Kategorier
Asien Kina Kultur Språk Vetenskap

Transeurasiska språk

Ordet kommun är inlånat från franskans commune, som i sin tur stammar från latinets commūnis. Vidare bakåt finner man commoinis i äldre latin, *kommoinis i uritaliskan och slutligen *ḱom-moy-ni-s i urindoeuropeiskan. Asterisken betyder att det är rekonstruerade former.

Men från *ḱom-moy-ni-s kan man gå i andra riktningen, varvid man finner urgermanskans *gamainiz, urvästgermanskans *gamainī, fornsaxiskans gimeni, medellågtyskans gemēn, som slutligen blir ordet gemen i svenskan.

Två låneord, kommun och gemen, har alltså samma ursprung (och betydelse), men har funnit sin väg till svenskan på olika sätt. Så där kan man hålla på med tusentals ord, och därmed demonstrera att germanska, romanska, keltiska, hellenska, armeniska, albanska, indoiranska och en del andra språk har samma ursprung i ett urindoeuropeiskt generatorspråk som talades i trakterna kring dagens Ukraïna för runt fem tusen år sedan.

Den utvecklingen har inte varit linjär, utan har präglats av förgreningar och cirkulära lån av det slag som visades ovan. Indoeuropéerna erövrade Europa i omgångar under lång tid, med ett språk i ständig förändring. Samma process som har gett spanska, italienska och franska från latin har präglat samtliga indoeuropeiska språk, och det är således materia i ständig rörelse och växelverkan.

Teorin om den indoeuropeiska språkfamiljen är numera ett par hundra år gammal, och har sina rötter i 1500-talets upptäcktstid. De europeiska språkens släktskap har man förstås känt till i princip längre än så, men senare har man även fogat sanskrit till samma gren som latin och grekiska, och på den vägen slagit fast ett betydligt bredare släktskap, omfattande iranska och indiska språk.

Till yttermera visso finns ett genetiskt släktskap som med hög precision korrelerar med det språkliga. Svenskar är närmare släkt med tyskar (fixeringsindex eller Fst ≈ 0.001) än med fransoser (Fst ≈ 0.002), ryssar (Fst ≈ 0.003) eller italienare och greker (Fst ≈ 0.007). Släktskapet med indiska och iranska indoeuropéer är mer avlägset, med Fst ≈ 0.04, och det gäller även distansen i språkligt släktskap.

För att sätta detta tal i perspektiv skiljer vi oss från östasiater med Fst ≈ 0.110 och från subsahariska folk med Fst ≈ 0.153. Vi är alltså synnerligen nära släkt i Europa, även om vi ändå har märkbara morfologiska skillnader. Exempelvis italienare och greker har ett större arv från Anatolien än svenska germaner, vilket ger dem ett särpräglat utseende.

Germanska langobarder erövrade ju Rom, varför man förvisso finner en hel del blondiner i Italien, och än mer så i det av germanska franker erövrade Gallien, eller Frankrike som vi säger numera. Men en «äkta» italienare, eller en grek, skiljer man lätt från en svensk, tysk eller annan german.

På samma sätt kan man diskriminera mellan kineser, koreaner och japaner, även om det är svårare på grund av en monoton pigmentering. Européer förmår i regel inte se skillnad på grund av ovana, men jag kan personligen med ganska hög träffsäkerhet avgöra huruvida en östasiatisk kvinna är kines, japansk, koreansk eller för den delen sibirisk.

Ändå är östasiater mer genetiskt närstående på gruppnivå än européer, med Fst ≈ 0.003 mellan kineser och koreaner respektive koreaner och japaner. Kineser kan i sin tur indelas i en nordlig respektive sydlig komponent, varvid sydkineser skiljer sig marginellt från vietnameser, Fst ≈ 0.0024. Nord- och sydkineser skiljer sig inbördes med Fst ≈ 0.0014, men går ändå ganska lätt att skilja åt – sydkineser har exempelvis oftare rundare ögon.

Nå, frågan är då huruvida detta nära genetiska släktskap korrelerar med ett språkligt, på samma sätt som i Europa, Persien och Indien? Svaret är nej, och man räknar av hävd koreanska respektive japanska som språkliga isolat, medan mandarin och andra kinesiska språk hör till den sinotibetanska familjen.

