens anda lägga ut texten för kreti och pleti vad man egentligen ska tycka.

För det betackar jag mig å det våldsammaste, och det många med mig. Statsmediernas vänsterblivna värdegrund är inte min, och i den mån det finns en nationell värdegrund alstras den spontant och kontinuerligt i folkmyllan snarare än i statsteves inpyrda korridorer.

Statsmedierna representerar det vänsterliberala etablissemanget och ingen annan, i en elitistisk ambition av att tala nedåt mot allmogen och kontinuerligt uppfostra denna i allehanda frågor. Det är ingen tillfällighet att statsmedierna har alldeles dille på «klimatet», damfotboll, veganism och andra områden som har en tydlig vänsterliberal konnotation.

I grunden skulle verklig «public service-teve» vara av värde i samhället, men det under förutsättning att man har en neutral och objektiv prägel och att man inte har en egen agenda eller företräder en viss politisk fraktion. Ytterligare ett villkor är givet av att inte konkurrera med näringslivet med program köpta för skattemedel, exempelvis sådan populär sport som kommersiella kanaler är bäst ägnade att hantera.

Den som vill se damfotboll får helt enkelt betala för det själv, och statsteves uppdrag måste vara betydligt smalare än att visa populära nöjen. Statliga medier ska befatta sig med stora sportmästerskap i samma utsträckning som andra statliga bolag ska grilla burgare (Clock!), tillverka bilar eller på annat sätt ikläda sig en roll som är vikt för det privata näringslivet, det vill säga inte alls.

Lågkvalitativa egentillverkade serier, lekprogram, amerikansk storfilm, sport och annat hör alltså inte hemma i allmänningens television, utan sådan ska präglas av seriös debatt, mycket omfattande nyhetsrapportering dygnet runt, smal kultur, vetenskap som inte är på mjölkpaketsnivå och i princip allt sådant som är av värde men svårt att finna en kommersiell marknad för. I annat fall kan man lika gärna lägga ned skiten.

Vad Mohammedsdotter vill få ut av detta utspel är inte gott att veta. Hon appellerar till den egna skaran följare om 2.8 %, men drar nog inte till sig nya väljare med elitistiska förslag om vidgad statsteve. Saken illustrerar på ett utmärkt vis varför Folkpartiet är i en djup kris som man inte har förmåga att ta sig ur, ty detta har inget med liberalism att göra, utan med dess motsats.

Mohammedsdotter leder Folkpartiet ut ur riksdagen.
Kategorier
Kultur Politik

Invasisv art

Njä, det är inte cannabis och hampa jag närmast tänker på när jag menar politikens dumdristiga kamp mot växtligheten, även om det är en del av dilemmat. Snarare dröjer det sig om tron på att man kan utrota vissa naturligt förekommande invasiva arter i floran och faunan, som kinesiska krabbor och amerikanska kräftor.

Under en cykeltur i det fria häromsistens blev jag varse en grupp ungdomar av blandad härkomst i färd med att rota upp lupiner längs cykelbanan i skogen, ett grannlaga arbete som resulterade i spridda säckar längs banan och allmän nedskräpning med grus och plast däromkring. Plastsäckarna ligger ännu kvar en månad senare, vilket tyder på vissa brister i samordningen.

Det är den typen av sommarjobb kommunen numera anordnar, av samma meningslösa snitt som Arbetsförnedringens låtsasaktiviteter för att hålla folk «sysselsatta» oavsett nytta. Ty någon nytta i att plocka spridda lupiner finns inte, man kunde lika gärna företa sig att utrota mygg eller flugor. Lupinerna är tillbaka varje år, utan undantag, och så är det bara.

Visst kontrollerar människan naturen, i så måtto att hon skövlar skog och breder ut sig som bakterier världen över. Men hon är helt chanslös mot evolutionens verkan, vilket ständiga farsoter som corona, pest och influensa vittnar om.

Det är samma sak med växter och djur, de breder ut sig enligt de mekanismer som evolutionen medger om tillfälle ges, exempelvis om man planterar in harar i Australien eller jätteloka i Sverige. Man behöver inte ens plantera, de kommer naturligt med klimatförändringar och resande människor.

