Kategori: Hälsa

Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Sparka Sohlström

Interventionsstudier med hårda ändpunkter, det vill säga sjukdom eller död som resultat, föreligger överhuvudtaget inte för konsumtion av rött kött. I princip alla sådana studier är istället av kohorttyp, med blanketter som deltagare fyller i med jämna mellanrum avseende sådant de tror sig ha ätit. Vet du vad du åt förra tisdagen? Eller i mars?

På detta tveksamma material tillämpas därefter statistisk analys där man försöker filtrera resultaten med avseende på ålder, kön, rökning, motionsvanor och en lång rad andra faktorer, men processen är överhuvudtaget inte möjlig att genomföra utan att införa en rad godtyckliga parametrar, som då utgör bias i modellen. Ändå är det den typ av forskning som är överlägset vanligast inom nutrition, jämte en liten andel djurförsök.

Föga överraskande ger sådan blankettforskning ofta motstridiga resultat, men gemensamt för dem är att de relativa risker som småningom anges för olika slags livsmedel är så små att de mest motsvarar statistiskt brus. Under alla omständigheter är sådana obetydliga korrelationer inte att förväxla med orsakssamband.

Det är detta slags skräpforskning Livsmedelsverket menar utgör «en stark vetenskaplig grund» för de nya kostråd man nu har fastställt, rön som är daterade och saknar verkligt stöd i forskning. Men kanske viktigare är att man numera erkänner att man har tydliga politiska målkonflikter kring klimatpolitiska överväganden och andra övergripande riktlinjer, och att man inte har hälsa i första rummet.

Härav följer den nya rekommendationen om att äta maximalt 350 gram rött kött i veckan, med given följd att tonårsflickor och unga kvinnor kommer att fortsätta att lida av järnbrist och andra bristsymptom. Naturligtvis har man klumpat samman processkött som korv i kategorin, vilket är kutym för den plantbaserade falangen.

Verket hävdar att fler än hundra tusen fall av cancer kan förebyggas om alla äter enligt rekommendationerna, men det finns alltså ingen verklig grund för det påståendet, allra minst avseende kött. Kött ger nämligen varken cancer eller några andra sjukdomar, enligt de interventionsstudier som faktiskt föreligger i ämnet.

Det är också a priori förväntat att det slags naturliga livsmedel människan är utvecklad för att äta är fullständigt ofarligt. Men myndigheten menar här på fullt allvar att naturligt kött och animaliska fetter är hälsovådliga, medan å andra sidan rapsfrön som i grunden är oätliga och toxiska utgör «nyttigt fett», nämligen efter genmodifiering, stark upphettning i flera omgångar, behandling med lösningsmedel, avgummering, blekning, deodorisering och färgning i industriell process i kemiska raffinaderier… en fullständigt hårresande analys, inte minst i ljuset av den forskning som föreligger kring peroxidering av linolsyra.

I rekommendationerna finns å andra sidan ingen passus alls om ultraprocessade livsmedel, kanske för att sådana ju oftast är «plantbaserade» och fullständigt dryper av de «nyttiga» «vegetabiliska» oljor som verket menar är nyttiga. Man verkar ha fastnat i ett annat tidevarv, och ser inte alls vad som är det faktiska problemet ur hälsosynpunkt.

Livsmedelsverket fick för en tid sedan tilläggsinstruktioner om att i sina studier inkorporera betydelsen av kostråden för svensk livsmedelsproduktion och särskilt beredskapen under krigstid, men man har fullständigt duckat frågan och gett regeringen fingret som svar. Man menar att kostråden inte kommer att ha någon betydelse för saken, särskilt om man «väljer svenskt».

Man kan se det som ännu en politisk pekpinne, men den är i detta fall befogad. Livsmedelsberedskap är verkets primära uppgift, medan myndigheten inte alls har kompetens kring nutrition och hälsa, och inte alls har «klimatet» som kärnuppgift.

Slutsatsen blir att generaldirektör Sohlström måste entledigas, och att Livsmedelsverket från grunden bör reformeras. Regeringen bör vidare inrätta en ny näringsmyndighet som utan doktrinära pekpinnar har att fastställa näringsrekommendationer, på verkligt stark vetenskaplig grund.

Kategorier
Hälsa Kultur

Livsmedelsverket rekommenderar

Vad är det nyttigaste man kan äta, enligt den högt värderade expertisen vid landets myndigheter ansvariga för kostråd och näringsrekommendationer? Råden som ges är inte alltid lättförståeliga eller ens koherenta, men kan enkelt förklaras med några exempel, neddummade på befolkningsnivå.