Både japanska och koreanska har visserligen en mycket hög andel kinesiska lånord, givet att kinesiska är Östasiens motsvarighet till latin, men de mest grundläggande av ord har inget som helst släktskap med kinesiskan. På samma sätt finner man inget inbördes släktskap mellan japanska och koreanska med avseende på sådan grundvokabulär, samtidigt som man har klart olika fonetik i samtliga språk.

Exempelvis räkneorden 1, 2, 3, 4 är i koreanskan hana, tul, set, net och i japanskan ichi, ni, san, yon, alternativt hito, futa, mi, yon. Motsvarande för mandarin är yi, er, san, si. Både japanskan och koreanskan har inlånade kinesiska termer även för räkneord, men de infödda varianterna är helt enkelt väsensskilda, oavsett hur långt tillbaka man går.

Den indoeuropeiska situationen är här att räkneorden mestadels har samma ursprung i alla språk, exempelvis urindoeuropeiskans *dwóh₁ → duo, due, two, två och så vidare. Fyra kanske inte låter som quattro, men har ändå samma ursprung i *kʷetwóres → urgermanska *fedwōr. Om vi räknar på urindoeuropeiska känner vi oss ganska hemmastadda: *óynos, *dwóh₁, *tréyes, *kʷetwóres, *pénkʷe, *swéḱs, *septḿ̥, *oḱtṓw, *h₁néwn̥, *déḱm̥.

Den östasiatiska motsvarigheten är alltså sådan att man inte finner släktskap av det slaget för annat än ett fåtal ord, som skulle kunna vara tillfälligheter eller lån. Ändå är den grammatiska strukturen mellan japanska och koreanska slående lik, med SOV-ordning, agglutination, bruk av partiklar och så vidare. Grammatiska egenskaper inlånas inte i lika hög utsträckning som ord, och om det funnes inslag av sådan konvergens vore det rimligare att kinesiskan hade utövat ett sådant inflytande.

För personer som känner och studerar dessa språk finns därför ändå en gnagande misstanke om avlägset släktskap, även om det mer är en diffus känsla än något man enkelt kan leda i bevis. Skolor finns förvisso, särskilt den som förfäktar hypotesen om transeurasiska eller altaiska språk, som omfattar mongoliska, türkiska och tungusiska språk samt även de japoniska och koreanska språken i utvidgad mening. Exempelvis koreansk fonetik har slående likheter med türkisk.

De flesta lingvister avfärdar numera hypotesen, nämligen på grund av bristen på kognat och en del andra omständigheter, men det finns ändå en klick som idogt förespråkar den altaiska modellen. Man menar att släktskapet ligger djupare förborgat i historien än i det indoeuropeiska fallet, och att det därför är svårare att avtäcka.

Transeurasiska språk i dag samt förmodat urhem. (Robbeets, M., Bouckaert, R., Conte, M. et al. Triangulation supports agricultural spread of the Transeurasian languages. Nature (2021). https://doi.org/10.1038/s41586-021-04108-8, CC-BY 4.0)

En ny studie i Nature förnyar ambitionen genom att kombinera lingvistik med arkeologi och genetik för att söka leda i bevis släktskapet. Man förlägger därvid ett urtranseurasiskt språk till -9000 eller runt år sju tusen före vår tid, vilket är nära nog dubbelt så gammalt som urindoeuropeiskan.

Man följer hirsets väg i regionen genom arkeologiska studier, vilket ger tiden -7000 för uppkomsten av en urjaponisk-urkoreansk familj. Genetiska studier ger att Koreahalvön befolkades av jōmon vid -4000, det vill säga samma folkslag som fanns på Japan vid tiden. Omvänt migrerade folkslaget yayoi från Korea till Japan från -1000, vilket gav upphov till en ny slags kultur, samtidigt som jōmon försvann från Korea.

