Kategori: Hälsa

Kategorier
Hälsa Kultur Vetenskap

Obligat karnivor

Fåglar har typiskt ögon på huvudets båda sidor, vilket ger en monokulär syn med närmast obefintlig förmåga till avståndsbedömning. Samtidigt kan de inte rotera ögonen i dess hålor, utan vrider istället huvudet för att fokusera på objekt i omgivningen, vilket är varför duvor och andra fåglar ständigt tycks röra på skallen.

Ungefär samma slags konstruktion kan ses hos hästar, kor, harar och andra herbivora betesdjur som livnär sig på plantföda. Fåglar är inte nödvändigtvis herbivora, utan äter ofta mask och insekter och emellanåt andra djur, som råttor, men de har gemensamt med gräsätarna att de huvudsakligen är bytesdjur.

Undantag finns naturligtvis, nämligen för rovfåglar som örnar, falkar, uvar med flera. Men de har inte heller samma slags optiska konstruktion, utan har framåtriktade ögon med binokulär syn för maximal förmåga till avståndsbedömning. Det är en egenskap de delar med andra rovdjur, som kattdjur, vargar och björnar.

Frågan är nu var dina ögon är placerade på huvudskålen, och vad det i så fall har för betydelse? Inte nödvändigtvis att människan därför är ett rovdjur, eftersom det är en egenskap vi delar med schimpanser och andra primater, ursprungligen trädlevande djur som är i behov av att kunna bedöma avstånd, de flesta av vilka är frugivorer.

Plantätarögon utan stereoskopiskt seende.

Men tillsammans med andra anatomiska och fysionomiska egenheter framträder ett klart mönster, nämligen att människan är karnivor till sin natur. Med karnivor menas köttätare i någon form, antingen obligat sådan som kattdjur, eller fakultativ sådan, det vill säga preferentiella köttätare.

Däremot har karnivorism inte så mycket att göra med den taxonomiska indelningen i Carnivora och Primates, som inte är närmare släkt med varandra. Djur i ordningen Carnivora omfattar exempelvis sådana arter som jättepandan, en björn som är exklusivt herbivor och livnär sig på bambu, samtidigt som det finns hundratals arter av karnivora växter.

En ledtråd kring människans status ges av hennes oförmåga att i kroppen syntetisera vitamin B₁₂, ett essentiellt ämne som måste tillföras med födan. Problemet är att vitamin B₁₂ bara har animaliska källor, utöver en del alger som människan normalt inte konsumerar. I naturen finns inte heller «tillskott», varför en slutsats är att människan måste konsumera animalisk föda för sin överlevnad.

Gräsätarna har inte detta problem, då de fibrer de tuggar i sig hanteras av mikrober i tunntarmen och andra delar av matsmältningsapparaten och där bildar vitamin B₁₂. Kor har fyra magar just för att kunna spjälka cellulosa och andra svårsmälta substanser, medan de flesta herbivorer åtminstone har tarmar av omfattande storlek och mer komplicerad natur.

Vår avlägsna kusin gorillan äter sådana fibrer dagarna i ända, men till skillnad från denna äldre apa har vi förlorat vår förmåga att livnära oss på sådan föda. Vår matsmältningsapparat har förenklats under utvecklingen, med betydligt kortare tarmar som resultat, inälvor som är gjorda för lättsmält föda som kött.

En annan faktor utgörs av människans magsyra, som varierar mellan 1.0–2.0 mätt i surhetsgrad pH. Saltsyrans roll är att spjälka protein samt skydda mot bakterieinfektioner från animalisk föda. Den surhetsgraden präglar inte frugivorer och andra primater, och inte heller gräsätare, utan är typisk för karnivorer och nekrofager (asätare).

Människan kan under sin utvecklingshistoria räknas till båda kategorierna, dels under en första fas som samlare då klimatförändringar tvang ned förfädren på marken, och senare i ett skede då vi jagade mer aktivt. Sedermera tillkom elden som ett verktyg att förbereda födan och göra den än mer lättsmält, med resultat att matsmältningsapparaten förenklades ytterligare och kognitiv förmåga via större hjärna premierades.

Denna större hjärna tillsammans med händer förmögna att gripa tag om saker har gett upphov till förmåga att tillverka redskap, med vilka kött kan bearbetas i form av krossning, malning, skärning med flera moment. Människans tandrad inbegriper redan vissa karnivora drag, men de är inte särskilt väl utvecklade, och behövs inte heller på grund av våra unika förmågor i övrigt – vi har blivit en kokinivor art.