Rekommendationer av det slaget har funnits sedan 1972, då Socialstyrelsen introducerade den svenska matpyramiden, som sedermera gick på export till USA och så att säga bildade skola. Modellen togs fram med hänsyn till såväl ekonomi som den då arbetande klassens behov av energirik föda, med den tidens (alltjämt oförändrade) föreställning om vad som är nyttigt.

Ekonomin hade att göra med den dyra maten för tiden, vilket minner en del om dagens situation. I den stora och tunga basen för pyramiden fanns således kolhydratrika livsmedel som bröd, potatis, pasta och ris, föda som ger energi och är någorlunda billig.

I mitten av pyramiden återfanns grönsaker, frukt och bär, som skulle hjälpa till att hantera det stora intaget av kolhydrater, bland annat med C-vitamin och fibrer för att förhindra alltför stora insulinspikar och andra negativa effekter av kolhydrater. I den lilla toppen fanns så kött, fisk, ägg, mejeri och matfett, inte minst på grund av kostnaden.

Den berömda annonskampanjen om att Socialstyrelsen rekommenderar sex till åtta skivor bröd om dagen härrör från just matpyramiden, som initialt blev en flopp av stora mått, men fick viss popularitet när man tog hjälp av näringslivet. Den kopplingen har sedermera permanentats.

När pyramiden fann sin väg till USA påbörjades den amerikanska resan mot dagens fantastiska hälsonivåer, och det är också USA som sedan dess har satt tonen för nyare modeller. Mest populär numera är den så kallade tallriksmodellen, som alltjämt prioriterar kolhydrater. Nytt är emellertid att kött har ersatts av «hälsosamma proteiner», med vilket menas baljväxter och annan proteinrik plantbaserad föda.

Även Livsmedelsverket har en sådan tallriksmodell, och man har på samma sätt förklarat rött kött vara farligt för såväl hälsan som klimatet. Numera rekommenderas högst 350 gram kött, inte per dag som man skulle kunna tro, utan per vecka. Närmare åttio procent av tallriken ska således utgöras av korn, gryn, potatis, ris, rotfrukter, grönsaker, bär och frukt.

Ett annat paradigm gäller valet av matfett, där mantrat sedan länge är att sky mättade fetter i smör och grädde som pesten. Istället är det de «mjuka» «vegetabiliska» oljorna med omättade och fleromättade fetter som rekommenderas, fröoljor som rapsolja, solrosolja med mera. De lanseras som «nyckelhålsmärkta», eftersom de sägs innehålla omega-3 och motverka hjärt- och kärlsjukdomar.

Tallriken för den som rör sig regelbundet

För den som rör sig regelbundet kan grönsaksdelen och potatis-pasta-gryn-delen vara lika stora. För personer som är mycket fysiskt aktiva, och därför behöver mycket energi, kan potatis-pasta-bröd-gryn-delen ökas ännu mer.

Livsmedelverket rekommenderar: rikligt med rotfrukter och «nyttiga» oljor. Förmodligen det enskilt nyttigaste målet man kan äta.

Angående kostråd skriver Livsmedelsverket sålunda på sin hemsida: Välj gärna grova grönsaker som rotfrukter, samt Välj nyttiga oljor i matlagningen, exempelvis rapsolja eller flytande matfetter gjorda på rapsolja. Noggrann efterforskning har gett vid handen att McDonald’s pommes frites uppfyller dessa kriterier till hundra procent, och därför måste anses vara den ideala födan enligt myndighetens rekommendationer.

McDonald’s pommes frites är rotfrukter, det vill säga potatis, tillsammans med de «nyttiga» fetterna rapsolja och solrosolja i så riklig kvantitet att man nog blir immun mot hjärt- och kärlsjukdom. De kolhydrat- och C-vitaminrika potäterna är dessutom friterade i en hälsosam kombo av raps- och solrosolja.

Denna vegetariska produkt kompletteras lämpligen med en McVegan veganburgare, fri från skadligt kött och farligt animaliskt protein av det slag människan har ätit under hela sin utveckling innan industrin gav nyttigare livsmedel. Istället följer innehållet i stort tallriksmodellen med gryn, korn och mjöl i brödet, grönsaker i innanmätet samt «nyttiga fetter» som raps- och solroslja i riklig mängd. Det är idealburgaren, fylld med «hälsosamt protein» i form av soja och ärter i kombination med nyttiga grönsaker som tomat, paprika, sallad och gurka.