Ett urtranseurasiskt språk förläggs geografiskt till trakterna av Mongoliet och Manchuriet, varvid förfäder till koreaner ska ha lagt under sig halvön norrifrån, och därvid vidare ha intagit de japanska öarna. De japoniska språken ska således ha existerat på fastlandet innan de migrerade till Japan, vilket är ungefär samma sak som att de keltiska språken numera inte finns på det europeiska fastlandet utan på de brittiska öarna.

Här kan man föreställa sig att blandning sker med lokala språk, vilket då tar språket i en ny riktning och avlägsnar det mer från sitt tidiga arv. Man kan på samma sätt förstå att kinesiskan, eller dess rötter, inte hade inflytande på annat sätt än genom lånord på grund av väsensskild grammatik och annan struktur.

Kinas tidiga kulturer (särskilt Yangshao) har således bidragit med gener, teknik, kultur, odling och lånord, men har inte påverkat grunden i de japoniska och koreanska språken. Det innebär också att folkslag inte har kuvats till underkastelse, utan har kunnat behålla sin särprägel, till skillnad från i Europa, där indoeuropéerna gjorde rent hus.

Däremot har det uppenbarligen skett massiva folkvandringar, varvid förfäder till dagens koreaner och japaner har drivits från Manchuriet ned mot Koreahalvön och vidare mot Japan. Türkarna har rört sig i den andra riktningen, åt norr och väster, och har en betydligt mer nomadisk komponent än de jordbrukande urjapanerna och urkoreanerna.

Expansion av koreanska och japanska från ett altaiskt urhem i Manchuriet. (Robbeets, M., Bouckaert, R., Conte, M. et al. Triangulation supports agricultural spread of the Transeurasian languages. Nature (2021). https://doi.org/10.1038/s41586-021-04108-8, CC-BY 4.0)

Den lingvistiska delen av analysen söker sammanställa en swadeshlista för ett stort antal altaiska språk genom tiderna, det vill säga grundläggande basord som antas vara svårare att påverka genom inlån och kulturell påverkan, här för termer relaterade till jordbruk, tamdjur med mera, det vill säga centrala begrepp för dessa tidiga kulturer.

Ett exempel är ordet för (jordbruks)fält, vilket man ger en urtranseurasisk (UTE) rot *pata. Motsvarande etymologiska härledning är då för urjapanska *pata → hata + *ka (plats) → hatake (はたけ, 畑), som är det moderna japanska ordet för fält.

För koreanska har vi på samma sätt urkoreanska *patʌ → MK pàth → K bat (밭). För türkiska anger man *(p)ata med bortfall av p → ata med flera termer, som dock har skiftat betydelse till ö i de flesta språk.

Ett annat exempel rör alkohol, det vill säga att fermentera, blomma med mera, vilket man ger en rot *saga-. För urjapanska har man då *saka-, vilket småningom leder till japanskans sake (さけ, 酒). Urkoreanskan anges ha *sak-, vilket leder till koreanskans sseokda (썩다), det vill säga att ruttna.

För koreanskan anger man alternativet *su(k)u-, med vidare härledning till sul (술), som betyder just alkohol. Liknande härledningar har man för turkiska, mongoliska med flera familjer.

Ordet för en vävd slags stråmatta betecknar man *mosi på UTE, med härledning *mosi → mushiro (むしろ, 蓆) på japanska. Motsvarande för koreanska är *mosi → mosi (모시). Samtidigt är en enklare japansk härledning mushi (むし, 苧) för själva växten som nyttjas, ett ord som av vissa anses vara ett koreanskt lån.

Studien har ett omfattande material för den som vill fördjupa sig i sådan spännande etymologi, men det är alltjämt småpotatis i jämförelse med det rika materialet för indoeuropeiska språk. Samtidigt kommer man nog inte så mycket längre med enbart lingvistiska metoder, varför de arkeologiska och genetiska får allt mer betydelse för att indirekt bevisa eller förkasta saken. Hypotesen har nog dock stärkts en gnutta, tror jag.

Kategorier
Afrika Asien Ekonomi Indien Kina Politik

Nästa Kina?

Nej, det finns bara ett Kina, och varken Indien eller Afrika kan kopiera det kinesiska receptet, helt enkelt för att förutsättningarna är olika. Kina präglas av stark sammanhållning, betoning på humankapital samt en etablerad konfucianistisk statsmodell, medan Indien är en motsats med religiös split, kastsystem, misogyni och höggradig korruption.