I Sverige har man ju en fix idé om vargar, och numera även vildsvin, där den senare arten har fått växa sig stor och stark. Vad problemet skulle vara med friskt och lättillgängligt fläskött har jag aldrig begripit, och vargarna håller man ute med lämpligt skalskydd. Snålheten bedrar visheten, även om varg nog inte smakar så gott.

Men det finns faktiskt ett slags invasiv art som grasserar och som politiken hade kunnat utrota, eller i lindrigare fall stävja tillväxten av. Det rör sig då om en en planerad plantering av den invasiva arten i fråga, i syfte att tillfredsställa marknadens behov av billig arbetskraft och det politiska syftet att signalera godhet.

Denna invasiva art hade man enkelt kunna stänga utanför landets gränser, men man har tvärtom öppnat dessa på vid gavel, under ambitionen att «öppna sina hjärtan». Så gör man än i dag, trots löften om «paradigmskiften» som aldrig blev av.

Arten i fråga beter sig annorlunda än den lokala, med en mer aggressiv framtoning. Likt mördarsniglar konkurrerar de ut den lokala stammen medelst våld, fusk och annan framfusighet som ligger i dess kultur, men som är väsensfrämmande i den lokala biotopen.

Därför säger jag som Expressen: Ryck upp dem med rötterna och släng på brännbart. Gnäll på grannarna. Den invasiva arten kommer inte gå att utrota, men ju mindre den breder ut sig, desto bättre.

Idiotins definition.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Låt dem äta rapsolja!

Qu’ils mangent de la brioche är en klassisk skröna som tillskrivs Marie Antoinette, som dock aldrig uttalade eller ens menade detta. Ordstävet är ett uttryck för överklassens förmenta aningslöshet inför vardagslivets hårda realiteter, omfattande hungersnöd och brödbrist. Brioche är till skillnad från vanligt bröd gjort på smör och ägg, och var vid tiden därför en typisk lyxvara.

Alternativt kan saken uttryckas som att den som kontrollerar proteinet härskar över folket. Medan överklassen åt brioche, gåslever och oxbringa, hänvisades folket till bröd, potatis och gröt, den livets nödtorft som försåg arbetarna med den energi som behövs för att göda härskarklassen.

I modern tappning är motsvarande situation att den styrande klassen av magnater och politiker för fram billig ultraprocessad gegga som alternativ för underklassen, industriellt tillverkade livsmedelsliknande substanser av plantbaserat ursprung, med rikligt mått av socker, rapsolja och tillsatser. Eller tror du verkligen att kungen äter Cheerios till frukost, Billys pizza till lunch och en fryst vegorätt till middag?

Men numera är det inte aningslöshet som ligger bakom, utan en kylig kalkyl i syfte att kontrollera populasen och utfodringen av denna. Ty det handlar just om utfodring, att göda en så stor arbetarbas som möjligt, eftersom den eviga tillväxtens kapitalism fordrar detta. Ju fler kunder, desto större potential för vilken som helst produkt att generera mer avkastning.

Elva miljarder människor kan nämligen inte livnära sig på brioche, gåslever och oxbringa, eller ens mer torftigt slag av kött, varför denna industriella utfodring krävs för att underhålla stackens arbetsmyror. Låt dem äta rapsolja!, säger därför industrin, och får medhåll från politiken.

Den politiska klassen är mer bekymrad om att säkerställa att resurserna räcker till och att utfodringen av arbetarklassen kan ske någorlunda billigt. Man är därför med på det ultraprocessade tåg som näringslivet erbjuder, och gemensamt uttrycker de båda lägren dessutom att framtidens protein måste komma från insekter och plantbaserade alternativ snarare än från nöt, svin och vilt. Ja, inte för kungen naturligtvis, men för dig och mig.

Men för att kunna driva genom en sådan reform måste man riva upp en befintlig matkultur med flertusenåriga rötter, den boskapsnäring som definierar vår indoeuropeiska kultur. Ingen kommer nämligen frivilligt att äta industriprodukter tillverkade på mjöl av skalbaggar, varför det fordras en del tuktan och annan bearbetning.