Sammantaget ger alla dessa särdrag att människan måste betraktas som karnivor till sin natur, en toppkonsument och ett rovdjur som måste äta kött i någon utsträckning för att tillgodogöra sig erforderliga ämnen som vitamin B₁₂. Människan är därför obligat karnivor snarare än fakultativ, även om det inte hindrar att vi samtidigt kan vara omnivorer (allätare) under större delen av tiden.

Bushmen i naturen har en utpräglad preferens för kött, men äter plantföda i brist på annat, en egenskap som gör det möjligt att överleva under en längre tid utan animalisk föda. Men förr eller senare måste tillskott av sådan artriktig föda ske, i annat fall uppstår svåra bristsjukdomar med hjärnskada som följd.

Mänsklig herbivorism (veganism) existerar inte i naturen, och kan inte heller existera naturligt, utan är ett modernt påfund av stadsmänniskor som kan köpa tillskott för att kompensera för sådana brister. Det är bara under de senaste hundra åren en sådan ordning har varit möjlig, men det gör den nog inte mer lämplig.

Människans magsyra är unikt sur, i samma härad som asätares.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Du är försökskaninen

En kvinna med tre kvinnors vikt hävdar i en debattartikel att hon benämns fuskare för att ha slagit in på den stora vågen av semaglutid som lösning för fetman, till skillnad från att tidigare ha belagts med dålig karaktär och lathet. Mellan en sten och en klippa kan man förstå den problematiken.

Men Ozempic med flera varianter är alltså ingen lösning, vilket skribinnan ändå verkar medveten om, utan på sin höjd en startmotor för förändring. Problemet är att de flesta inte förändrar sina vanor, utan fortsätter med samma destruktiva livsstil.

Visserligen kommer vikten ned, och man kan se en rad metabola förändringar i positiv riktning, men under ytan pyr alltjämt metabolt syndrom, det vill säga grundorsaken till såväl fetman som alla övriga följder av en diet bestående av ultraprocessad skräpmat. Det innebär att vägen mot diabetes och en rad andra besvär består, vilket småningom ger avtryck.

Synproblem är således en biverkning av intag av semaglutid, med blindhet som slutstadium. Orsaken är reducerat blodflöde i nerver. Skada på njurar och gallblåsa är andra observerade följder, likväl som vissa cancerformer. Förruttnad mat i tarmarna kan ge kroniska besvär med förstoppning, diarré och magsmärta.

Men detta är följder som observeras efter kort tid av missbruket. Det finns av förklarliga skäl inga långtidsstudier, utan man laborerar med patienter i ett märkligt medicinskt experiment där du är försökskaninen.

Det främsta problemet är att missbruket för de flesta blir livslångt, då man inte förändrar sin livsstil utan blir beroende av «medicinen» för att kunna leva någorlunda normalt. Patienter som slutar ta preparatet får förvärrade symptom i jämförelse med den ursprungliga situationen, med stora svängningar i blodsocker. Man lägger slutligen på sig mer vikt än vad man hade från början, då de underliggande metabola problemen kvarstår.

För det läkemedelsindustriella komplexet är detta vad man strävar efter, eftersom det ger en stor skara livstidsprenumeranter på preparat som säljs till ockerpris. Det skulle vara till stort men för samhället om dylika substanser förskrivs under allmän läkemedelsförsäkring för ickemedicinskt bruk, det vill säga mot fetma (som inte är en sjukdom utan ett symptom).

I annat fall blir det en stor ekonomisk belastning för den enskilde, som får ge sitt tionde till läkemedelskonglomeraten. Det är dessutom bara början, och småningom tillkommer fler preparat. För den kemiska industri som omfattar både läkemedels- och livsmedelsbranscherna är detta ett slags symbios där man först förgiftar kunder med ultraprocessade livsmedelsliknande kemiska substanser, för att sedermera erbjuda «läkemedel» som motgift.

Läkarkåren är med på noterna, och behandlar så gott som aldrig de underliggande grundorsakerna, utan skriver vanemässigt ut piller för symptomlindring. För fetton har länge gällt överförskrivning av statiner, medan semaglutid nu riskerar bli en ny långvarig följetong. Lägg på det allehanda preparat mot psykiska följdbesvär, exempelvis moderna bokstavsdiagnoser till följd av samma slags skräpdiet, och vi ser att vissa segment cashar in på dina problem – till det vill vi andra inte bidra.