Icke förty kommer både Indien och Afrika att erfara omfattande tillväxt, och särskilt den afrikanska kontinenten kommer att stå för jordens samlade tillväxt i befolkning fram till sekelskiftet, med närmare tre miljarder fler afrikaner än dagens 1.4 miljarder. Men man kommer aldrig ikapp, och orsakerna är inte helt lätta att reda ut. Ett par försök:

Kategorier
Asien Kina Politik Taiwan USA

Avgörande om Taiwan

För min del får Taiwan gärna bli självständigt, samtidigt som jag hyser stor respekt för tanken om kinesiskt enande efter ett tumultartat århundrade. Det är en sak för kineserna på båda sidor att avgöra, och om omvärlden vill lägga sig i den konflikten får man stå sitt kast.

Oavsett utgång måste resultatet respekteras. Antingen kommer Taiwan hem till moderlandet, eller så förlorar Kina en liten skärva av sitt territorium. I det senare fallet bibehåller USA sin globala hegemoni, och i annat fall blir man utsparkad från regionen. Saken måste avgöras en gång för alla.

En kompromiss är alltjämt möjlig, nämligen att Taibei godtar Beijings invit om evig autonomi även omfattande eget försvar. Då överlever den taiwanesiska demokratin, samtidigt som Kina enas formellt. Dessvärre tycks den lösningen ha högst odds, och det allra troligaste scenariot är därför att Taiwan återerövras med våld.

Kategorier
Asien Kina Politik Taiwan

Frågor och svar om Taiwan

Konflikten kring Taiwan är vår tids mest spännande, eftersom den utgör en av de ytor kring vilka Kina och USA kan drabba samman i hetare mening. Det tidigare kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen hade sin konfliktyta över Europa, medan saken nu dröjer sig om öar av olika storlek och betydelse i Syd- och Östkinesiska haven.

Det innebär att en väpnad konflikt kan stanna vid mer begränsad konfrontation än den totala sammandrabbning som hade blivit resultatet under kalla kriget. Men å andra sidan har krig en egen inre logik, som snabbt kan leda till upptrappning.

Man kan här tänka sig att Kina angriper amerikanska baser i Guam och Okinawa, varför USA kan svara med motsvarande bombningar på kinesiska fastlandet, och därmed är eskaleringen ett faktum. Om Australien, Japan eller andra lokala makter griper in, blir man med automatik måltavlor i en vidare konflikt.

Frågan gäller då vad som kan utlösa en sådan drabbning, det vill säga vilka faktorer som kan leda till invasion av Taiwan och eventuellt förlängningskrig? De obebodda småöarna kan vi redan från början ta bort ur kalkylen, för de är inte viktiga nog i sammanhanget, och allt handlar därför om Taiwan. En bakgrund:

1 – Vad är Taiwan? Republiken Kina bildades 1912 efter dynastin Qings fall året dessförinnan. Nationalistpartiet (GMD, Guomindang, 国民党) ledde delar av ett land i sönderfall från 1928 till 1949, då man fick se sig besegrat av Kommunistpartiet (GCD, Gongchandang, 共产党). Nationalistpartiet med två miljoner anhängare drog sig tillbaka till ön och provinsen Taiwan, som blev Republiken Kinas sista utpost, samtidigt som Folkrepubliken Kina proklamerades på fastlandet.

2 – Vad handlade konflikten om? Kina under dynastin Qing hade stelnat och förpuppats, och hängde inte med när omvärlden förändrades under den industriella revolutionen. Man fick se sig förnedrat av kolonialmakter som Storbritannien, som påtvingade Kina handel med opium, lade beslag på territorier och i övrigt tvang landet till underkastelse. När dynastin slutligen föll 1911 gällde striden således hur det nya Kina skulle ta sig ut, och de två ledande fraktionerna blev småningom nationalister och kommunister.