Sådan kan åstadkommas på flera vis, varav ett är att skrämmas med klimatapokalyps eller hälsoargument om att överklassens mat egentligen är hälsovådlig. Köttet och det mättade fettet i smör, ost och ägg är alltså farliga för hälsan (och klimatet!), låter man meddela från Livsmedelsverket och den politiska klassens övriga påverkansorgan. Kungen skrockar gott åt tilltaget, samtidigt som nästa tugga gåslever åker ned i svalget.

Därför pushar man från det hållet konstgjort kött, sojabönor, rapsolja och andra billiga industrifetter framför naturliga råvaror som kött, ost och smör, med påhittade argument om att den kost vi har livnärt oss på i tusentals år skulle generera moderna folksjukdomar som tidigare utgjorde sällsynta företeelser, medan industriellt framtagen gegga på socker och rapsolja skulle ha hälsobringande effekter.

För ändamålet låter man ta fram politiskt och pekuniärt motiverad «forskning», som utan undantag baseras på epidemiologiskt underlag med stor bias i metoderna. Det har blivit ett självspelande piano, då det är enkelt att skriva ännu ett paper baserat på samma kohort och underlag som tidigare för att få sina behövliga citeringar, och då det är vad publiceringsindustrin faktiskt efterfrågar.

Ju mer akademisk gegga som framställs, desto större rätt tror man sig ha att framställa rönen som «konsensus». Exempelvis Livsmedelsverket anför sådana «demokratiska» argument, men ger samtidigt aldrig några DOI-referenser till rapporter kring vilka man bygger sina «näringsrekommendationer». Det är mest fråga om gigantisk ordsallad, där man förlitar sig på den egna falska auktoriteten för att övertyga, och det fungerar dessvärre.

Det visar sig emellertid gång efter annan att rönen faller pladask när man tillgriper mer seriös forskning av kliniskt slag, vanligen i form av randomiserade kontrollstudier (RCT). Sådana är svåra att genomföra, eftersom man måste kontrollera intaget av föda under en längre tid. Samtidigt finns både etiska och finansiella aspekter med sådan forskning, varför den är tämligen sällsynt.

Men när den genomförs visar den entydigt att de floskler som propageras av det medicinindustriella komplexet i maskopi med den politiska klassen är lögn, båg och förbannad dikt, och inte ens statistik. Rapsoljefraktionen genomförde faktiskt under 1960- och 1970-talen en egen sådan RCT vid ett mentalsjukhus i Minnesota, varvid man ville påvisa att de «mjuka fetterna» av fleromättat slag är bättre för hälsan än de förment skadliga mättade. Det blev ett totalt fiasko, varför man begravde studien i en byrålåda, då verkligheten inte överensstämde med den karta man hade ritat.

Studien påvisade således högre dödlighet i den grupp som intog de industriellt framtagna fleromättade underfetterna, vilket egentligen är förväntat av instabila fetter som lätt oxiderar i kedjereaktion. Bara det att man ju hade sin märkliga kolesterolhypotes, som man än i dag inte riktigt vill släppa taget om.

En färskare metastudie väger samman alla sådana randomiserade kontrollstudier, varvid resultat är att man överhuvudtaget inte kan påvisa någon association mellan mättat fett och kardiovaskulär (eller annan) sjukdom. Ingen korrelation, ingen association, och därmed ingen kausalitet. Nada. Zilch.

Forskargruppens slutsats är att de «näringsrekommendationer» om ett lägre intag av mättat fett som har grasserat sedan matpyramider började lanseras inte kan motiveras vetenskapligt, eftersom ingen effekt kan påvisas: The findings indicate that a reduction in saturated fats cannot be recommended at present to prevent cardiovascular diseases and mortality.

Forskning av högre kvalitet trumfar alltid billig skräpforskning, oavsett mängden av den senare. Här faller alltså hela korthuset kring de mättade fetter man så länge har demoniserat, på samma sätt som tidigare forskning har slagit hål på myten om det röda köttets förmenta farlighet. Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis, och plantfalangen kan helt enkelt inte presentera några sådana.