Detta är lösningen – på läkemedels- och livsmedelsoligarkernas ambition att göra dig till slav under sina produkter.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Smalhets i perspektiv

Vänsterkommunistiska statstelevisionen SVT går åter till angrepp mot sitt favorithatobjekt Tiktok, snarare än Instagram eller någon motsvarande tjänst. Denna gång gäller det «smalhets» och «vikthets» som man menar florerar särskilt på just Tiktok.

Den kraftigt vänsterlutande regimtelevisionen har som bekant sin ideologiska hemvist i wokeism, omfattande inte minst så kallad «kroppspositivism», uppfattningen att man duger som man är oavsett omfång på kroppshyddan. Detta trots den medicinska ståndpunkten att fetma i sig är skadligt och grund för en lång rad sjukdomar, och att även barn blir allt fetare.

Reportaget ingår i en kroppspositivistisk agenda, med utförande i klassisk Wallraff-stil, i vilken en statsreporter ikläder sig rollen som trettonåring. Flödet kryllar snart av tjejer som instruerar i kost, träning och annat avseende viktkontroll, vilket torde bero på att det är ett av de ständigt heta ämnena.

Utan ett etablerat personligt flöde har algoritmen inget att gå på, varför den genererar populärt material. Det hjälper alltså inte att den käcka statsreportern klickar vidare i denna materia, eftersom det göder algoritmen. Hellre skulle hen då ha premierat bastanta damer av statstevemått, vilket hade fått algoritmen att anpassa sig.

Men det är samtidigt en kamp statsteve aldrig kan vinna. Det finns här betydligt starkare intressen än vad statsmediernas agendajournalistik kan motsvara, inte minst bland unga tjejer själva. Har SVT månne något program om kost, träning och sådant som berör barn och unga för att motverka de avarter som ändå finns? Vad gör statsmedierna för att verka i upplysningens tradition avseende livsföring och hälsa?

I brist på relevant och korrekt information från samhällets institutioner tyr man sig alltså till sociala medier, med varierande kvalitet i utbudet. Men det är nog trots allt bättre än Livsmedelsverkets torra smörja, för den har ingen konkret tillämpning. Det vill säga karnivor och ketogen kost, fasta och sådant som ger effekt.

Som av en händelse slår Marteus på Expressens ledarredaktion samtidigt ännu ett slag för Ozempic, och det är väl då en plikt att i någon mån kontra detta. Andemeningen i hennas retorik är att medlet borde släppas lös till allmänheten i högre utsträckning, eftersom det gör underverk med fetma och övervikt och därmed slår undan grunden för följdsjukdomar.

Tja, varför då inte slå två slugor i en smäll? På folkpartistiskt «liberalt» vis förbjuder vi Tiktok och dess smalhets samtidigt som vi förskriver semaglutid till trettonåringarna. Såväl statsmedierna som kusinerna i slaskpressen är ju förtjusta i medicinska lösningar på livsstilsproblem, och det passar väl då bra att komplettera pillren mot ADHD och andra bokstavsdiagnoser med Wegovy?

Att angripa roten till det onda, det vill säga den felaktiga livsföringen, vill man inte alls. Man vill fortsätta mumsa i sig sin olja och sitt socker istället för att ta ansvar för den egna livsföringen, och framförallt vill man inte inrätta samhället så att det blir enkelt att äta rätt. Utöver att man inte ens förstår vad som är korrekt kost.

Notan om 2 800 kronor per person och månad lämpar man förstås över på skattebetalarna, och även om den summan skulle komma ned i pris med generiska medel vad det lider, är det förstås ingen hållbar lösning. Effekten håller bara i sig så länge man regelbundet intar medlet, men upphör därefter.

Det är faktiskt värre än så, eftersom man sätter den egna semaglutidmekanismen ur spel och blir ännu fetare. Man gör sig till livstidslång slav under det medicinindustriella komplext, vilket nog inte är en lösning på någonting. Det är en personlig och samhällsekonomisk katastrof i vardande, och under den dystopiska visionen är det nog trots allt bättre att fettskamma tjejerna.

Samhällets föredömen för unga tjejer…
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Sparka Sohlström

Interventionsstudier med hårda ändpunkter, det vill säga sjukdom eller död som resultat, föreligger överhuvudtaget inte för konsumtion av rött kött. I princip alla sådana studier är istället av kohorttyp, med blanketter som deltagare fyller i med jämna mellanrum avseende sådant de tror sig ha ätit. Vet du vad du åt förra tisdagen? Eller i mars?