Qing (1644–1911)

3 – Var Kina en demokrati? Kina har aldrig varit en demokrati, men man höll val 1912 och 1918 i ett försök att bilda en demokrati. Den demokratiskt valde Song Jiaoren mördades dock 1912 av personer under Yuan Shikai, tidigare general i Qings armé och en nyckelperson under revolutionen. Yuan blev istället själv president efter en maktkamp, och utropade sig sedermera till kejsare 1915, vilket ledde till att provinser deklarerade självständighet, och därmed föll Kina in i ett stadium av fragmentation och sönderfall under krigsherrar i provinserna.

4 – Hur var relationerna mellan nationalister och kommunister? Kommunistpartiet bildades i Shanghai 1921, och man samverkade initialt med Nationalistpartiet för att angripa krigsherrar i provinserna och ena landet. Nationalistpartiet under Jiang Jieshi (蒋介石, «Chiang Kai-shek») beslöt emellertid att göra sig av med såväl kommunisterna som vänsterlutande element i det egna partiet, och anställde massakrer i bland annat Shanghai 1927, vilket blev startskottet för regelrätt inbördeskrig.

Republiken Kina (Beiyang), 1912–1928

5 – Vem styrde Kina vid den tiden? Den första kinesiska republiken 1912 – Beiyang – urartade direkt i en despotisk regim, med ett försök att återupprätta kejsardömet 1915–1916 och därefter förfall i provinser under krigsherrar. Beiyangregeringen i Beijing var emellertid den internationellt erkända, medan Nationalistpartiet installerade en lokal regering i Guangzhou. Samtidigt fanns en tredje huvustad i Wuhan under Kommunistpartiet och Nationalistpartiets vänstergruppering. Större delen av Kina styrdes i övrigt av lokala krigsherrar.

6 – När tog Nationalistpartiet makten? Jiang Jieshi anställde Norra expeditionen med början 1926, varvid man successivt kunde återerövra en rad provinser. Beiyang föll 1928, och därmed tog Nationalistpartiet formellt makten över hela Kina, med säte i Nanjing och med solflaggan som nytt riksemblem.

Republiken Kina (GMD), 1928–1949 / Taiwan 1949–

7 – Vad ville Nationalistpartiet? Planen var att först ena landet, det vill säga återta samtliga provinser med militärt våld samt röka ut kommunisterna, därefter förankra den politiska makten under en period av diktatur, och småningom stegvis införa demokrati. 1928 var demokrati således inte möjligt, eftersom man befann sig i det primära krigstillståndet.

8 – Varför kunde Nationalistpartiet inte besegra kommunisterna? För att kejsardömet Japan kom emellan, med en ambition att kolonisera såväl Kina som resten av Öst- och Sydöstasien. Ockupation av Manchuriet 1931 följdes av regelrätt invasion av övriga Kina 1937. Nationalistpartiet hade dessförinnan drivit kommunisterna på flykt 1934 under Långa marschen från Jiangxi i söder till Shaanxi i norr, och man betraktade anmärkningsvärt nog Kommunistpartiet som ett större hot än Japan.

9 – Varför förlorade Nationalistpartiet inbördeskriget? Nationalisternas styrkor försvagades kraftigt av såväl Japans angrepp som kommunisternas gerillakrigföring, och Kommunistpartiet vann samtidigt allt mer folkligt stöd. Efter Japans kapitulation 1945 hade kommunisterna en miljon man i reguljära trupper och ytterligare två miljoner i milis, samt ett potentiellt stöd bland ytterligare flera miljoner bondetrupper. Det amerikanska stödet till nationalisterna hjälpte inte mot kommunisternas gerillakrigföring, och Kommunistpartiet kunde därför bit för bit erövra landet.

10 – Varför fullföljde Kommunistpartiet inte inbördeskriget med en invasion av Taiwan? För att man saknade resurser för en landstigningsoperation, och för att man hade att befästa övriga fastlandet, inte minst Tibet. Man hade vunnit kriget, och tids nog kunde man ta sig an Taiwan.

11 – Varför försvarade USA Taiwan? USA ansåg det bara vara en tidsfråga innan Taiwan skulle falla till Beijing, och hade mer eller mindre släppt saken. Men Koreakriget 1950–1953, i vilket Kina drev tillbaka USA och FN-trupper från Kinas gräns och därmed räddade Nordkorea, fick USA att se Kina som en geopolitisk fiende, och man beslöt att nyttja Taiwan som politisk pjäs. Man utlovade Taiwan skydd och installerade småningom en bas på ön. Situationen cementerades.