Detta är klimatsmarta, köttfria produkter med ett minimum av mättat fett, fullspäckade med «nyttiga mjuka» oljor och fullt i enlighet med Livsmedelsverkets rekommendationer i övrigt. Sköljes lämpligen ned med en sockerfri Coca-Cola Zero Sugar eller en «mager» «ekologisk» «lättmjölk», även det i enlighet med kostråden. Nu vet du, och kan alltså med gott samvete ta dig en tur till Donken med familjen. Tack för den, USA!

Livsmedelsverket rekommenderar: McVegan. Tallriksmodellen i praktiken, med gryn, korn, grönsaker, «hälsosamma proteiner» istället för kött, samt förstås raps- och solroslja.
Kategorier
Hälsa Kultur

Fettskam

Vänsterkommunistiska SVT är tillbaka med kroppspositivistisk woke, denna gång i en märklig dokumentär om det «smala idealet» och tesen att unga tjejer uppmanas till «svält» på sociala medier. Enligt den syndikalistiska kanalen ska detta tydligen vara «skadligt» beteende, till skillnad från att vara överviktig och fet.

Man intervjuar någon brutta som berättar att hon satt på Donken för att äta «Chicken McNuggets», men tydligen mättade inte skrovmålet av rapsoljefriterad kyckling med frites och Cola, utan hon ville äta «lite mer». Fast då skrollade hon i sitt flöde och – ve och fasa! – möttes av någon «influerare» som berättade om viktnedgång, varför aptiten bara försvann.

Problemet tycks alltså vara Tiktok och sociala medier, och att man där kan «utsättas» för budskap man inte vill höra, trots att algoritmen genererar just sådant man visar intresse för. Problemet tycks däremot inte vara, enligt den intersektionalistiska statstelevisionen, att unga tjejer sitter på Donken och vräker i sig ultraprocessad snabbmat istället för att röra på fläsket och laga egen mat från fräscha råvaror.

Men enligt min ringa åsikt är det just det senare som är problemet, men för all del även perifert att unga glor alldeles för mycket på sina mobiler istället för att röra på kroppen. Däremot är det oftast inget fel alls på de ideal som framförs i sociala medier, och man ska se det mindre som skönhetsideal och mer som hälsoideal – det senare ger det förra.

Den kroppspositivistiska tanken att man duger som man är är nämligen fel, ur hälsomässig synvinkel. Det är en ursäkt för att vidmakthålla ett felaktigt beteende, i det här fallet att hetsäta snabbmat på Donken, vanor som ofelbart leder till viktökning och småningom hälsoproblem.

Sådana vanor måste angripas, och det kan med fördel göras med fettskammande och andra mekanismer för att få vederbörande att göra något åt sin situation. Det är måhända grymt på sätt och vis, men det är effektivt och praktiseras med framgång i Östasien, där man har en betydligt lägre kroppsvikt i största allmänhet.

Tokfel är också att använda termen «svält» för vad som i själva verket är fasta, en av de nyttigaste regimer man kan nyttja för att förbättra och underhålla sin hälsa. Fasta ger autofagi, mitofagi och frisläppande av BDNF, processer som rensar bort cellulärt slagg och stärker kroppens immunförsvar. Till skillnad från verklig svält, som inträder först efter mycket lång tid utan föda.

Alla borde fasta då och då, men man ser typiskt aldrig i den vänsterblivna regimtelevisionen hälsoinriktade program kring sådana praktiker, utan på sin höjd reportage om muslimer som praktiserar halvfasta under Ramadan – men det räknas då inte som «svält», utan som fin exotisk kultur.

Vill man inte fasta går det ändå bra att komma ned i och hålla fast vid en mer lämplig vikt, nämligen genom att sluta äta på Donken, laga sin mat själv och framförallt att äta mättande fett och protein i ägg, fisk och kött hellre än snabba och raffinerade kolhydrater. Samt att tidsbegränsa Tiktok och istället ägna sig åt någon sorts motion.

Inte «influerare», men artist i K-popens värld. Med sina 160 cm och 44–47 kg landar Seulgi som de flesta i den genren på BMI 17–18, ett resultat man aldrig kan nå med mat från Donken utan bara med egen mat och regelbunden träning. Vanliga tjejer kan hålla sig kring 20 med samma målmedvetenhet och disciplin, medan killar nog har att träna mer.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Fettparadoxen

Ännu en «paradox» kring kolesterol och mättat fett har konstaterats, denna gång för seglivade åldringar på Sardinien, traditionellt räknad som en «blåzon». «Paradoxen» består alltså i att högre halter av det «onda» kolesterolet LDL-C korrelerar med längre livslängd, vilket går stick i stäv med «traditionell» «visdom».