På detta tveksamma material tillämpas därefter statistisk analys där man försöker filtrera resultaten med avseende på ålder, kön, rökning, motionsvanor och en lång rad andra faktorer, men processen är överhuvudtaget inte möjlig att genomföra utan att införa en rad godtyckliga parametrar, som då utgör bias i modellen. Ändå är det den typ av forskning som är överlägset vanligast inom nutrition, jämte en liten andel djurförsök.

Föga överraskande ger sådan blankettforskning ofta motstridiga resultat, men gemensamt för dem är att de relativa risker som småningom anges för olika slags livsmedel är så små att de mest motsvarar statistiskt brus. Under alla omständigheter är sådana obetydliga korrelationer inte att förväxla med orsakssamband.

Det är detta slags skräpforskning Livsmedelsverket menar utgör «en stark vetenskaplig grund» för de nya kostråd man nu har fastställt, rön som är daterade och saknar verkligt stöd i forskning. Men kanske viktigare är att man numera erkänner att man har tydliga politiska målkonflikter kring klimatpolitiska överväganden och andra övergripande riktlinjer, och att man inte har hälsa i första rummet.

Härav följer den nya rekommendationen om att äta maximalt 350 gram rött kött i veckan, med given följd att tonårsflickor och unga kvinnor kommer att fortsätta att lida av järnbrist och andra bristsymptom. Naturligtvis har man klumpat samman processkött som korv i kategorin, vilket är kutym för den plantbaserade falangen.

Verket hävdar att fler än hundra tusen fall av cancer kan förebyggas om alla äter enligt rekommendationerna, men det finns alltså ingen verklig grund för det påståendet, allra minst avseende kött. Kött ger nämligen varken cancer eller några andra sjukdomar, enligt de interventionsstudier som faktiskt föreligger i ämnet.

Det är också a priori förväntat att det slags naturliga livsmedel människan är utvecklad för att äta är fullständigt ofarligt. Men myndigheten menar här på fullt allvar att naturligt kött och animaliska fetter är hälsovådliga, medan å andra sidan rapsfrön som i grunden är oätliga och toxiska utgör «nyttigt fett», nämligen efter genmodifiering, stark upphettning i flera omgångar, behandling med lösningsmedel, avgummering, blekning, deodorisering och färgning i industriell process i kemiska raffinaderier… en fullständigt hårresande analys, inte minst i ljuset av den forskning som föreligger kring peroxidering av linolsyra.

I rekommendationerna finns å andra sidan ingen passus alls om ultraprocessade livsmedel, kanske för att sådana ju oftast är «plantbaserade» och fullständigt dryper av de «nyttiga» «vegetabiliska» oljor som verket menar är nyttiga. Man verkar ha fastnat i ett annat tidevarv, och ser inte alls vad som är det faktiska problemet ur hälsosynpunkt.

Livsmedelsverket fick för en tid sedan tilläggsinstruktioner om att i sina studier inkorporera betydelsen av kostråden för svensk livsmedelsproduktion och särskilt beredskapen under krigstid, men man har fullständigt duckat frågan och gett regeringen fingret som svar. Man menar att kostråden inte kommer att ha någon betydelse för saken, särskilt om man «väljer svenskt».

Man kan se det som ännu en politisk pekpinne, men den är i detta fall befogad. Livsmedelsberedskap är verkets primära uppgift, medan myndigheten inte alls har kompetens kring nutrition och hälsa, och inte alls har «klimatet» som kärnuppgift.

Slutsatsen blir att generaldirektör Sohlström måste entledigas, och att Livsmedelsverket från grunden bör reformeras. Regeringen bör vidare inrätta en ny näringsmyndighet som utan doktrinära pekpinnar har att fastställa näringsrekommendationer, på verkligt stark vetenskaplig grund.

Kategorier
Hälsa Kultur

Livsmedelsverket rekommenderar

Vad är det nyttigaste man kan äta, enligt den högt värderade expertisen vid landets myndigheter ansvariga för kostråd och näringsrekommendationer? Råden som ges är inte alltid lättförståeliga eller ens koherenta, men kan enkelt förklaras med några exempel, neddummade på befolkningsnivå.

Rekommendationer av det slaget har funnits sedan 1972, då Socialstyrelsen introducerade den svenska matpyramiden, som sedermera gick på export till USA och så att säga bildade skola. Modellen togs fram med hänsyn till såväl ekonomi som den då arbetande klassens behov av energirik föda, med den tidens (alltjämt oförändrade) föreställning om vad som är nyttigt.

Ekonomin hade att göra med den dyra maten för tiden, vilket minner en del om dagens situation. I den stora och tunga basen för pyramiden fanns således kolhydratrika livsmedel som bröd, potatis, pasta och ris, föda som ger energi och är någorlunda billig.