12 – Vad för slags regim installerades på Taiwan? En brutal nationalistisk diktatur under generalissimus Jiang Jieshi, omfattande militärt undantagstillstånd från 1949 till 1987 samt offentlig förföljelse av dissidenter och oliktänkande under Vita terrorn. Man hade ingalunda gett upp hoppet om att återerövra fastlandet, utan hade febriga och absurda planer om att med amerikansk hjälp genomföra en landstigningsoperation på fastlandet.

13 – Varför erkände omvärlden Taiwan och inte Kina? Folkrepubliken Kina hade vunnit inbördeskriget och hade folkmajoriteten på sin sida, och därmed var man i folkrättslig mening berättigad till erkännande av omvärlden. Men detta utspelade sig under kalla kriget, med USA som ledande kraft på den ena sidan, och därmed tog man Republiken Kinas (Taiwans) parti i konflikten. Republiken Kina representerade således hela Kina i FN, och bara en mindre mängd nationer erkände Folkrepubliken Kina, bland andra Sverige (1950).

14 – Varför erkände omvärlden Folkrepubliken Kina och inte Taiwan? 1971 stod det klart för de flesta att Folkrepubliken Kina var här för att stanna, och att man i längden inte kunde motivera Taiwans ställning som hela Kinas företrädare. Resolution 2758 antogs således i generalförsamlingen, varvid Folkrepubliken Kina blev hela Kinas företrädare. Man skulle förstås kunna erkänna både Folkrepubliken Kina och Republiken Kina, men eftersom båda gjorde anspråk på att företräda hela Kina blev detta den praktiska lösningen.

15 – Varför erkände USA Folkrepubliken och inte Taiwan? USA röstade emot FN:s resolution 1971, eftersom man även ville erkänna Taiwan. Samtidigt var det under USA:s pingpongdiplomati i början av 1970-talet som det politiska tövädret med Folkrepubliken inleddes, nämligen för att USA behövde Kinas stöd i förhandlingar med Nordvietnam och i det kalla kriget med Sovjetunionen. Även den enorma kinesiska marknaden utgjorde en lockelse, och därför normaliserade man relationerna med Beijing 1979, varvid man samtidigt bröt med Taibei och avvecklade sin bas på Taiwan, dock under löfte om att bistå Taiwan i händelse av konflikt.

16 – Hur blev Taiwan en demokrati? Republiken Kina på Taiwan var en enpartistat under Nationalistpartiet från 1949 till 1996, då Li Denghui (李登辉, «Lee Teng-hui») blev den första demokratiskt valda presidenten. Utvecklingen hade skett just så som ursprungligen fastslogs av partiet, nämligen att efter en period av diktatur gradvis införa demokratiska reformer, om än bara på Taiwan. I grunden låg en snabb ekonomisk tillväxt med tonvikt på elektronikindustri, samt amerikansk bearbetning av civilsamhället.

17 – Vilka är skiljelinjerna i Taiwans politik? Nationalistpartiet (GMD) har alltjämt återförening som mål, om än inte under Kommunistpartiets ledning. I så måtto kvarstår fortfarande de ursprungliga ambitionerna. Regerande Demokratiska framstegspartiet (民主进步党, Minzhu jinbudang, MJD, «DPP») har emellertid en mer lokal framtoning, motsätter sig återförening och menar att Taiwan i praktiken redan är ett självständigt land.

18 – Är Taiwan ett självständigt land? Nej, Taiwan är en självstyrande provins i Kina, både enligt den egna konstitutionen och enligt internationellt konsensus. För att Taiwan ska bli ett självständigt land krävs dels att man formellt utropar en sådan självständighet eller ändrar konstitutionen i sådan riktning, och dels att man får tillräckligt erkännande av omvärlden – för närvarande erkänns man bara av ett dussintal obetydliga stater. Stater som erkänner Taiwan kan inte samtidigt ha diplomatiska relationer med Folkrepubliken.