Sedan 1950-talet har mantrat i medicinen nämligen varit att kolesterol korrelerar med hjärt- och kärlsjukdom, särskilt då lipoprotein med låg densitet (fettfyllt), och att det är det mättade fettet som är den primära orsaken till ateroskleros och andra kardiovaskulära problem. Vad mekanismen skulle vara för detta har dock aldrig klarlagts, i vart fall inte på ett trovärdigt vis.

Man framför vidare en rad hypoteser von oben och a priori om att «social samvaro» i kombination med en viss diet rik på gryn, korn och frukt skulle vara fördelaktig för långt liv, varvid man hänvisar till de så kallade «blåzonerna». Men «social samvaro» är nog inget man får in i en klinisk studie av något slag, och alla dessa «rön» stammar från epidemiologisk skräpforskning med mycket hög grad av bias.

När samma slags epidemiologiska studier ger resultat i motsatt riktning kallas det följaktligen paradoxer, exempelvis den «franska paradoxen» med fransoser som äter höga halter mättat fett men ändå inte utvecklar nämnvärt fler kardiovaskulära problem än andra, och omvänt den «israeliska paradoxen» med israeliska judar som följer den «rekommenderade» nutidsmedicinens idiotråd om att slurpa i sig omega-6-haltig rapsolja samtidigt som man har lågt intag av mättat fett men ändå «paradoxalt» har hög incidens av hjärtsjukdom.

I samma kategori föreligger här alltså den «sardinska paradoxen» med personer som har högt intag av mättat fett och följaktligen höga halter av kolesterol, enkannerligen av den «onda» sorten, men ändå lever längre än dem med lägre halter av detta förment skadliga lipoprotein. Det är samma resultat som tidigare framkom i en svensk undersökning, som vi då kan kalla den «svenska paradoxen».

Åtminstone hälften av deltagarna hade höga halter LDL-C.

Förvisso ska man inte ta denna studie på mer allvar än andra, men det faktum att man får vitt skilda resultat är i sig en omständighet som talar för nollhypotesen, det vill säga att den faktor man studerar inte har någon som helst inverkan utan är en så kallad confounder. Jo, man observerar högre halt av kolesterol vid hjärt- och kärlsjukdom, men sådan korrelation är i sig inte bevis för orsakssamband.

Man brukar skoja om detta med att förekomsten av brandbilar korrelerar ganska väl med bränder, men att brandbilar nog inte är orsaken till sagda bränder. På samma sätt finns solklar korrelation mellan försäljning av glass och incidensen av mord, men ingen tror på allvar att glassätande är en relevant faktor.

Det man vill ha är en biokemisk förklaring på problemet, vilket exempelvis ges av OxLDL-teorin om att ateroskleros med vidare kardiovaskulära problem beror på oxidering i kedjereaktion av fleromättade fetter som linolsyra under transport i lipoproteiner, varvid dessa angrips av makrofager i immunsystemet och bildar skumceller med plack som följd. Detta är en fullt sammanhängande förklaringsmodell, till skillnad från ad hoc-hypotesen om mättat fett – stabilt fett som immunförsvaret aldrig skulle ha anledning att attackera.

Under denna modell får man per automatik högre halt av kolesterol – oxiderat sådant – vid hjärt- och kärlsjukdom, medan högre halt av kolesterol utan oxidering aldrig leder till sådana komplikationer och därmed inte heller observeras. Annat än i studier som påvisar «paradoxer», vill säga.

Man kan komplettera denna modell med rön kring balansen av omega-6- och omega-3-haltiga fettsyror, varvid man kan konstatera att såväl sardinier som fransmän äter fisk i riklig kvantitet och därmed med automatik erhåller en god balans. Hög livslängd har man även i Japan och Norge, som också har traditionell marin diet – inklusive «blåzonen» Okinawa.

Så kallade «blåzoner» är i sig en mytologi som ofta nyttjas både kommersiellt och ideologiskt, inte minst av sjundedagsadventister och andra med intresse av att missionera en religiösa agenda, som bara «råkar» sammanfalla med den veganska köttfientliga. Det visar sig vid närmare undersökning att folkbokföringsfusk ligger bakom den höga snittåldern i dessa trakter, nämligen på grund av förekomsten av förmåner och avsaknaden av kontrollmekanismer. «Blåzoner» är en bluff från början till slut.