I mitten av pyramiden återfanns grönsaker, frukt och bär, som skulle hjälpa till att hantera det stora intaget av kolhydrater, bland annat med C-vitamin och fibrer för att förhindra alltför stora insulinspikar och andra negativa effekter av kolhydrater. I den lilla toppen fanns så kött, fisk, ägg, mejeri och matfett, inte minst på grund av kostnaden.

Den berömda annonskampanjen om att Socialstyrelsen rekommenderar sex till åtta skivor bröd om dagen härrör från just matpyramiden, som initialt blev en flopp av stora mått, men fick viss popularitet när man tog hjälp av näringslivet. Den kopplingen har sedermera permanentats.

När pyramiden fann sin väg till USA påbörjades den amerikanska resan mot dagens fantastiska hälsonivåer, och det är också USA som sedan dess har satt tonen för nyare modeller. Mest populär numera är den så kallade tallriksmodellen, som alltjämt prioriterar kolhydrater. Nytt är emellertid att kött har ersatts av «hälsosamma proteiner», med vilket menas baljväxter och annan proteinrik plantbaserad föda.

Även Livsmedelsverket har en sådan tallriksmodell, och man har på samma sätt förklarat rött kött vara farligt för såväl hälsan som klimatet. Numera rekommenderas högst 350 gram kött, inte per dag som man skulle kunna tro, utan per vecka. Närmare åttio procent av tallriken ska således utgöras av korn, gryn, potatis, ris, rotfrukter, grönsaker, bär och frukt.

Ett annat paradigm gäller valet av matfett, där mantrat sedan länge är att sky mättade fetter i smör och grädde som pesten. Istället är det de «mjuka» «vegetabiliska» oljorna med omättade och fleromättade fetter som rekommenderas, fröoljor som rapsolja, solrosolja med mera. De lanseras som «nyckelhålsmärkta», eftersom de sägs innehålla omega-3 och motverka hjärt- och kärlsjukdomar.

Tallriken för den som rör sig regelbundet

För den som rör sig regelbundet kan grönsaksdelen och potatis-pasta-gryn-delen vara lika stora. För personer som är mycket fysiskt aktiva, och därför behöver mycket energi, kan potatis-pasta-bröd-gryn-delen ökas ännu mer.

Livsmedelverket rekommenderar: rikligt med rotfrukter och «nyttiga» oljor. Förmodligen det enskilt nyttigaste målet man kan äta.

Angående kostråd skriver Livsmedelsverket sålunda på sin hemsida: Välj gärna grova grönsaker som rotfrukter, samt Välj nyttiga oljor i matlagningen, exempelvis rapsolja eller flytande matfetter gjorda på rapsolja. Noggrann efterforskning har gett vid handen att McDonald’s pommes frites uppfyller dessa kriterier till hundra procent, och därför måste anses vara den ideala födan enligt myndighetens rekommendationer.

McDonald’s pommes frites är rotfrukter, det vill säga potatis, tillsammans med de «nyttiga» fetterna rapsolja och solrosolja i så riklig kvantitet att man nog blir immun mot hjärt- och kärlsjukdom. De kolhydrat- och C-vitaminrika potäterna är dessutom friterade i en hälsosam kombo av raps- och solrosolja.

Denna vegetariska produkt kompletteras lämpligen med en McVegan veganburgare, fri från skadligt kött och farligt animaliskt protein av det slag människan har ätit under hela sin utveckling innan industrin gav nyttigare livsmedel. Istället följer innehållet i stort tallriksmodellen med gryn, korn och mjöl i brödet, grönsaker i innanmätet samt «nyttiga fetter» som raps- och solroslja i riklig mängd. Det är idealburgaren, fylld med «hälsosamt protein» i form av soja och ärter i kombination med nyttiga grönsaker som tomat, paprika, sallad och gurka.

Detta är klimatsmarta, köttfria produkter med ett minimum av mättat fett, fullspäckade med «nyttiga mjuka» oljor och fullt i enlighet med Livsmedelsverkets rekommendationer i övrigt. Sköljes lämpligen ned med en sockerfri Coca-Cola Zero Sugar eller en «mager» «ekologisk» «lättmjölk», även det i enlighet med kostråden. Nu vet du, och kan alltså med gott samvete ta dig en tur till Donken med familjen. Tack för den, USA!

Livsmedelsverket rekommenderar: McVegan. Tallriksmodellen i praktiken, med gryn, korn, grönsaker, «hälsosamma proteiner» istället för kött, samt förstås raps- och solroslja.