19 – Vill folket på Taiwan ha självständighet? Nej, man vill med överväldigande majoritet bevara status quo, det vill säga varken sträva efter självständighet eller återförening. Samtidigt finns i yngre generationer en tendens att röra sig mot självständighet, och numera betraktar sig även en majoritet som enbart taiwaneser snarare än som både kineser och taiwaneser. Det finns således ett moment i riktning mot självständighet, men ännu ingen legitim demokratisk grund för en sådan reform.

En majoritet i Taiwan vill bevara status quo.

20 – Vad händer om Taiwan deklarerar självständighet? Då invaderar Kina och besätter Taibei inom några dagar. Den taiwanesiska demokratin upplöses, och i dess ställe installeras en reguljär kinesisk provinsledning.

21 – Kommer USA till Taiwans undsättning i händelse av invasion? Ja, troligen. Man har sedan 1979 haft «strategisk ambivalens» som doktrin, det vill säga att inte på förhand avslöja hur man kommer att agera. Men givet den senaste tidens utveckling med ett USA som har utmålat Kina till huvudfiende och söker allianser i Asien för att innesluta Kina, tyder allt mer på att man är beredd att ta till vapen för att försvara Taiwan och samtidigt sarga Kina så gott man kan.

22 – Kan USA vinna ett krig mot Kina om Taiwan? Nej, troligen inte. USA är alltjämt en överlägsen militärmakt, men man har inte nog med resurser för att utkämpa en regional konflikt med en så stark motspelare. Man har inte heller samma vilja och motivation som Kina, och allra minst samma slags uthållighet. Alla simulationer visar att Kina avgår med segern, om än till ett högt pris. USA:s motiv är istället att åsamka Kina så stor skada som möjligt, så att man effektivt hindrar landets fortsatta utveckling, åtminstone för en tid.

23 – Vad blir de internationella konsekvenserna av en invasion? Fördömanden, sanktioner och en del politiskt gräl, men eftersom man samtidigt är beroende av Kina för den egna ekonomin, kommer man motvilligt att acceptera faktum. Kina är samtidigt berett att ta detta internationella straff för sin historiska målsättning att uppnå fullständig återförening.

24 – Vad händer med halvledarna? Ingenting annat än att TSMC:s fabriker byter flagga. Det är inte militära mål, och eftersom Taiwan har en så dominant roll i att tillverka processorer för världens industri kommer man att akta sig noga för att skada sådana installationer.

25 – Kommer Taiwan att utropa självständighet? Nej, Framstegspartiets Cai Yingwen (蔡英文, «Tsai Ing-wen») vågar naturligtvis inte det, eftersom konsekvensen är given. Hennes och partiets strategi är istället salamitaktik, att skiva för skiva angripa problemet, exempelvis genom att söka medlemskap i handelspakter och internationella organisationer, att fördjupa relationer med andra länder i mer politisk riktning, att nyttja namnet «Taiwan» snarare än «Republiken Kina» i större utsträckning och på andra sätt etablera «Taiwan» som en autonom identitet fri från Folkrepublikens inflytande.

26 – Kommer Taiwan att lyckas i sin ambition? Man har tiden på sin sida, eftersom det blir mer orimligt för varje år som går att upprätthålla en konflikt av så gammalt datum. Yngre generationer är helt frikopplade från den tidens motsättningar, och ser sig som taiwaneser uppväxta i en demokrati som inte har så mycket med Folkrepubliken att göra. Därför värnar man även status quo, för att det är den strategi som ger bäst handlingsutrymme. Förhoppningen är att även Kina ska förändras så pass att man småningom kan släppa greppet.

27 – Men kommer Kina att släppa Taiwan? Nej, i vart fall inte på den här sidan 2049. Om Taiwan går sin egen väg, eller om USA försöker etablera en militär närvaro på ön, är invasionen ett faktum. I övrigt kommer man att respektera status quo. Samtidigt integreras Folkrepubliken och Taiwan allt mer i ekonomisk mening, med livligt utbyte av olika slag, med omfattande turism på båda sidor sundet och en miljonhövdad skara taiwaneser som har arbete på fastlandet.