Bluff, fabler och amsagor är också myterna kring kolesterol och mättat fett, och det är hög tid att begrava dessa, eftersom de har skadlig inverkan. Bluffmakarna är utöver religiösa fanatiker som kontrollerar dietistfacket i USA även det läkemedelsindustriella komplexet, som vill fortsätta sälja statiner och semaglutid på livstidsprenumerationer, samtidigt som man kränger sin skräpmat och sin subventionerade «vegetabiliska» olja i dotterbolag i livsmedelsbranschen, samt de korrupta mutkolvar till politiker som springer dessa entiteters ärenden.

Och de med höga halter av LDL-C och totalt kolesterol lever samtidigt längre. Inte en paradox, utan ett faktum.
Kategorier
Hälsa Kultur

Tjejers näringsbrist

Regimteven SVT berättar åter om en «ny studie» som sägs visa att två av fem gymnasietjejer lider av järnbrist, vilket ger trötthet, kalla lemmar, blåmärken, andfåddhet, försämrat immunförsvar och andra symptom. Men å ena sidan är det nog knappast någon nyhet att tjejer i den åldern, eller snarare i alla åldrar, ofta har näringsbrist, och å den andra är «nya studier» sällan av större värde.

Vidare är den märkliga rekommendation som den veganlutande statsteven förordar med hjälp av utvalda «dietister» knappast ägnat att avhjälpa problemet, utan lär snarare förvärra det. Lösningen i fråga sägs vara att äta mer fibrer och baljväxter samt syra i form av C-vitamin för att lättare frigöra det icke-hemjärn som finns i plantföda.

Upptaget av icke-hemjärn är nämligen bara enstaka procent, medan hemjärn i animalisk föda absorberas till en tredjedel. Det är således en icke(h)järnare att äta kött, fisk, ägg och andra animaliska produkter för att tillgodose behovet av inte bara järn, utan även fettlösliga vitaminer ADEK, fettsyror EPA och DHA samt vitamin B12, som också är föremål för underskott i stora sjok av befolkningen, enkannerligen unga kvinnor.

Tanken att fibrer skulle kunna bidra till att förbättra upptaget av växtbaserat järn saknar alltjämt bevis, och till yttermera visso innebär plantrik diet att man tillför en lång rad antinutrienter (och prooxidanter) som istället hämmar upptaget, framförallt oxalsyra och fytinsyra.

De båda syrorna binder inte bara till järn, utan även zink, kalcium, koppar och magnesium, varför man måste kompensera med större intag av dessa mineraler, som för övrigt är mest framträdande i animalisk föda. Fytinsyra återfinns särskilt i just de fullkornsprodukter man rekommenderar för att åtgärda bristen, alltså en fullständigt (h)järndöd anvisning.

Varför tjejer i slutfasen av sin uppväxt dras till vegetariskt eller till och med veganskt är en märklig gåta, eftersom sådan diet är ägnad att hämma både den fysiska och kognitiva tillväxten samt ger en rad brister. Säkert är det vanligt att i denna ålder ha alldeles överdriven sympati för djurens lidande, men det är knappast en rimlig anledning till att plåga sig själv.

Flickor i den åldern brukar annars vara särskilt måna om sitt yttre, men verkar inte förstå att det bästa för fräsch hy och vackert hår är animalisk föda som kött, fisk och ägg. Den som mest äter kolhydrater drabbas istället av finnar och andra utslag på huden, samt får mjäll och till och med håravfall.

Menstruationen ökar därtill behovet av järn, förutan vilket hela organismen mår sämre. Med mindre ork och större inslag av trötthet och andfåddhet blir man handikappad i såväl skolan som i den fysiska vardagen. Men än värre än bristen på järn är motsvarande brist på B12 och DHA, där den senare fettsyran är rikligt förekommande beståndsdel i hjärnan och därmed central för kognitiv utveckling.

Unga kvinnor för också ofta en kamp mot vikten, vilket knappast underlättas av att främst äta kolhydrater, eftersom sådan diet dels ger större plufsighet till följd av att kolhydrater binder stora mängder vatten, dels innebär större insulinsvängningar och därmed ständiga hungerhugg.

I gengäld innebär en fettrik animalisk diet jämnt och lågt blodsocker, intag av fullvärdigt protein likväl som alla essentiella näringsämnen, utöver vitamin C (som inte längre behövs i samma dos) som enkelt kompenseras med intag av bär (snarare än sockerrik frukt). Menstruationen blir ett pålitligt urverk, konditionen och kognitionen är på topp och kroppsformen håller sig automatiskt i trim.

Före detta plufsig och finnig vegan äter numera mest animaliskt. Tjejer borde ta intryck och ge Livsmedelsverket fingret.