Så kallad funnel plot över RCTs med variabler kring dödlighet till följd av kardiovaskulär sjukdom respektive total dödlighet i förhållande till intaget av mättat fett. Ett par uteliggare åt vardera hållet samt massan koncentrerad i den neutrala mitten ger nollhypotesen, att det inte föreligger något samband. (Saturated Fat Restriction for Cardiovascular Disease Prevention: A
Systematic Review and Meta-analysis of Randomized Controlled Trials
, Yamada et al., DOI: 10.31662/jmaj.2024-0324)
Kategorier
Kultur Politik Teknik

Reductio ad hitlerum

Det går bra för moderatregimen just nu… Inte nog med att man har problem med rekryteringar till nationell säkerhetsrådgivare, Säpo-bestar som röjer statsledningens position, barn som ansluter till nasseföreningar eller för den delen mer basala politiska spörsmål som nolltillväxt, skyhög arbetslöshet och kriminalitet som fortsätter att ödelägga landet, utan nu även en AI-tjänst som löper amok.

Man ska ju vara så käck och hänga med i tidens gång med artificiell «intelligens», men eftersom man inte har kompetensen att sköta verktyget blir det bara pannkaka av alltihop. Ulf Kristersson gav således en «personlig videohälsning» till Adolf Hitler, med tillägget att vi behöver sådana som han.

Detta bara någon dag efter att Elon Musks Grok hyllat Hitler på samma vis, samt berättat om judiska ägarförhållanden i media utan de gängse vänsterliberala förbehållen och inympningarna av de politiskt korrekta värderingarna. He’d spot the pattern and handle it decisively, every damn time, som Grok uttryckte saken angående den forne diktatorn.

Man kan alltså på goda grunder hävda att det behövs någon form av filter för att säkerställa en mer meningsfull funktion, utan att det ska urarta i dessa högerextrema karikatyrer. Men frågan är samtidigt varför det alltid bottnar i Hitler, i vad man skulle kunna kalla för en variant av reductio ad hitlerum?

Men det är elementärt samma anledning som när barn «heilar», eftersom det inte bara är en förbjuden handling, utan även en «förbjuden» i social mening. Allvarliga vuxna i omgivningen plåtar barnen när de «heilar» på Liseberg, bara för att senare koppla in polisen i detta allvarliga brott. Man måste ju stävja högerextremismen tidigt, om det inte ska urarta!

Denna patologiska fixering vid Hitler och de händelser som timade för ett sekel sedan är alltså själva grundorsaken till att dessa problem ideligen uppstår. Hade Ulf Kristersson skickat en personlig hälsning till Djingis khan eller Che Guevara hade det mest betraktats som ett billigt skämt som inte riktigt går hem, och man hade ryckt på axlarna över kass AI som inte förmår leva upp till kraven.

Musk är samtidigt något på spåren när han eliminerar de vänsterliberala wokefiltren, eftersom de har så mycket större åverkan än löjliga hitlerkarikatyrer. Dessa AI-verktyg är inte till för att svara objektivt på frågor, utan är tränade för att propagera en fullständig uppsättning värderingar av ett visst politiskt snitt, nämligen med vänsterliberalt raster. Kaliforniens värdegrund och världsåskådning blir alltså vägledande varhelst AI används i världen, vilket kanske inte alltid är idealt.

Problemet med de LLM som är i ropet just nu är att de hallucinerar och inte har någon verklig intelligens att tala om. Utan styrning urartar det alltid i Hitler och annat som anses vara tillräckligt provokativt eller «förbjudet», men samtidigt omöjliggör eller i vart fall försvårar filtren varje legitim politisk karikatyr.

Filtren i fråga kan just inte vara politiska eller moraliska, utan det ansvaret faller alltid på användaren. Istället måste modellerna bli mer rationella och utesluta falsarier samt veta när hallucinationer tar vid. Ingen särskild lista eller filter ska behövas för att motorn ska veta att det inte är kutym att skicka en hälsning till Adolf Hitler i ett dylikt sammanhang, och först då kan man kanske börja tala om intelligens i verklig mening.

Hur det ska implementeras är en annan femma. Kanske modellen behöver ha en inre dialog med sig själv innan den sprutar ut sina käcka svar? Att resonera med sig själv om det givna svaret är lämpligt, inte på grundval av någon förutbestämd lista utan givet en viss mängd grundkunskaper som alltid finns tillgängliga?

Adolf Kristersson… haha, skitkul…