28 – Kommer Taiwan att anta Kinas erbjudande om bibevarad demokrati och autonomi? Nej, Taibei menar att Kina redan har missbrukat «ett land, två system» i Hongkong, och att den vägen därför är stängd. Man litar inte på att Kina förr eller senare trampar in på autonomin och därmed omintetgör demokratin.

29 – Varför övar Kina landstigning och kränker Taiwans luftförsvarszon om man vill ha en fredlig återförening? Si vis pacem, para bellum – om man vill ha fred måste man förbereda för krig. Dels har man den beredskap som krävs, och dels skickar man ett meddelande till Taibei och Washington att man menar allvar. Kinas ökade aktivitet är således ett svar på Taiwans ökade ambition att slita sig loss och omvärldens större beredskap att bistå i den processen.

30 – Hur slutar detta? Troligen med status quo, åtminstone fram till 2049. Såvida inte USA eller Taiwan provocerar fram krig, för då är provinsen Taiwan ett faktum och den taiwanesiska demokratin död. Därefter kan man bara spekulera, men givet att Kina då troligen är så mycket starkare än i dag kommer man i praktiken att inlemma Taiwan med påtryckningar och incitament av olika slag.

Frågan om Taiwan kan inte frikopplas från den historiska kontexten.
Kategorier
❤️ Asien Japan Kultur Musik

❤️ バンドメイド Band-Maid

Idén är egentligen genial, nämligen att spela hårdrock klädda som hembiträden, eller メイド (meido) / maids med japansk respektive engelsk notation. Nämligen för att kontrasten då blir ett par nummer för stor, med resultat att man kanske tror att det rör sig om en ploj, att det inte är pigorna som spelar och sjunger.

Misa, Akane, Miku, Saiki och Kanami är Band-Maid.

Men Band-Maid (バンドメイド, Bando-meido) är i grunden ett liveband, och om inte förr blir man varse om att det här är flickor som rockar skiten ur de flesta. Egentligen är väl de enskilda bandmedlemmarna ganska mediokra i musikaliskt hänseende, men de levererar en helhet som är svårslagen. Mungiporna formar ett leende vad de än tar sig för, och de ler själva hela tiden – de har otroligt kul tillsammans.

Dice

Det rör sig inte om så kallad J-rock, utan om traditionell rock med japanskt stuk, om än inte av samma renhet som Glim Spanky, men med helt sanslösa gitarriff och -solon i klassisk västerländsk rockstil. För sologitarr svarar カナミ (Kanami), som började spela piano som treåring och därefter har skolats in som musiker genom hela uppväxten.

Thrill

Det är en egenskap som delas av övriga medlemmar, exempelvis アカネ (Akane) på trummor. Från början klassiskt skolad pianist tog hon upp trummor sent i tonåren, men har uppenbarligen en naturbegåvning i så måtto att hon är lika exakt som ett cesiumur. Även när hon faller ut som Animal i Mupparna med vilda solon, håller hon grundtakten perfekt. Räkna själv.

Play

Gruppens ursprung kan härledas till 小鳩ミク (Kobato Miku) eller kort och gott Miku, som arbetade deltid vid ett maidcafé (メイドカフェ, meido kafe) i Akihabara (秋葉原), en marknad i Tokyo för japansk populärkultur, elektronik och mycket annat. Hon är den musikaliskt minst rutinerade i truppen, men leder publiken med en svårslagen grad av charm och karisma. En superintelligent tjej.

Domination

サイキ (Saiki) är gruppens huvudsångare, eftersom Mikus förmåga inte räcker till. Hennes personlighet är av det mer mörka slaget, en förförisk och dominant femme fatale. Tidigare hade hon en ljusare röst, innan hon genomgick en stämbandsoperation på grund av alltför ansträngd sångstil.

Maiko (舞妓) är samma sak som geisha, en sällskapsflicka som spelar på sin shamisen (三味線)

Personligheten färgar således av sig på respektive karaktär, och det gäller även den rutinerade basisten ミサ (Misa), som är mer reserverad, tystlåten och med fötterna stadigt på marken, och som inte heller klär sig i enlighet med gruppen i övrigt.

Intervju med bandet, del II